Snart köööör vi...

Skall bli riktigt spännande, som jag väntat!

Denna helg har vi varit till stugan och vintrat upp och tagit upp båten och paketerat in den i väntan på våren.

Här står några stugor på rad, den med illgrönt tak är vår.

Hela skäret var fullt med marschaller, man borde kört runt med båt för att få den riktiga magin att se dem lysa. Vädret var så otroligt fint. Fast den största marschallen lyste på oss alla.

Men nu har vi varit hemma idag och packat husbilen full och även passen ligger där så vi borde nog komma ner till Kroatsien om inget oförutsett händer.

Så får jag bara kontakt med världen skall jag skriva här hur det går för oss

.

Så en bild rätt österut från skäret...

Böcker, böcker och läsning...

Nu har jag kommit igenom alla 35 böcker av Livets Döttrar. Så nu sätter jag punkt för dem.

Nu skall jag börja med triologin om hemmafrun Maj!

Som handlar om Maj. Med början 1938 när hon har flytt från Östersund ifrån killen som inte ville ha henne till Örnsköldsvik, där hon träffar en äldre rik man och blir med barn.  Då får hon ta skeden i vacker hand och göra det bästa av sitt liv. Så det är en berättelse om hur det var förr.

Hört mycket om dom här böckerna som Kristina Sandberg har skrivit. Hon fick Augustpriset i höstars för dem. Så då undrar jag om dom är för svåra för mej?

Men har börjat lite och känner att jag kommer nog att läsa dem. Eftersom det är lite historia om vad man kanske själv slapp undan på grund att tiderna ändrade sig.

Så nu hoppar jag från starka kvinnors 1700- tal till mitten av 1900 talet...

Vilken lycka!

Frågade väninnan C som springer i skogen om hon kunde tänka sig och plocka lite blåbär till mej.
 Det kunde hon. I dag skulle jag hämta dem från stan. Tog en bunke med mej. När hon fick se den började hon skratta. Hon hade en stooor hink full med BLÅBÄR!

Jag vägde den när jag kom hem. 7,8 kg vägde den. Nu har Lennart och jag rensat upp dom stora fina bären. Så nu är vi blåa lite här och där.

11 proppfulla två liters påsar blev det. Så nu kan vi kalasa på blåbär i vinter. Herre gud vilken bra syn vi skall få efter denna vinter!

Det är inte för att jag är lat och bekväm som jag inte plockar mina bär själv, utan jag kan inte gå än på ojämt underlag. Inte ens betalt ville hon ha och det smärtar mej förstås men vi får väl försöka kompensera henne med det vi kan i stället.

Nu måste man börja hämta krafter efter kvällens boulespel och cykeltur dit och hem. Ikväll gick det väl inte så bra. Då hoppas jag det går bättre i morgon för då skall vi delta i Åländska Mästerskapen i Boule. De ni...

Verkar rysligt lugnt och stilla på den här bloggen...

just nu!

Men snart kanske det blir andra bullar av. För när vi far på vår resa ner i Europa skall jag nog försöka hålla bloggen vid liv. Där vi får Wifi. I Tyskland brukar det vara lite knepigare. Men vi brukar söka upp ställplatser med Wifi. Fast bäst är om man är uppe tidigt när dom andra sover då brukar det finnas bättre med utrymme på det lilla nätet.

Nu till in fot och lite gnäll. Det har börjat kännas bra i foten, kan gå inomhus utan att det smärtar. Så jag tänkte att ta en promenad med stavarna. Det är ju 5 månader sedan sist.

Nå det gick väl ganska bra, mötte en som jag kunde gå om i alla fall!

Här skulle det varit en bild av en skogssnigel!

Men datorn och kameran vill inte samarbeta, får hoppas det är tillfälligt. Har ju två datorer som jag provat på men icke heller...

Så har jag bakat mina hälsobröd, som jag får kalla för tranbärsbröd, blev lite mycket bär i dem.

Här tänkte jag ha bilden av dem!

 Så var jag så flitig så jag lagade pannbiffar med lök och gräddsås, till dom hade jag kokt potatis, råriven morot, lingonsylt och saltgurka. Det blev så gott med lite gammeldags husmanskost efter all sommarmat man äter. Men av dem tänkte jag inte sätta in nån bild.

Efter det så måste vi ta en cykeltur, för att lätta samvetet efter maten. det blev en runda i byn på 7 km.
Då tänkte jag ha på GPS-en men inte ens den funkade idag.
Så med andra ord tekniken är inte med mej idag. Så nu skall jag ta mina böcker och hoppas jag kan bläddra i dem åtminstonde...

Vissa dagar händer det mer...

Vi var in till staden och så passade vi på att gå och titta på miniatyrstaden Mariehamn från flydda dagar. Hittade ett hus där det stod att det ägdes av Karl August Bamberg. Fast han bodde i Lemland också. Det måste jag forska lite i.

