Intet mycket nytt...

Så jag tänkte blicka tillbaka på det gamla!

För ett år sedan den 28 mars, pajade mitt knä. Tog så ont så jag kunde inte stödja på det. Läkare kollade upp ifall det var blodpropp eller nåt annat, men kom bara fram till att de var artrosen i knäet som var boven. Mannen tog hem en rullstol som jag satt i ungefär en vecka. Sedan kunde jag börja stödja på det med hjälp av värkmedicin.

I mitten på april hade vi en kulturresa bokad till Amalfikusten, Jag kunde vara med på det mesta, promenaderna fick jag skippa. Starka värkmediciner gjorde att jag klara att följa med på utfärderna.
Så i slutet på maj började det smärta i mina ljumskar, ett tecken på att höftkulorna är utslitna, påstår folk. Nå jag fortsatte med värkmediciner för i början på juli skulle jag få träffa ortopeden, som jag lade mitt hopp till.

Efter midsommar så kunde jag inte stå upp utan att svimma, så då blev det transportbåt i land för vi var på stugan och så ambulans till sjukhus i Bollnäs. Där hittade dom inget fel på mej, Dom magnetröntgade mitt huvud och lever, men allt såg bra ut.

Så Mannen tog hem mej och när vi kom till Mariehamn så hade vi kommit underfund med att jag hade blod i avföringen. För jag 'sket ner mej' med andra ord. Så in på sjukhuset där jag fick blod och massor med undersökningar, gastroskopi, endoskopi, svalde kamera, men inget sår hittades. Men jag piggnade i och fick träffa ortopeden som sade att det blir op om cirka 3-4 månader. Oj oj tänkte jag lång väntan.

Men eftersom jag inte kunde äta värkmedicin så fick jag förtur till op den 4 september. Det gick väl bra efter omständigheterna att få nya knäleden. Lite jobbigare än förra gången men då var jag 9 år yngre och 9 kilo lättare.

Så jag repade på mej och vi började resa igen, som tur var för nu sitter vi där vi sitter, men att 5 månader efter op så verkar det som om jag är allergisk mot protesen. Nu får jag vänta på hudläkarens utlåtande om han kan ta sig till Åland inom en snar framtid.

Så  nu har jag kämpat på med mina sjuka leder i ett års tid och inte ser jag nån större ljusning, för mina ljumskar smärtar än när jag skall stiga upp.

Fast jag skall vara nöjd ändå för man får ju hjälp ibland fast det är lite lång väntan för en som alltid har bråttom.

Nu håller man sig hemma så mycket som möjligt, tur att jag har netflix, wordfeud och fb. Så tiden går nog ändå. Så har jag alla mina uteliggardjur som jag måste hålla koll på. Så här kommer några bilder av dom senaste.

Ville och Herr Häger i morgonsolen.

Varje kväll håller rådjuren och Tranorna till utanför mej.

För Er som inte vet hur läget är på Åland så fram tills igår måndag har vi 8 konstaterade fall av Corona. Så det har inte kommit in några fler sedan fredagen. Hoppas det stannar där. Men alla restauranger har stängt, får öppnas efter sista maj. Även skolorna skall vara stängda fram till 13 maj. Månntro det fortsätter tills dom ändå skall ta sommarlov. Inte får vi resa över till Sverige heller, som vi är vana med. Blir ett helt nytt sätt att leva på nu...

Hej på Er!

Nu sitter man i en frivillig karantän, hålls hemma så mycket som möjligt och undviker folkkontakt. Nu är det 4 coronafall här på Åland, så det kom hit till slut och det är väl bara början.

Det finns att göra här hemmavid, nu har vi börjat med att tömma klädkammaren, man köper nytt och lägger in men det gamla tas aldrig bort.

Började med att tvätta upp dom tröjor mannen får behålla, många måste jag smyga ner i sopsäcken utan hans vetskap, han kan inte slänga nåt. Han tror allt är 'bra att ha'. Förr när han jobbade så kunde jag rensa utan att han märkte nåt men nu går han efter mej som en 'rysk spion' och kollar vad jag gör...

Idag blev det uppehåll i garderoben för det blåser för kallt att vara ute och sortera. Fast en maskin till har jag tvättat för det är ju bra torrväder.

Så det finns att pyssla med, så har jag börjat sticka en pippitröja för man skall ju få bli mormorsmor i sommar till en flicka som skall få namnet Monitz. Om allt går bra som vi gamla människor lägger till och inte tar allt för givet!

Så har jag träffat ortopeden och inte blev man klokare av det. Han tyckte det såg för hemskt ut när han såg foton när det var som värst. Nu höll jag upp med Zyrteken 1,5 vecka så jag skulle se om det blev värre. På ryggen har jag haft klåda med knölar under huden och dom såg han också. Knäet börjar se bra ut men det ömmar inuti.

Han hade aldrig varit med om detta förut och han var tveksam om det var protesen. Remiss till hudläkare skulle han skriva och att det var brådskande! Det kan man undra när jag kan komma till en sådan? För det är han som skall ta testerna på mig. Nu är det så att han kommer från riket en vecka i månaden och nu får han inte komma hit. Så det kommer att ta många månader innan jag får nåt besked om vad orsaken är.

