Håhå vad det finns att göra här hemma...

Är helt slut i kroppen. Men en skön känsla att man gjort något. På måndagen började vi med cykling till frissan. På tisdag morgon var det rensning av några kilo lingon och sedan kokade jag sylt av allt.

Så lade vi ut ett nät först men när vi var och kollade det var det kliniskt rent så vi lade ut ett nät till.

I morse när vi kollade näten så på det stora nätet fanns en stor sik men den smet för oss. Men på det andra var det denna fångst, plus 100 kilo maneter! Länge sedan vi fick nån gös så dom ser vi fram emot och siken hade rom i sig så får vi fler så skall rommen tas tillvara.

Så var det rensning av nät, fileandet av den stora fångsten, cykling efter posten. Lunch och så cyklade vi till Bengtsböle på boule. Två timmars tävlande och så hem på cykeln, tack och lov att det var mest nerförsbacke. Sedan ut efter ett nät och i med ett över natten. Red upp nätet med tre stora braxar som fick simma vidare. Så in och fixa middagen som blev stekt sik med potatismos. Så till slut in i duschen och nu är jag helt färdig. Måste bara kolla bönderna som söker fru sedan blir det nog natta för mej.

Lennart blev så här lycklig när han fångat en mus på vinden. Hörde igår hur det trippade på kökstaket och han ut med sina fällor.

I morgon börjar vi med inomhusboulen i Valbohallen, Så det blir lite intensivt nu. Lennart satte in en annons i Lemlandsbladet att vi ville ha fler boulespelare med och det kom till 5 stycken, i det yngre gardet. Hoppas dom vill fortsätta bara. Vi behöver vara fler när det blir lite tävlingar  med Ålandslagen för då brukar dom äldre backa ur.

Så nu skall jag samla krafter för en ny dag...

Så var vi hemma!

Fyra dagar för tidigt egentligen. Men vi hann med allt vi planerat och så när jag började tämja en fluga i bilen var det nog dags att komma hem till mitt eget husdjur.

 Och katten var nöjd och glad! Även månen ser glad ut...

Men nu måste vi ta oss tillbaka till verkligheten. På måndag måste vi starta upp vårt 5 -2 program, för det har nog varit för mycket stillasittande och mycket god mat, fast man har försökt hålla igen.

 Det finns mycket att rusta på med nu här hemma, fisket skall vi börja med. Det är så tomt i frysen på fisk nu. Och så skall det börjas klyvas ved, klippas gräs, som nog måste köras över två gånger misstänker jag. Så skall det cyklas mycket...
 Skall det bli roligt att få börja pyssla om blommor igen, för nu kommer vi att vara hemma ett bra tag. Det är ju så 'borta bra men hemma bättre' Sade till Lennart men jestus vad vackert det är här hemma. När vi kom och tittade över Slemmern mot Solberget lyste solen så vackert där med mörka moln som effekt i bakgrunden. När vi kom hem låg viken som en spegel. Så nu är det bara att njuta av vår vackra höst...

Nu närmar vi oss hemtrakterna...

Nu har det varit svårt dom sista dagarna att kunna koppla upp sig på datorn. Har vi varit på nån restaurang eller liknade kunde man ibland koppla upp sig på telefonen med deras lösenord. Skall bli så skönt om två år, när det skall gå att koppla upp sig inom eu som dom bestämt

I dag har vi tagit oss i i Danmark och där funkar det för oss inom hela Skandinavien!

Så här glatt är det här.

Annars har vi mest kört på genom Tyskland efter vi lämnat bergen och gruvan efter oss. Har bestämt att vi skulle försöka cykla mer, men har alltid hamnat på backiga ställen. När vi var på ett ställe som hette Schillingfürst, for vi en sväng. Men det blev att gå uppför för mej och glida nerför. Men med promenaden uppför så fick man upp flåset.

Så tog vi oss igår in i ett regnigt Hamburg, där vi skulle besöka en miniatyrstad som Lennart läst om.

Den höll till i hamnen i Hamburg och heter 'Miniatyr Wonderland'

Här en liten bild av Österrike, Fanns ju hur mycket som helst av landet uppbyggt.

Här en del av Amerika. Klippiga bergen. Det var många tåg som tuffade fram så alla som håller på med sånt fick nog sitt lystmäte stillat.

