Efter Auschwitz...

Så ville Lennart fortsätta färden, fast man hade kunnat stå kvar där ett dygn på deras parkering. Men det var tillräckligt med elände så vi fortsatte.

Han hade hittat en ställplats nån timmes bilfärd längre fram. Han slår in koordinaterna och när vi närmar oss stället så säger dom att vi är framme! Mitt på en väg genom ett samhälle. Vi fattade ingenting. Bild hade vi i Border atlasen hur stället skulle se ut. Men inget liknade det. 

Fanns en bensinstation en bit bort så vi for dit och Lennart gick in o frågade tjejen som jobbade där. Hon såg deras telefonnummer och ringde upp dem. Vi skulle vänta några minuter så skulle dom komma och hämta oss. 

Ett tu tre dök det upp en Polack på cykel som vinkade åt oss att följa honom.

Det var inte lång bit så svängde han in på en trång liten infart, öppnar en stor grind och därinne på hans gård var ställplatsen. Där fanns allt vi behövde. Duscha skulle vi få göra inne hos dem. Men där gick min gräns! Kallt var det också så jag tänkte att det får vänta med tvagningen för lite skit kanske värmer också.

Det regnade ordentligt hela natten. På morgonen tystnade skvalandet men när vi tittade ut så var det snö som kom istället.

Så här såg det ut på morgonen på hans gård. 12 € kostade det och ström hade vi så det var varmt och skönt i bilen av värmefläkten.

Så här såg infarten ut från vägen, omöjlig att hitta när han inte ens satt upp någon skylt. Men som tur var fick vi även ett bra nattkvarter den natten också. Nu fortsatte vi och tog oss in i Tjeckien med ett stop vid en Lidl affär i Polen innan.

Snön blev det bara mer och mer av ju högre upp i bergen vi kom. Här är en bil som plogar fram och saltar bak.

Mer snö här än vad vi hade hemma i vinter.

Fruktansvärt med gamla stora obebodda stenhus fanns det när vi kom in i Tjeckien. Men nån gång hade det väl varit fina hus o gårdar.

I dom här trakterna skulle vi hitta vår camping för natten. Det gjorde vi också, dom stod och jobbade för fullt för dom skulle öppna först i morgon. Det var ett par från Holland som hade det.Men det gick bra för oss att stå där ändå. det kom också ett franskt par med husvagn dit i samma veva.

Här stod vi bra fast det var lerigt värre runt om på grund av snön och regnet som strilade på hela natten.

 Vi vaknade av att solen sken, bara molnen som hängde kvar över berget.

Så fortsatte vi vår dag tillbaka in i Polen en sväng och så in i Tyskland där vi tog oss till Spreewald som ligger sydost om Berlin. Här står vi på en stor camping där man ser att tyskarna har sina husvagnar med förtält och allt tipp topp. Man ser att det är deras sommarstugor som står kvar hela vintern. Nu är det ett springande och pysslande runt dem.

Här är infarten till campingen och som ni ser har dom restaurang där jag skall smörja mitt krås ikväll.

Lite mer om dagar som gått...

Här några bilder som allt är gjort av salt nerifrån grottan. Dom här bilderna hämtade jag från nätet. För vi fattade inte att man skulle köpa tillstånd att få fotografera där nere. Men ganska skönt att bara få gå och glo som man vill.

När vi kom dit till gruvan så fick vi köa en bra stund innan vi kom in och skulle haka på vår guidade tur som gick på engelska. Tur att jag kan lyssna i alla fall... Vi började med 300 trappsteg ner som i en spiraltrappa. Trappstegen var faktisk rätt anpassade till mej. Så det gick bra. Yr i huvudet blev man innan man kom ner. Så fick man mycket bra info om allt som skett här nere. Även hästar har arbetat där nere. Stackars djur och människor. Det kom många trappsteg till även uppåt ibland. 

Vi var 130 meter ner under jorden

När turen var slut efter två timmar fick man börja köa för att komma upp med hissen. Som vi var packade 9 pers som i en sardinlåda. Mycket får man vara med om.

Sedan skulle vi ta oss till bilen också, gissa om det gick långsamt för mej då..

Efter gruvan skulle vi ta oss till en ställplats som Lennart slagit in koordinaterna på och det kändes fel hela tiden för det bar i väg ut från Krakow och det stod att det skulle vara nära till. Till slut stod vi på en väg vid en lerig åker. Då knappade han in adressen, så då blev det att köra 38 km tillbaka.

Då kom vi på rätt. Lennart påtalade det för killen och han visste om det men ingen hade ändrat det. Nå Lennart lämnade till dem dom rätt koordinaterna så vi får hoppas dom fixar det.

