Nu har jag tagit mej...

Böcker över huvudet!

Så nu gäller det ätt läsa på som bara den, för det är fler som väntar på att få vissa böcker ur denna trave. Nåja sexton böcker borde väl gå att läsa på en månad.

För nästa vecka blir det att resa till Uppsala på måndag eftermiddag. För att sedan börja min väntan till ortopeden på tisdagen. Först skall gipset bort, sedan skall jag röntgas och efter det så måste det gå 2 timmar tills jag får träffa henne. Och då jäklar skall hon säga att nu är det bara att börja att gå normalt igen. Och under den tiden kommer jag nog att hinna med några böcker.

Så efter det besöket så tar vi oss upp till Söderhamn, där Lennart skall bottenmåla båten och fixa med en hel del annat som behöver göras när den står på land. Då kan jag mest ligga och läsa i husbilen.
Förstås så skall det cyklas där också. När båten är klar så sjösätter vi den och far ut till skäret.

 Då skall det vädras ut och bäddas upp för sommaren, vi skall även via IKEA och köpa lite nya köksskåp som skall sättas in och dom gamla ut, det ser jag verkligen fram emot...

Vi hann bara hem från vår kusinträff, när dom ringde från Grace igår och vill att han skulle jobba två veckor i juli! En vecka i början får han jobba för mej. Men sedan har vi annat som vi vill göra i slutet av månaden så då får dom hitta nån annan.

Nån ordning måste det vara på pensionärslivet, man vet ju aldrig hur länge det varar...

Jag lever nog...

Men det tar lite tid att återhämta sig från kusinresan!

Här är jag nere i urberget 450 meter ner. Vi åkte buss ner men fick ta hissen upp. Vi hade så många upplevelser på denna resa så man är matt ännu. Det är nog så att skall man umgås med pensionärer gäller det att ha bra kondition.

 Nu har jag 8 dagar kvar med gipset och sedan måste jag börja jobba upp flåset igen. Man börjar ju se ut som ett snapsglas, inget vidare nertill!!!

Vi var även ner i Oskarshamns kärnkraftsverk. Där var det en ordentlig genomgång av oss innan vi fick komma in. Passen skulle ses och allt skulle genomlysas, inte någon kamera med. Vi fick se där den stora reaktorn låg. När vi sedan skulle tillbaka till verkligheten så var det lika stor genomgång av oss så vi inte hade några giftiga saker på oss. En verkligen spännande upplevelse.

Vissa saker kan inte berättas, måste upplevas.
Snart har jag nog landat...

Tänk att jag vann hela tjottahejsan...

Det var en mycket rafflande fredag när det skulle avgöras vid halv sjutiden på kvällen då börsen stängde. Pålle han hade koll på börsen hela dagen, så vi chattade med varandra varje timme.
På slutet började dom ta in mer och mer. Men dom kom aldrig ikapp mej.
Så jag vann med 48 € marginal.

Så i går var jag till tidningen och fick blommor och en Ipod. Så skulle det ju intervjuas, hatar sånt så nu kommer jag ha ångest tills tidningen  kommer ut på tisdag och efter det också.

Tur att vi far på en tripp ner till Oskarshamn på onsdag och skall ha en kusinträff där. (Lennarts släkt som alla har anknytning till Kalmar). Så sedan när jag kommer hem är nog allt det här stohejet glömt.

I dag kommer mannen hem också efter två veckors arbete. Har varit skönt att få känna på att vara ensam ett tag och hunnit träffat lite väninnor och sprungit runt och köpt blommor.
Men nu skall det bli roligt att få höra en annan snusa bredvid mej på nätterna, och som tar fram börsen vid alla inköp ;-))

I går sprack mitt gips upp på foten och då blir det irritation när det rör sig. Så idag skall jag få det omgipsat, måste ju ha det kvar mer än två veckor till. Så nu är frågan skall jag ta lila eller rött idag?
Passar det att ha röda naglar till lila gips? För jag trivdes inte riktigt med lila nagellack. Tänk vilka problem man har! Måste snart bestämma mej.

På fågelfronten här så tror jag mina tranor ligger på boet nu, för nu går herr eller fru Trana ensam och äter här. Båda lär hjälpas åt att ruva. Men det är bara en gång på sju år som jag sett dem med en unge.
För dom lägger sitt bo på marken vid ett kärr eller i en vassdunge. Så det är ju stor fara att mårdhundarna hittar det. Tror jag vet var dom håller till, men med min fot kan jag inte gå dit och spana

Taget just nu genom fönstret! När jag växte upp här, så fanns det inte tranor, hägrar, rådjur, lo och mårdhundar här. Så nog ändrar  det sig under årens lopp.

 Men sådana här rackare fanns det gott om då och nu. Den här bilden tog jag i går. För jag ger dom lite mat ännu, det är ju så kallt ute.

Lite bloggtorka!

Det har ju inte hänt så mycket här hemma.
 Fast i fredags slog det till när jag hamnade på första plats i ÅM aktie tävling. Det blev en orolig helg. För jag visste ju att tidningen skulle kontakta mej. Och undra var poppa du upp ifrån?

Som ni flesta vet som är vän med mej på fb så har ni sett denna bild redan. Men fy vilken känsla när jag går in på Sparhallen och den här löpsedeln är bland det första jag får se!

Det var ännu en bild på första sidan som jag kunde ha varit utan, kanske jag kan le åt den om några år! Ändå sade jag till Jocke, fotografen ta på långt håll och lite suddigt. Han kom ut när jag spelade boule.
 Jag hade planerat att skicka ett foto av mej när jag står och kikar fram mellan stenarna i Berlin. Men nädå, dom skulle promt komma ut med fotograf.