När jag var i Las Vegas så släcktes lamporna ner så jag fick känslan av nattlivet där.

LKAB gruvan i Kiruna hade dom där som också is hotellet. Dom kallade det för Skandinavien den avdelningen. Så Jultomten fanns där också.

Så till sist en brand i Hamburg där bilarna kom körandes dit med sirenerna på och det kom rök ut från huset. Otroligt vad arbetstimmar har lagts ner på detta.

Men nu har vi som sagt tagit oss in i Danmark. Fick mannen övertalad att skippa Rostocksfärjan. Men han påstod idag att jag väljer dyra vägar! För båten från Rostock på vardagar kostar bara 80 € för oss men nu kostade färjan från Puttgarden och så löste vi biljett för bron hem så det blev 177 €

Så tillkommer ju bränslet och en övernattning i Danmark. Och det var den dyraste hittills hela 30€! 

Annars har alla platser varit från 10 - 20 € Han för ju bok för alla utgifter den mannen! Det är väl hans hobby medans min är att blogga och skriva dagbok. Så sedan när jag kommer hem skall jag göra en fotobok och då får man uppleva resan igen.

I morgon när vi kommer till Sverige då är det jag som skall köpa skvallertidningar till mej. Det har jag saknat. Inte ens en maska har jag stickat och inte heller läst boken om Hemmafrun Maj som jag trodde jag skulle hinna med. Men nu börjar det rycka i stickfingrarna igen. 

Fast det får väntas med tills jag kommer hem...

Oj vilka upplevelser!!!

När vi for vidare genom Österrike mot Tyskland var det många långa tunnlar som skulle passeras. Dom tar också en avgift för dem 11 €, men det förstår man att det har kostat mycket att ta sig igenom så stora berg. Så skulle vi söka upp stället där man kunde stå för att besöka örnnästet. Vi kom lite fel först. Men sedan stod vi på en plats att det kunde gå att ta bussar dit. Vi gillar ju att försöka ta oss fram kommunalt. Först 2 bussar och så slutligen den som tar upp folket till örnnästet. Kunde faktiskt inte fota den turen för jag var helt paralyserad! 

Herregud vad brant upp det gick och vi slickade bergsväggen och stupen på andra sidan. Just innan vi var uppe började jag grina. Kan inte förstå mej på folk som satt och åt. Sade till Lennart att han där kommer dom att hitta död med bröd i halsen...

Men upp kom vi.

Så här såg det ut när det byggdes för Hitler. Sedan efter kriget så sprängdes det mesta för det skulle inte få finnas kvar och påminnas om kriget.

Så här ser det ut idag. En massa restauranger både ute och inne. När vi klivit av bussen gick vi en genom en tunnel till en hiss som rymde många pers. Den tog oss 125 meter upp till detta hus.

Utsikt från toppen. Kameran kan inte berätta allt.

Men som ni ser, vi var ovanför regnbågen.

Det här var våra grannar i natt.

I dag skulle vi besöka en saltgruva som vi läst om att skall vara en upplevelse, och det var det!

Här har vi fått på oss skyddskläder, antagligen för dom hisnande slädfärderna eller för att det alltid är 10 grader inne i gruvan, sommar som vinter.

Här får vi sätta oss grensle över en stock och hålla in armar och ben när tåget körde in i smala tunnlar. Arbetarna åkte in och ner i gruvan på dessa.

Så åkte vi över en sjö,i en låg båt det är berget som syns ovanför huvuden. Det var ett så fint ljusspel med musik när man gled fram i den.

Vi tog oss även fram gående i smala tunnlar och så visades en film om hur allt startade och filmen fortsatte vid olika stationer. Verkligen smart upplägg.

Två gånger åkte vi släde ner i en rasande fart. Jag var livrädd att min fot skulle fastna nån stans. Men det var bara att bita ihop och följa med. Läste att från 5 års ålder får man följa med på dessa turer, och kan en femåring så måste väl jag klara det hade jag resonerat.

 Här trodde jag verkligen att jag skulle möta döden. Lennart ville att vi skulle fara och handla när vi kom därifrån. Men jag satt i chocktillstånd länge efter detta. Han fick vänta tills jag hämtat mej. Men vill inte ha det ogjort, Vilken upplevelse! Allt blir väl bara blahablaha efter det här.

Så var vi i Slovenien...