Nåväl jag fick ju vila fötterna under tiden så sedan var jag klar för att fara ner o smörja kråset på stan. men då tog vi taxi. Vi åt på en fin restaurang som hörde till ett hotell. Att hitta matställen med bra mat är lätt att söka på Trip Advisor. Där åt vi musslor till förrätt och Dumplings till varmrätt. Allt mycket gott och även dyrt...Men det var vi värda efter dagens spring...

Så var det dags för nästa dag att göra Auschwitz! Jag var lite kluven men följde med fast det regnade och var kallt. Så mycket folk där så det var inte klokt. Vi fick vänta 2 timmar innan vår tur skulle börja. För att komma in där var det säkerhetskontroll som på flygfälten.

Så började vår vandring på lerig stenig väg inte alls fotvänligt.

Det var ju många olika grupper på språng där.

Vi fick gå in i dom här husen och där fanns det fasansfulla bilder, även skor och hår som dom klippt bort från människorna där. På vissa ställen var det fotograferingsförbud. Fast det finns alltid vissa som struntar i att lyda!

Här är muren som folk sköts ihjäl. Jag tyckte hela luften andades ångest.

Här var en gaskammare som vi fick gå in i. Nu hade vi gått i två timmar och skulle få en liten pisspaus på 10 minuter innan det var dags att ta bussen till Birkenau, där det skulle vara en timmes vandring till! Men då hoppade jag av. Det var fler än mej som gjorde det. Tog mig till bilen där det var varmt o skönt. Lennart åkte med men när han såg att dom skulle gå en kilometer längs ett järnvägsspår då vände han och tog en annan buss tillbaka.

Så den kvällen var ju lite nedstämda och gick tidigt till sängs. Jag stekte lite pyttipanna med ägg till middag åt oss. Och regnet fortsatte.

Men mer om färden till vår ställplats efter Auschwitz får ni i nästa blogginlägg.

.

Skall försöka sammanfatta dom senaste dagarna...

Vi tar oss från Zagreb in i Ungern. Där var det lite hårdare gränskontroll. Passen visades till två olika personer och bilens papper ville dom också ha. Så till sist en titt in i bilen. Kanske hon ville se om jag bäddat?

Vi stannade vid en stor insjö som hette Balaton. Nu ser man att standarden sjunker på sanitära utrymmen. 

Efter denna ställplats så tar vi oss till Budapest. Och vi var verkligen inne i Budapest innan vi kom till vår camping. Här kommer några bilder jag tog genom staden.

Bron som bilarna kör över från Pest till Buda. Alla broar sprängdes under andra världskriget men byggdes upp så snarlika som möjligt.

Här susar vi genom staden. För sedan när vi åkte med Hop on hop off bussen åkte vi förbi här också. Men det gick inte att få några bra bilder från bussen. Satt folk i vägen hela tiden. Mycket turister i denna stad. Som vi nog kommer att återvända till med flyg och kanske prova på att bada terminalbad. Det skall ju bota sjukdomar sägs det...

Här kommer vi till vår camping i Budapest. Liten smal bro och mycket blommor. Campingen var mycket bra och många husbilar här.  Det var tyskar, holländare och ganska många italienare. Och så kom Lennart och sade att han såg en finne. Jo jag vet jag har en på hakan svarade jag, men han menade allvar...

Men vi såg honom aldrig. Lika bra det för man lär väl inte kunna prata med honom. Första stället vid  Balatonsjön när Lennart packade in elkabeln till vår bil så kom en kille förbi och sa Homenta!

 Lennart svarade samma men  det blev inte mer...

Efter vi gjort klart på Campingen och duschat upp oss var vi redo för staden. Fick lite information från receptionen, så vandrade vi i väg. Första bussen hittade vi snabbt och tänk! Att alla över 65 år åker gratis på tåg, tunnelbanor, bussar och Metron där. Så jag var beredd att nu blir det åka av.

Det blev det också, lite fel med någon buss innan vi fick reda på att skall man ner till gamla stan så gäller Metron. Jag stod där och nojsade att vi kan väl ta en taxi. Men sterbhuvvet gav sig inte och till stan kom vi. Ett tu tre satt jag på en Hop On Hp Off buss, Inte hann jag äta eller pissa,

Men efter en timme fick vi piss och drickpaus i tjugo minuter. Efter att vi steg av bussen, vi åkte runt i två timmar, var vi och åt lite innan vi skulle ta oss tillbaka, Först med tunnelbanan som vi måste byta för att komma på rätt linje till bussen. Läsa deras text är inte det lättaste. Så man fick hitta på nåt som man kunde säga på svenska så vi skulle veta var vi skulle stiga av.

