onsdag 28 december 2016

Nu är julen slut, slut, slut...


Vi är hemma igen.
 Var riktigt trevligt men ångesten kom ju smygande, för mycket att äta, fast man ändå försökte välja.
 Julbordet var ingen höjdare. Det var ju bra det... Men trerättersmiddagarna var riktigt bra!

Första dagen var vi ut och gjorde stan och det tog inte lång stund innan jag nådde målet!


Så på kvällen var det julbordet. Vi satt alltid på samma plats. Hade väl inte några alerta bordskamrater. två göteborgare satt vi bredvid. Kvinnan var pratsam och glad men mannen var en sur sak. Tur att man inte behövde umgås med honom... Vi åt och höll tyst.

På juldagsmorgonen sov dom som tur var! Vi var uppe lite efter 05.00 och gick ut och fick varsin fackla. Vi var säkert ett sextiotal personer som sedan tågade till kyrkan ca 100 meter bort. Borde ha fått tåga lite längre för det var så vackert och fin stämning.


 Så kom vi in i den vackra kyrka och det spelades fiolmusik av några spelmän vid ingång och utgång. Prästen var förkyld, han hoppades att Gud skulle hjälpa honom med hostan under predikan och det lyckades han.


 Så när julevangeliet skulle läsas, så lästes det av en invandrare på persiska, sedan varvades det med svenska och dalmål. Det var ju lite annorlunda.. Så blev det uttåg av fiolmusik igen. Fast jag såg inte Kalle Moraeus!

Efter frukost så tog vi oss en bilfärd först till Orsa, och inte såg jag han där heller. Så fortsatte vi till Älvdalen. Där sökte vi på GPS en efter Carl Philip och Sofias bänk som dom fick som bröllopsgåva av kommunen. Vi hittade berget, att ta sig dit var svårare för mej. En liten upptrampad ojämn skogsstig på 1 km. Så vi svängde ganska snabbt. Min fot klarade inte av den ojämna stigen. Vi får ta den sommartid nån gång om vi har vägarna förbi.


 Så nu skall vi fundera ut var vi skall fira julen nästa år. För ett nytt ställe och ett nytt äventyr måste det bli.




fredag 23 december 2016

Nu är vi framme...


Vädret har varit helt bedårande på väg hit till Mora.
Nu skall vi fira julen här. Prova på hur det är att vara bekväm av sig och sätta sig till dukat bord!

För när jag tänker tillbaka på alla jular förr när man jobbade på Prinsessan, så kom man hem kanske dan före eller någon dag tidigare och all mat skulle ordnas. Oftast var svärföräldrarna hos oss och Lennarts två pojkar. Det skulle städas och klappar skulle slås in. Maten stod jag också mest för, fick ju hjälp men potatisskalning förstås. Oftast stannade dom över nyår. Roligt hade vi med mycket kortspel på kvällarna. Men jag undrar än hur jag orkade.

Det är många som håller på så nu också förstås.

Nu skall jag bara njuta...





Här är Kyrkan taget från vårt fönster. Hit tänkte vi tåga med ett fackeltåg på juldagsmorgonen och gå i mitt livs första julotta.!

När vi kom fram var det kaffe med kakbord. Livsfarligt goda kakor. Och dom skall finnas både lördag och söndag.

Här är vårt rum, fint som snus. Hoppas bara att sängarna inte är för mjuka.Annars har jag gott om kuddar som jag gillar.

Nu i kväll skall vi få äta en tre rätter middag, Spännande och se vad det blir? Så i morgon är det julbord och på söndag en tre rätters till. Bra det, för julmat vill jag inte äta i flera dagar.

Hemma får man ju gå och gnaga på resterna i flera dar. 

God Jul på Er mina Bloggläsare.

onsdag 21 december 2016

Ibland får jag en enorm längtan...


Efter vissa böcker!

Fast mest är det nog känslan jag saknar.

När man var ung och läste dessa böcker jag var helt uppslukad av dem, sträckläste med andra ord och så kom det en tomhet, jaha, och nu då? var skall jag få tag i en likadan bra bok?


Här visar jag Prostmamsellen men det var tidigt sjuttiotal, Driver Dagg Faller Regn  och Moln över Hellestad läste jag väl kanske i samma veva. Dom var ju skrivna mycket tidigare...