 Då kör vi till vårt ställe för natten som det lät så bra om i våra ställ campingplatsers  bok och appar. Men vi sade båda två att här vill vi inte stå. Så vi åkte tillbaka till Ljubljana som vi passerat. Hittade en liten ställplats för husbilar på en bakgård med djur runt om oss. Men ren och snygg.

Då fick vi för oss att ta bussen in till stan. Dom sade, stig av vid Dragon Bridge, där är turiststråket. Aldrig såg vi nån bro och till slut gick Lennart fram och skulle kolla med chauffören, han kunde ingen engelska. Men det fanns en tjej där som ville briljera med sin, så hon berättade att vi åkt på tok för långt. Nå vi hoppade av och fick tag i en taxi. Tror inte han körde så långt för vi satt mest i kö, det var ju eftermiddagstrafiken som var på gång och här kör dom med full fart som i Stockholm och så tvärstopp. 5 € skulle han ha för den turen. Dom kan inte ha mycket i lön dom där chaufförerna.

Så stora och uppseendeväckande var dom inte. Nu var vi hungriga och vi läste på ett ställe att dom skulle ha stans godaste pizzor och det kunde vi inte motstå. Sedan vandrade vi runt där en stund.

Den här låten lät inte så bra i mina öron...

Här går kanalen genom stan, med turiststråket till höger. Så tog vi bussen hem och det var inte svårt att veta var man skulle kliva av för det var ändstation!

Idag tog vi oss ut ur Slovenien och in i Österrike. Nu åker vi på motorvägarna för alla kurvor kan vi nu. Och det är fina vyer så där från ovan, man ser alla byar långt nere.

Här åker vi in i Karavanketunneln som är nästan 8 km lång. Mitt inne i den går gränsen mellan Slovenien och Österrike

 Nu står vi i vackra Österrike vid en sjö som heter Millensätten see och har hur vackra vyer runt om oss så inte ens kameran kan visa dem.

Innan vi kom till Split tog jag fram hemgjord köttfärssås som vi skulle äta på kvällen. Nej då, blev det musslor på stan och Lennart åt nån pasta. Så kom vi in i landet, där vi stannade för kvällen, där fanns en restaurang som serverade dom goda civcapici, så stavas det inte men det går inte att skriva och inte att uttala, men dom är mycket goda. Så inte den kvällen heller blev det köttsås. Så kom vi in i Ljubljana och där åt vi pizza. Så vi var rädda varje gång vi öppnade kylskåpet att såsen var på väg ut! 

Men ikväll åt vi den och den var så vällagrad och god, vi tyckte att nog är det gott med egen mat när man ätit ute så mycket. Men snart är vi i Tyskland och då blir det väl snitzel nån gång.

Pst... Monika skall nog grilla dom där vita goda tyska korvarna du bjöd på en gång.

Äntligen internet som orkar med ...

Utsikt över infarten från sjön vid Dubrovnik. Tagen när vi körde bil.

Här har vi börjat klättra upp till toppen av murarna. Som lär vara ett måste när man är här.

Nu är vi uppe pust och stön. Men jag förundras över de människor som byggde det här utan kranar och betongbilar allt av sten!

Man skulle ner också och då har jag det lite svårare med det opererade knäet. Men ner kom jag...

Efter Dubrovnik blev det Split. Stod på en enorm camping men en fin sådan. 20 meter från vattnet. Lennart badade lite. Jag hoppade över får det var stenigt en bit ut och sedan var den nog bra botten men mycket långgrunt. Hade knappt blivit våt på ryggen om jag skulle lagt mej ner. 25 grader i vattnet. Så tog vi oss in till Split med buss. Var där och kollade att allt såg ut som tidigare. Sökte upp min restaurang där jag fick smak på musslor. Åt där men det var min tredje portion musslor och dom var sämst här. Så nu skall jag lugna mej på den fronten. Foten min sade att nu tar vi taxi hem och det var nog bra det. Efter två dagar med mycket gående.

Så bestämde vi oss för att ta oss in i landet. Vi tog motorvägen och den var vacker den med med stora öppna vyer. Jag slapp klamra mej fast i kurvorna.

Det blev mycket tunnlar på flera kilometer. Här skall vi rätt igenom detta berg i en tunnel som var 6 km lång. Så vi tog oss till en nationalpark där vi stannade. Tänkte cykla och se oss omkring. Men det gick inte vägarna var så smala och trafiken livlig. Vi såg inte nån som cyklade där det var bara promenadstråk på flera kilometer.

