Hej på Er!

Nu verkar det som det kommer och bli lite varmare, för idag blev jag svettig när vi spelade boule. Det har vi hållit på med sedan mars månad, träffats ute förstås. Mars och april var vi några eldsjälar som kom och spelade 8 -12 stycken. Men när maj månad kom så blev vi fler och fler, dom två sista torsdagarna har vi varit 25 stycken och vädret har varit på vår sida hela tiden. Även den kalla nordanvinden!

Så finns det hopp att alla 11 blåmesungar kan klara sig, för nu finns det insekter till dem. Tidigare en dag såg jag hur mamman hade en solrosfrö som hon hackade i mindre bitar och delade ut till dem.

Tror att dom kommer att lämna boet i slutet av nästa vecka. Synd, för då är vi borta!

Nu planerar vi att ta husbilen och köra i sydligaste Finland vid kusten. Coronan skall vi försöka undvika när vi är mest för oss själva i bilen. Nu skriver dom att den börjar avta i Finland. Men med Sverige är det värre. Nu kom en ålänning hem från Sverige och hade blivit sjuk där men kom ändå hem, blev testad och det var positivt. Hoppas nu att dom får tag i alla som hen umgåtts med och sätter dom i karantän. Så nu har vi haft 13 fall här. Måtte det får räcka. Men tror inte det.

Man är lite irriterad på Tegnell och &. Dom bara intresserar sig för kurvor! Nu har 400 pers dött i Finland och över 4000 i Sverige. Det är lite skillnad det. Vi har ju mindre befolkning men det är på tok för många i Sverige. Nu går ju vi ålänningar och är rädda, för nu får sverigelänningarna komma till sina stugor. Meningen är att dom skall hållas där tills dom far hem. Men näjdå, dom står och pratar i affärerna med varandra, för det skall väl inhandlas material och blommor...

Så hade jag lyft ut halva linneförrådet och plockat igenom, men det mesta fick komma in igen. Dom här virkade sakerna från svärmor och min mor måste jag bara lyfta in igen. Nåt roligt måste mina döttrar ha när dom röjer efter mej. Och alla dessa näsdukar som min mor samlade på när hon jobbade på en kemtvätt. Då hade dom flesta näsdukar i fickorna som blev kvar. Nu är det väl ingen som kör med sådana här näsdukar.

I går kväll trodde jag hade en Flamingo på stranden. För där stod en röd svan! Den gick ner i vattnet innan jag fick ett foto av den. Så kom den upp igen men då var det mesta av blodet borta. Det hade säkert varit svanslagsmål. Han hade väl kommit för nära ett bo där en hona ligger. Hennes gubbe är så på g om nån kommer för nära. Hoppas den tillfrisknar.

En mycket trevlig rundtur...

Så var den lilla resa gjord i Ålands skärgård och Åbolands skärgård.

Första färjan av 15 tog oss till Kökar. Där tänkte vi att vi har inte några bekanta och hälsa på så vi for till Kyrkan och gick runt på kyrkogården. Där fanns det flera arbetskamrater och några andra bekanta.

Vi åkte till Campingen dom har där, Lennart skulle gå och betala för oss och få en plats. Plats fick vi, stå var vi ville och så frågade han om bastu. För det var det enda svenska ord han kunde.

Vi promenerade runt lite och så frågade han igen om bastu. Nej tack sade vi. Så kom hans fru och frågade på svenska när vi ville bada bastu? Nej tack sade vi igen. På kvällen när vi satt i vår husbil kom han ännu en gång och frågade Bastu? Då ruskade vi på huvudet. Efter en stund kom frun och frågade om vi bokat bastu, då blev vi lite irriterade och sade till henne NEJ, IGEN! Vi hade ju tvättat upp oss innan vi for. Men ingen avgift ville dom ha...

Följande morgon började ett kusinbarn till mej messa att jag skulle komma förbi henne. Det gick bra för hon bodde vid färjeläget så där var vi in. Blev för kort stund, vi har ju släktforskning som ett gemensamt intresse. 

Nu tog vi nästa färja till Galtby på Korpo, så några färjor till innan vi kom till min väninna Snurran.

Som håller till där ibland på sin hemö. Hon och jag började jobba på Prinsessan hösten 1971, så det är ett antal år sedan.

Hos henne blev det en trevlig kväll, på tok för kort förstås, vi får göra om det kändes det.