Folket på Innhaug har jag läst tre gånger. Dom två sista gångerna när jag läste den hade jag med den till stugan på Rönnskär. Varje sommar vi är där tänker jag på att jag borde tagit med den. För att kanske få samma känsla tillbaka?

När jag tänker tillbaka på mitt läsande så har jag fortfarande min allra första bok kvar, fick i julklapp 1958. Häxan Pomeripossa och andra sagor. Av Barbro Svinhuvud.

Sagorna försvann snabbt, vi fick alltid varje vinter en årgång av Allers av granntanten, och där fanns romaner som tex -Det gäller ditt barn,-Den långa flykten, -Seger i mörkret och många många fler.
Har För många Allers romaner kvar, skall nog gallra där...

Så 1963 började jag köpa Angelique, då gällde det att spara undan pengar så jag kunde köpa nästa. Dom var ju inbundna och dyra för mej som inte var vid nån stadd kassa! Gällde att gno på och rensa i löklanden. Det blev 14 stycken som är kvar än...

Så efter det vart det väl mest kärlek på egen front och barnafödande....

På sjuttiotalet kom jag på Sigge Starks böcker och det var en hel det. Alla har jag kvar än.
Minns att jag sällskapade med en intelektuel tysk kille som hade så roligt åt mina Sigge Starks böcker,så han köpte er BRA bok åt mig. Främlingen av Albert Camus, som hade fått Nobelpriset. Fattade inte ett dugg av den boken. Kanske man skulle läsa om den? Har den kvar än...
Så var det Cathrine Cooksons böcker om jämmer och elände, dom finns kvar än...

Så kom åttiotalet och Sagan om Isfolket och dom 48 är också kvar. Läste också då Barbara Woods böcker, skitbra är dom och dom är också kvar...
Belva Plains böcker läste jag också som är bra. Och många många fler som jag inte orkar räkna upp nu.

På nittiotalet började jag släktforska och då gick mycket tid till det.

Nu har det blivit många bra böcker men gärna om gången tid, kriminalare är jag inte så förtjust i.

Nu gäller det mest Elisabet Nemert och så Simona Ahrnstedt som skriver väl lite mer tantsnusk som dom säger men böckerna är bra och spännande. Och deras böcker har jag ju också kvar...


Nu skall jag försöka gallra lite i mitt bokgalleri, det finns många böcker som inte behöver stå kvar...

Med andra ord jag längtar efter en tjock saftig spännande bok som slutar lyckligt.

Pernilla! du har ju börjat på en ny??


lördag 17 december 2016

Jag trodde jag var dödssjuk...


För drygt en månad sedan fick jag klåda på vänster ben på smalbenet, då började det slå upp ett utslag som såg så konstigt ut. Aldrig sett nåt liknande. Sade inget till mannen på en vecka men när jag började se spöken både natt och dag så visade jag honom det. Då jäklar körde han mej till hälsocentralen, eller vi kan fortsättningsvis kalla den för 'gissningscentralen'!

Kom in till en sköterska först som tyckte det såg 'roligt' ut! Roligt sade jag, det tycker inte jag. Nå ursäkta det är så vi säger som är finlandssvenskar, om nåt som ser mystiskt ut.

Nåväl hon fixade tid om en vecka till läkare och skulle det förvärras så skulle jag komma tillbaka. Hon tog också ett bakterieprov som skulle ta en vecka att få svaret. Så lade hon om ett förband med sprit på som skulle torka ut det.

Så efter en vecka kom jag till läkaren som inte heller kunde säga vad det var. Hon gissade på fästingbett, då sade jag att fästingarna på mej biter inte fast sig på mitt benigaste sak jag har på kroppen. Dom väljer nog alla mjuka veck i stället. Dom vet jag också hur ser ut. Jag påpekade att min syster hade haft ett elakt sår på benet så därför blir man ju orolig. Hon tog ett kort med sin telefon och gick in till en kollega som inte heller kunde säga vad det var. Men dom ville inte börja skära och ta prov när det börjat läka. Så det var bara att gå hem inte ett dugg klokare.

Så kom Petra hit, hade inte velat säga nåt, för man såg ju framför sig cancer eller mördarbakterier så tids nog får dom väl reda på det. Men Lennart började berätta om såret så jag visade det för Petra. Och hon säger, det där är RINGORM direkt!
Så det hon visste kunde inte en sköterska och två läkare inte kunna.

Så googlade jag på det och såg bilder och visst var det ringorm!