 Så här kan man också campa.

Mer kommer senare om våra öden nu när jag änltigen fått tag i ett internet som funkar. Fast jag har betalat 10 € för tio timmar. Men det är det värt att få kontakt med världen.

En otroligt vacker stad.

Dubrovnik.

Men man skall ha friska leder att ta sig fram här.

När vi kom fram mot stan så var det tre kryssningsfartyg som lagt till här så mycket folk på stan.

Tänkte visa fler bilder men det tar en evighet att ladda ner dem. Så jäkla trögt...

Vi kom till en camping sex kilometer från Dubrovnik, för in den staden kommer man inte med husbil. Så vi gick till busshållplatsen och tänkte åka buss in. Då kom en taxi och stannade och frågade om vi ville åka in till Old Town för samma pris som bussen. Vi var 4 som nappade på det. Kom mycket längre in än vad vi skulle gjort med bussen.

Så skulle man gå runt murarna där för det hör till när man är i Dubrovnik. Men herre gud vad trappor! Upp kom jag men gruvade mej för nerfarten, det tar på knäet att gå neråt. Men till slut kom jag ner i in egen takt. Skulle aldrig klarat av det utan mina operationer av knä och fot. Så jäkla roligt att jag klarade det. Skit i att jag måste ta värkmedicin till natten, den hjälpte.

Vi åt och drack lite smått innan vi tog oss till bussplatsen. Det gick bra att ta sig hem med den. Men jag märkte på Lennart att han började luta sig när bussen körde nära stupen. Så jag sade att nu vet du hur det känns när man måste lita på en annan person!

En gång sade jag hur han skulle klara av att sitta bredvid om jag körde? Då påstod han att han skulle lägga sig i sängen och invänta döden...

Kommer jag till ett bättre ställe med starkare uppkoppling skall ni få se bilder därifrån.

Idag har vi tagit oss till en jättefin Camping utanför Split. 20 meter ner till stranden. Lennart har redan vadat ut och konstaterade att vattnet nog var 25 grader. Men det är så långgrunt så det lönar sig inte att gå så mycket. Fötterna skall jag nog blöta. För nu är det 30 grader varmt här! Lite för mycket i min smak. Nu skall vi göra oss redo att ta bussen in till Split och se om vi känner igen oss, från vår tidigare resa hit.

Är det någon som undrar vart man skall resa så rekommenderar jag Dubrovnik. Står att det skall vara en av världens vackraste stad.

Nu har vi tagit paus för resten av dagen...

Nu harr vi ca 80 km till Dubrovnik. Dit tänker vi ta oss i morgon kanske stanna en extra dag, för att sedan vända hemåt. Nu har vi kört i elva dagar, nästan 2 veckor blir det bort, så får vi väl ta två veckor på oss hem då.

Hört att vägen mellan Split och Dubrovnik skall vara så vacker. Det ha stämt så här långt. Först från Split gick vägen nere vid vattnet, Palmer och vatten på ena sidan, så blommande bouganvillor som hängde från vackra hus på den andra sidan.

Så småningom började det bära av uppåt, men inte alls så tvära kurvor och så länge...

Vi var inte dom enda som stannade till och fotograferade här.

På någon av dom här hyllorna skall vi ta oss ner mot Makarska som vi nu befinner oss i.  Två km in till centrum där restaurangerna lär stå som spön i backen. Så månne jag inte hittar goda musslor till mej. Har sett massor med musselodlingar längs strandremsan.

Nu tycker jag att det inte behöver bli varmare! 26 grader här nu. Passligt att man ännu kan må bra, annars blir det bara äckligt och kvalmigt...

Nu är vi längre ner i Kroatien.

Men oj oj vad höga berg vi forcerat. Tar en massa kort men kameran kan inte visa vyerna rättvist.

Idag blev jag riktigt åksjuk med alla kurvor och upp för berget och så ner igen, så där höll det på. Här kommer en vy högst upp ifrån. Det är ön Pag ni ser där liggande som en dinosaurier.

