söndag 30 december 2018

Nu drygt en vecka här i Larnaca...


Vi brukar sällan vara borta på sådana här resor mer än en vecka, för då kan man stället och alla gator!
Nu har vi 5 dagar kvar så man får väl göra nåt roligt av dem fast jag är nog redo att åka hem.



Här på andra våningen längst ut till höger har vi vår lägenhet. Som är helt ok. Vardagsrum med ett kök i samma, stort sovrum och bra badrum. Så vi är nöjda. Nära in till gamla stan och strandpromenaden där allt händer. Där tillbringade vi julafton och troligtvis nyårsafton i morgon kväll. För då skall det bli att skjuta  raketer.

Stackars alla kattor som det vimlar av här.



Här i en blomlåda utanför en restaurang vid starkt trafikerad gata vid strandpromenaden en mamma med sex ungar.



Detta är Lazaruskyrkan mitt i gamla stan som vi har som riktmärke, för den går vi förbi när vi skall hem till lägenheten.

Utfärder med lokalbussen har vi gjort. På juldagen for vi till Limasoll, tog 1,5 h med bussen. Där var allt så gott som stängt men vi fick en bra blick för den stora staden som var ren och snygg där turisterna håller till. Så fick vi se jultomten åka vattenskidor.




Annandag jul tog vi bussen till Nicosia, det var en upplevelse, kändes som man var i Indien eller Thailand, mest sånt folk ute och rörde på sig. Men inne i stan var det knökfullt med folk på den stora gågatan.



Här på ett torg och gågatan börjar bakom, som ledde ner till Turkiska gränsen. Vi tog aldrig passen med oss så vi gick aldrig in dit.Vill man shoppa så lönar det sig, men sånt sysslar inte vi med...

Så i fredags den 28 tog vi bussen tidigt på morgonen till Agia Napa. Då kom vi så passligt ner till stranden, samtidigt med soluppgången. Verkligen värt att stiga upp så tidigt.



När vi kom fram mötte Clas o Britt-Marie oss, dom bor där över vintern. Så tog vi oss till Boulebanan där en tävling skulle börja och vi fick vara med. Mycket roligt och lärorikt att få se hur andra spelar.
Alla spelade vi 3 matcher i ett 2 mannalag. Dom som vann alla sina matcher fick sedan gå till en final tävling som gick ut på att alla stod på linje och kastade klotet mot ett snöre. Eftersom det var bara 4 som hade gått vidare så lottades 4 pers in och då kom Lennart med!



Tänk sedan att han gick och vann hela tävlingen med dessa kast, höll sig närmast snöret nästan alla sina kast. Ja det var en rolig tävling och även publiken stannade kvar tills allt var klart.



Här är vinnarna, och tänk! Tre ålänningar med, för Britt-Marie på fjärde plats och Clas på åttonde. Sedan blev det mat och umgänge med dem innan vi tog bussen hem på kvällen.


I går lördag hade vi en 'stilla' lördag med mest skidor på datorn. Kunde följa med Ski de Tours och så skidskyttetävlingen på kvällen. I dag har vi bestämt oss för att ta en riktig långpromenad dit vi inte varit förr, till en fiskehamn som ligger några kilometer bort.



Här en dålig bild av vägen vi skall ta i dag, den hamnade i skuggan, Kanske jag får bättre bild idag!
Det enda vi har och passa är skidtävlingar på eftermiddagen.


GOTT NYTT ÅR på ER!!!


söndag 23 december 2018

Nu Cypern!


Allt gick bra att ta oss ner. 
Blev lite varnade att säkerhetskontrollen kan ta tid på morgonen, men allt löpte på bra. Jag måste ju ta av mej skorna, så fick dom åka in genom röntgen. Sedan muddrade hon mej mycket. När hon gick innanför byxlinningen sade jag till henne att dra upp byxorna lite mer.
Alltid jobbigt det där, jag tycker dom skulle ha en kamera att dom ser var spikar och skruvar sitter!


Här gör vi en mellanlandning i München. Vi fick 1,5 h på oss där, alltid skönt med ett litet avbrott. Sedan tog det tre timmar ner till Cypern. Där väntade mannen som hyrde ut lägenheten på oss, när vi åkte mot Larnaca så guidade han oss runt, även stannade till på vägen och vi fick gå ur och se lite vart det fanns bra ställen att ta sig till.