Nå, vi kom av vid rätt station med Metron. Så nu skulle bussen sökas upp som skulle gå hem till Campingen.

Rulltrapporna i Metron gick med en rasande fart. Så först visste jag inte om jag skulle komma av med livet i behåll. Men hoppade man av raskt gick det. Ja allt får man vara med om när man reser med Lennart. Det är ett stort äventyr och man får uppleva mycket och se folk av alla slag. För sätter man sig i en taxi och åker från punkt A till punkt B ser man inte så mycket. Roligt har vi, fast det kan krackla ibland...

Nu skulle vi lämna Ungern och ta oss in i Slovakien. Där var det ingen gränsbevakning bara att köra igenom. Vi hade lagt in koordinaterna på en camping men när vi kom dit var den stängd och även nästa som vi sökte på. Dom pustade väl ut efter skidsäsongen. Skulle öppna i maj först.

Här kommer lite bergbilder. Men Slovakien är nog ett fattigt land. Såg några kåkstäder som var uppbyggda på murade gamla uthus som dom satt pressenning över och där lekte barn och kvinnor satt med barnvagnar. Då skar det till i mitt hjärta att måste folk leva så?

Förbi dom bergen tog vi oss för att komma in i Polen. För när vi inte fick tag i nån camping satsade vi på Krakow. Vi körde ändå bara lite på 400 km. Tog ju lite tid när man skulle upp och ner för dessa berg.

Snö fick vi uppleva men det var 16 grader varmt ute i alla fall. Nu är vi i Krakow för andra natten.Får byta lite platser för att hitta en med bra internet. Idag gick det bra. Vi har upplevt Saltgruvan i Wieliczka. Men det skriver jag om i nästa blogginlägg.

Mitt tålamod tryter...

Med det snåla wifin som dom bjuder på här mot österland.

Så blogga med bilder går inte än. Igår var vi och gjorde stan i Budapest och idag är vi i Krakow.
Tänkte stanna på nån camping i Slovakiens bergtrakter men dom var stängda. Dom vilar väl ut ni efter skidsäsongen och skulle öppna i maj.

 Så det var bara för oss att puttra vidare till Krakow. Nu har vi planer att besöka saltgruvan här i morgon. Dom lovar regn så det gör inget om vi vistas där då.

Sista dagen i Kroatien...

I går lämnade vi Cres och denna ö bestod mest av stenar. Södra ändan på ön hade bra vägar och så var det dessa stenmurar nästan hela tiden längs vägarna.

Så finns det lite överallt vid vägarna kors och blommor och även nåt sånt här kapell. Men det kan jag förstå för dom kör som galningar. Ser dom en husbil så måste dom om bara...

Så tog vi färjan över till Krk. vi kom till en så flott Camping. Solen sken och blåsten var borta. Vi åt en jättegod Grekisk sallad till lunch. Så tog vi en promenad in till staden Krk. Det skulle ta 20 minuter sas det.

Men som ni ser så var den lite stenig i början. Det mörka kummlet ni ser är jag när jag kravlar mej ner. Men sedan blev det bra med stenlagda fina vägar. Fast tog 30 minuter för mej att komma till staden.

Stora stenmurar runt gamla staden var det.

Smala gränder var det men allt rent och snyggt.

Så hittade vi en servering vid vattnet. När jag sedan skulle ta mig vidare var mina fötter som vedklabbar så det blev taxi hem. På kvällen var vi till den fina restaurangen på området och då åt jag musslor igen. Denna gång dom absoluta godaste jag ätit i tomatsås. Fast nu får jag försöka hålla mej från musslor ett tag.

Har ju bestämt mej för att jag skall njuta och äta gott på denna tripp. Lennart betalar campingar och bränsle och jag skall försöka göra av med minst 1000 € på mat och dryck. Har mycket kvar att äta innan jag kommer upp dit!

I morse tog vi oss från Krk, solen sken och då var det 15 grader varmt

Här kör vi över bron som förbinder ön Krk med fastlandet.

Så blev det lite tunnlar på motorvägen upp mot Zagreb.

När vi kom ut ur en tunnel så var det snö å marken och träden har just börjat få en skir grönska. Då tänkte jag att är det redan kallt. Men det berodde på att vi var så högt uppe.  Vi stannade på någon rastplats och tog kaffe. Då märkte vi av att dom flesta bilar innehåll tuffa killar som sjöng och skrålade.