Hade önskemål idag att vi skulle ta oss till staden Zadar, där det skulle finnas en trappa som spelar musik när vågorna slår mot den. Och så plattor som laddas upp av solen och gör olika färger på kvällen när det mörknar. Men ingen ställplats fanns att få i staden. Så vi satte GPS en på centrum och körde in. Och kom turligt nog till hamnen där dom fanns. Dåligt med parkering men vi lekte turistbuss och parkerade bredvid dem och gick och tittade.

Det skulle verkligen varit intressant att se dem lysa på kvällen men man kan ju inte få se allt.

Jag har ju fått trampa runt på dem

Så fick jag sitta på dessa trappor och höra vågornas musik. Det kom massor med busslaster med folk som skulle se och höra det. 

Så sökte vi en ställplats som blev 20 km utanför Zadar, som vi står bra på. Här har vi varit ut och cyklat för nu är det lite planare här. I morgon skall vi fortsätta ner mot Split. Är vägarna lika höga och kurviga så måste jag nog ta mej en jäkel så jag inte blir illamående igen.

Äntligen kontakt med världen...

Man kan bli lite frustrerad över deras snåla syn på nätet. Vad skönt det skall bli om två år när det skall gå att surfa från egen telefon i Europa!

Efter vi stått vid den stora simhallen, det kanske behövs sånt mitt inne i Tyskland, för det var välbesökt. Så fortsatte vi till Garmich Partenkirchen Regntungt och grått väder. När vi kom fram var det många husbilar där men när vi frågade om internet så var den 'broken'. Man blir lite sur för dom lovar att det skall finnas. Nåja, vi tog linbanan upp fast vi förstod att vi inte skulle se så mycket. 

Här står vi redo att hoppa in i vagnen, 1700 meter upp åkte vi. Men det finns högre berg för tuffare människor att åka till.

Här såg vi hoppbacken från liften. trodde att bara vi kom igenom molnen skulle solen lysa. Men så högt kom vi inte fanns mera moln däruppe.

Vår parkering, på morgonen såg man bergen lite bättre.. Men nu susade vi vidare mot Österrike och Innsbrück. Men då började mina muskler och nerver arbeta för fullt. Var jäkligt brant ner till staden.

Här ett exempel på en bromskloss! Fick man inte stopp på fordonet kunde man köra in på sådana här ställen så stannade det av sig självt där uppe. Fanns många sådana.

Dom har ju så vackra hus där i Österrike, här en by innan vi kom till Brennerpasset.

Vägen mellan Toblach och Cortina var otroligt vacker. Känner mej så tacksam att fått åka den vägen. Man nästan tappade andan. Förstår nog att folk vill vandra i Dolomiterna. Här är bergstopparna dom alltid visar i Tv när Tour de Ski går av stapeln där.

Tvära kurvor var det, så man nästan mötte sig själv. Sedan när vi tog av mot vår ställplats för kvällen blev det mycket tunnlar, dom var raka och fina och flera kilometer långa.

Fanns en liten insjö som vi stod bredvid och två andra italienare. Mysig plats men här stod det också att det skulle finnas internet. Man skulle registrera sig och få ett mess med inloggningscoden om ett par minuter. Vi har inte fått den än. Inte funkade det för italienaren heller.  Även toaletten var ett sak för sig. Typ dom där fotstegen med hålet i mitten.. Dom hade också en invalidtoalett men det var en sån som man skulle skita på hyllan. Tur att man har en egen om det kniper...

Så i morse startade vi tidigt +9 grader var det då. Så körde vi in Slovenien, där behövde vi inte visa passen men när vi skulle in i Kroatien då fick vi äntligen visa dem. Och även här på världens största camping måste vi fram med dem.

Så här ser kartan ut över campingen. Vi står vid 11 an på bilden som är ett servicehus med diskmöjligheter i massor och vc och duschar som är hur fina som helst. Vi kollade före vi körde in om dom hade internet. men dom kunde inte lova att det räckte över hela området. Så Lennart gick med sin telefon och sökte ett bra ställe, så sade han att där vill vi stå. Nu ser man att det kommer folk och sätter sig i servicehuset med sina plattor.

Så nu står vi härmed servicehuset i bakgrunden. Äntligen har vi fått rullat ut markisen och tagit fram möblemanget. Fast i kväll lagar jag ingen mat, det finns matställen här flera stycken att välja på, så vi söker oss ner mot stranden sedan.

Vi kommer nog att fortsätta i morgon det finns så många nya ställen som väntar på att bli utforskade för oss.