Till denna julkula tog vi oss första kvällen, passade på att äta lite gott innan vi tog natt.


Mycket juldekorationer finns det här. Nu börjar vi kunna den här stan, åtminstonde i hjärtat av Larnaca. I morgon har vi julafton, då går vi ner och kollar vad dom har att erbjuda där. Men sedan tänker vi ta lokalbussen till dom närmaste städerna och tillbringa dagarna där, så vi får se lite annat.

Så får vi vara med på en bouletävling på fredag i Aya Napa. Då gäller det att vi är uppe med tuppen. Tar en timme dit med bussen, för dom startar så tidigt...

Nu har vi följt med skidskytte tävlingarna på tv och Lennart vart ju nöjd med svenskarnas placeringar, jag var inte nöjd med Kaijsas skytte. Men det kommer nog igen...



Lite djur får vi omkring oss i alla fall. Massor med kattor finns det här. Men inte en endaste herrelös hund har jag sett.

Nu skall vi dra ner på stan och se vad kvällen har att bjuda på! I går kväll blev vi att samspråka med ett engelskt par.När vi kom hem hade ett svenskt par kommit till lägenheten bredvid oss, men än har vi inte sett skymten av dem.

Promenerar gör jag,
så ibland är kroppen värkbruten, men jag har några mirakeltabletter med mej att jag kan bli lite lättare på foten utåt kvällen,,,



Den här kilometer långa strandpromenaden har vi ännu ogjord.

tisdag 18 december 2018

Så var det dags igen...


Att berätta lite om dom senaste händelserna i mitt liv.

Allt lugnt och stilla. Bara Lennart som opererat sig för Spinal Stenos. Det är ju så när gubbar blir gamla, kan hända kvinnor med, att ryggkotorna trycks ihop och nerverna kommer i kläm. Så nu är han upputsad där så vi får hoppas att nerverna hålls lugna nu och inte värker på nätterna.



Under tiden han låg inne och blev ompysslad så spelade jag Boule. I den årliga Luciacupen som hålls i Eckeröhallen. Mitt lag stack väl inte ut för vi kom på 22 plats av 32 lag. Men vi hade ett annat lag från Roseboule som skrällde, ända till tredje plats!

Så hamnade jag på en Eckerökryssning mitt i veckan för att äta julbord. Mina forna arbetskamrater bjöd mej på resa och mat för att man fyllt tant! En riktig trevlig resa blev det. Mera sånt borde man göra...




Så i söndags hade jag julmat för mina närmaste sörjande. Barn o barnbarn, dom som var hemma på ön. Maten gick åt och klippboken min är populär nu bland dom unga, att läsa om allt som dom ställde till med i tidningarna. Inget farligt, mest humor. För Casper och Jesper dom hade ett band som det stod mycket om och så pryade dom på en tidning och då gick det hett till i messaspalten  bl.a.

Det är bra nu att jag sparat så mycket klipp det märker jag nu.



Så till min Ville trille! Han trillar in varje kväll in genom kattluckan och äter sin mat i pannrummet/verkstan och sedan kommer han in i köket, när jag är ensam där och då är han så kelen. Lennart har han inte än accepterat till fullo, men går bättre och bättre för varje dag.



Här ligger han i köket bredvid mej och i går kväll blev det ännu ett framsteg när han vågade sig in i blankrummet och up i soffan med mej.



Modig kille. Han kommer alltid in på kvällen nu och så är han inne hela natten märker vi. På morgonen när vi stiger upp så då ser vi hur han smyger sig ut, han vill inte vara med på dagen med vårat spring hit och dit. Han har väl alltid hållit sig gömd dagtid och det är väl till sin lilla lya nånstans som han drar sig tillbaka.


Fast nu skall han få hela huset för sig själv i två veckor. Kattvakten kommer att gå hit och mata honom men han kommer att kunna gå som han själv vill.

För i morgon drar vi till Stockholm sover över hos kusin Benke för att ta oss till Arlanda på torsdag morgon och så med en litet mellanstopp i München så skall vi komma vid 4 tiden ner till Cypern.

Så nästa gång ni hör av mej är därifrån om det händer nåt intressant...

