Det har gnisslat som tusan i holken utanför sovrumsfönstret på morgonen, även under dagen och jag har gått och väntat, att när skall dom där blåmesungarna lämna boet?
Har hållit utkik varje morgon ifall jag skulle få se det ske.
I morse for jag in till stan och när jag kom hem efter två timmar då var det tyst.
En fågelunge hittade jag död på asfalten vid trappan, och mördaren var säkert min gulleplutt Kasimir!!!
I kväll i det sköna vädret gick jag ut och satte mig med mina djur och nu var det fart på ett nytt gnissel!
Syrsorna, nu har dom vaknat till liv, och jag är glad varje år jag hör dem.
Förr sade dom att man kunde inte höra dem efter femtio 'typ'
Så dom får gärna gnissla på för mig.
Nu skall jag gå och gnissla i bädden....