Det tar ont, det tar ont, mest på dagen men även på natten...

 Det blev plågsamt att komma hem och att försöka komma i form igen...

Fick av Casandra en pulsklocka som det kanske heter. Mest intresserad var jag att se hur min sömn räknas.

Vet att jag vaknar ofta vid varje vändning för mina axlar är totalt slut. Det är nog artrosen som härjar i min kropp. Tänkte inte bry mig hur många steg jag går per dag, Fast nu börjar jag kolla det också.

Idag tills nu har jag gått 6 484 steg och då har jag nästan bara varit hemma. Var en sväng till graven men från bilen och dit är det inte långt! Så att springa på här hemma och pyssla på tar på stegräknaren det med.

Så här ser stegen ut från i måndags. Springa runt med en värkande kropp är inget roligt men jag hoppas att kroppen skall mjukna lite och flåset skall komma att bli bättre. Får betala nu för stillasittandet i bilen i tre veckor...

Men nu har vi nätet i sjön för första gången i år, så det blir lite spännande i morgon. Så skall vi också försöka elda en brasa, det finns mycket att lägga på den. Hoppas vädret blir bra.

Hej finns det nån läsare kvar???

 

Nu är vi hemma och allt gick bra, nästan 6.500 km har vi kört. Många tycker vi forcerat Europa runt men det tycker inte vi. 

Vi har kört ca 300 km per dag ibland mer ibland mindre. Alla campingar och ställplatser hade inte öppnat så det gällde att hitta några som öppnar tidigt på våren. För mej har det varit så bra att få kuska runt utan stora besvär, eftersom man är dålig på att använda apostlahästarna så är det ett bra sätt att få se mycket och komma ut och lufta sig.

Italien hade ny sorts vägarbetare som jag aldrig sett tidigare, vi såg många flickor som satt på sina stolar vid vägen och när vi kom körandes så började dom posera och vicka på rumpan, dom stackare...Hon här var vid en rondell så då hann jag med att få ett foto. Klickar ni på bilden syns hon bättre.

Sedan såg jag många gulliga gubbar på cykel med hatt och kavaj, så tänkte jag nu blir det såna jag skall fota...

Sedan när vi om till Kroatien tog dom slut, så han med moppen blev den sista...

Så vi tog oss in i Italien igen och upp till Dolomiterna och det är så vackert där med alla berg. Sade nu måste det bli det sista berget som jag fotar! Men det funkade inte, det blev många till. Skall visa ett till åtminstonde.

Så lite till...

Här ser man deras höga plogpinnar och att dom står mot berget tror jag att det är en varning att inte köra in i bergväggen för plogbilen. För snön måste åt andra hållet, nerför stupet. Nu senaste vinter tror jag inte det blev så mycket snö. När man kollade på skidtävlingarna där så hade dom fyllt upp med konstsnö.

Sedan tog vi oss upp till Kiel och tog Stena Germanica hem, en favoritbåt för mej. Vi har åkt den flera gånger, tar hytt och får först äta gott, vara med i ett musikquizz sedan gå till hytten och sova.

Ni kan ju gissa vem som fick ta överslafen! Då mindes jag tiden jag jobbade på båt och oftast låg i övre kojen. Inte några problem att ta sig upp. Nu skulle jag inte kommit upp eller ner...

På morgonen vaknade vi vid 7 tiden och klockan 9 var båten framme i Göteborg. Sedan tog vi sikte på Otterbäcken vid Vänern och hälsade på Lennarts kusin Mia.

Dagen efter blev det att besöka barnbarnet Casandra i Skogås utanför Stockholm.

Hos dom sov vi över i bilen på gården och följande dag tog vi sikte på Norrtälje...

Där tittade vi in till min kusin Inga-Lill 88 år ung! Hon tyckte vi såg jämngamla ut, men jag får hoppas det beror på hennes gula fläck i ögat!

Så tog vi Rosella hem och kom hem halv 7 på kvällen och katten kom jamandes och undrade var vi varit. Men nu är han glad att vi är hemma igen.

Hej vad det går...

 sade en man när det stod stilla.

Vi tog oss ner till Bari och köpte biljetter till färjan på dagen. Fick vänta sedan till sex tiden när vi skulle checka in. Så det var en väntans dag, passade mej perfekt för man blir nog lite slut att vara burkslav.

Vi fick köra åtta tiden ombord på färjan men ändå gick den inte ut fören 22.00. Satte uppe och glodde på folk innan vi gick till hytten och tog natt. Bekväma kojer hade dom och jag sov bra men det var ett högt ljud på båten.

Vid 09.00 fick vi köra iland då hade vi kommit till Albanien. Första km såg jag två överkörda hundar och en katt som låg vid vägen. En gubbe som stod med sin ko i koppel så hon fick äta lite grönt. Så kom en gubbe dragandes på en motsträvig get. Så såg man flera kor som stod bundna vid sina stolpar och åt gräs. Tydligen ägde dom bara en ko var. Så det är nog ett fattigt land Albanien.

Så kom vi in i Montenegro, då blev det stor skillnad, stora, många flotta hotell längs kusten och rent och snyggt. Så vi stannade en natt i Montenegro.

Sedan blev det Kroatien en bit och så en bit av Bosnien Hertsigovina, några kilometer och många passkontroller så är vi inne i Kroatien igen. Passerade Dubrovnik som det är så vackert att köra förbi. Dit har vi varit tidigare och gått på murarna så vi fortsatte.

