Snart är julen slut...

 Vi hade en så trevlig och rolig jul, med för mycket mat!

Innan julafton så kom Casandra med sin lilla familj hit och sov i gäststugan. Så då fixade dom en fin snögubbe för det var kramsnö på lördagen.

Hade lovat mej själv att lägga bort mina gamla servitrisvanor, att allt skall vara klart när gänget kommer. Så på det viset blev min jul riktig lugn. Petra och Pålle kom med hur mycket mat som helst.

Jag hade bara lagt in en sill, kålrotslåda, jansson och koka potatis så helt överkomligt för mej.

Moniz pyntade mitt fönster med hjälp av sin mamma i år igen.

Så kom tomten, en mycket rolig tomte som knackade på alla fönster och sedan ramlade ikull ute i snön, det gillade både barn och vuxna.

Dom två barnen var glada och även dom 13 vuxna. Julklapp fick vi vuxna en var. Alla som vill ha en klapp har en med sig så delar vi ut dem slumpmässigt, högst 20 E får dom kosta.

Så på  juldagen var det dags för den årliga kalkonmiddagen hos Petra o Pålle. Där blev vi arton stycken. Med bastubad i flera omgångar.

Här fanns det mat i överflöd igen

Så blev det julevangeliet som Jesper alltid läser upp ur bibeln, denna gång handla det om skökan och Patrik blev kallad att aldrig ha med skökan att göra, Halleluja!  Han är för patent...

Så tänkte jag ta ett bra kort av Jesper och Josse men då dök det upp störande moment bakom, så många av bilderna kan man skratta åt.

Tänk att vi fick en vit jul med som lägst minus 5 grader och idag har solen visat sig. Nu är det bara att ladda upp sig för nyåret...

God fortsättning till Er som tittar in här.

Fasta telefonens tid är över ...

 för oss!

Dom har ringt och nojsat en stund att dom håller på plockar bort den funktionen, nu fick vi reda på att man kan koppla den så att om någon ringer till den 'typ' kusinen Jhonny, och väninnan Christina så kopplas det till min telefon.

Här är ett urval. Den svarta hörde till barndomshemmet. Minns så väl när vi fick den, då åkte väggtelefonen bort. Man fick välja mellan svart eller vit och mamma tyckte vi skulle ta svart för då skulle dammet inte synas så bra. men det blev tvärtom! Första numret på väggtelefonen var 24. Sedan när den här kom blev det 34024.

Efter det har många olika telefoner kommit och gått. Synd att jag inte sparat på min första bärbara den var så vackert röd. Nu bär man telefonen med sig hela tiden för det är ju det nya sättet att umgås. Praktiskt också med kameran där, för den använder jag mycket. Som nu på fåglar...

Nu i morse fick jag vackra kort av fasanhönan Pullan när hon for upp i fågelgranen och åt av talgbollarna, tror hon fick i sig en hel. Det minskade så snabbt.

Idag skall vi sysselsätta oss med att spela boule och ha en läggtävling där alla får lägga tre klot mot 'lillen' och så mäts det vem som kommit närmast. Den vinner en julskinka, tvåan får glögg och trean pepparkakor. Under tiden bjuder vi på glögg och pepparkakor.

Nu är dom sex veckor gjorda.

 

Har hållit på räknat ner, förstår ni! Efter sex veckor skall jag få börja köra bil igen och ligga på vänster sida.

Men! Inte far jag ut med bilen när det är minus 15 grader och än är jag inte mogen att flytta tillbaka till sängen. Fåtöljen duger bra ett tag till. Man vill vara försiktig ändå. Tränar gör jag, det blir ett ordentligt pass att plocka ur diskmaskinen och få kärlen upp i skåpen, går bättre och bättre, med städningen håller jag hårt på att inte göra, januari skall gå först sedan kan man börja damma....

Nu har vi verkligen fått vinter, Igår äkte vi över till Norrtälje på en snabbis, var hemma igen kl.19.00 När vi var på svenska sidan visade temperaturen 20 minus på vissa ställen. Nu hemma här har det varit minus 16. Nu börjar solen skina och det är nästan som i februari när snön glittrar.

På tal om glitter kunde inte låta bli att köpa dessa, som var överströdda med glitter som inte syns här men kanske här.

