Snart är det dags...

att lämna holmen för en resa söderut.

Vi tillbringar natten i Upplands Väsby innan vi tar oss till flyget som går 10 tiden finsk tid i morgon.

Det är med spänning och fasa att komma till hotellet vi bokat in oss på. Vi tog ett som låg centralt och hade lediga rum. Nu efteråt har vi googlat på det och det skall vara rent bedrövligt att bo där.
När man läst kommentarer om hotellet.

Frukosten skall vara bedrövlig, för i Italien äter dom knappt nån frukost.  Vi får ta det som en utmaning. Nåja tre nätter skall vi väl överleva...

Tror nog att jag kommer att höra av mej om vi hittar nån kontakt att koppla in oss på.
För vi tar med oss plattan, laptopen och så Lennarts telefon som han också kan komma in på nätet med. För utan dom kan man inte överleva.

Jag ser framemot att få sätta mej till dukat bord alla dagar. Största problemet är väl bara vad vi skall äta. Och inte för mycket heller.

Nu hoppas jag det går bra för Casandra och Tommy att sköta om Sigge här hemma. Så får dom elda i pannan och bada bastu hur mycket dom vill.

Jämna plågor!

Skall det tydligen vara. Smärtfri skall jag inte få bli. Jo nästan ett år...

För det var vid nyåret som jag började känna att allt inte stod rätt till i min fot. Men man hoppas ju att de är nåt som går över. Men icke heller, här har det smugit sig på i sakta mak.
Värst blev det när jag trodde jag skulle kunna plocka alla svampar och bär i skogen.

Då tog det stopp!

 Har levt på hoppet att det skall bli bättre men nu gick det inte längre. När vi var till Värmland och vi besökte vissa schoppingcenter (läs typ Biltema) kände jag att hur i herrans namn skall jag klara Milano i helgen??

 Därför satte jag mej på hälsocentralen med stickningen i högsta hugg. Fick vänta 1,5 h innan jag kom in till en läkare. Då frågar han mej vad tror du det är?  Det har jag väntat att du skall förklara för mej svarade jag, tänkte inte ge honom några ledtrådar.

Då började han känna och klämma och till slut sade han du har problem med dina leder eller hur.
Klart han luskat i min journal före.
Det slutade med att han gav mig en kortisonspruta i foten så jag skulle klara Milano i helgen och så fick jag nya värkmediciner som skall vara skonsammare för magen.

Nu äter jag dom ett tag för det är inflammatoriska och hoppas det skulle räcka med det. För jag vill inte ha tillbaka mitt magsår.

Nu känns det en aning bättre och så hoppas jag att allt är bra på torsdag morgon när det bär v till Milano. Kanske jag inte slår klackarna i taket där men nästan i alla fall.

Casandra och Tommy skall bo här och sköta om Sigge på det bästa tänkbara sätt.

Så snart mycket snart skall jag börja packa för nästa tripp.
Och jag tänker glo ohämmat på folk för snart sitter jag här hemma hela hösten och vintern igen medans Lennart roar sig med Grace...

Siddubarra...

Nu har jag varit till BILTEMA i Karlstad också !!!

 Vi har varit och besökt kusin Benke och hans Monika i Grums, eller närmare bestämt dom djupa skogarna i Karterud.
Dom har en stuga där så fint vid vattnet så vi hann följa med ut och fiska med.

Lite fisk blev det men några fick simma vidare.

Så har dom en tam and där så fort vi kom ut låg den och skrek på sällskap.

Så hjälpte vi till att dra upp en båt innan vi styrde kosan hemåt. Benke har skaffat sig en riktig liten grålletraktor. Man kan nog säga att den är lite söt.

Även Sigge var med och höll anden sällskap.

 Nu är det bara att börja packa inför nästa tripp..

Ibland är det mindre än ibland...

Att göra!

Just nu känner jag mig lite rastlös, faen ingen mast att måla för den målade jag för fort.
Får väl ställa mej vid spisen och kocka lite mat så vi har några dar framöver...

 Så nu får det bli blomkålssoppa, och sedan kör jag torsk alá hummer. Så måste jag köra lite med dammsugarslangen också.

För nu börja dom där söta husdjuren fälla päls och först ut är Siggeplutten.