God Jul på ER!

fredag 7 december 2018

Nu har jag bestämt mej!


Tänker inte grubbla mer över julklappar, alla har ju allt dom behöver och mer där till.

En sten föll från mina axlar när jag kom till den insikten. Har man fyllt 70 år och har många barnbarn och några till som man skall försöka få julklappar att passa till blir det är svårt. Så med ålderns rätt slutar jag nu. Om nån behöver stickade sockor är det bara att komma ut och välja.

I stället drar vi till Cypern och firar jul och nyår där.

Julmiddag till mina barn och barnbarn har jag nästa söndag den 16 december. Sedan får det vara bra.

Under tiden som gått sedan jag bloggade så har vi haft lite snö.



Det kom  lite och mannen ville få bort den fortare än att vänta på töväder.



Ville och jag har fått mycket mera kontakt nu. Alla dagar vill han att jag skall komma ut med mat till uthuset och kela med honom. Han hoppade upp i famnen på mej och jag har fått klippa bort flera tovor på honom. Men det är bara där han vill ha vår mysstund.

Nu har han även börjat gå igenom kattluckan till pannrummet och in i nästa rum , Lennarts verkstad,  där får han nu det mesta av maten. Han är ju så tjock så nu får han mindre portioner när jag vet vad han äter. Jag tänker försöka glömma den andra vildkatten. Man kan ju inte mata alla.

Nu har vi haft åtelkameran uppe på nätterna i köket och han kommer in här två ggr per natt. Första gången vid ett tiden sedan vid 4-5 tiden.

I kväll fick jag in honom i köket och kela med honom men dörren måste vara öppen så han kan fly ifall det kommer nån hastig rörelse. Ljud är han inte så känslig för för diskmaskinen gick när han var in. Men rysligt kelsjuken är han . Undra på det han har många år att ta igen.

Annars går dagarna mest åt att titta på skidor i soffan...

tisdag 27 november 2018

Lite födelsefirande i helgen.


Vi stack över till Stockholm på fredag för att uppvakta Casandra som fyllt 30 år för en månad sedan. När hon fyllde år var hon på ett stort nöjesfält i Frankfurt och åkte karusell. Det var hennes en önskning det!



Även Marcus tog sig tid att komma med. Killen man knappt kände igen när han gått ner 28 kilo sedan mars månad. Det var duktigt gjort...

Så när vi kom hem var det dags för det yngsta barnbarnet August som fyllde 10 år på lördagen. Så nu har mitt äldsta och yngsta barnbarn firats.



Här kör han en helikopter som kan släcka bränder.



Här är Augusts storebror Arvid 22 år.


Här en storebror till, Jesper 26 år.

Nu lite nytt om Ville Vilde.
Som jag faktiskt har fått krusa och klappa om honom! Han är otroligt kelen mot mej nu, men vi skall helst hålla till i uthuset där han får maten.



Han kom en kväll in i hallen och jag kunde klappa om honom där, men när jag försökte dra fast dörren då blev det full fart ut. Så instängd vill han inte bli.



Även en titt in i pannrummet blev det i går kväll. Här har vi en kattlucka som jag hoppas han skulle kunna börja använda. Har mat stående där innanför som jag hoppas han känner lukten av.

I kväll hoppade han faktiskt upp i famnen och snusade mig på näsan. Ett stort framsteg var det. Men han är tryggast om jag kelar med honom där ute i uthuset.
Idag såg vi han flera gånger utanför huset, det kan kanske bero på att han var hungrig. Jag lyfte på han härom kvällen och kände hur tung han var och vilken stor mage han har. Det är ju inte heller bra. Så nu skall jag ge honom mindre portioner.

tisdag 20 november 2018

Ingenting som hänt på en vecka så plötsligt...


händer två saker inom nån timme!

Vi ser att dom lovar bra väder för fiske så vi stack ut och lade ett nät. När vi kommer hemkörande in i viken och tar sikte på båthuset smäller det till i propellern!
Hoppsan vad var det tänkte vi, jag såg att det vispade på i vattenytan, vi svängde om och då fick vi se detta.



Vi hade kört på ett stim med idar och minst fyra låg döda, några andra stackare såg jag att simmade vidare. Inget roligt att se, så i morgon blir det att puttra ut och in i viken i sakta mak att dom hinner undan..

