Nu är jag tillbaka....

Något bloggande där ner hanns det inte med. Man måste sitta i sällskapsrummet för att få kontakt med världen.

Resan ner gick bra och på flyget kom en flygvärdinna och sa 'hej Inger' hoppade högt men sedan kände jag igen henne. En bekant genom islandshästvärlden. Hon bor också i Sund. Jag hade ju redan kollat in att det inte fanns några kända med på planet...

Vi kom till hotellet vid tre tiden deras tid. Trött är man ju efter som man måste stiga upp så tidigt så den dagen blev det en promenad längs med Las Canteras. Som helt hade bytt skepnad när jag strosade runt på stranden i sanden. Nu var det byggt en fin stenbelagd promenadstråk i 6 km så det fanns att vandra på och många vätskekontroller fanns det också.

Här en bild från den södra ändan mot norr.

Här håller surfarna till i den södra delen, där vågorna är större, den norra änden är det soldyrkare och badare som håller till.

På mitten av playan höll sandbyggare till. Skall visa fler foton sedan som jag tog med telefonen, då får ni se när detta konstverk blev klart.

Här är vi i Catalina parken. Den var inte heller sig lik från sjuttiotalet, men det är inte jag heller. Förr sprang det snygga unga killar i vit skjorta och svarta byxor och serverade. Nu var det korta och fylliga äldre herrar eller utländska kvinnor som servade.

En dag tog vi en busstripp över ön. Besökte två kyrkor för sånt vill dom visa och en romfabrik. Detta foto är taget på den högsta höjden vi kom. Nåt på 1200 meter. Högre upp var vi i Frankrike så jag var inte alls stirrig den här gången.

Sista dagen tog vi expressbussen ner till Puerto Rico och hälsade på Lennarts kusin som brukar vara där några veckor varje vinter. Där är allt uppbyggt för turister hotellen klättrar längs med bergen. Här vistas det mest norrmän, sedan svenskar,danskar, och finnar.  Inne i Las Palmas var det mycket av lokalbefolkningen så där var det mera uppblandat, Las Palmas är verkligen en stor stad. Det märkte vi när vi tog 'Hop on Hop off bussen' och åkte genom stan. Vi kunde hoppa av där vi ville och sedan gå på igen under hela dagen. Sånt brukar vi alltid passa på när man är i en stor stad.

Här är Carina på sin balkong. Det är 'bara' lite över 200 trappsteg upp till deras lägenhet. Gick bra att ta sig upp och ner. Sedan när jag väntade på bussen då kom bendarret! Så nu vet jag hur det känns för skidskyttarna när dom skall skjuta sitt sista stående skytte.

På återseende...

Nu är det dags igen!

Att fara ut och lufta sig lite. I morgon åker vi till Stockholm, och övernattar hos kusin Benke.
För på lördag morgon far vi. Behändigt att få övernatta i Upplands Väsby, tar bara 20 minuter till Måby där vi lämnar bilen och vips är vi på Arlanda.

Så flyger vi ner till Gran Canaria. Vi kommer att vara i Las Palmas, ligga vid några pooler är inte för oss. Det är 41 år sedan jag var dit. Första gången 1974 med en kompis. Så 1975 med en arbetskompis och hennes mamma, Sedan 1976 med min mor och Pernilla o Petra och kusin Inga-Lill. Då var vi i Playa de Ingles.

Lennart har bara varit in fram och åter och bunkrat och plockat upp folk som skulle åka med över Atlanten med Radisson Diamond som han var på då. Så han har inte sett så mycket av den ön.

Så nu har man en vecka på sig att bara förlusta sig, största bekymret brukar vara, vad och var skall vi äta på kvällen? Dom har säkert musslor till mej där hoppas jag.

Så kanske det kan bli nåt blogginlägg, tar ju plattan med men annars så återkommer jag i februari.

Hej svejs...

Lugnt och stilla ute igen...

Några större katastrofer hände som tur var inte i stormen.

Idag satsade vi på att vi skulle klyva upp en gammal björk som vi hämtat från skogen.

Det var en riktigt seg tjurig björk som skulle delas i mindre bitar. Tung var den också.

Bäst som vi höll på hamnade vi ett riktigt myrbo. Säkert deras övervintringsställe. Larver har vi sett ibland i virket men aldrig dessa jättemyror som lär vara Hästmyror, våra största myror i Europa.

Nu så här i efterhand ångrar jag mej att jag inte lade ut dom där vedklabbarna på backen så fåglarna hade kunnat kalasa på dem. Lätt att vara efterklok. Utan jag fortsatte att trava in dem i häcken. Nu måste dom nog frysa ihjäl när dom kom fram i dagern. Dom klarar väl vintern när dom kryper in i en tjock trädstam dit frosten inte når.

Sådana här dagar...

När det stormar ute så är jag glad att få ha mannen hemma på landbacken med mig.