Nu sätter jag in två bilder av knäet!

Den här bilden är från det jag fått medicin och det har börjat torka ut och utslagen minskade.

Den här är från idag, så det är mycket bättre nu, men när det kliar på andra kroppsdelar är det inte så roligt. Skall nog överleva det här, det finns många många andra som har det för jäkligt just nu.

Tror att den här isoleringen kommer att vara länge. Så vi får nog lära oss att leva på ett nytt sätt nu.

Nu får vi uppleva underliga tider...

Tydligen är det farligt att vara en 70 plussare! För vi skall hålla oss hemma och handla bara den första timmen affärerna har öppet.

Bra är det förstås om vi kan 'mota Olle i grind' Så vi inte får coronan hit till Åland.

Skönt är det att vi kom hem i tid och att vi bor som vi gör, för skogspromenader, vedbacken kan dom inte stoppa oss för än.

Skulle berätta om mina krämpor. Nu har alla utslag lugnat ner sig och alla prover dom tog var bra utom borreliaprovet som var förhöjt, Skall ta ett nytt prov i slutet av mars så hon kan se åt vilket håll det är på gång.

Så skall jag få träffa min ortoped på fredag och han skulle skriva en remiss till hudläkare, för jag tror stenhårt på att det är protesen jag inte tål. Hudläkaren skall nog få kolla upp vad det är som jag är allergisk mot. Nu har jag inte tagit någon allergimedicin på en vecka. Men det ömmar på ett nytt sätt inne i knäet och så kryper det och irriterar innan för skinnet på knäet. Så något djävulskap är det där inne. Hoppas att det kan botas med mediciner för jag vill inte göra om operationen igen.

Mitt högra knä har klarat sig bra men det är av titan, nuförtiden tillverkar dom proteserna av kobolt, krom och nickel. Kanske dom blir billigare att köpa in skulle jag tro. Läst många artiklar som jag hittat på nätet om att det blivit vanligare med allergi mot dessa proteser.

Så nu kan vi inte planera nån resa än med husbilen innan vi vet att coronan är borta och gränserna öppnas. Och att jag blivit bra i mitt knä.

Våren är på gång, den kan nog inget virus stoppa, krokusarna blommar och skrakorna simmar i viken och friar. Även svanarna håller på att köra bort dom som inte skall vara kvar i viken när det är dags för deras bosättning.

Nu skall ni få några bilder av en havsörn som fångade en id eller brax från isen och flög i väg med den.

Nu får jag väl sitta mest hemma och titta på fågellivet och så har jag ju netflix, snart har jag sett dom flesta avsnitt av Outlanders. Men några kvar att njuta av. Sedan kommer det svåra att hitta nån ny bra serie att följa.

Hemma igen...

efter en helt underbar resa! Allt löpte på bra, vi reste ner med två vänner men dom lämnade vi kvar en vecka till. Vi var så nöjda efter en vecka.

Vi upplevde mycket där också, första turen vi var på var runt om vulkanerna och allt var som ett månlandskap. Dom hade varit där och tränat innan dom klev av på månen.

Så några demonstationer av hur varmt det var i marken. Kvällen avslutades med middag i det runda huset som ni ser.

Sedan var vi ut och åkte ubåt, såg många fiskar och vrak, var ner till 30 meters djup med ubåten som var byggd i Finland 1990.

Så en fredag kväll var vi till Vilda Västern, det var en trevlig kväll med mycket bra musik och god mat och dryck, det var bara att ropa yhaii så kom dom med en ny kanna öl eller sangria.

Så nästa utfärd var att se Lanzarotes juveler, en heldagsutfärd med start klockan 9 på morgonen.  Där fick jag ordentlig träning att gå i trappor, i en timme besökte vi en grotta som vi gick upp och ner i trappor, var helt slut och tänkte gud vad skönt att komma till bussen och få vila!!!

Tog bara 5 minuter till nästa grotta, som det också var många trappor i. 

Som ni ser här är det trappa upp och så trappa ner, jag var alldeles genomsvettig efter allt trappande.

I den sista grotta fanns en pool, fast den fick bara Spaniens kung simma i. Fast många trodde nog jag hade tagit med ett dopp så våt i håret som jag var.

Lanzarote är en ö att rekommendera, den bästa av dom kanariska öarna jag varit på.

Så slutligen kom vi till en utsiktsberg där vi kunde se över till den nyligen tillsatta åttonde kanariska ön. La Graciosa. Den tittade vi bara på, där finns inte några asfalterade vägar än.

Det är skönt ibland att komma bort och ha det största bekymret, var och vad skall vi äta ikväll. Det lyckades vi bra med. Bra mat och trevliga människor. Mina matbilder skall jag bespara er.

Så kom detta stora plan och tog oss hem. Vi satt som packade sillar och när man började anpassa sig efter 6 timmar var det dags att kliva av.

I mitt nästa blogginlägg skall ni få läsa fortsättning på mina krämpor, för dom består än...