Mitt fågelskådning går det inte så bra med vid mitt fina fågelbord. Mest bara talgoxar, blåmesar, koltrastar och en rödhake. Mina fasaner har inte heller visat sig, rådjuren visar sig inte heller. Så med att mata dom skall jag vänta med. Folk pratar om att dom skjutit bort många och det märks hos mej.

Idag firar vi Finlands självständighetsdag, den skall vi fira och tänka på alla modiga finnar som kunde slåss mot ryssarna så vi slapp höra dit. Det hade inte varit kul alls. 

För alla som är klädintresserade är det en högtidskväll att sitta och titta på alla som köar för att få ta i hand med presidenten och hans fru. De brukar hålla på i minst 2 h. Brukar kolla en stund efter klockan 8 får då brukar Ålänningarna dyka upp.

Nu blir det dags att ta på sig icebugsen och gå ut en sväng i solen...

Så har det gått 3,5 veckor sedan op.

 Jag håller på räknar ner för efter 6 veckor skall jag få börja köra bil igen. Då räknar jag med att jag skall kunna få armen över ratten, som inte jag har klarat av på länge...

Har fått lämna bort mitellan och skall jumpa med armen nu flera gånger per dag. Men, men, men, jag är ju lite skeptiskt till dom där fysomänniskorna. Med knäet, mitt andra så våldförde dom mej så det blev helt galet. Det blev liggande som ett järnspett bredvid mej i ett dygn. Så jag vet att man skall känna vad kroppen tål.

Nu har jag fått övningar som skall gå till som så. Ligg på rygg ta tag i armen med den 'friska' armen och för upp och skjuta ut den opererade armen. Men det funkar inte för mej. Eftersom den 'friska' armen inte räcker dit.  Den är så kort på grund av artrosen där. Fast jag hittade på ett knep, tar skohornet och gör den som en förlängning av armen. Då får jag till lite av övningarna. Men lägger mej och gör dom, det gör jag inte! Det skall jag nog förklara för henne när jag träffar henne den 7 december.

För några dagar sedan tog vi Berit med till Norrtälje och uppvaktade vår äldsta kusin som fyller 90 år i början av december. Kände för att sprida ut firande för henne så inte allt händer på en dag. Hon bor hemma ännu, men dom börjar bli lite krackligare nu. Fast mycket hjälp kommer hem till dem med olika uppgifter. Dom timmarna vi var där på dagen var det 6 personer till dem. det var insulinspruta, det var påklädare, det var en fysoterapeut, en sjuksyster som lade om Hasse sår på fötterna, och innan vi gick kom det ännu en som skulle ge nästa insulinspruta. Sedan har dom hemhjälp med städ och handling...

Nu har isen lagt sig på viken, tror knappast den blir kvar, det blev ett litet stopp i fiskande för mannen och hans kompis. Nu har skidtävlingarna kommit igång så nu fastnar man i soffan, på tok för mycket.

Bjuder på en vacker buske med olvonbär som fåglarna ratar.

Nu har det gått två veckor...

 så en vecka kvar med mitellan på armen.  Värkmedicin har jag minskat med så nu räcker det med en panadol morgon och kväll. Mest för den oopererade axeln.

Så har man suttit runt om i huset, måste byta stol emellanåt, inte skall jag göra nånting heller. Nå, med matlagningen har jag assisterat Lennart, han behöver all hjälp där....

På söndagen fick han hjälp med att lägga ut näten. det har varit plitt platt på sjön i flera dagar nu. På måndag när dom skulle ta upp näten kom det hit två björkfällare.

För nu skall dom bort dom gamla björkarna som skräpar ner mest och innan dom faller över huset i nån storm. synd på mina småfåglar som inte kan sitta där och kvittra.

Det gick fort och bra för dom att få ner dom. nu har mannen sysselsättning med att reda upp.

När dom kom hem med näten var det en bra fångst, på våra nät satt det 20 sikar och tre gösar.

Fiskekompisen hade lite mindre på sina, 12 sik o 1 gös. Men han var nöjd han brukar inte fiska på vår sida om Lemland. Så fick mannen jobba ensam att reda upp nätet. Ta ur fisken och dela på den brukar han annars göra, nu kunde inte jag göra det sista fileeandet så vi vaccumförpackade dem så får jag ta det sedan när vi tar fram dem.