 Ringorm är en svampinfektion som man kan få av djur som bär på smittan, men dom behöver inte vara sjuka. Mest kommer smittan från kor och marsvin. Så nu undrar jag om Kassimirremurr är ett marsvin?

Så kunde jag läkarens e-mail skulle jag berätta det för henne!




tisdag 13 december 2016

En liten helgrapport...


Till Stockholm kom vi och där började det snöa ordentligt.

Så går Jerry och blir sjuk och ställer in sitt uppträdande. Kanske han fått en kråka i näsan?
Nå, han måste väl få bli förkyld han med. Vi lär få pengarna tillbaka, tänker på dom som kanske tog in på hotell och sånt det lär dom inte få tillbaka,

På oss gick det ingen nöd. Mat fick vi och en spelkväll blev det, på tok för länge. ibland tror man att man är 25 år igen och orkar vara uppe hur länge som helst. Men kul kväll blev det.

Så tog vi oss hem på söndagen och det snöade igen. Fast när vi kom hem så inte en snöflinga!

På måndag var det dags för Luciacupen i boule. Jag är ganska nöjd, kom på 20 plats, mitt i raden kan man säga och andra bästa Lemlandslag. 34 lag var vi.

Nu laddar jag för en tre rätters middag i morgon. Skall ha Petra o Pålle och hans danskar på middag.
Man fattar inte mycket av det dom säger så jag får väl säga till dem att 'låta maten tysta mun'

Det är bara att hålla med så går det nog bra...

fredag 9 december 2016

Dagarna bara går och går...


Och jag får inget bloggat! Det händer inte så mycket nu. Två dar i veckan har vi spelat boule för nu närmar det sig den stora tävlingen.

Luciacupen i Eckeröhallen på måndag. När vi började boula i Roseboule för två år sedan var vi ca 15 pers som spelade. Nu har vi ökat på oss så vi är 30.Till Eckeröhallen far vi med 6 lag, 18 st.

Det gick ju inget vidare för mej i fjol för då kom mitt lag 26-a. Och nog är det tusan om jag inte skall få klättra lite högre i år. Fast man har två till med i laget som också skall prestera lite får man hoppas.

Nå huvudsaken är att man har roligt och rör på sig. Nästa blogginlägg får ni höra hur det gick.

I morgon tar vi morgonbåten och drar till Stockholm. Så skall vi gå och lyssna på Jerry Williams på Scalateatern där han kanske gör sin sista grej. Men vi har varit på flera spelningar med honom och dom skulle alltid vara dom sista. Tycker han är så jäkla bra och så syns det att han har roligt själv.

Skall bli roligt att komma ut och lufta sig lite, är ju snart 2 veckor sen senaste kryssningen. ;-))

Annars sitter jag mest hemma och tittar på mina fåglar. Nu var det en som ville ha mina bilder när han skall skriva i Nya Åland i sin 'Naturruta'  Det känns ju kul. Han påstod att han inte hade trott att stjärtmesarna skulle söka sig till fågelbord, så jag skall känna mig stolt som fått dom till mej.
Så därför får ni ännu en bild av dem med Hacke Hackspett.


Visst är dom läckra. Dom är lite som spökfåglar. Ett tu tre dyker dom upp och lika plötsligt försvinner dom. Måste börja kolla åt vilket håll dom flyger. Har hört att dom gillar att vistas vid alar och det har vi många av nere vid sjön.

Så ligger faktiskt isen kvar på viken ännu fast det varit några varma dagar. Det är bara andra gången den frusit fast. Efter tredje brukar den ligga kvar, Fast inget är som förr mera. Idag var svanarna hit och landade, men dom flög bort igen när dom såg att här blir det inte nåt att äta.


Nu får ni ha en trevlig Helg, för det tänker jag ha...


onsdag 30 november 2016

Laddar upp för kylan...


Idag skall jag visa er hur det går till att ta in ved hos oss.


Lennart lyfter fram en pall ved med traktorn.


Den där pall-lyften är jäkligt bra att köra in veden i pannrummet med.


Här är den strax inne. En sån här häck med ved räcker 2 veckor att värma huset med, om det håller sig runt nollan. Men blir det kallare mot minus 10 då räcker den bara en vecka. Vi märker upp våra vedhäckar så vi eldar alltid dom äldsta först. Dom här är tre år gamla så veden är torr och fin och ger den bästa energin.
Så fort en häck blir tom så fyller vi upp den md ny kapad ved. Vi har alltid 38 häckar på lut. Och just nu är Lennart till skogs och tar vara på en gran som lade sig ner i senaste stormen. Så då har vi jobb på vedbacken igen med att kapa och klyva. Båda två gillar vi att jobba med veden.