Men det gör ingenting. Är så glad att han snusar vidare med mej på våra rundor.

Nu har han haft några pigga dagar där hans status har legat runt 6 även på morgonen. Men vips i morse så var det 20!!! Konstigt att det skall hoppa så, för jag håller ordning på maten hans och nu äter han gärna den här dietmaten han får.

Så är jag också glad att 'min bonde' som arrenderar våra åkrar har börjat odla på ett nytt sätt.

Han har sått klöver och nu skall det vara i klöverträda i två år. Det betyder att han kommer och slår klövern några gånger på sommaren så åkern gödslas på ett naturvänligt sätt. (Som jag med min gräsmatta).  Så nu är åkrarna runt mej så gröna och granna och rådjuren trivs bra där med mycket att äta.

Efter det så kommer han att så säd som då blir ekologiskt odlat. Så nu kommer han inte mer med sin giftspruta och sprutar bort ogräs och kanske mycket annat. Det kändes inte så trevligt när vi har åkern så nära huset. Det här gillas bäst...

Finbesök...

I dag när jag stod ute och målade på masten så hörde jag ett trumpetande nere vid båthuset.
Där stod två tranor men dom flög upp när dom såg mej. Fast sedan cirklade dom över mitt huvud flera gånger. Som tur vad hade jag kameran i fickan så det var bara att sikta och trycka av.

Det är mäktiga fåglar, kanske dom var och sade hejdå till mej. Så återkommer dom dom första dagarna i april nästa år.

Och nu är mast 2 av 3 färdigt målad.  Fast inte på denna bild!

Nu skall jag ta Siggeplutten med mig i skåpbilen och fara och hjälpa Petra att tömma huset i stan.

Några bilder från vår tantridning...

Här hämtar Gunilla och Sofi in sina klädda hästar. Det är ju så med islänningarna att dom har täcket på på sommaren. Men när kylan kommer åker det av. Med andra hästar är det tvärtom.
För att förhindra eksem.

Gimstein ser ut som en riddarhäst

 

Vissa hästar har finare outfit än andra...

 

 

Här är Sofie med Gimstein, Gunilla med Fengur och Christina med Frenja.

 

Här är jag med Mökkvi och Christina med Frenja. Vi är dom två äldsta som rider hos Tove nu. Och dom som är lite invalider, Christina har bytt höftkulan och jag knäled. Men vete katten om vi inte är dom 'piggaste'!

Så till sist bjuder jag på en bild av mej till häst.

Min svarta springare Mökkvi.

 

Bakom ännu en knut..

Står en ny bil!

 Casandra har köpt sig en ny bil och den är så lik min så jag måste köra ut min och ställa den bredvid.
 Vi trodde att färgen var lika, men det är nog lite, lite som skiljer om åt.

Det är Casandras som är mera som en sylfid, min är lite 'kort och knubbig'. Men visst är färgen så gott som lika?

Min är en Chevrolet  och hennes är en Peugot, visst har vi små mysiga bilar att strutta runt i. Fast Casandra skall ha sin bil att pendla med till Örebro där hon skall studera vidare till intensivsköterska på distans i två år.

Så till sist fixade jag vår midag i kväll som blev ryyyysligt mumsig...

Stekt gös i senapsssås och till det kokta rödbetor som jag gratinerade med Chevreost och pinjenötter och över det olivolja och honung. Inte sista gången jag gjorde det...

Bakom ännu en knut...

Står min man och jobbar på sin mast! Som skall bli ett vindkraftverk.

26 meter mast som skall slipas rost på, tror han kommit halvvägs nu. Så skall den mönjas för att slutligen målas. Och det är väl där jag kommer in i det arbetet.

Ni ser väl att han är noga med att arbetshalaren skall matcha mönjan...

Han har redan pratat med en kranbil som skall komma och sätta upp den, men det kan jag säga att då tror jag att jag far bort en sväng.

Fast först skall det gjutas ett fundament till den och så skall den stagas upp och bara där kan man undra hur det skall gå till. Jag bävar jag...

Sedan kommer det knappast att blåsa nåt efter han fått upp den så det kanske blir en lugn och stilla vinter i år.

Här händer det grejer i varje knut...

