Nu försöker vi närma oss varandra, det gäller att ha tålamod.
Här kommer han smygandes. Han är det mista djuret på bilden. Han kommer alltid fyratiden och skall kolla sin matskål. Så fick han äta i lugn och ro sedan tog jag med mej Kassimirremirremurr med ut för att se vad som skulle hända.
Men det hände inget. Dom såg ut som gamla bekanta. Vilden var mest rädd för mej. Nu har jag börjat flytta matskålen närmare huset, så ikväll var jag ut och pratade lite med honom med en skinkskiva. Men han fick bråttom att ta sig på ett betryggande avstånd. Men så svängde han och kom närmare. Vi stod så och tittade på varandra. Så gick jag in och då gick han fram och åt upp skinkan. Sedan tog han sig en tur ut på piren där jag lämnade fiskrenset igår. Han är inte kinkig.
Nu har jag gått runt och kollat var han skulle kunna vistas på nätterna, när jag kom in i vårt uthus där vi har alla vedhäckar så skramlade det till. Och där var han nog, inte för att jag såg honom. Så nu har jag tagit ut Petters hundbur och bäddat varmt i och runt den. Så satte jag ut en lätt pinne som måste ramla ner om han går in där, bara för att se om han vill sova där. Men mat tänker jag inte sätta ut åt honom där, än iallafall...
Så har det varit lite högt vatten 47 över normalståndet hos oss. Så svanfamiljen simmade upp på land. Dom behövde nog inte sträcka på halsarna om dom skulle äta nåt. Dom har överlevt, alla nio ungar detta år. Nu får vi se hur många av dem som klarar vintern. För dom brukar komma tillbaka som en familj. När sedan mamma och pappa börjar fria måste dom hålla avstånd till dem, har jag märkt. Fast då är alla ungar vita.
Så till sist en bild av Gärdsmygen som har hållit på tjattrat i min risbuske. Till slut fick jag honom att fastna på bild.
Trevlig Helg på Er!