Livet återvänder...

 

Nu idag är det två veckor sedan op. Nu har jag slutat med min morfinkur för det värker inte eller tar ont, fast man måste vara försiktig i rörelserna och inte tro man blivit ung på nytt.

Så skönt att slippa smärtan att gå, resa sig upp, svänga på sig i sängen är borta, knappt så man inte fattar det.

Men inte får man vara helt plåglös för nu är den för bannade sommaren här med dom där giftiga myggdjävlarna. Så den först blåsan har dykt upp på foten.

Igår kväll blev den dubbelt så stor så det stramade som faen. Så Lennart punkterade den åt mig, själv får jag inte böja mig så mycket än. Ändå äter jag en allergitablett varje kväll, det enda positiva med den är att jag slapp klådan.

Nu är midsommarhelgen förbi och jag fick ha det så bekvämt man bara kan ha det. Vi packade in oss i husbilen och drog till Föglö och firade midsommaraftonen där med att jag fick sätta mig till dukat bord med hur mycket gott som helst, synd att matlusten inte var på topp.

En litet annorlunda midsommarstång var vi och tittade på när den restes klockan ett på dagen, så fick man även lyssna till ett mumlande av Ålänningens sång, när folk stod i grupper och sjöng den, så alla var inte på samma versrad ibland. Det blir ju så när det inte finns nån riktig sångledare som bestämmer. men midsommar blev det och ett skönt midsommar regn kom det på natten på husbilstaket. När vi kom hem följande dag hade det inte kommit en droppe regn här hemma.

Jag lever men är så in i döden trött..

 

Har inte haft ork att skriva nåt i bloggen, få se om jag kan hålla ögonen öppna tills jag skrivit färdigt.

Dagen efter låg jag som en tjock metmask och kom varken fram eller tillbaka i sängen. Försökte förklara för sköterskorna att min axel är helt slut och då hade jag svårt att ta mej upp. Men nähä det skulle jag klara själv sade dom. Sista dagen fattade dom, men det var så dags då. Har man en frisk axel kan man stödja på på den när man skulle ta sig upp, men det kunde inte jag. Nå, nu är jag hemma och mannen vet hur han skall hjälpa till. Annars gick väl operationen bra.

 Fast jag nötte upp två narkosläkare sade dom åt mig sedan jag vaknat till. Den första fick inte in sprutan i ryggen så han måste be om hjälp. Tyckte det var lite konstigt att jag sov när jag skulle bedövas. Men dom lät mej sova under den tiden. Men jag vaknade upp när jag skulle in och göras i ordning på operationssalen. sedan vaknade jag vid 12 tiden på uppvaket.

Nu kommer ingen vacker bild så är ni känsliga så blunda och scrolla ner!!!

Så här såg det ut dag två! Förbandet måste bytas för det blödde lite extra mycket.

Men nu är jag hemma och skall försöka håll mej i form.

Under mina sömniga dagar har mannen ordnat en större bil till oss. Det var lite svårt att ta sig in och ut ur den förra bilen med mina leder, så äntligen kommer jag att få köra en fransman.

En Cirtoen C3 aircross. Men det tar lite tid innan jag kan börja köra den och nytt för mej är det att den har automatväxel. Mannen tyckte jag var så dålig på att växla, så han tyckte jag behöver en sådan här nu. Men nu får vi hålla oss nöjda med den här. När jag skulle hem från sjukhuset hämtade han mej med husbilen. Där var det bara två tappsteg som skulle klaras av.

Nu väntar jag bara på den dagen när jag vaknar pigg och glad och orkar vara uppe mer. Fast jag minns från knäoperationen så sov jag också så det är nog morfintabletterna som gör mej trött. Nästa vecka skall jag börja dra ner på dem.

Nu är jag redo!

 Bara min dubbeldusch i kväll och i morgonbitti, o dricka mina två sista kaloridrycker som är lite nytt för mej. dom skall göra att man skall må bra både före och efter operationen.

Halv åtta i morgon skall jag infinna mej på kirran. Så nu har jag gått runt och vattnat och pratat med mina blommor, så jag tror nog dom klarar sej någon dag utan mej. Får väl ringa hem och nojsa med mannen för jag tror inte man får ha honom på besök.

Igår var jag och tog ett covid-19 test det skulle komma svar på telefonen men än har inget kommit, så antagligen var det inget att bry sig om.

Här är min fina Mårbacka som överlevde vintern. Den får nog stå i uterummet än så länge är rädd att den blåser av eller regnar bort.

Blåmesungarna har nog flyttat när jag kommer hem. Talgoxens ungar fick jag inget bra foto av men dom är mycket mörkare och en vecka yngre, så dom är nog kvar tills jag kommer hem. Troligtvis på onsdag om allt går som beräknat.

Så det var allt för nu som dom brukar säga på tv...

En vecka kvar...

 Nu håller jag på räknar ner till operationen.

Nu är alla undersökningar klara, bara ett blodprov nån dag före och så måste jag ta covid 19 test 48 timmar innan, sedan är det bara att tvätta upp sig ordentligt på söndag kväll och måndag morgon och fara in.

Troligtvis om allt går bra får jag fara hem på onsdag eftermiddag.

Boule försöker jag spela ändå, det går någorlunda om jag tar en morfintablett före, så håller den två timmarna som behövs. Nu i söndags var det 26 grader, lite för varmt för oss gamlingar men vi kämpar på. I morgon tisdag skall vi ha vår årliga klubbkamp, trodde jag skulle kunna sitta och skriva ner resultaten men så måste jag ställa upp för en annan sjukling, det är bara att bita ihop, får ju vila nästa vecka.

Blåmesungarna 11 stycken har på tok för varmt i morgonsolen, holken är mot öster, dom får lite svalare på eftermiddagen. Lite dålig bild men svårt att få nåt bra foto av en flimrande tvskärm.

Här uppe har jag en holk, som vi rengjorde i våras. Tydligen passar den inte i år för jag har sett båda talgoxe och svartvit flugsnappare har ratat den. Under ser ni en knöl sticker fram, där passar det för talgoxen.

För nu har dom fullt upp med att mata ungarna, tur att det inte regnar så mycket, annars kan det bli risk för drunkningsolyckor. Som det verkar på väderleksförhållanden nu så skall solen skina ett bra tag. säkert blir det skitväder till midsommar...

Nu i detta vackra väder har mina krassulor och några andra inneblommor fått komma ut och lufta sig över sommaren. Måste vara lättvattnat nu ett tag när mannen skall vattna dom. Fodrar vatten alla dagar nu.. 

Idag hade jag tänkt klippa gräset, men mannen hann bara in till staden så stannade klipparn och vägrar starta igen. Hoppas han kan få igång den innan han skall på sitt äldrerådsmöte idag. Det är ett skruvande hela tiden, ändå köpte jag denna ny för att den skall funka för mej. Fast det är ju 7 år sedan...