Socitetshuset som kallades socis kände man igen. För här hann man med att dansa i ungdomen innan det revs 1972 tror jag det var.

Så på hemväg var kanalen öppen på en konstig tid. Vi fattade att nu skulle presidenten passera. Jag ut och ner på slänten för att passa på att fota honom.

 Det kunde jag. Men han tittade inte ens upp! Annars skulle han ha sett mej för jag stod där helt ensam med min telefon.  Det gick nog hårdare än dom 4 knopen vi dödliga måste hålla där.

Och nu ikväll cyklade vi upp till boulebanan och spelade. Det gick jäkligt bra. Mitt lag vann alla tre omgångar. Nu skall det vara Åländska mästerskapen den 20 augusti och där skall vi vara med. Då lär man nog inte ha samma flyt, men man får ju se lite ny ansikten istället.

Så cyklade vi hem och då är det mest nerförsbackor så det går i ett huj. Blir väl ca 7 km tur o retur.

Sinibarra!

Vad det inte det jag sagt! Att sommaren kommer i augusti. 8 dagar in  förstås men nu kommer den nog att stanna ett tag, så ungarna får svettas i sina skolbänkar.

Så här glada var mina tranor härom kvällen så dom dansade lite för mej.

Bocken kom springandes med nosen i hindens akter! Fast han fick hejda sig, först i september sade hon och tog ett skutt vidare.

Även Lennart och jag får hejda oss, nu har vi spikat datum för resan ner i Europa. Det blir den första september vi ger oss av. Då kommer vi att följa dom varma dagarna dit. Blir det för varmt får vi stanna och pusta lite. Just nu lär dom ha 30 35 grader i Kroatsien och det är lite för varmt för mej. Det lär säkert svalna tills jag är där.

Annars flyter dagarna på här mest med gräsklippning, för det växer bra och är grönt och skönt. Svamparna får växa för mej i skogen fast det kliar i fingrarna. Tur att väninnan S här sina ben och fötter krya, för idag kom hon in med en rejäl laddning kantareller till mej. Så nu känner jag mej nöjd.

Det är ju dom där blåbären man har hört talas om som skall vara rikliga och stora. Får nog vänta till nästa år och hoppas det blir en bra säsong igen då. Annars finns dom att köpa, som tur är...

Ett år idag sedan Sigge vandrade vidare.

Går nog inte en dag utan att man tänker på honom. När jag lagar mat och ingen sitter nedanför och väntar på nåt eller när man tittar under köksbordet där alla smulor ligger, som aldrig låg där på hans tid. Ibland tycker jag hör honom också. Så han lever med i mina minnen.

 En av mina Världens bästa hund! Har ju haft 5 stycken och alla olika på sitt vis men ändå världsbäst.

Det hände verkligen!

 Att en halt och lytt hittade lite kantareller.

Inte var det så många men kommer att räcka till kantarellstuvning till oss både till en omelett och biffar.

Jag kunde inte hålla mej. Så jag tog cykelen och drog till skogs, stannade i närheten där jag har haft mina ställen och gick försiktigt in, stod en stund och tittade mej omkring. Ett tu tre så dök dom upp ur jorden  och sade här är vi, ta bort gräs och löv så får du oss.

Det tackade jag för. Snart lär nog svampsugaren B dyka upp och ta resten och dom jag hittade var bara dem hon råkat missa!

Gick ovanligt bra att gå och jag fick även stövelen på mej. Fast efter jag kommit hem och suttit en stund så kände jag verkligen av vad jag gjort med foten. Fast det blir nog bättre och bättre.

Så ikväll hittade vi glasbitar på asfalten utanför trappan! Det är ett mysterium för oss, vi har inte tappat nåt glas eller nåt annat, det liknade duralexbitar.  När jag plockat upp dem så rymdes dom i min handflata.

Kanske det var den här varelsen som sprang över himmelen som släppte ner skatten till oss?

 Annars är min teori att en skata har hittat nåt som blänkte och tog det men märkte att det inte var nåt att samla på och råkade släppa biten ner hos oss...

Hemma igen!

Efter en dryg vecka på skäret. Vädret har nog varit lite bättre där än här hemma  fast det har även blåst ordentligt där en dag.

 Så har det regnat ibland men inte värre än att jag fick mina bruna stolar och röda soffan gråmålade. Mitt nya köksmöblemang.

Så bakade jag en tuppkaka som blev en toppkaka. Till Lennarts fylledag! Fick låna elugn på vandrarhemmet, i gasugnen brukar den bli ordentligt svart under annars.

Och som det inte var nog med allt målande så köpte jag mej en vuxen målarbok som jag testade på när regnet kom...

Hela ön var så vacker med alla rallarrosor och även vackra solnedgångar fick vi också.

Så nu är det bara och vänta på 'Lyshelgen' sista helgen i augusti när vi skall dit och vintra upp. Så har en sommars stugvistelse gått i ett nafs,,,