Mycket fin sikrom hade dom, så nu är vinterns förråd klar med den varan.

så har han snickrat en fin sak till mej...

Så här kan Ville och jag sitta och fågelskåda i höst och vinter...

hej, nu är jag hemma igen...

 Allt gick nog bra, op på onsdag förmiddag och hem med flyget på torsdag eftermiddag.

Så här ser protesen ut. Begärde en kopia av röntgenbilden. Dom påtade i mej många värktabletter inför hemfärd och det var bra det. För taxin var försenad så det blev rally till flyget. Dom ville vi skulle springa också, nån måtta får det vara, tog så långa kliv jag kunde. Hem kom vi, jag överlever nog det här också. Finns så bra mediciner nuförtiden. Nu är fjärde dygnet snart slut och efter det blir det bättre

Idag var Petra och Moniz och förgyllde min söndag.  Mannen den stackarn måste följa mej till toa och dra ner trosorna och även upp. Hjälpa mej upp ur sängen, får inte ta stöd på länge med den opererade armen. innan har jag inte varit så vigulant heller. Skall inte få utföra tunga hushållssysslor på tre månader.

När januarisolen börjar titta in i huset, då blir det svårt att inte låta bli. Nu skall jag bara ta det lugnt i mörkret ett tag...

Nu drar jag...

 Till Åbo!

Sedan får tiden utvisa när och om jag kommer hem igen. Lite nervös är  jag, många operationer har jag klarat av så visst skall jag klara denna också.

Igår var kattvakten och önskade mej lycka till.

Hon är mer nervös än vad jag är, inte behöver hon sköta katt och hus denna gång när mannen är hemma.

Så har jag fullt upp med mina fasaner

Igår på dagen satte sig Putte på fågelhuset och poserade så snyggt.

I morse fick han en av sina söner med upp på altanräcket. Den andra sonen gick under fågelhuset med systern eller frun och åt. Så jag har 4 stycken nu som jag vet om. Får se om dom ökar på sig, i somras såg jag honan med minst 7 ungar, fast många blir ju mat till andra djur och rovfåglar.

Nu skall jag gå och packa det sista så tar vi Grace till Åbo. Lennart följer med som sällskap men han tar morgonbåten tillbaka i morgon. Så hej med er...

Så fick jag lite tid och lust...

 att blogga igen.

Det har faktiskt varit mycket på senaste tid. Mycket boulespel och så blev det mycket bakande och planerande inför mitt 75 års kalas.

Lite rimbobullar och mjuk äppelkaka fick jag ihop. Sedan Kom Lilla Ebbe med Familj och bodde i gäststugan, så det blev lite livat när även Ebbes kusin Moniz kom hit.

Så fixade jag plankstek ala 70talet till oss. Det blev riktigt smarrigt, plankorna nästan slickade.

Så kom dagen för kalaset då lagade jag min smörgåstårta som jag vet att dom gillar.

Inte ens en liten bit blev kvar, Lagade också en Pavlova tårta så alla skulle få upp blodsockret ordentligt.

Dom större 'barnen' hade mycket skoj när dom gick igenom mina klippböcker, där dom fanns med.

Så skulle barnbarnsbarnen posera tillsammans, Ebbe tyckte det inte var roligt alls...

Så har jag äntligen fått tid för min axeloperation! 25 oktober skall det ske, nu håller jag på förbereder mej för den. Huden skall vara hel fri från kattskråmor o dyligt. Så jag får sova med skyddskläder när han skall ligga på mej på nätterna. Vet hur snabbt en skråma kan komma till.

Till tandläkaren har jag också varit och fått klartecken.

Så nu undrar jag bara vilken sorts protes jag får?

Här är en variant som ser smidigast ut.

Här är en variant med skaft ner i armen. På onsdag skall sköterska ringa ifrån Åbo för då har hon kollat mina blodprov som jag hoppas är ok. Då skall jag säga till att dom får börja med vänster axel, för den smärtar mest nu. Sedan blir det Mitella i 4-6 veckor och inte några hushållssysslor på 3 månader.

