Måste bara...

få visa vilken konstnärlig dotter jag har.

Nu håller hon på tillverkar konstverk på löpande band till sitt nya hus som skall bli klart i höst.

Härriguud vad solen skiner...

Nu när mannen inte får vara i solen!
Han äter en tre veckors penicillinkur som gör att han blir jättekänslig för solen.
Han blir röd i ansiktet och det bränner som eld säger han.

Så typiskt att det blev så soligt just nu. Men inget ont som har nåt gott med sig...

Han har fått lite uppstädat inne i uthusen och det har jag väntat på länge. Så har han reparerat traktorn och fått i gång grävaren så bara det skulle mulna så skulle vi kunna börja flytta på lite jord där jag vill börja plantera lite buskar i höst.

Men det blir nog nästa lediga pass det, för än skall det fortsätta att skina från ovan.

Bra är också att kuren verkar börja ta, så nu har han fått sova någorlunda, och halsonda har minskat. Inte nyser han lika mycket heller.
Tänk att Ålands minsta djur är det farligaste vi har.

Läkaren ringde i morse och hon ville sjukskriva honom två veckor till!!!
Men då sade Lennart stopp nu. På jobbet håller jag mig inomhus och slipper solens starka strålar. Det skall vara han till att tacka nej till sjukskrivning när det finns folk som bönar och ber att få bli det...

Men efter jobbveckan blir han ledig två veckor så då skall vi väl få lite gjort här hemma. Masten och båten skall upp...

Båtutfärd på årets vackraste dag...

 Här möter Lennart sin arbetsplats
som är nu på väg till Åbo från Mariehamn.

 Casandra njuter av båtfärden...

 Lennart kör oss tryggt till varje hamn

 På Kobbarna åt vi Ålandspannkakan med sviskonkräm och snömos.
Som jag hade med. För den här tiden är cafeet stängt. Fast det var mycket gäng där. Så hade dom haft öppet hade det säkert varit en av dom bättre försäljningsdagar under året.

Här är en bils från Kobbarna rakt ut i havet, Det är Marhällan som skymtar där ute.

Här är inloppet till Nyhamn eller snarare utloppet för vi sitter inne i hamnen här.

Lite funderingar...

Lyssnar ju en hel del på radion och denna vecka har det varit mycket om skolstarten.

Så dom har intervjuat ungar och sedan skulle andra få berätta om deras skolstarter, om dom var rädda och nervösa när dom började skolan?

I dag är det väl inte en endaste unge som behöver vara rädd och nervös!
Tycker jag...
Alla har gått på dagis eller lekparker sen dom började gå och där träffar dom andra barn som sedan följer med från dagis till skola så dom känner nog i princip alla som börjar i samma skola.

För då tänker jag tillbaka på min egen uppväxt!
Håkan och jag var hänvisade till oss själva. Ibland träffade vi våra kusiner när föräldrarna umgicks. Men när skolan började så började kusinerna i en annan skola och där vi började kände man inte en kotte.
 Fast vi var ju inte så många heller förstås. När jag började ettan var vi tre stycken!

Inte ens tv hade man sett på den tiden.

Liten blir stor...

I går fyllde Arvid 17 år!
Hann inte med att få in honom här på bloggen.
Sökte efter foton av honom men det var grimaser och fingret på dom flesta.
Men nu när man blir sjutton och vuxen då kunde han hålla grimaserna i styr ...

Tänk vad tiden går!

Vad lyckligt lottad man är...

Så man skall nog inte gnälla över några ledproblem och andra småsaker för dom går ju att åtgärda.

Jag får bo på en lugn plats, det enda störande kan vara när tranorna trumpetar och rådjuren brölar för tidigt på morgonen, eller att 'mannen' slår på radion kl. 08.00 när man just somnat om.

Har en sommarstuga på en idyll i Söderhamns yttersta skärgård, som varje sommar görs reklam i deras tidning, att man bara måste besöka denna pärla till ö.

En karl som gärna hålls hemma och inte vill ut och slåss och demonstrera...

För nu går mina tankar till stackars Egypten! Där kan dom inte ha det lätt just nu och så finns det så många andra oroliga ställen. Att vara mamma till en massa uppviglande söner måste vara fruktansvärt.

Så till en annan grym sak. Läste på fb om att i England råder dom flickor med pakistanskt eller Indiskt ursprung att stoppa en sked i trosorna om föräldrarna skall ta dom på en resa till hemlandet. För det är troligt att dom skall giftas bort med nån därifrån. För när dom går igenom kontrollen på flygplatsen så larmar det och det är på ett intimt ställe så då tas dom till ett annat rum och då kan dom få en chans att fly från sina föräldrar.

Nog har vi det bra, vårt största hot är ju fästingarna...

Hej nu är jag här igen...

Efter elva dygn på stugan i Söderhamns skärgård.

En trevlig semester, det började att Christian (Lennarts son) med familj var med oss där två dagar.

Vi hade inget tur med fisket då för det blåste för mycket för att lägga ut nät i
havet.
 Här en bild av mamma Madde och Malte 3 år som hoppade på stenarna den här dan.

Här farfar Lennart och Christian med sina söner Malte och Adam.
Som provar hattar ur Svempas hatt förråd.

Här är riktiga sjömännen även Farbror Svempa med på bild.  Många fina mössor finns i gömmorna...

Följande helg hade vi besök av Lennart o Svempas kusiner från sin mammas sida. Dom härstammar från Kalmar. Dom kom upp från Oskarshamn, Otterbäcken och Nyköping. Dom tog in på vandrarhemmet och vi hade en trevlig helg, här på bilden bläddras det i gamla fotoalbumar.

Även tur med vädret hade vi, regnskurarna kom när vi ändå skulle hållas inomhus...

Innan alla kusiner kom upp kunde vi fiska och fick 14 sikar och en laxöring.
Så jag kunde bjuda på sik grillad i paket och Louise bjöd på Camembert med hjortronsylt, sämre kunde man ha...