Livet går vidare...

Om än i en långsammare takt.

Man är ganska trött o matt men jag måste röra på mej så inte mitt knä styvnar bort, är lite jobbigare nu utan starka värktabletter. Nu får jag bara äta panadol när det värker.

Det är tre veckor sedan operationen så nu skall det nog ge med sig mer o mer. När jag låg fastkedjad i sjukhussängen så gick det bra med det knäonda, men nu när jag försöker röra på mig så kommer värken smygande och speciellt till natten.

Min kompis Gunilla har kommit två kvällar och gått pissrundan med Sigge, tack o lov! I morgon kommer Lennart hem på ledigt så då kan jag slappna av lite mer, för då får han sköta ruljansen.

Inte är det slut på det obehagliga än, för i morgon skall jag till tandläkaren och fortsätta med rotfyllningen av min tand.

Lite roligt kan jag leverera till er:

En liten musunge var ute på sin första promenad. Plötsligt kommer det en fladdermus flygande. Musen sprang fort hem och sa upphetsat till sin mamma:
-Mamma, mamma, jag har sett en ängel!

Vilken jäkla resa jag åkte på....

Här skulle man ' stå sej på benena' men det var det jag inte kunde!
Torsdag kväll när jag följde med mina ridkompisar till stallet och vi skulle börja fara hem så kunde jag inte stå upp längre.
Trodde det var blodtrycksfall och det skulle ordna sig bara jag kom hem. Men på natten när man skulle upp o pissa ville jag bara dåna av och det bara svindlade för ögonen.
Så tidigt på morgonen ringde jag efter Petra att hon skulle komma o hjälpa mej, och bara jag skulle få lite smörgås o te så trodde jag det skulle vara över.

Men nej, hon kunde inte ens ha mej sittande och ta blodtrycket så hon ringde efter ambulanstransport och så bar det iväg till akuten.
Där tog dom dom prover som hör till och ganska snabbt såg dom att mitt hb var 72!!!
Så då förstod dom att jag inte kunde sitta upp.

Då hamnar jag mot min vilja på op och på en gastoskopiundersökning, som dom måste lova mej att hålla mej sovande under tiden. Så jag mindes inget av det, men före var jag jäkligt nervös.

Hon hittade ett blödande sår nere i magsäcken och svetsade ihop det. Det var ett typiskt värktabletts sår och så var det fem före för att det skulle ha blivit en större operation.

Mitt mrsa-prov var inte klart så (Catti) jag hamnade i isolering som din dotter.
Måste hålla mig fastande hela fredag o lördag fick dropp o näring och BLOD, låg verkligen fast men en massa slangar och mätintstrumeent. På söndagen fick jag lite flytande föda, och idag måndag fick jag fara hem. Och skall få börja äta så smått normalt igen.

Men om två månader måste jag göra om gastroskopin så det är inget jag ser framemot men dom lovade att jag får sova igen...

Så där ja....

Nu var semestern slut för min betjänt!
Nu skall jag klara mig själv en vecka, så det gäller att 'stå sej på benen' för faller jag så är det ingen som rätar upp mig.

Har börjat gå med bara en krycka inomhus så att man kan få lite grejer med sig, så det kommer nog att ordna sig.

Mest synd blir det om Sigge som inte får komma på några längre promenader, men till postlådan skall jag försöka ta mig i alla fall.

Nu har jag stora problem! För jag har tänkt läsa om nån bok om jag gillade på 80 talet. Nu står det mellan Sidney Sheldons 'Spelets Härskare' eller Barbara Woods 'Domina'
Fast jag lär nog hinna med båda om jag vill.

Sidney Sheldons första böcker var skitbra sedan märkte man att han drog på för att tjäna pengar när han fått oss i sitt grepp. Så dom sista var aldrig riktigt bra tyckte jag.

Nu tar jag boken och en mugg rooibos te och sätter mig ute i solen...

Härligt väder!

Nu tycker jag det är riktigt mysigt ute när regnet vräker ner.

Och snart, snart skall jag få se Lennart dammsuga huset, det har jag inte sett tidigare, skall gå runt med en dammtrasa och dirigera honom var dom värsta dammfällorna finns.

I morse var jag in till kirurgiska avdelningen och skulle lämna prov ifall jag drabbats av resistenta bakterier. Dumma jag trodde det var ett blodprov det handlade om!!!
Men nä, där skulle det först påtas i näsan, sedan i halsen och det var inget kul, Dom andra två ställen var i dom nedre regionerna och det vill jag helst glömma...

Hör jag inget av dem så får jag fortsätta att leva fritt ute bland folk.
Hon kollade upp mitt knä och tyckte det såg rysligt fint ut. Hon var förvånad att det inte var så svullet. Så det kändes bra i alla fall.

I kväll kanske det är läge att tända ett ljus om vädret håller sig så här mulet....

Lite annat än mina krämpor...

Så har Lennart börjat mura upp lecablock och börjat rappa runt om den gamla grunden till bastun! Så här skall det så småningom uppstiga en liten gäststuga.

Känns ganska bra att det är en mini mini stuga att bygga nu om man jämför med förra projektet.

