Jag lever nog...

Måste vällan skriva lite så ni inte tror jag försvunnit härifrån.

Men det händer inte så mycket att skriva om. Fast om två veckor kanske det börjar hända lite mer för då drar vi söderut med husbilen Leona.

Nu har jag mest spanat på mitt fågelliv runt knutarna. Tranorna dök upp extra tidigt i år, först kom dom till strandkanten och kollade på isen.

Första kvällen var dom två.

Andra kvällen stod dom 4 stycken på åkern 20 meter från huset och trumpetade. Den fjärde var en bit ifrån. Snart kanske dom står och väsnas tidigt på morgonen. Inte gör det mej nåt det är väl bara så att jag måste upp med kameran då.

Sedan kom svanarna och landade på isen, dom låg stilla på samma ställe länge och till slut fick dom hål på isen så dom kunde stoppa ner huvudet och börja äta, sedan fick dom upp små rännor som dom simmade runt i. Och till kvällen var isen borta från viken. I år gick den 26 mars i fjol gick den 29 mars så det är ganska lika detta år. Ibland har vi fått vänta till mitten av april men då hade det varit kalla vintrar.

Så nu skulle jag vilja ut med näten men då börjar det blåsa, tänkte även elda upp allt ris som vi samlat i stora högar. Men nejdå vinden är för hård. Och till natten har dom lovat upp till 17 m/sek så det är nog bara att vänta. Som jag har så svårt för.

Mannen fick i alla fall så varmt av solen idag så han kunde sitta i gamla huset och reparera tre kapell som han lovat laga sömmarna på.

Jag håller ögonen efter vilden Ville, som kommer oftast på kvällen hit och äter av sitt 'smörgåsbord'. I går kväll hann jag ut och prata med honom. Han stannade till och tittade på mej med lite ilskna ögon som sade' hon där jäkeln som fixade bort kulorna mina' Så svängde han rumpan till och pissade på Louise bil som var här på besök. Men nu luktar det inte lika starkt, hahaha...

Nu är det slut på sparandet...

Har sparat alla brev och vykort jag fått genom åren sedan 1966!

Så mycket ångest och några få skratt att gå igenom dem..

Men tänk vad man skrev brev förr och skickade vykort. Nu är det en helt annan tid. Vi var vissa som försökte skicka så roliga och fräcka kort som möjligt på 70- 80-90 talet . Dom har jag skrattat åt och börjar fundera att ta upp den tråden igen.  Men alla brev från döda kompisar och gamla friare så har nog gett mest ångest! Det har tagit mej flera kvällar att gå igenom dessa, ibland måste man bara dra ett djupt andetag och avsluta för stunden. Så ett tips, spara inte för mycket...

Nu skall det eldas upp och så skall jag gå stark igenom detta också.

Nu till lite roligare! Solen sken och det var en otroligt vacker dag. Då brukar folk fara ut och göra nåt trevligt. Det gjorde vi också. Vi tog oss ut på vedbacken! Märtha är här över helgen så hon fick vara med. Hon är tuff den bruden. inte rädd för några motorsågar eller vedklyvare. Efter jobbet där fick hon vara med och skida i soffan. Tänk att Mari Laukkanen vann jaktstarten. Sällan nån som leder kan gå vinnande ur det, men hon gjorde det. Så nu har vi en ny finsk stjärna att följa nästa år.

Så blev det en promenad och då påträffade vi detta en liten bit från oss.

Massor med päls av vitt på ett ställe och ännu mer med gråsvart runt om! Hare tror jag inte, det är för jag har flått hare i mina dar och dom har inte den pälsen. Kan nån stå där i skogen och borsta en hund? Det undrar jag? Pälsen var otroligt mjuk. Hade precis sett vildkatten Ville passera min trappa livs levande annars skulle jag misstänkt att det var han som råkat illa ut. Lär nog aldrig får reda på detta misstänker jag...

Han gick i fällan!

