Med lite påtryckningar lyckades det...

 

Lennart ringde operationskordineraren och berättade hur ont jag hade och frågade när jag har tid. Ja inte finns hon med före midsommar sade hon och sedan börjar vi dra ner på operationerna under semestertider. Då förklarade han att jag inte kan äta starka värktabletter efter som jag redan haft 2 blödande magsår och att blir det nåt återbud kan jag komma snabbt. Skall notera det sade hon.

Några dagar senar kom detta kallelsebrev, 14 juni, tack och lov, för det blir bara värre för var dag som går. Så nu har jag tre veckor kvar, det kunde ha varit tre månader! Tröstar mej med att mina två knäoperationer var nog värre än stundande höftkulan som skall bytas ut, om allt går som det ska...

Så har jag fått njuta av att titta på Moniz när hon tömmer leksakslådan hos mej, Pappa Casper satt bredvid och hittade sina gamla leksaker.

Jag tycker hon är ett litet konstverk hela lilla tjejen.

Hon kommer säkert att börja gå före sin ett årsdag den 16 juni. För hon släpper lite med handen och tar ett steg ibland. Men hon verkar vara försiktig för hon faller och slår sig inte så mycket som en del barn gör. Vissa kör med hjälmar på huvudet nuförtiden, bra eller dåligt det är frågan? Då kanske dom aldrig lär sig att vara försiktiga...

Så har vi fått tillökning i två holkar en med blåmes och en talgoxe.

11 ägg hade blåmesen, vi får se hur många som klarar sig, det är så kallt ute nu, så jag hoppas dom hittar insekter till dem. Jag har inte sett en endaste mygga än. Skall försöka få bättre bilder på dem när dom växt till sig. 

I kväll skall det börja regna och dom lovar mycket av det så vi får se i morgon kväll om det blev 40mm som dom lovat.

Nu känner jag mej totalt värdelös...

 

Klarar bara att halta mej fram i långsam takt, än klarar jag matlagningen och att vattna mina blommor.

Även klarar jag av att sitta och skaka runt på gräsklipparen. Får väl säga som min gamla mor sade när vi åkte på gropiga vägar 'oj så skönt att bli omruskad'

Igår klippte Lennart nere vid sjön men idag har jag klippt uppe vid huset på östra sidan. I morgon skall jag ta södra sidan.

Vi som inte skulle ha några gräsmattor! Det var vår plan när vi började bygga, nu har vi bara gräsmattor så långt ögat ser. Alla blomland har jag tagit bort, så nu blir det bara blommor i krukor jag ställer ut i lagom höjd. Som tanterna gör i södra Europa, plockar ut krukorna på trappan.

Mannen har börjat fixa på vår nöjesbåt som vi köpte förra vintern från Sverige, närmare bestämt Söderköping. Det var en smart kille som sålde den på vintern för Lennart upptäckte ett hål i botten. Men det skall han fixa, så skall den målas om inuti och byggas några pallar till durken.

Sedan skall vi ha den stå på trailern så kan vi köra och sjösätta den där vi vill göra lite utflykter över dagen.  Bara jag kan komma i och ur den förstås, vi har lite planer på hur det skall gå till.

Så har vi hängt upp bruna papperspåsar  vid taknocken där vi vistas, för det skrämmer bort getingarna som annars brukar krypa in och bygga sina bon. Det funkade förra sommaren, då hade vi inte getingar som surrade runt oss.

Nu på lördag skall vi få vår andra spruta, så hoppas man på ett öppnare samhälle. Här på Åland är alla så noga med att bära munskydd när vi går i affärer o dyl. Nu fick vi en smittad senaste helg och 8 satta i karantän. Det var väl någon som måste resa förstås och släpar hem det. För någon samhällssmitta finns inte här. Hoppas det så förblir också...

Den kalla våren består...

 

Så här länge in i maj har jag aldrig förr eldat så mycket i pannan och köksspisen. Tidigare behövt sätt nån brasa då och då för att få varmvatten. Fast dom lovar att det skall bli lite varmare om nån dag.

Nu har vi flyttat ut och spelar boule.

Lennart och några till har varit och sladdat och saltat banorna så dom är bra nu.

Vi har 8 fina banor, nu får vi samlas lite fler också när coronan börjar ge vika här hemma och så har vi gamlingar alla fått första sprutan och några har även fått den andra. Nu är det bara väder och vind som kan stoppa oss.

Fast artrosen kan stoppa mej, kör en morfintablett innan vi far och spelar. För nu är det så att för 1,5 år sedan fick jag nytt knä men redan då hade jag ont i ljumsken som är ett tecken på att höften håller på att ge upp. Nu i höst och vinter har det bara blivit värre och värre.

I tisdags fick jag träffa en ortoped som sade att den är slut, så han skall operera mej, tack och lov!

Har så ont när jag skall stiga upp eller böja mig ner och räta på mej, då blir jag ståendes en lång stund innan smärtan släpper, har nog lite känningar i andra höften också men han påstod att han såg inget där. Behöver få första höften gjord ifall den andra också börjar jäklas.

Inte kan jag cykla mer och går jag ut och går med stavarna så får jag så ont efteråt, så det känns som jag är slut som människa! Får hoppas att man inte behöver vänta allt för länge på operationen, dom brukar säga att innan tre månader skall man få hjälp.

Så istället går stickorna varma...

Har fått pippi på att sticka dragspelssockor. Det här är dom senaste, stickat ganska många för det är många som vill ha dom.

Så det är bara att elda på och sticka och hjälpa Lennart med rivningen, mest att peka med hela handen och försöka assistera honom och se till att han inte ramlar ner från stegen...