Nu är det ett riktigt flängande för oss...

Så här mycket är det länge sedan som jag har rört på mej.

Nu igår kryssade vi lite på Gracen, Lennart skulle dit och fylla i lite papper så han skall få behålla svenska lotspappren. Så passade han på att slabba lite också för han är ju fortfarande anställd. Han har ju semester ända in i november. Efter det börjar pensionen, fast han har lovat att jobba några dagar i februari.

Vi åt gott och hade det trevligt på båten, det blev till Åbo och sedan klev vi av i Långnäs på natten, så en knappt 12 timmars kryss blev det.
Men söndagar skall man nog inte sitta i baren och höra på musiken där. Bara finnar med och det spelades bara humpa och tango. Men det är sånt som finnarna gillar. Jag gillar det nog inte nåt vidare måste jag säga. Men det är väl vad man blir uppväxt med för musikstil.

Men det var skönt att komma hem och nu är det att ladda upp för nästa resa, som blir på torsdag. Då får vi övernatta i husbilen i Uppsala för jag skall till ortopeden och visa upp min fot på fredag förmiddag.

Efter det så styr vi kosan mot Söderhamn och stugan där vi skall fira 'lyshelgen' som den kallas där uppe. Här hemma säger vi 'forneldarnas natt'.

Man kan ju inte skylla på att man sitter hemma och har tråkigt. Och i morgon kommer två killar hit som håller på installerar vår jordvärme, så då skall 400 meter slang fyllas upp med nåt flytande som skall kunna hålla värmen i huset om vi far bort den kallare årstiden då jag inte kan vara hemma och elda...

Livet utan Sigge...

 När vi kom hem efter vår bilutfärd så då blev det extra tomt här hemma. I bilen hade vi inte fått några rutiner med honom och det var bara enkelt att låsa den och gå vart man ville utan att tänka på att det skulle bli för varmt och att han inte ville vara ensam i den.

När vi kom till Rönnskär och stannade några dagar där så var det många där som saknade honom.Dom hade bara lovord om hur snäll hund han varit.

Hemma nu så märker man hur van var med honom. Nu finns det ingen som villa ha sista korvsnutten eller en klick köttfärs när man lagar mat och ingen som är snabbt inne i skåpen med nosen när man öppnade dem.

Så har jag märkt hur lik min egen mor jag är, för jag sprättar mat runt mej som bara den när jag äter. Nu måste jag börja sopa under köksbordet, ingen Sigge som ligger där och håller efter mej.

Bara att stanna till och se hans koppel hänga i hallen gör att man börjar gråta en skvätt. Men nu skall dom få hänga  där tills jag är mogen att ta bort dem.

Vi har ju lovat oss själva att vi inte får sluta med promenaderna när inte han finns till längre. Fast sista tiden fick man mest stå och vänta på honom så så mycket motion fick inte vi. Även kunde man inte gå så långt och fort. Nu har vi försökt öka och förlänga dem så postrundan har blivit två kilometer i stället för 500 meter som det var förr. Så nu hoppas jag att vi får upp vår kondition istället...

Är det någon som känner till nån som har diabetes och använder blodsockerstickor så har jag ca 200 stycken kvar här hemma av märket Contour som jag ger bort.

Åsa, du skall få hem blodsockermätaren vid nåt lämpligt tillfälle. Tack för att jag fick låna den. På slutet använde jag den inte så mycket för jag lärde mej se på honom hur han mådde och tog bara nåt stickprov ibland för att se att det inte var för högt eller lågt.

Hemma igen...

 Jag möttes av en jamande katt, hann inte ur bilen fören jag hörde honom komma ut från syrenbuskarna där han brukar hålla till på dagarna. Så han var verkligen glad att se mej.

Han har haft en kattvakt som gett honom mat och vatten och försökt prata med honom. Men borsta honom fick hon inte. Så det sade hon att det tänker jag inte prova fler gånger, men hon klarade sig utan skador iallafall!  Jag passade på att ta fram både borste och sax när han var så tillmötesgående.
Så halva pälsen försvann igår och i morse lite till. Han får så mycket gräsfrön och annat som fastnar och blir dom inte bortborstade så blir det tovor. Vi får se hur länge jag klarar av att hålla honom fin i pälsen. Vi skall ju en runda bort igen på några dagar så jag får väl passa på då igen när jag kommer hem, att klippa bort mer.