Om vikten och knäet!

När jag kom hem från sjukhuset och steg på vågen fick jag en chock, hade gått upp 5 kg!!!

Hade förväntat mig att jag skulle komma hem mager o utmärglad.

Fast benet vägde som bly, hade så mycket vätska i det. Bilden är tagen 3 dagar efter op när jag hade duschat och fick ha bort stödstrumpan ett tag.

Men nu är jag tillbaka till vikten som jag hade när jag lade in mej, tack o lov!

Frågde läkaren där på operationsbordet vad protesen vägde så jag skulle veta med min viktminskning. Då skrattade han till och sade att den väger 500-600gr.

I går försökte jag minska på mina starka värkmediciner men det skulle jag inte ha gjort för fy tusan vilken värk jag fick i natt så det är nog bäst att knapra på...

Fast maten smakar inget och har mest medicinsmak i munnen, fast det är ju bra för vikten i stället.

I kväll skall jag på kräftskiva så jag hoppas verkligen att kräftorna skall smaka gott. I går var jag till stallet och snusade på Reykur och tittade på när min grupp hade ridlektion.

Annars hasar jag mest runt här hemma och lär kavera med kryckorna precis likadant som min mor gjorde med käppen.

Arvid 14 år!

Grattis! Här på en bild med lillbrorsan, upptäckte att jag inte fått Arvid att fastna på bild på ett tag. Men i kväll på sitt kalas skall han väl hålla sig hemma så skall jag ta ett kort av honom så ni skall få se så lång o stor han blivit. Han har hunnit med ett rakat huvud i sommar men nu har det växt ut igen om tur är.

Suck vilken natt!

I natt hann man kanppt somna förren det var dags att gå upp och pissa, och så fortsatte hela natten pissa varannan timme, och värkte i knäet dessutom.
Det enda positiva som jag märkte i morse var att benets omfång hade minskat så kanske jag pissade en del vätska därifrån.

Sedan väcktes jag av en mardröm som gjorde att hjärtat rusade i hundra knutar!
Drömde att Lennart fyllde år och så hade han sagt att om nån vill komma så skulle dom göra det efter kl 5 och där stod jag på mina kryckor med tomt i skåpen och massor med viking lines personal stod uppklädda till tänderna i kö utanför dörren. Jag riktigt skakade när jag vaknade upp...

Så låg jag där och försökte lugna ner mej när jag får höra Kasimirs vrålskrik utanför, han hade hoppat ut genom fönsterspringan! Måste upp o se vad som var på gång.
Då höll han på mota bort en stor gråvit katt som gick som en sengångare förbi.
Dom tystnade sedan och Kasimir satt nedanför fönstret och ville in igen när man hade lyckats somna om.

Så för mej skulle det få börja regna på nätterna nu, för då håller sig kattorna sig lugnare.

Mycket gnäll blir det just...

För att få lite fart på tillvaron...

Skulle jag kanske sätta på tv-n och snabbspola igenom lite gammalt inspelat program.
Kanske det skulle kännas att det hände nåt då?

Fast det är väl bäst att ta tag i sticksömmen och låta stickorna löpa.

Men orka va???

En aning frusterande är det...

Att bara gå runt och försöka få dagen att gå, utan att kunna göra nåt.
Inte för att jag har så mycket ork att göra nåt heller men men...

Just nu fick jag huvudvärk! Jag som aldrig brukar ha det, så tänkte jag att jag kan inte ens ta en tablett för den har jag redan tagit!!!

Benet svullnar upp om jag rör mej för mycket så då gäller det att ligga högt med det och en kylpåse på det för att få ned svullnaden.

Nåja, det är ju övergående så jag skall väl inte gnälla så mycket, varje dag efter den här skall det väl bli bara bättre o bättre får man hoppas.

Nu är jag nöjd på väderfronten i alla fall när den här klibbvärmen dragit sin kos och nu lovar dom regnväder i veckan men det återstår att se.

Nu är jag hemma!

Och nu är resten kvar av min rehabilitering...

Jäkla skönt att komma hem men så tuff är man inte som man önskar, det är bara att inse att sånt här ingrepp tar sin tid att läka det lär knappast gå så fort som jag önskar.

Och så har jag inte varit en riktig lydig patient heller för sista natten på sjukhuset var inte rolig!
Fullproppad med värkmedicin som jag fått i sprutor och massor med voltaren så min mage brände som eld sista natten och medicinsmaken stod mig långt upp i halsen då beslöt jag mig för inte en jäkla voltaren till, men det sade jag inte till dem där, den jag fick av dem där på morgonen slängde jag och så tog jag min egen ourudus istället. På natten när jag låg i sängen skakade sängen och jag som vi skulle sova på en centrifug och det var för att värkmedicinen från alla sprutor gick ur kroppen, jag tänkte 'skaka på bara' det här skall jag nog klara och på morgonsidan var det bara lite vibrationer kvar...

Som tur var så var kvällsflyget hem fullbokat så jag fick fara med morgonplanet, det är guld värt att få komma till sin egen säng.