Så efter nån timme skulle jag ge mat åt Ville, tog god tid att sitta med honom medan han åt. Efter det började jag locka på honom och hålla fram handen. Och tänk! han kom fram och snusade och så började han kråma till sig så jag fick krusa honom och klia honom runt halsen. Kände en fästing och tjocka tovor på bakpartiet men inte läge att börja med sådant vid detta tillfälle,
Han blev så kelsjuk så jag tänkte, vad gör han, vet han hur sånt här går till. Så jag kliade en stund till och sedan sade jag till honom, nu räcker det!
 Vi måste båda fundera på vad som hände. Jag gick in och var helt euforisk, kanske han med.
Spännande och se fortsättningen i morgon.  Detta fattar jag knappt.
Efter 3,5 års matning, 1,5 år sedan vi fångade in honom och kastrerade honom. Nu i höst har jag suttit i 41 dagar nära honom när han ätit. Så till slut litar han på mej. Så då är det min tur att gå sakta fram.

Så har vi bokat in vår VÅRRESA!


Till Amalfi i Italien. I våras var vi och åkte på Donau i en vecka, det här är från samma resebyrå, så jag hoppas det blir lika bra. Till sådana här ställen kommer man inte med husbilen och sedan bli guidad runt och få reda på lite saker är bra.

Så låt vintern med Ville gå i en bra takt nu...

söndag 11 november 2018

Ännu en vecka till ända...


sedan jag sist bloggade.

Denna vecka har Lennart fixat nya mattor till boulen från Vasa. Och i måndags var Lennart, Torsten, Börje och jag och skar till dem.



12 meter långa skulle dom vara och det blev sex mattor som räcker till 36 boulespelare.



Torsten låg på knä i 2 timmar och sydde dit avståndsmärken. Sedan skulle dom rullas ihop och dom gamla mattorna skulle föras bort. Dom lär väl hamna på soptippen så småningom.



I torsdags var vi 27 pers som invigde dem. Jag tyckte det gick bra att spela på dem, fast det knorrades nog på vissa ställen. Man kan ju inte göra alla nöjda!



Så börjar jag få närkontakt med Ville. Får sitta en liten bit ifrån honom medan han äter, bara jag sitter stilla. I går kväll ställde jag burken med fisk bredvid mina fötter, det tog ett tag men till slut kom han och åt upp fisken.
Han är så vacker men han har lite tovor på bakkroppen som det kliar i fingrarna att få ta bort. Fast dit har vi lång väg ännu Om vi nånsin kommer så långt att man får röra honom.



Så var jag igår på ett DNA cafe som Medis ordnar, Så vi kan få lära oss mera om alla funktioner som det programmet har. Det är ju ett helt nytt sätt att släktforska. Så alla ni som är lite intresserade skulle ta och topsa er och skicka till Family Finder. Nu verkar det som det engelska Ancastry inte delar data bank. För Lennart har en småkusin som skickade sin topsning dit, och hon har inte dykt upp bland hans släktingar. 
 Nu blev jag lite nyfiken på att testa mej där också. 

Idag har jag också inlett en ny tid i mitt bokläsande. Nämligen laddat hem en e-ljudbok! Blir så frustrerad när jag inte får sova på nätterna. Först somnar jag av en halvtimme om jag lägger mej vid 11 tiden. Sedan blir jag klarvaken och brukar hitta sömnen först vid 5 tiden. Så då låg jag och funderade ut att man borde lyssna på nån bok. 
För att ligga och läsa klarar inte mina armar och ögon av.

Helst skulle man ha en bok med en släpig röst som malde på att 'Inger sov nu, Inger sov nu' osv...
När jag kollade på böcker att låna så stod det En familjesaga i 22 böcker. Den passar bra sade jag till mannen som sköter det tekniska.

Så när jag började provlyssna upptäckte jag att jag läst dom för nåt år sedan när jag satt med opererade foten i luften.  Men det gör inget, dom var bra, så nu längtar jag till kvällen, så jag får gå och lägga mej, haha..

Så kan man ju sticka på samma gång också. Synd bara att man får bara låna en bok i veckan.

söndag 4 november 2018

En fotoblogg...


blir det idag om vad som hänt sista tiden.


