Lugna gatan här nu...

Gör inte så mycket, annat än att jag tränar att gå utan kryckan. Man märker av att den suttit för länge i min högra hand. Ända sedan april! Så det är också den vanan man måste träna bort.

Så har man varit sittande också för länge så det känns i ryggen om man står länge. Igår tog jag mej en stavpromenad på en dryg kilometer, tror jag det är, 'lilla rundan' som vi kallar den. Skall försöka ta den varje dag nu så till slut kanske jag orkar med 'mellanrundan' på 2 km. Sedan  är det 'långa rundan' på 4 km kvar, men den lär nog dröja...

Några små händelser och ett stort underverk kan jag berätta om!

Detta är det STORA. Märtha var här hos oss och på kvällen kom även Ville upp i soffan med oss. Märtha hon bara tittade och fortsatte att sova och Ville låg uppe på ryggstödet och höll koll på henne. När vi sedan gick bort från soffan så hittade jag dem så här efter en stund 'Märtha snäll' och 'Ville nyfiken' kan man kalla dem.

Så till min kropps olycka så har jag fått krafter till att baka, men det måste jag nog sluta snabbt med och fortsätta på skorplinjen. Den här chokladkakan blev smarrig.

Så gick vår snurra sönder under en av våra fiskeresor, tydligen nåt med växelhuset, för vi måste backa hem, gick inte att köra framåt. Nu håller mannen på tror sig skall laga det men det är omständigt. Men är man ett riktigt sterbhuvve så håller han på tills det inte finns en gnutta chans att laga den.

Nu har vi fått lånat Augusts båt (barnbarnet) och den susar vi fram i nu. Med fisket blir det fler sikar än gösar och så någon abborre ibland. Nu skall det blåsa några dagar så jag får en chans att tvätta upp min stinkande halare.

Så har jag börjat med fågelmatningen,  nu kommer jag väl att fota hundra talgoxlar och nån hackspett i vinter. I väntan på ett underverk att mina stjärtmesar kan komma hit. Det är 2 år sedan dom visade sig.

Fru hackspett borde detta vara.

Talgoxe

Så den vackra nötskrikan.

Ut på en födelsedags resa...

Kände för att få åka bort en sväng. Så vi tog nattbåten till Tallin, efter frukost var det dags att gå iland. Det första jag såg var att det skulle vara 750 meter till terminalen, oj hur skall det gå tänkte jag. Men det gick bra, med lite morfinus i kroppen. Men före operationen hade jag inte tagit mej fram.

Så åkte vi mest taxi, det fanns gott om sådana. Efter vi tagit in på hotellet så åkte vi till gamla stan och kollade runt där. Så ville jag besöka Olde Hansa som jag var till 2001. Där är det rena rama medeltiden.

Där åt vi torkat älgkött och någon slags ost med kanelöl.

Tillbaka på hotellet sedan fick jag en överraskning...

De kom upp med skumpa och så goda kakor. På kvällen åt vi en lättare middag på hotellet, för nu skulle mitt knä vilas.

Följande dag gjorde vi stan innan vi tog oss ner till båten och gick dom 750 metrarna. 

Där intog vi en middag som var pepparstek, men pepparn och såsen var dom snåla med.

Klockan kvart i fem var vi hemma i Mariehamn och klev av båten och åkte hem, fortsatte sova några timmar till.

Så till lite mera mat, har tydligen fått tillbaka matlusten när man slutat med dom starka värktabletterna. Så nu lagade jag en födelsemiddag för mina avkommor!

Vi började med 64 stycken sniglar som var och en fick äta som dom hade lust. Alla åt av dem och det tycker jag är bra. Jag älskar sniglar... eller om det är brödet och vitlökssmöret?

Efter det blev det fiskgryta med egenfångad gös och öring och egenköpta räkor och musslor.

Men stackars lilla Märtha blev utan snigel.

Nu tillbaka till vardagen och då smakar det bra med en äkta husmanskost.

 En fläskpannkaka, och allt försvann ur formen...

Och fisk fick vi...

 Både till nytta och förbannelse!

Tror det satt en fisk i varje maska, men mest skitfisk som idar, mörtar och gäddor som vi inte vill ha. När vi kom hem så orkade vi inte lyfta bunken ur båten för det var många utanför också som inte fick rum där. Så vi fick sitta i båten och plocka ur en massa skräpfisk som fick simma vidare.

Fast till slut hittade vi 13 gösar, tjocka feta. Så det var belöningen...

Även 5 större abborrar, många var så små så dom fick simma vidare och växa till sig. Vi hade nätet ute under dagen, så det slutade med att Lennart fick stå med pannlampa och ta ur dem. Mina krafter räckte inte till så jag tog och fileeade dem följande dag i omgångar.

 Till slut blev det 3,6 kg färdigt fileeade gösar att frysa ner. För nu har det varit tomt i den hyllan länge. Men jag var slut i två dagar efter den pärsen, för mina krafter har inte återvänt än.

Nu har det blåst vareviga dag efter det, fast nu skulle jag nog vilja ut en sväng till. Vindarna är inte på vår sida. och med mitt knä får det inte stöta och hoppa på med båten.

Börjar bli så trött på värken i knäet som inte vill ge med sig, det är ju en månad sedan nu. Förra knäet enligt min dagbok från den tiden hade det börjat ge med sig. Fast nu är jag ju 9 år äldre och konditionen på minus efter denna stilla sittande sommar.  

Har slutat med morfinet och det känns mera, är nog frestad att börja påta in sånt igen för att orka lite mer, fast det är inte bra det heller. Så hur jag än vänder mig så har jag ont i knäet.

Tur man är pensionär så man kan ta sina tupplurar på dagen.

 Som tur är så kommer Ville in så jag får njuta av honom ibland. Mer och mer börjar han hållas inne.