Det var Långfredag så jag provade på att göra jansson i omniaugnen, men den blev inte så bra där fick ju ingen bra yta på den, Men tror den blir bättre när jag steker upp den till oss om nån dag. Vi hade sill och ägg på vår lilla påskbuffe...

Nu har vi tagit oss upp till norra Kroatien. Vi valde att köra på motorväg idag uppe bland bergen. 300 km kostade 30 euro och det var det värt. Nu står vi på ett blåsigt ställe så nu värmer jag upp köttsås och kokar spagetti till middag åt oss. Så hoppas jag kan se på Lets Dance för internet verkar vara bra här.

 I morgon blir det Italien kanske skidorten Toblach om det inte är för långt...

Hej från Italien...

 Nu har vi kommit så långt men med lite småproblem som blivit fixade under resans gång.

Skitväder har vi haft snö och regn och kyla, gått ändå bra. Första stoppet hos kusinen Benke, andra stoppet hos Lennarts kusin Erik och sista stoppet i Ystad hos min DNA släkting som bjöd på middag hos sig. Följande dag tog vi snabba båten Skåne Jet till Sassnitz tog 2,5 h och då var det ruskväder. 

Nu skulle jag ha satt in bilder men kabeln mellan telefonen och datorn är inte samarbetsvillig så nu blir det inte några foton från resan här om vi inte får ordning på problemet. Någon som vill se bilder så får ni fråga vänskap på FB för där lägger jag ut foton.

När vi kom till Sassnitz var det full fart till Rostock. I världens regn och stormbyar så bilen hölls knappt på vägen. Hade fått tid med den lysande lampan som det visade sig vara det felet som Lennart misstänkte. Kondens i partikelfiltret! Det fixade dom på en timme och sedan drog vi in i Tyskland. Vi visste av en ställplats vid ett hotell i Güstrows, där vi stått tidigare. Allt var stängt där men vi stod kvar där över natten och ingen körde bort oss.

Så fortsatte vi neråt och kallt, regn och snö hade vi, Men vi sov bra i bilen. Till Österrike kom vi också och stod en natt där. Där snöade ordentligt men vackert som bara den med dom höga bergen.

Sedan tog vi oss förbi Venedig till en stad som hette Choggia och stannade där på en camp som såg ut som flyktingläger där italienarna hade sin tält som användes som sommarhus.

Så blev det sikte på Rimini som vi kom bra till, där träffade vi Lennarts småkusin och hennes dotter o barnbarn,  hon bjöd på en god italiensk lunch. Sedan tänkte vi fortsätta ner på Italiens östkust och kolla någon camp att stå på. Fanns många sådana men dom öppnar först till helgen. Vi hade kollat in en som var öppen längre söderut en det skulle ta en jäkla tid att köra dit. Men vi måste bara och klockan gick och vi stod mest still i bilköer. Lennart ringde dit och bad dom vänta på oss, dom skulle stänga receptionen kl, 19.00 vi läste på GPS en att vi skulle vara framme 19,30. 

Vi fick nog lite i nerverna när det mest stod stilla, vi kom fram 19.40 och dom var kvar och inväntade oss. Tack o lov. 

Lite dramatik skall det vara också i livet. Nu skiner solen och 17 grader på dagen så det har blivit bättre.

Nu skall vi fortsätta att trängas med italienarna på vår väg söderut, men idag väntar ingen på oss än...

Nu närmar det sig...

 för vår resa som startar i morgon på dagen med Eckerölinjen. Sedan via Uppsala och antagligen Biltema och på kvällen till kusin Benke utanför Strängnäs där vi tänkte ta natt.

För att därifrån ta oss till Lennarts kusin Erik i Oskarshamn och våldgästa dem. På onsdag ner till Ystad där båten går sedan på torsdag. Om allt klaffar.

Det är det där om, vädret lovar dom bara blött och kallt. Så lyser det en varningslampa i bilen som Lennart har läst och läst och pratat med folk om. Han har en apparat så han kan få den och slockna men bara för en liten stund. Vi hoppas att det kan vara nån kondens i ett partikelfilter, som vi klarar av och ta oss till Rostock. För där har han hittat en verkstad som arbetar med husbilar och tyskarna måste nog kunna detta, så många husbilar det finns där. Det är vår plan så långt...

Igår var det fest för mitt barnbarn nr tre i ordningen Jesper som blev 30 år!

Köpte ett riktigt snyggt läderförkläde som han kan ha när han skall grilla i sommar.

Här är födelsebarnet Jesper med sin lillebror Arvid.

Så en bild av mina snygga döttrar Pernilla och Petra.

Nu har mitt 43 åriga Penningträd eller Crassula gett upp. Den hade börjat ruttna inne i stammen. Finns inget botemedel för det.

Så nu är den nerkapad och utburen, var lite sorligt, fick den som skott när vi flyttade in i vårt första hus januari 1979. Men återväxten är betryggad...

Som ni ser här, och så har jag 4 stycken mindre till på ett annat ställe.

Nu säger jag hej så länge, hoppas få tid att blogga i husbilen så ni vet vad som händer med oss. Kanske vi är hemma fortare än vi tänkt oss. Men det får tiden utvisa.