Varit på kalas hos Petra som höll en försenad 70 års middag för mej efter som jag vägrade själv att ställa till med nåt. Nu har man ännu en gång klivit över en ålders tröskel som skall föra mej ut i det okända.

Här firade jag med 4 av mina barnbarn och deras flickvänner, dom andra två var på Bali och i Stockholm.



Mellan dom blåsiga dagarna har vi fiskat. Mest sik kom det och ibland en gös.


Så fick vi ta del av fjärdens guld, sikrom. Det tackar man inte nej till.




Så kör jag stavgång några gånger i veckan och minst 3,5 km skall det vara. Att det blev över 4 km igår det tackar jag för. Jag inser att jag måste hålla igång lederna för min artros som sitter överallt utom i käkbenen, för det tar inte ont att äta mat .



Så tvingar jag in den motsträviga mannen två ggr i veckan in i bastun. Läste om att det finns vetenskapligt bevisat att hjärta och blodomlopp får ett gympa pass om man sitter minst 20 minuter. För nu skall vi försöka satsa på att bli 75! Så då gäller det att kämpa på.



Idag kämpade vi med en stor tjock björkstam att få den klyvd. Vissa var så tunga så han måste klyva dem i fyra bitar med motorsågen för att få upp den på klyven.


Envisa och tjuriga var dom men vi fick dem till slut i sådana bitar att dom går in i pannan. Nu har vi 38 häckar fulla med ved plus denna hög. Som skall plockas in i en häck när vi får nån tom.

Jag gnäller att jag får inte elda så mycket, det är ju så varmt ute än. Men ved har vi så vi klaras oss säkert 3-4 år framåt. Men det är  ju roligt att jobba på vedbacken. Då får man ju träna upp muskelstyrkan som lär vara så viktigt för oss äldre.

måndag 22 oktober 2018

Dagarna går...


Det händer väl inte så mycket att blogga om. Här kommer ett litet bidrag i alla fall!


Fiskat har vi gjort när vädret varit bra. Sikar och abborrar har vi fått, inte så mycket skräpfisk och inte heller fler gösar. Så måste man försöka variera fisken också. Så nu dubbelpanerade jag abborrfileerna och friterade dem. Det blev mycket gott, serveras med en god remouladsås till.


I går var det rådjursjakt runt husknuten. Jägaren stod på pass på åkern fullt synlig från fönstret och hunden skällde i skogen. Så kom bocken fram, men tur var att avståndet var för långt för gubben. Så försökte en jägare med hund genomskjuta bocken så han skulle springa åt rätt håll. Men han var klok han sprang in till grannens tomt. Så då drog dom härifrån.
Trillingmamman kom fram idag och visade upp sig med alla sina tre ungar som klarade sig.

Vet nog att det måste jagas och hålla ner beståndet, men tycker dom kan hållas till i skogen...

Så jobbar vi på vedbacken klyver och kapar ved. Bäst att hålla på nu, för i november blir Lennart opererad i ryggen för 'Spinal Stenos'. Skall nog inte vara nån komplicerad op, men efteråt måste han säkert ta det lugnt.


Nu har jag laddat upp med bara nyttigheter, Ingefära snapsen vill jag inte vara utan. Så köpte jag E vitaminer idag för de skall ju förhindra ålderdomen. Så dom skall jag testa i 60 dagar i alla fall. så skall man äta ett äpple om dagen som håller doktorn borta från magen.

Så skall vi basta minst 2 ggr i veckan. För det är vetenskapligt bevisat att hjärtat och blodomloppet får sig ett gympapass. Minst 20 minuter och gärna ordentligt varmt. Men, men mannen är lite dålig på det, fick tvinga honom kvar lite längre än tidigare. Sen när han går ut då brukar jag brassa på ordentligt.

Så måste det vara lite stavgång mellan varven, sen skall man väl må bra?

söndag 14 oktober 2018

På väg hem...


Vi tillbringade dagen i Kiel, med att titta på båtar som slussade ut och in. För vi stod bredvid slussen. 
Så cyklade vi vid kanalen och på stan på dagen i 2 timmar. På eftermiddagen tog vi 'hop on hop off' bussen, fast det var nog inte mycket att se.