Följande dag var det att ta många nya färjor till fastlandet jag tror det blev 5 st den dagen.

Så kom vi mot Åbotrakten. Där hade mannen bestämt att äntligen kommer han till BILTEMA.

Där inhandlade vi några förnödenheter. Men mycket lite folk där, det var enda affären vi var in i. Ville ju försöka hålla avståndet såklart. Så fortsatte vi genom Åbo och tog oss till Töfsala och hittade en camping där, han som skötte om den kunde varken svenska eller engelska. Lennart kunde i alla fall dom nödvändigaste orden på finska. Vi fick en plats och 20 € kostade den. Fint ställe så där kunde vi tvätta upp oss. Efter det kom världens oväder.

Först som regn, sedan kom det snö och hagel och som avslut ett jäkla åskväder, sedan kom solen tillbaka.

Där var det inte heller några människor som vi träffade, husvagnar och husbilar stod det där i massor. Men dom är nog uppställda att fira helgen och sommaren  där.

Så körde vi ner till Osnäs och tog färjan till Brändö, som vi sedan körde över. En så vacker bilväg som jag njuter att åka över. Vackrare en Atlantveijen i Norge. 

Efter Brändö blev det nästa färja till Kumlinge. Där vi stannade hos en kompis som jag jobbade med runt 1980 på Prinsessan. Så där blev det middag och en trevlig kväll.

Så tog hon fram sin gästbok som vi måste skriva i. Där kunde vi konstatera att det var 30 år sedan jag först skrev i den. Då skrev jag att 'Tärningen blev kastad'. Vi spelade ett frågespel och till slut tröttnade hennes man på det så han kastade tärningen i sjön... Det var sommaren 1990.

Så körde jag med min bil dit över isen i mars 1994, med min mamma och Casper snart 3 år. Då skrev jag 'Kom över isen och släppte fisen' För jag bytte blöjor på Casper innan vi styrde kosan hem. Sådana äventyr skulle jag inte göra idag. Men det finns inte mera så starka isar så man kan köra över heller. Denna gång fick Lennart skriva i boken och nu blev det husbilens tur att komma dit.

Så nu väntar vi till juni och dom flesta campingarna har öppnat. Då skall vi nog ta oss en tur i södra Finland, så Lennart år träna upp sin finska lite mer. Jag kan ju bara svära på finska, fast det kan man nog komma långt på också...

I startgroparna...

Snart bär det ååå

Klockan 12 i dag går färjan till Kökar, Ålands sydligaste ö som mest består av berg och martallar. Förr när vi hade båt så var vi dit några gånger, nu blir det landvägen. Nu skiner solen men det är kallt och till kvällen väntas det regn. Men jag skall ändå sitta i bilen och titta på Lets Dance.

Så har jag gjort min hudtest som visade att jag inte var allergisk mot protesens material, kobolt, krom och nickel. Men han kunde inte säga varför jag fick utslagen ifrån, bara att hoppas dom inte kommer igen. Kanske det är som Petra säger att kroppen började säga ifrån med allt jag hade gått igenom.

Det är knappast färdigt än. För hudläkaren var mera orolig för mina förhårdnader jag hade på händerna. Så det blev provtagning av dem. Han kände till sådana som jag i min ålder som låg i löklandet och rensade när man var barn. På den tiden skulle landen rensas tre ggr per sommar och sedan satte man och snoppade löken och solen sken på den tiden! Inte var den någon som visste vad solskyddsmedel var på den tiden. Så nu får jag väl betala notan.

Blåmesen ligger på sina 11 små ägg, tror nog vi hinner hem innan dom kläcks. Hon började ruva den 4 maj så troligtvis kläcks dom i slutet av nästa vecka. Då hoppas jag värmen har kommit och med den insekterna så hon kan ge dem bra mat.

Blommorna inne är vattnade och kattvakten instruerad om mina blomster utomhus som det gick på tok för. Jag har alltid för bråttom, planterade ut tagetes och så mina övervintrade pelargoner i större krukor. Ja, vad hände då? Jo frosten kom och tog dem! Det var minus 5 grader klockan 5 på morgonen när jag var upp en sväng. Nå jag får väl köpa nya och se om nån kan ta sig igen men jag tvivlar. Dumt huvud får plånboken lida,,,

På tisdag är vi hemma igen om allt går bra.