Nå nu får vi se hur det går med det hela. Troligtvis är börsen stängd på Kristihimmelsfärdsdag så då kanske det blir en lugn dag. Så är fredag sista dagen, och sen vi vet...

Så skulle väninnan C och jag fara ut till Änglagård och köpa lite blommor och efter det skulle vi gå och äta på Stallhagen hade vi bestämt. När vi kom dit vid fyratiden så stod det att det var reserverat, välkomna tillbaks i morgon. Förra året gjorde vi samma resa och då kom vi dit på slutet av lunchen och då var köttfärslimpan slut som dom hade serverat. Även idag hade dom haft köttfärslimpa till lunch! Så jag undrar nog vad den där Stallhagen är för serveringsställe? Nästa gång, om det blir nån så måste vi nog ringa och kolla upp ordentligt.

Men jag skärpte till ej med blomköpet, tog bara tjugo tagetes. För här skall jag inte blomma till det när jag skall vara på resande fot i sommar. Vill inte att min hus o kattvakt måste springa och vattna så mycket. Även rådjuren brukar skippa tagetesen.

Just nu hör jag att det regnar lite. Hoppas det kommer mycket för sedan jag kom hem efter den 18 april har det inte kommit mer än ca 8mm. Så våra marker skriker efter vatten.

Gick fort...

att komma in i sjömansänkans fasoner.

Riktigt skönt att få göra lite mer som man vill. Fast nu måste jag fixa mitt eget morgonmål. Tidigare har allt varit klart till och med smörgåsarna klart bredda.

Så har jag nog blivit lite bortskämd efter operationen när jag inte kunde göra så mycket. Nu känns det bra att få ta tag i saker själv. Bara det att börja köra bil igen och så CYKLA!
Några längre sträckor har jag inte vågat mej på än, för det är lite klumpigt att trampa med gips på foten. Så känner man verkligen att konditionen är borta, så nu skall jag försöka sakta men säkert få den tillbaka. Så skall jag inte vålda med foten för det här är ju sista chansen att få den bra.

Tycker lite synd om mannen som inte får vara ute och njuta av den här årstiden utan måste sitta på bryggan i hela två veckor och vandra mellan mässen, hytten och bryggan.

Jag har fullt upp med att kolla vilken brådska alla fåglar har. Så har mitt svanpar lagt sina ägg och honan ligger på boet. Men det finns ett svanpar till och revirgränsen går precis vid vår brygga.
Där håller hanarna på att snurra på och fjädra upp sig och ingen av dom får gå över gränsen

Här är dom båda herrarna i viken.

Dom ser för roliga ut när dom lägger huvudet långt bak så det sticker upp mellan vingarna. Båda har precis samma rörelsemönster. I fjol blev det 6 ungar för mitt par, spännande sen i juni och se vad det blir i år.

Så mycket mer spännande har det inte hänt här just nu.

Nu börjar två stilla veckor för mej.

När mannen är borta så festar jag till det för mej.

Det var ett bra tag sedan jag åt sushi, eftersom inte Lennart vill ha det. Men oj vad gott det var.

Han hade lovat att ställa upp och jobba ifall det skulle behövas, i juli var han en vecka på jobb. Så skulle han fått jobba i februari men då skulle han ha blivit utan pension, för dom får inte jobba dom två första månaderna efter dom gått i pension. Så då blidde det inget. Så ringde dom och ville ha honom i april men då var vi på väg med vår husbilsresa. Då lovade han att jobba två veckor i maj. Så blev det att han gör dom två veckorna på raken för sedan skall vi ner till Oskarshamn på kusinträff efter det. Så det är lite stressigt för honom att vara pensionär.

Den här fulingen ringlade sig över asfalten vid trappan idag. Väninnan S kom och tittade till mej om jag skulle klara av att vara ensam nu. Så vi satt ute på altanen och höll låda, när hon plötsligt skriker till för ormen var inte långt ifrån oss. Hon ville inte att jag skulle döda den och nu när inte Sigge springer runt så då fick den behålla livet. Men man ryser nog lite för inte skulle jag vilja trampa på den. Så får jag hoppas att inte Kassimirremirremurr hittar den.

När han var lite över året hittade jag honom lekande med den här snoken. Som spelade död, för när katten lämnade den så försvann den. Man undrar om han förstår skillnaden mellan snok och huggorm?

Det verkar vara ett riktigt ormår i år. Det är många som visat ormbilder på fejjan.

Sköna maj välkommen...

Skall försöka njuta av maj månad fast jag gärna skulle ta ett skutt in i juni!

I går eldade vi upp lite gamla lastpallar och gamla dörrar som stått och skräpat och tagit plats. Så hade det kommit fram en massa gamla stockar i blåleran när dom muddrade i fjol och lyfte upp leran på land.  Den ena stocken satte igång min tankeverkamhet, som kanske inte är på gång hela tiden.

Vem gjorde detta? Det får man nog aldrig reda på. Huggit ut i stocken så den blev som en skruv. Antagligen skulle den skruvas ner i leran, och man kan undra var har den stått. Frågor jag aldrig får svar på.

På nästa fråga kanske man kan få svar på om en snar framtid!

Vi har börjar schotta varje morgon, så nu skall vi se om vi blir pigga och friska länge.

Jag har blandat ihop en piggelindryck som består av:

200 gr grovriven ingefära som får koka ca 20 minuter i 1 liter vatten. Efter det röres ½ dl flytande honung ner. Så silas ingefäran bort och det får och svalna till rumstemperatur. Pressa två citroner och häll citronsaften i drycken som hälls upp på en flaska med kork och som sedan står i kylskåpet och klarar sig i en månad, fast min tar nog slut före det. Det river gott i strupen och känns hela vägen ner till magen.

Känner riktigt hur gott det gör...