När vi reser bort så har vi bara att koppla på jordvärmen, så huset hålls varmt. Sommartid så sköter solen om värme och varmvatten.


 Så lite om fågellivet runt knutarna. Efter att isen lade sig för nån vecka sedan så blev en av svanungarna lite fastfrusen, men den klarade livhanken men något är fel på den. För den har blivit utstött ur familjen. Förr var det fem ungar i flocken nu är dom bara fyra. Och den ena håller sig långt från familjen. Tycker så synd om den men den har sällskap av dom andra fjolårssvanarna, en flock på ca 30 stycken. men jag befarar att den inte kan flyga! För alla andra flyger iväg en stund fast dom kommer snabbt tillbaka. Men han här han bara simmar på för sig själv.

Så jag befarar att han kan bli örnmat när sedan isen lägger sig på viken. Hur det går för våra andra svanar återstår att se. Nu när fågelinfluensan härjar här. Härom dagen låg det massor med vigg här tillsammans med svanarna och det är ju vigg dom hittat döda av influensan här i Lemland.
 Så undrar man om småfåglarna kan klara sig från den?

onsdag 23 november 2016

I dag blev jag lycklig!


När mina två stjärtmesar från i vintras dök upp vid mitt fågelbord. Och tänk, dom har förökat sig!


Fick stora darren när dom dök upp så hastigt och så många. 5 kunde jag räkna till, alla fastnade inte på bilden.


Dessa kommer jag att fota så jag kör väl slut på kameran om dom återvänder många gånger till.


Detta är den stiliga Entitan. Här frågat expertisen på nätet att det är den. För talltitan är snarlik. Nu väntar jag på han, med vit rand på vingen, grå rygg och mer tjurnacke.


Här har vi Svartmesen. Som liknar en talgoxe men är mycket mindre med en vit fläck i nacken och saknar den svarta linjen på magen.


Så till sist den tuffa blåmesen som det finns gott om. Måste även fånga talgoxen på bild. Fast den är vanlig så är den fin också. Fast där har jag ett problem, två av dom som äter hos mej har fågelkoppor! det är ett virus, en har det på vingen och en vid näbben. Läste att man skulle sluta mata dem. Det kan jag inte dom lär väl flyga runt i samma buskar ändå och söka mat. Ja det är inte lätt att vara djurvän...

söndag 20 november 2016

Dags att skriva nåt igen...


Har ju lite bloggtorka nu!

Men ni kan få se en bild när Märtha, Petra nya hund Fransk bulldogg möter Neo, Casandras Affenpincher. Gick hur bra som helst. Märtha är en liten orädd fralla.



Nu har det nästan blivit vår, för nu har isen gått ifrån viken och fågellivet har återvänt.


Här är det full fart på gräsänder och svanar.


Så fick jag en fint foto idag av snyggkatten. Har Neo här nu och han tycker väl så där om att måste dela mattes uppmärksamhet med ett liten svart boll.




Så håller jag på att fota olika fåglar som besöker mitt fågelbord. Här får ni ett smakprov på en Mindre hackspett. Senare skall ni få en kavalkad av dom andra fåglarna som fastnar på bild.




fredag 11 november 2016

Händelserik vecka!


Ute i världen...

Fanns inte i min fantasi att Trumph skulle vinna valet. Men tänk så gick det och amerikanarna får väl skylla sig själva. Något världskrig tror jag inte han vågar starta. Han kommer nog att bli ganska spak nu. Kanske det är bara ett bra munläder på honom. Dom som skriker högst brukar inte vara så handlingskraftiga.

En förändring i världen tror jag det blir, nu får alla länder börja hålla koll på alla partier som är mot främlingar så dom inte får för mycket makt. Men jag är ju inte så insatt i politiken och inte vill jag bli det heller efter det här, när inte folk kan rösta som jag vill ;-).

Men en sak är säker, så bra president som Obama varit får dom aldrig mera...

Så till det svenska snökaoset!