Nu känns nog benet lite ömmare än det skulle ha gjort med all voltaren i kroppen men jag vill inte ha nåt blödande magsår så jag fortsätter med mina egna värkmediciner o så kan man alltid påta i sig nån extra panadol...

Sedan skall man jumpa också o det känns inte så bra men det är bara att försöka göra det så mycket jag orkar, det skall väl ta sig så småningom.

Nu skall jag gå och sätta min skötare i jobb här hemma, det första han fick höra i morse var att skötarna var uppe före mej på förra stället här var jag först uppe...

I går kryssade vi med denna båt till Borgå, massor med folk var med 220 stycken närmare bestämt.
Det tog 3,5 tim dit och under tiden så hamnade jag på en bänk på akterdäck i skuggan med en äldre kvinna, hon undrade var jag kom ifrån och när jag sade Åland sade hon att hon kom också därifrån! Från Vårdö, hon var född Granlid och hennes mamma kom från Lumparland och hette Norell. Så då kunde jag upplysa henne om att vi hade samma förfäder.
Hon kände bra till min morbror Ragnar för hon var kusin med han fru Enny.
Hon kunde också nämna några av Ragnars roliga uttryck.
Ja 'ankdammen är liten' som dom sade i Kyrkslätt dit hon hade gift sig.
När vi for hem så blev vi inbjudna på bryggan av kaptenen på båten. Och när vi kom fram till Helsingfors stod en arbetskompis till Lennart och väntade på oss och tog oss med till Vanda och visade sitt hus som han just hade köpt.
Det var en fruktansvärd hetta igår 32 grader och inte är det bättre idag heller.
Nu håller vi på packar ihop våra grejer för vi måste snart lämna rummet här och så skall vi ta oss ut till sjukhuset och rum nr 12. Skall också få träffa Dr Pekka på eftermiddan så man börjar bli mindre tuff av sig ju närmare måndagen jag kommer.
Det är inte många som pratar svenska så jag måste klara mig med min dåliga engelska. Narkosläkaren som jag träffat var tysk och han kunde inte svenska, men det är väl knappast meningen att jag skall ligga och diskutera med honom heller. Jag vet ju att Pekka kan svenska.
Nu vet jag inte när jag skriver nästa gång, kanske i kväll, att jag lämnar ut mitt telefonnummer som jag skall få på rummet om jag får i gång datorn därborta.
Hej på er....

Nu har jag fått mitt rum...

och min första lunch.

Nu har Lennart och jag gjort staden och i morgon tänker vi ta en båt till Borgå t/r för dom lovar så varmt så det är bäst att fly staden.

I dag har jag tagit dom proverna och röntgen som dom behövde ha. På måndag klockan 10 sätter min operation igång, efter det tänkte jag vila lite innan jag berättar hur den gått.

Men vi hörs nog i morgon igen.

Annars går allt på finska det är inte många som kan svenska så jag måste ta till min dåliga engelska för att förstå någonting, så det har redan hänt några roliga saker under dagen när jag borde läsa och förstå finska beskrivningar...

Moi moi på er

Mycket plockande just nu...

Det är blommor som skall plockas o vattnas, tvätten som skall på plats, sängarna skall bäddas rena, mat som skall tillredas så Lennart klarar några dagar för sig själv nästa vecka.

Så har man packandet som skall vara så lite som möjligt, men det blir ändå en hel del med det där tekniska. Tänkte ta med kameran och dokumentera lite från min sjukhusvistelse, då måste laddaren till kameran med och om jag vill sätta nån bild här på bloggen så måste kamerasladden med.
Sedan måste telefonladdaren och laptopen med håhåjaja...

Får inte glömma stickningen, en bok, en kortlek en korsordstidning. Undrar när jag skall få tid att vara sjuk o sova så mycket som jag planerar att göra där!

Lennart skall göra mig sällskap där på fredagkväll, lördag o söndag. Lördagen tänkte vi vara på Borgbacken ( typ Gröna Lund) för er som inte vet det. Vi skall nöta ordentligt på knäet denna helg för det är den sista helgen jag går på dom benbitarna nu om allt går som planerat.

För nu skall det ske, annars lägger jag mig ner och skriker rätt ut, så de så...

Kommer säkert att blogga lite från vårt besök i huvudstaden.

Hemma igen...

Efter sex dagar på stugan. Så nu är det bara att börja plocka ihop för nästa resa till Helsingfors på fredag.

Vi hade trevliga dagar på stugan vädret var väl inte så perfekt men regnet öste inte ner, så för mej var det helt ok.
Lite dramatik blev det på lördagen när en granne laddade sina verktyg med 12 wolts ström och fick eld i uthuset. Det hade varit ett talka arbete tidigare på dagen så det var många gubbs ute och brandsprutan hade provkörts tidigare under dagen så dom fick allt släckt innan brandkåren och sjöräddningen anlände.
Fast hade detta skett på natten vete tusan om vår stuga och några till hade stått kvar!

Vilket skönt regn som kom i natt, hos oss har det kommit 25 mm tills nu, fast inget vidare torkväder nu när man skall tvätta upp allt...