När vi närmade oss Zagreb blev det stopp. För när vi kom närmare proppen så berodde det på alla som skulle till fotbollsmatch mellan Split och Zagreb. Poliser i massor som kollade alla killarna i bilarna. Och dom kunde ju inte sitta still i bilarna utan skenade ut och pissade både till höger och vänster. Nå till slut nådde vi vår Camping i Zagreb.

Vår plan var att ta bussen in och titta på staden. Men det struntar vi i, när vi såg gängen och dom kör runt och tutar och har sig. Undrar hur det blir när matchen är slut?

Kan inte förstå mej på detta!

Här står vi bra, vattnet framför fören och tittar jag ner vid slänten...

Så ser vi stranden och restaurangen där jag ikväll skall smörja kråset...

I morgon tar vi oss in i Ungern!

I dag Cres...

Vi startade vid nio tiden efter vi duschat upp oss i kalla små bås, fast vattnet var varmt. Tur att man har med sig badrock för att klä av sig där inne skulle inte ha gått. Har ju lärt sig lite efter resornas gång. Rent och snyggt var det.

 Lennart är så hushållspysslig på mornarna, han springer och diskar för det finns alltid fina diskmöjligheter på campingarna här. Sedan sopar han och städar bilen medan jag sköter dom sociala kontakterna med medierna...

Innan vi kom till färjan var det ganska mycket upp mot berget och sedan nerför och kurviga vägar men vägarna var i bra skick så det gick bra. Färjan kostade för oss två 32 € och det tog ca 25 minuter att komma till ön Cres.

När vi körde iland och fortsatte vår färd blev det lite jobbigt för mej. Smala kurviga och dåliga vägar. Stressade bilar (läs italienare)bakom som hatar att ligga bakom en husbil. Denna ö verkar bara bestå av berg och stenar och låga buskar. Så lite får som springer runt med en rödmålad fläck på ryggen.

Så mötte vi ibland stora fina utsikter när vi var högt uppe. Efter ca 25 km kunde jag börja slappna av för då blev vägarna bredare och nyasfalterade. Så det löpte på bra. Ön var lång, vi körde 165 km idag.

Nu närmar vi oss den sydligaste udden på Cres. Och vår planerade ställplats. Men den föll inte mannen i smaken, Svindyr var den, 27 €skulle dom ha för en natt. Så han svängde i dörrn. 

Vi sökte upp en annan som låg 7 km tillbaka på vägen vi kom. Där fick vi en riktigt toppenplats. Denna camping skall kosta 19 € 

Det blåste som fan på östra sidan av campingen men vi fick den bästa på västra sidan nära vattnet och med eget blomland.

Så ikväll blandade jag till en god drink till oss att fira. För nu skall vi vända norrut. Detta var den sydligast punkt vi har planerat in. Drinken är en Caipirinha men efter som jag inte har brasilianskt rom utan vodka så blev det en caprinoska!

Vi var till restaurangen här och kollade vad dom hade för mat, men det föll oss inte på läppen så vi gick hem och fixade en sallad och en påse snabblagad Carbonara.

Och i morgon är en ny dag som man undrar vad vi får vara med om då.

En antikens dag i Pula...

Vi tog oss till Pula idag en sträcka på ca 40 km. Så nån långkörning blir det inte. Vi har ju bestämt oss för att uppleva lite mer här i norr.

 Så vi tog bussen in från Campingen Stoja. Bussen går var tjugonde minut och inte var det så långt in till stan. När vi steg av stod vi som vilsna får och visste inte åt vilket håll vi skulle gå. Men vi följde med strömmen och ett tu tre var vi vid Amfiteatern.

Den bäst bevarade Amfiteater sen Antiken. Byggdes första århundrade efter Kristus.

Så efter lite promenerande kom vi till Augustus templet. Som byggdes före Kristus.

Så kom vi till Sergiusbågen också byggd före Kristus. Tänk vad dom kunde bygga med tunga stenblock på den tiden! 

Så hittade Lennart en pissoar att uträtta sina behov i. Den är byggd efter Kristus...

Trevligt att se att även katten fick mat. och det fick vi också innan vi tog bussen tillbaka.

Vi åt den jättegoda Kroatiska rätten Cevapcici. Saknas lite streck över vissa bokstäver. Åt den förra gången jag var här och kommer att äta den igen innan vi lämnar Kroatien.

Det var dagen det! Promenera har vi gjort ordentligt, så det känns lite här och där. Nu vilar vi upp oss tills i morgon då vi skall ta en färja ut till ön Cres och se vad den har att erbjuda.