Jag är glad att det är nu den mörkaste tiden som jag sitter orörlig, för skiten i hörnen syns inte så mycket då. Mannen kommer nog ha fullt upp med att sköta om mej så jag vill inte nojsa med städningen också,

Det har blivit bara ondare och ondare i mina axlar, svårt att få upp nån arm att tvätta håret och kamma sig. Så jag väntar mej en lite bättre förändring till jul. 

Så kanske dom kan ta andra axeln i vinter eller vår...

Så var den resan gjord...

 

Hit var ett av våra mål, kom aldrig ut till ön. Det skulle gå bussar från ställplatsen hade vi läst på. Tydligen kom vi till fel ställplats för det var 5 km dit när vi frågade. 29 grader varmt och vi gick mycket för att söka bussar och inte en enda taxi i sikte. Mina fötter svällde upp så jag kunde inte ha sandalerna på, tog oss tillbaka till husbilen och bestämde att vi skiter i den ön. 

Kom man dit så var det mycket gående där också. Vi såg den på avstånd från bilen och det var inte så vacker som fotot visar. Några dagar senare blev den stängd för högvattnet med slam och dy kom över vägen dit, läste jag.

Helt apropå kom vi förbi dessa krigsgravar, så man blir så förbannad på dessa krig som skördar så mycket människor. Vi passerade ännu ett ställe med mycket gravar men då han jag inte med med kameran.

Har så mycket bilder så det är svårt att välja ut nåt men en by vi kom igenom  skulle jag gärna ha stannat i men dom byggde om så mycket där så det gick inte att stanna där med husbil. var så trångt så vi kom med nöd och näppe över bron.

Sedan innan vi började köra Moseldalen var vi in i Trier och tittade på Porta Negri som började byggas långt före Jesu tid, tror det var på 800 talet. Men där var det svårt med parkeringar också. hade tur att det blev rött ljus så jag fick några foton

Nog hade det varit kul att fått känna på en sån gammal mur eller port som det var, fanns 4 stycken men bara den här står kvar. Så fortsatte vi genom Moseldalen, tur att vi kört där tidigare. Då fick man köra genom byarna nära Mosel men nu har dom stängt dom vägarna för dom orkar väl inte med alla tusentals husbilar som kör där.

När kom till Sverige tog vi vägen förbi Kalmar och köpte hem kroppkakor som bara dom bästa finns där.

Så hälsade vi på Lennarts kusin i Oskarshamn. Även åkte förbi Casandra och fick träffa henne och Ebbe.

Nu måste jag sluta för katten vill ligga här och störa mej...

Tjoho nu är jag här...

 och kanske får dator helvetet att fungera en stund.

I lördags var vi till Casandra och Patrik och firade Ebbe ett år. Hjälp vad den killen kan äta. Stor tårtbit slank ner som ingenting. Sedan sov vi över där i husbilen och gjorde oss klara för avfärd.

Sedan tog vi en längre kördag för att transportera oss genom Sverige. Tog natt i Barsebäck, en bra ställplats. Följande dag blev det också längre körsträcka, för dimman låg tät tills vi kom ner i Danmark, sedan lättade dimman men vi tog oss till Tönninge på Tysklands västkust. Var ut och åt och tog Kroatiska  cievapcici, som vi gillar och vi lär inte hamna i Kroatsien denna gång.

Gott var det och vi fortsatte sedan resan ner i Tyskland mot Holland, i går kväll var vi sista dagen i Tyskland och tänkte nu måste det bli snitzel. Men det blev för mycket av det goda...

Jag orkade med en tredjedel och Lennart med hälften. Nu tog vi sikte på Holland körde en sväng genom Groningens centrum för att glo lite i ett lätt duggregn.

Så har vi kört över en vägbank som går över sjön Iljssermeer, vi har kört där tidigare, 32 km lång är den. Börjades bygga början av 1900 talet blev klart till 1930 och då hade gubben som planerat den dött.

Och här är gubben som byggde den...

Sedan fortsatte vi förbi Amsterdam och Rotterdam och där är det trafik och massor med filer så det gäller att hålla tungan rätt i mun.

Även flygplanen och bilarna fick samsas där. Kan nog inte vara roligt att vara flygledare där. Flyg på flyg kom in och gick upp. Hela luften full och på vägen var alla fyra filer fyllda med bilar

Vi kom fram till vår camp som vi står på nu. I morgon tänker vi ta oss genom Belgien. Inte så stort land, å det blir Frankrike sedan.