Nu har vi fått plåttaket färdigt på båthuset, nu är det bara glasen i fönstren som skall in och lite annat smått. Men det känns som ett projekt är i hamn.

Men det finns nya! I går kväll dundrade elandelslaget med Ljungdahl i spetsen och kapade ner två stora trän som har vuxit över en gammal jordkällare.

Först kapade han ner en stor gran, men nedre delen får vi ta hand om själva.

Den här björken hade växt sig in i källaren. Så småningom så skall vi försöka reparera källaren på utsidan med ett nytt tak.

I den här ingången har man haft mycket ångest som barn. När man måste hämta in potatis. Då var det alltid mörkt och där sprang stora råttor. Så man skramla och sparka i dörren innan man öppnade den.

Taket inne är uppmurat av stora stenar och hur dom hålls kvar där är en gåta för mej. Så inte tänker jag visstas inne i den källaren. men utsidan kan man ju snygga till.

Så har Lennart börjat reparera grävmaskinen, fast jag måste vara med och hålla i eller bulta på lite här och där. Gillar inte sådant arbete. Men får han igång den och kan flytta lite fyllnadsjord runt huset och båthuset så det gillar jag.

Fast det brukar vara så att han kör tre timmar med den och så är det alltid nåt som går sönder. Den har varit till stor nytta för oss för hela grunden till huset kunde han planera med den.
Vi får se hur det går! Motorn brummar på och han har flyttat på den men det är lite stag som går till grävskopan som måste repareras...


Så var det fredag igen. Så trevlig helg på ER alla.

Två 'dästa' killar...

 Jag bjöd dem på Sjömansbiff som dom gillar. Det föll dom väl ut på läppen.
Conrad ville ha det som blev kvar hem med sig.

 Som efterrätt bjöd jag dem på lite konfekt men det var bara Arvid som orkade med 2 stycken...

 Det är så roligt att bjuda på mat när dom äter för glatta livet.

Erbjöd mig att hämta dem från staden. Men Arvid ville köra ut med sin moppebil och när dom kom så trodde jag det var en helikopter som passerade, sånt jäkla liv på en liten moppebil.

Och i morgon är det slut på 'stilla veckan'...

En gren mindre...

Aj,aj,aj ropade jag till i morse när jag såg att en stor gren med mycket äppel på har gett vika.
 Och det beror nog på att det var för många kilon äpplen på den och att det är ett gammalt äppelträd.

Vart annat år bär det här trädet massor med frukt, och i fjol hade jag äpplen till en expert så jag fick reda på vad det är för äppelträd. Det var ett 'rött kaneläpple' även kallad 'rött höstäpple'
Härstammar från Ryssland.
Dom är så hållbara och det blir gott äppelmos av det. Men än kan man inte äta av det för nu är dom så sura. Få se om dom mognar fast grenen brast.

I vår måste vi nog ta till motorsågen och tukta det ordentligt.

Bra med regniga dagar...

För äntligen kom jag för mej att reda upp tvättberget som har växt och växt länge nu!

Det jag tvättar och inte behöver strykas eller manglas det hänger jag snabbt in.
Men alla örngott och lakan, dukar, kökshanddukar odyl. det blir liggandes på mangeln.
Hatar att stryka!!!

Hela sommaren har jag tvättat och hängt ut lakanen att torka och in med dem i sängen igen när dom torkat. Men örngott och annat har hamnat i högen. Gnällt med Lennart att jag måste köpa mer örngott och har inte alls haft en tanke på att dom var där.

Det bästa av allt var att min dammvippa som jag jagar spindelnät med uppe under taket kom fram. Den låg under hela högen. Som jag har sökt den...

Så allt blev manglat utom ett par byxor till Lennart dom måste jag ta med strykjärnet, men det skjuter jag upp han har andra byxor som inte skrynklar så man måste stryka dem, kanske jag gömmer undan dom här långt in i garderoben...

Till slut kollade jag in Agnes i kväll när hon framförde sin nya låt. Var inte alls imponerad! Hon som är så söt och vacker hade spökat ut sig som om hon härmade Madonna. Det var inte alls bra.
Men Stiftelsen var riktigt bra, den låten fastnade  och kommer att sitta länge där.