I går kväll mellan 7 och 10 slog fällan fast om honom. Han blev vettskrämd när jag kom och tittade på honom, lugnade ner sig sedan. Där fick han sitta tills klockan sju i morse. Då kom en från 'katthjälpen' och hämtade honom. Han höll sig lugn när vi bar ut buren till bilen.

Så tog veterinären över, Hon hittade loppor och löss och även bandmask, hur hon kunde se det undrar jag? Han fick medicin mot det och även en spruta för kattpest. Så borstade dom igen honom och klippte bort tovorna. Han är ju så långhårig. Dom gissade på en ålder mellan 3 till 5 år. Så vägde han över 5 kg. Så han var ju inte mager!

Här har han kommit hem och vi fick in han i en utställningsbur. Där skulle han sitta och vila upp sig och äta lite medan jag var och spelade boule. När jag kom hem skulle jag gå och prata lite med honom och släppa ut honom. Men det hade han fixat själv! Upptäckte att grinden var nog lite lätt att forcera, efter lite puffar. Maten åt han upp i alla fall. Innan han rymde fältet.

Nu undrar jag om han vågar återvända? Vi skall testa med åtelkameran i natt och se om han kommer tillbaka.

I väntans tider...

Snart kan vi ta ut husbilen Leona och börja rusta i ordning henne. För om ca en månad styr vi kosan mot Kroatien. Senast vi var där  var 2015 som denna bild kommer från.

Nu planerar vi rutten för fullt och vad vi skall se och uppleva under resan dit och hem. Vi följer ju en hel del bloggar och så är vi med i fb i en grupp som heter. 'Vi som skall till Kroatien' Där får man många bra tips om ställen man skall besöka och campingar.

Nu är det så att dom flesta som bilar ner är barnfamiljer och dom vill ju ligga stilla på campingar och sola o bada. Men sådana behov har inte vi, så därför passar det oss bra att fara nu på våren när det inte är så trångt därnere.

Här några öar vi såg från fastlandet förra gången. Denna gång tänkte vi ta oss ut till Cres, Krk, och Pag. Det går färjor att ta sig ut till dem. Det är några av våra planer, fast det kan nog ändra sig under resans gång...

Så väntar jag på att Vilden skall gå i fällan.

Nu har jag fått hem från 'katthjälpen' en mårdhundsfälla som vi skall fånga honom i. Hade mat i den men den var inte gillrad natten till onsdagen. Då var han in och åt upp maten där. Hade kastreringstid i morse kl 08.00. Som vanligt när det gäller kom han inte denna natt dit. Så nu är nästa tid måndag morgon. Så ett nytt försök på söndag. Fortsätter sätta ut maten i fällan så han blir bekväm med att gå in i den och äta.

Svårt också denna frasstid att få honom hit alla dagar för han har väl långa besök han skall hinna med nu. Fast snart om det går enligt våra planer så skall han inte behöva ströva runt så långt. Men denna katt har nog aldrig blivit klappad av en människohand, så otroligt skygg är han.

Så håll nu tummar och tår att vi får fast honom på söndag kväll/natt.

Mycket skidande blir det ...

I soffan!

Några dagar till så kan man börja göra lite nytta. I dag hoppas jag att Finländska herrarna skall få nån medalj i stafetten. Snart vet jag.

Skall bjuda på lite djurbilder till er när inget annat intressant händer.

Nu har Märtha åkt hem till sej så nu är man så där äckligt bekväm igen, inte några planerade promenader. Men skall skärpa mej snart och ta mej ur soffan.

Här sitter en liten blåmes och sover på maten.

Så har jag mina rådjur som kommer varje dag och äter lite havre. Dom här tre är alltid först, sedan ansluter sig 5 till, så en grupp på sju räknar jag in varje kväll innan mörkret faller.

Det här är mitt vårtecken! När svanarna börjar söka sig tillbaka så kan det väl inte ta så länge innan isen går. Jag längtar efter att få fara ut med näten.