Nykomling i min djurfarm...

Är en fasantupp. aldrig sett nån fasan hos mej tidigare, men nu har han kommit för att stanna tror jag. Ser han varje dag och så sätter jag ner solrosfrön på marken som han äter.

Nu väntar jag att frun med småttingar dyker upp.

Så har jag mina tranor som var och trumpetade och bjöd på lite dans en morgon utanför fönstret.

Det är mycket djur nu... har nåt att följa när man mest håller sig hemma, vet inte om jag har tid att fara bort heller.

Tänker tillbaka vad för slag djur som fanns runt om mej när jag växte upp här på samma ställe som vi bor nu. Då var det förstås kor, höns och gris, katt och hund som var det normala av tamboskap. Så fanns det räv, hare och älg i skogen. I sjön var det abborre, gädda, braxar och mört, löjor och id.

Nu har det kommit till många nya arter som, mårdhundar, rådjur som blev inplanterade på slutet av sextitalet. Så lär det finnas grävling, lodjur har visats sig och så några vargar, även några vildsvin har vi haft här.

Fågelarterna har ökat på sig enormt, med häger, trana, kanadagäss, strandskata, fasaner

som är även dom inplanterade. Havsörnar finns det gott om, här en bild från mars i fjol av kalasande örnar med kråkor i sällskap.

Nu har också den 'elaka' svartvita flugsnappare anlänt och slogs med en talgoxe om en holk och givetvis vann flugsnapparen!

Så har jag haft besök av den vackra steglitsen.

Nu får det räcka med djurbilder för denna gång.

Nu skall det börjas startas upp, denna vecka med skolorna, så skall sommarstugeägarna få komma över och titta till sina stugor, från 1 juni skall restauranger få öppnas också. Som alla andra misstänker jag att coronan kan ta ny fart då när folk börjar slappna av. Så för mej skulle gränserna vara stängda mycket längre för då kanske den skulle dö ut. Men det är väl ett önsketänkande.

Nu har vi ingen samhällssmitta här och dom 12 som varit sjuka är friska.

Inger särskilt händer...

så det finns inte så mycket att skriva om.

Fast en hemsk sak har hänt! Casper mitt ena barnbarn av sex stycken, fick en snärt av en kvist i ögat och ögat sprack!!! Det blev helikopterfärd till Åbo och dom opererade på lördagen, detta hände på fredagen. Så nu är han kvar där och ingen vet något om utgången.

Det sprack både lodrätt och vågrätt och han fick en massa vätska i handen. Det kommer att bli en lång väg sade läkarna åt honom och flera operationer. Stackarn så nu ligger han där med finskspråkig personal och längtar hem. Så jag har skickat lite gamla uttryck som han sade när han var barn, till honom som jag skrev upp i min 'lilla röda' Som den här...  om det går att läsa?

Så har nu blåmesen börjat ruva på nu 11 ägg.

På denna bild från igår var det 10 stycken men i morse räknade jag till 11.

Så har mannen äntligen tagit ut husbilen, så nu städar vi upp den, nästa vecka har jag 2 besök på skjukhuset att göra, först på måndag och få några lappar på ryggen och på onsdag skall jag till hudläkaren och få något utlåtande om det är knäprotesen jag är allergisk mot.

Så på fredag skall vi besikta husbilen och sedan skall vi ta oss några dagar i skärgården, så nu blir det att hemestra här. Vi kan ta oss först till Kökar och så till Åbolandsskärgård och så förbi Åbo och hem norra vägen över Brändö.
Fast det blir inte så många dagar för sedan skall mannen hem på ett äldrerådsmöte på onsdagen.
Nu har dom gjort det någorlunda överkomligt att ta husbilen i skärgården. För nu kan man köpa ett årskort för 160 € Så vi planerar att åka fler gånger. Till Sverige lär det nog dröja innan gränserna öppnas.

Annars håller coronan sig lugn här endast 12 fall har det varit och nu lär alla vara friska och än har dom inte hittad nån ny smittad. Det är skönt...

Måste hem sedan för att kolla blåmesungarna, Hoppas det går bra för en gång gick det på tok. Var så hemskt att se. Det var så kallt i si maj månad så det fanns inte insekter att mata dem med och till slut lämnade hon dem och jag såg hur dom svalt ihjäl och inget kunde jag göra. Naturen kan vara grym.