Det har funnits många oroliga dagar och nätter under dom 40 år vi varit tillsammans. Han har även hamnat ut för svåra tillfällen när han varit på jobb.

Som när Diana 2 gick på grund, då var han befälhavare men stod just då och borstade tänderna, när det small till, innan han skulle upp och köra in henne till Kapellskär.

Då tog han beslutet att försöka få in båten till kajen i Kapellskär och det lyckades. Fast vissa ropade att han skulle köra upp henne på grund. Men mycket tjafs efter olyckan för dom söker ju så klart en syndabock.

Nästa olycka var när Isabella for på grund i Föglö arkipelag. Då låg han och sov när det hände. Jobbade som lots då. Han stod sedan och styrde henne mot vinden 6-7 timmar innan det mojnade och dom kunde ta sig till kaj. Dom propellrarna står som statyer i Västra hamnen nu. Så efter det var det mycket tjafs igen vem som var syndabocken.

Den sista olyckan var den näst sista arbetsveckan innan pensionen. När en liten passagerarbåt korsade faret i närheten av Kapellskär och körde rätt in i sidan på Grace, det såg han med egna ögon men dom hade ingen chans att stoppa båten när gubben kom farandes tittades ner på sin gps. Varit bättre om han tittat ut. Båten sjönk men han och han två passagerare räddades som tur var.

Men oj vad förhör det var och till slut en rättegång. Men allt gick bra för mannen.

Nu läser jag just idag körde Gracen in i kajen i blåsten i Mariehamn, dom kunde fortsätta i alla fall med en buckla i plåten..

Tacksam att han är hemma men tänker även på dom andra som är ute på vattnet just nu...

Nu är det förkylt !

Fast vi varje morgon tar en ingefärashot ! Så kom den på fredag kväll.

Det har vi gjort i 1½ år. Men till slut hoppade bacilluskorna på oss. Först kroknade Lennart, med snuva, halsont och allmänt slut. Varje liten medicin eller huskur jag erbjöd honom tackade han nej till.

Ett riktigt sterbhuvve är han. Nåja han varken gnällde eller klagade... Vet att det finns Iprem-mannen, men nu kallar jag Lennart för Vick-mannen. Fast den botar inte bara lindrar...

Så i lördags vaknade jag med strävt i halsen, Då tänkte jag att här skall olle motas i grind! Så upp och gurgla i vodka, då försvann det under dagen. Men nysningar och snuva och tung i huvudet var jag.

 Med en lugn lördag med skidor i soffan och där satt jag och drack varm romtoddy. Innan jag lade mig gurglade jag ordentligt med vodka och lät lite sippra ner i halsen. Det gjorde nog susen, sov riktigt bra.

Toddyn blandade till så här: Honung, citron, varmt vatten och så en stor skvätt mörk rom. Går ju bra med cognac o whiskey också. Så har jag mina carmolisdroppar och pastiller. Det verkar ha gjort susen, för i morgon räknar jag med att vara frisk!!!

Så har det varit kallt här hos oss under veckan ner till minus 16 grader. Så jag har fått pysslat med min favoritsyssla och elda både i pannan och köksspisen. Nu har det blivit lite mildare igen. Men snö kom det och det är bara vackert. I synnerhet när mannen är hemma och skuffar undan snön med skuff och plogar med traktorn.

Och full fart vid fågelbordet blir det när kylan kommer.

Fast nu börjar jag bli lite rastlös, vill att det kan hända nåt roligt igen. Men jag får vänta nästan 2 veckor på det. Mera om det längre fram...

God fortsättning...

Ja nu är vi inne på år 2017. 

Tänk vad tiden går. Man får vara glad så länge man orkar hänga med.

Vi hade vi tänkt elda upp en rishög och gallra lite i skogen.

Men se det sket sig. Vattnet kom upp och så blev det is där. Så nu är det bara att vänta på våren.

Så måste jag få visa min fina julgran, som jag är nöjd med. Den varken barrar eller dricker vatten. Och aldrig har katten försökt klättra i den. Men snart är det dags att klä av den.

Så har jag fått en ny mani! är ju lite spelgalen. Men tack och lov aldrig med pengar. Vet inte hur många år jag spelat mahjong på fb säkert 7- år. Wordfeud eller Betapet som det hette när jag började det var 2006. Det vet jag, fast nu har jag fått över till Wordfeud. Där spelar jag med i en serie i Sverige. Blir tilldelad 11 spelare var tredje vecka. Och som inte det skulle räcka så spelar jag under Lennarts namn och på hans platta också.

Men nu har jag börjat pussla också på datorn. Sitter och stirrar så ögonen blöder.

Fast man måste inte alltid ta 300 bitars. Varje morgon så spelar jag dagens pussel. Det är ett litet pussel som tar ca 5-6 minuter. Vill ni prova så är adressen dit Spela.se och så heter det 'pussel helt enkelt'

Nå det här är nog övergående, för sedan när solen återvänder vill man nog vara ute och röra på sig.