Men han låg med mej nästan hela natten och det brukar han inte göra, han saknar nog Sigge också för han brukar ligga bredvid honom på golvet när han inte är ute på sina nattjakter.

Efter Sundsvall så for vi genom hälsingeskogarna men att få Lennart att stanna till för natten där gick inte. Så vi tog oss ut till Rönnskär direkt på kvällen. Och så fick han börja fundera ut hur han skulle få till vårt nya däck på norrsidan.

Så här såg det ut på sidan om vår bodvägg. Bara en massa stenar som ligger där så man kan inte ens gå runt uthuset.

 Så här fint blev det när det blev klart, alla stena bortgömda och vi får en fin plats att sitta på på kvällarna innan solen går ner. Men blåser det hård nordlig vind då sitter vi inte där...

På den här utsikten kan man inte klaga.

Och hej vad det går...

Jag hinner knappt blogga, det är program hela tiden!

Första natten stannade vi utanför Iggesund på en rastplats, där det stod husbilar, husvagnar och långtradare, det var ingen hit. För det kom långtradare in och mullrade på hela natten. Så det blev lite si och så med sömnen. Ett tag var jag beredd att gå ut och härja till när dom parkerade bredvid oss och stod och brummade länge, länge och det skulle bytas chaufför på den bilen, så det skulle pratas också innan dom stack.

Följande dag rullade vi på norrut och stannade till vid Höga Kusten bron.

Så kom ett skyfall med regn innan vi kom till Umeå. Så mycket vatten har jag inte sett på länge, många bilar stannade och väntade att det skulle gå över. När vi sedan kom fram till Täfteå och Chrillan och Madde då hade det inte ens regnat hos dem.

Nu har vi varit här och blivit gott trakterade och kortspel på kvällarna, Så också en 5-kamp förstås.
På lördagen skulle vi luncha ute på en udde i ett fiskeläge, då lurade jag Lennart med att vi skulle cykla dit. Lite över 14 km dit. Adam 7 år cyklade 10 km med oss.
Det kändes nog i rumpan när vi kom fram. Men där åt vi gott och vilade upp oss inför hemfärden.

På hemfärden så tog Chrillan rullskidorna och jag kände att jag ville ha ett högre tempo än Lennart. så jag stack i förväg. men det resulterade i att jag körde fel när jag närmade mig hemkomst.
För skall jag välja i en korsning så blir det alltid fel. Så jag cyklade 2 km längre, så det började nästan smaka blod i munnen innan jag hittade hem. Men 30 km cykel för mej var nog lite väl mycket.

Så igår blev det bara ca 6 km till Signars dansloge i Täfteå, som det gick en serie i tvn för några år sedan. Och lite minigolf hann vi också med. Där vi såg att det är inte ofarligt att spela sånt! För en gubbe ramlade och slog knäet i en järnkant så ambulansen måste hämta honom.

Nu är Umeåvistelsen slut och i dag drar vi oss söderut för att stanna i Sundsvall hos Svempa och Louise. Där vi skall bli bjudna på middag. Så här är det inte mycket kockande för mej.

En riktig semester kan jag säga...

13 år och åtta månader fick vi tillsammans!

Med världens bästa Sigge.

Måndag morgon måste jag låta honom somna in. Beslutet var ganska självklart, efter som jag satt med honom ute på gräsmattan från halv fem på morgonen och han hade så tungt att andas och kunde inte stå på sina korta ben.

Han har blivit tröttare och tröttare, har man märkt det den sista veckan men på lördag kväll började han ragla runt och andas stötvis. Duschade honom ifall det skulle vara värmeslag. Fast jag har varit så noga med honom att hålla honom inne i korsdrag och även med fläkt på golvet när vi hade dörrarna fast.

Det var nog så att han fick hjärtsvikt för lite har han gått runt och hostat. Kände igen symtomen från min första hund Benson som dog i det.

Så fort klockan blev åtta for vi till Godby och Rosy hjälpte mej med honom direkt när vi kom. Hon har hjälpt mej med Oskar, Petter och Nilla. Hon gör det så bra.

 Men nu är det tomt! Ingen som rantar efter mig och ingen som skall äta på bestämda tider, jag tycker jag skymtar honom i ögonvrån hela tiden.

Fast det här vet man när man skaffar valp men ändå är det så svårt, nu kommer vi nog att vara hundlösa ett bra tag. Så länge vi skall kuska runt med husbilen

Sedan får vi se...