På kvällen blev det Stena Scandinavica hem. Där vi åt en tre rätters middag och deltog i en musiktävling innan det blev dags att krypa till kojs.

Bilder får ni inte för dom är insatta på andra datorn och dom når jag inte från den här.

Så kom vi till Sverige tisdag morgon och tog sikte hemåt, vi stannade och övernattade i Köping, där blev det köttbullar med mos i bilen. I Sverige äter man köttbullar så klart!

Följande dag blev det full fart mot Kapellskär med stopp på IKEA, Biltema, Jula. Måste handla hem blommor också till mej. Hem kom vi halv tolv på natten.
Då hade vi varit borta i 33 dagar och kört 9200 mil.


Nu har vi installerat oss hemma och fått allt upptvättat , så nu skulle nätet i sjön.




Fisk fick vi! Har aldrig varit mer om nåt djävligare, hängde en massa skitfisk som mörter, braxen och björkna i klasar. Fick båten full, så vi måste sitta i den och plocka ur fisken. För tungt att lyfta det ur båten.




Tog nån timme innan vi fick bort allt från nätet. Lite tur hade vi för bland all denna skräpfisk fanns det 11 gösar och 7 abborrar.


22 fileer gös är alltid bra att ha i frysen.

Så till mina vilda djur. Har ju haft en kattvakt som matat min vilda Ville, så ville jag se hur han ser ut så vi satte upp åtelkameran och då såg vi att han har en annan vildkatt som kompis, dom sitter bredvid varandra och äter.

I går kväll märkte jag att Ville inte sprang så långt bort när jag kom med maten utan satte en bit ifrån och tittade på mej. I kväll tog jag byxrenset från gösen gick dit och satte mej i en stol och inväntade honom. Han kom snabbt in satte en stund och tittade på mej men så gick han fram till fisken och åt upp den med mej sittandes ca 5 meter ifrån. En stor seger för mej. Kanske han saknat mej när jag varit borta. Den andra vildkatten var där också och kom in men han stack när han såg mej.

Nu skall jag nog sitta där ibland en stund när jag går dit med maten. Han kommer alltid när det skymmer...



söndag 7 oktober 2018

Så genom Tyskland!


Ja, vi tog oss till Rüdesheim, och dom ljuger alltid med kilometrarna här, stod att det var 2 km till stan men det var över tre och tog 45 minuter att gå. Nu har jag lärt mig att dom förminskar avstånden. Men det är så dags nu och inte lär jag komma ihåg det nästa gång.

Nå vi åt en god schnitzel på stan och tog taxi hem.

I går hade vi lite längre körning runt 500 km. Men Lennart ville passa på när långtradarna står stilla på lördag o söndag. Men nog var det lite ester ute och körde ändå.



En bild av en modig kvinna i lådan kan ni få se.


I dag körde vi bara 150 kilometer till Kiel, även idag var det skönt att alla långtradare höll sig lugna när vi skulle passera Hamburg. För där brukar folk hamna i köer, men en söndag förmiddag gick det bra.


Nå fram kom vi och fick en fin plats!
Lennart har full koll på alla båtar som slussar in och ut. Fast först idag tog vi en 2 timmars cykeltur. Tog även en liten färja som transporterar cyklar och annat löst folk till andra sidan.




Cyklade runt lite där innan vi tog vi färjan tillbaka och upp på stan och äter en Döner...



Det måste man när man är i Tyskland. Så hem och pusta lite innan vi gick till en bussplats och tog 'hopp on hopp off' bussen på ca 1,5 timme. Då fick vi se hela stan plus blev guidade i hörlurar på svenska.

När vi kom tillbaka hade en svensk husbil parkerat bredvid oss. Kvinnan kom fram och hejade och sade att hon var från Åland! Efter lite förfrågningar så kom jag fram att jag jobbade med hennes mamma på slutet av sextiotalet på Ålandspilen. Hon berättade att Ester lever än och bor på Trobergshemmet i en ålder av 92 år. Så världen är liten.

Nu skall vi fördriva dagen i morgon i Kiel, på kvällen tar vi Stena Baltica tillbaka till Göteborg, dit vi kommer på tisdagsmorgon. Så det blir ett bra avslut hoppas jag med en god middag och en bra hytt!