Det här är min åsikt!!! Att jag tycker att dom flesta bilförare skulle tänkt till innan dom gav sig ut på vägarna. Vi får hoppas dom gör det nästa gång. Sen gnäller dom på snöröjarna, det är fel för hur i alla fridens dar skulle dom kunna få bort så mycket snö på en gång? När det inte finns plats att sätta det nånstans och bilar i vägen överallt. Nu hörde jag på radion att dom gnäller igen, för att dom flyttar på bilar, men det måste dom väl för att få bort snön!

Vi hade tur som slapp det ymniga snöfallet.

 Jag har tur som får ha mannen hemma och hålla snöfritt runt trappan. Minns nog tiden när han jobbade och var borta en hel vecka och jag fick slåss med snön med sjukt knä och ond axel. En gång snöade jag in så jag kunde inte hämta hem han när han skulle komma på ledigt. Så syrran hämtade honom och satte av honom där det var plogat så fick han komma plumsandes upp till knäna  med lågskor på, den synen glömmer jag aldrig.

Så blev det så kallt här i en vecka och isen lade sig och svanarna fattade inte att dom skulle ta sig bort. Så i två dagar gick jag och oroade mig för två svanungar som satt fast i isen.


Han här satt fast hela dagen och vi försökte ta oss ut med båten. Men isen var för tjock det gick inte att komma fram. Men till slut innan det mörknade kom ett svanpar och ställde sig bredvid honom.


Efter det kom han loss och kunde ta sig till den lilla plätt med öppet vatten som svanarna simmade runt i. Och där är dom än. Ibland tar dom sig en flygtur med så är dom tillbaka igen. Tänk dom som kunde flyga iväg till varmare breddgrader än att ligga i denna lilla vik. Räknar till att dom är över 40 stycken ibland. maten kan väl inte räcka till. Och så skiter dom ner hela viken också.. Ni ser några svart klumpar på isen dom är ju inte direkt små...

Nå nu får jag sluta gnälla för den här gången. I morgon  kväll skall vi göra nåt ovanligare! Vi skall kryssa fram o åter till Kapellskär på Rosella. Lennart vann ju en musiktävling där i september och fick som pris två smörgåsbordbiljetter plus resebiljetter så nu skall vi fara och smörja kråset. Så tar vi kattvakten med för hon behöver komma ut och lufta sig lite.

Trevlig helg på ER.

lördag 5 november 2016

Börjar bli dags att skriva nåt...


Så ni vet att jag lever.

Men det händer inte så mycket här hemma nu. Vi spelar boule två ggr i veckan, är vädret bra så fiskar vi. Har fått tre laxöringar, dom går ju till så här på höstkanten. Flera sikar och några gösar. 

Nu har det lagt is på viken så vi väntar tills den dragit sig tillbaka. då skall vi nog passa på igen.

Kan ju berätta om Pålle, mågen min som bröt benet på fiskebåten för två veckor sedan en lördagkväll. När han skulle gå nerför den branta lejdaren på båten och steg fel.  Det tog 4,5 timmar innan dom kom till Gävle och ambulansen hämtade honom och han fick smärtlindring. Så upp till Gävle sjukhus och röntgas, där såg dom att han hade tre frakturer i vristen. men dom ville inte göra nåt så dom skickade hem han till Åland.

När han kom dit så hade benet svullnat upp så mycket så en operation var inte möjlig. Så då fick han ligga där i fyra dar med foten i högläge och höra varje morgon, tyvärr inte idag vi får se i morgon. Men till slut blev det operation på fredagen.




Här ligger han ganska hjälplös. Men nu är han hemma och tar sig fram i rullstol. Tips från mej. Mycket enklare än att hoppa runt på kryckor. Hade ju lite erfarenhet!

Så Lennart och Pålles kompanjon Leonard från Danmark var sedan och täckte över hans båt och gjorde allt klar för vintern. Som han hade planerat att göra när han skulle hem. Men allt ordnar sig.


Så till sist en liten fiskebild.


Detta var allt för denna gång, hoppas jag återkommer snart igen...

torsdag 27 oktober 2016

Djur och natur...



Haft lite annorlunda besök här!


Här nära husen gick han lugnt omkring.


Visst är han stilig? Tidigare såg jag två älgar på en annan åker här i närheten. Så hörde jag att någon sett tre stycken. Nu idag sade en att dom sett sex älgar på samma åker. Men jag undrar om dom såg dubbelt. Men nu vet vi vad som kliver omkring oss här.


Så visade sig 'Vilden' sig igår. Har knappt sett skymten av honom på hela sommaren. Bara att maten försvinner och mjölk det gillar han. Jag satte fram lite mat och lockade på honom. Så gick jag in och gömde mej då kom han springandes upp till huset och kollade maten. Så nu vet jag att två vintrar har han levt ute här omkring mej. Han vet väl inte om nåt annat stackarn.


Så hade Lennart lovat städa upp detta träd. Jag hann inte ens ut och ta ett kort av det fina trädet innan han hade börjat såga ner runt om. Det skall sättas ut nya råstenar som försvunnit. Lennart hade varit sjuk länge på att gallra upp det men jag hade sagt nej. Det är så vackert på vintern.


Så nu står den som en liten kal al!

lördag 22 oktober 2016

Måste bara ...

 Dela med mej av receptet till min goda fiskgryta.

Lagade den andra gången nu i kväll. Mannen har redan sagt tre gånger hur god den var!


Tärna i lite större bitar, inte så stora förstås:

Kålrot, morot, potatis, palsternacka, fänkål, bladselleri, purjolök.
Börja med att koka dom som behöver längst tid i lite vatten med en fiskbuljongtärning, salt o citronpeppar, lite timjan, vill man ha lite sting så doftar man över lite cayennepeppar.

Så till sist 2 msk tomatpure och fisken i tärningar. Jag har använt gösen. Det skall vara det bästa.
Så innan servering en burk räkor i lag som har runnit av.

Strö lite persilja över och så klickar man i lite aioli när man äter efter behag. Gärna en liten varm baugett till också.


Det blev lite kvar till lunch i min för stora gryta, så den är inte så vacker så här. Borde ha fotat när den var upplagd på tallriken.

Om det är någon av er som testar den kan ni väl berätta det för mej, här eller på fb.

Nu skall ni få lite om vår resa till Lissabon...


Vi kunde konstatera att Lissabon är en trevlig stad att turista i. Vi kan tänka oss att återvända för vi har lite ogjort där än. Som t.ex. Sintra med sitt slott. Men det skulle ta 8 timmar att fara dit och se allt det fina där. Så det får vi satsa på nästa gång.

Ner kom vi med flyget som var en timme försenat, men vi hade ingen brådska men att stå i en kilometers kö för att få taxi, det hade vi inte ro till så vi fick tag i en buss som gick ner till stan och vi frågade chauffören var vi skulle stiga av för att komma till vårt hotell. Det gick bra att hitta fram, är ju lite som ett äventyr att åka kommunalt och söka sig fram.

Så kom vi fram till ett fint hotell. Med bekväma sängar som vi sov gott i första natten.


Så följande morgon köpte vi biljetter på hotellet som vi kunde åka runt med alla möjliga transportmedel i Lissabon i tre dagar för endast 65 € för oss båda. Oj vad vi åkte!

Först tog vi bussen ut till en stadsdel Belém, där presidenter och kungar bott och även nunnor.


Här ett enormt kloster. som dom goda kakorna Belem de pastejer såldes i ett cafe som rymde 400 pers. Men det var uppdelat i många små rum. Så det kändes inte så stort. Och kakorna var himmelskt goda. Många köpte och tog med sig hem, Men vi gjorde det inte. För dom innehöll massor av kalorier. Dom fanns ju att köpa överallt även på flygplatsen.

Så hoppade vi på en buss där och åkte runt i den stadsdelen. Vi kunde lyssna på guidning på svenska, bara att plugga i hörlurarna som vi fick med.
Så en sväng till hotellrummet och vila fötterna innan vi gick ut i kvällsvimmlet.


Så skulle jag smaka på deras musslor. Som var dom största jag sett och ätit. Men det var ingen kryddning på dem, smaklös tomatsås, det där gör jag bättre själv.

Följande dag åkte vi runt med en spårvagn som tog oss till dom fattigare delen av Lissabon. Höga branta backor tuffade tåget fram och livlig kommers var det runt om. Turen tog 2 timmar. Så efter det så tog vi en annan busstur som gick förbi hamnen med deras kryssningsbåtar och vi fick se den större delen med stora breda vägar och den nybyggda fantasifulla hus av Lissabon.

På kvällen orkade inte jag äta nån middag men mannen klämde in en ordentlig portion, jag nöjde mej med kuvertbrödet och osten som alltid kommer fram.

 Vi satt på denna restaurang och han där uteliggaren började vakna till liv, spottade och snorade på gatan där han låg. Så var det en filminspelning på gång också. Ett par som skulle vandra genom gränden. Det fick dom göra många gånger från olika håll. Säkert en reklamfilm om Lissabon. Fast jag misstänker att dom inte tar med uteliggaren.


Tredje och sista dagen tog vi oss med denna båt som gick 1 timme till Belém där hoppade vi av strosade runt lite och så tog vi ett tåg tillbaka till vår stadsdel. Så vi utnyttjade verkligen alla transporter, det är ju bra för mej att jag kunde spara på foten lite. Behövde ändå ta några värktabletter att jag skulle hänga med och se det mesta. Så när vi kom tillbaka så skulle vi luncha, då tänkte jag att jag skall prova på den grillade fisken som många äter här.


Grillad seabuss, eller havsabborre. Men det gör jag inte om. Den var bara grillad på kroppen. Huvudet var blodigt och rått så det luktade rå fisk! Salta måste jag också för att få nån smak på den. Tacka vet jag våra egna fiskar. Men jag skulle ju äta mer på kvällen så jag såg fram emot det.

Det blev helt andra bullar det. Vet att Portugal är känt för sina grillspett så jag googlade var man kunde äta det och hittade en restaurang som låg nära vårt hotell. Svårt att hitta dit men vi kom fram, till en liten bakgata bakom alla turiststråk låg den lilla restaurangen med sina grillspett. Fanns att få både fisk och kött. Men nu tog vi kött!


Underbart gott, men vi orkade inte med allt. Detta skall jag göra hemma också. Mannen får svetsa ihop en ställning så man kan hänga spetten på det. Kommer att bli sommarens mat...


Tog även en bild av bordsgrannens räkspett. Så det blev ett oförglömligt slut på Lissabon!

lördag 15 oktober 2016

Nu är jag klar...


Håret färgat, hatar mina gråa strån som verkar bara bli fler och fler. Tur att man kan fixa det själv.

Så är väskan packad. Har fått med mina fyra P

Passen
Pengarna
Plattorna
Paraplyerna

För där vi är, brukar det antingen regna eller annars omsluter dimman oss. Mera troligt att det kommer nån skvätt från ovan.

Så har vi googlat massor på vad vi skall se och uppleva i Lissabon, kanske vi inte hinner med allt på tre dagar. Men i så fall finns ju staden kvar till en annan gång.

Så i morgon kväll är vi där nere...om allt går bra förstås!

tisdag 11 oktober 2016

En vecka sen sist...


Men det har inte hänt så mycket på den. Har börjat mata mina småfåglar och det vimlar av talgoxar och blåmesar.


Nu får jag vänta och se om mina stjärtmesar återvänder i år. Gärna tillsammans med avkommor hoppas jag.


Så har jag klippt gräset för sista gången hoppas jag. För mannen har vintrat upp både gräsklippare och husbil, Husbilen känns lite vemodigt. Fast vi skall trösta oss med att flyga ner till Lissabon på söndag till torsdag. Vi kan ju inte bara bli att sitta hemma ännu.

Gräsmattor skulle vi inte ha, bestämde vi när vi byggde här, fast se hur det gick! För varje år blir det mer och mer att klippa. Men vi vill ju hålla undan vassen för den kan verkligen breda ut sig så det är en evig kamp. Så är vi ju två om klippande nu, när han jobbade så var det jag som skötte om dem och han skruvade på klipparn. Men hit köpte jag en ny klippare så det skall funka bra tycker jag.

Nu i dag skall vi lägga ut stora laxnätet som vi har hängande fast i ett berg så vi skall ta dom stora firrarna som simmar lite högre upp. Vi brukar kunna få nån laxöring den här tiden och så fastnar dom stora sikarna. Men man kan bli utan också... Det vet vi i morgon.


måndag 3 oktober 2016

En vacker helg med full fart...


Det slutade blåsa så passligt till helgen. Då kom kusin Benke med Monika till sin stuga, för Monika ville fiska lite och så klart hjälpte vi henne med det.


Så fick vi den största gös jag fångat, på 2,25 kg.


Kolla stjärten! Som en stor solfjäder.


En del av fångsten. Vi hade flera läggningar och det var alltid några gösar, sikar och abborrar på nätet. Så Monika var nöjd med fångsten hon fick med hem.


När mörkret föll då kom kortleken fram. Då tänker Benke och jag på min farmor som var hans mormor som alltid sade: Spel och tärning är satans gärning...