Nu rullar vi fram i sakta mak...

 Söndag tog vi Eckerölinjen till Grisslehamn och så körde vi till Gysinge som planerat.

Ett gammalt brukssamhälle som nu PRO har mycket program med folkhögskola bl.a.

Åländska flaggan var hissad också.

Följande dag körde vi på 'tidernas väg' genom många vackra ställen. Ibland fick jag stopp på mannen att jag fick fota nåt längs med vägen.

Fanns många gamla milstenar på vägen. Så man kände historiens vingslag.

Så fanns det även nutida monument också.

Vi tog oss dag två till Järvsö. Campingen vi stod på så låg tvärs över vägen där Lill-Babs hade sitt cafe en gång i tiden. Nu var det nerlagt.

 Minnena av henne börjar blekna i bygden.

Idag har vi kört till Orsa. Då körde vi genom stora skogar, med lite bebyggelse. Fast ett tu tre dök det upp ett ställe vi bara måste stanna vid och köpa glass.

Noppikoski! Måste absolut var ett namn från den tiden finnarna hade sin kolmilor i dom svenska skogarna. Och svenskarna stod och gapade när dom såg att det första finnarna byggde upp till sig var en bastu!

Nu står vi här i Orsa vid Siljans strand. Varför vi valde Orsa är det så att vi har varit i Mora, Rättvik och Leksand. Så nu valde vi så här. I morgon skall vi ta oss till Smedjebacken och sedan kolla lite runt Strömsholmskanal på väg hemåt.

Snigeljakt och stavgång...

 

När Mannen går på sina snigeljaktsrundor följer jag med och tränar på min stavgång som jag har varit alldeles för slö med. Fyra ögon ser bättre än två, men jag vill inte titta på när han klipper dom i två bitar. Så rysligt många har vi inte än runt oss, det är första sommaren som dom anlänt hit så nu skall vi hålla efter dom. Det blev 25 sniglar på dagens runda, han brukar ta en till på kvällen med pannlampan på...

I morgon skall jag på en kontroll till hudläkaren, trodde jag att man skulle få vara lite ledig från alla läkarbesök men den 6 skall jag till tandläkaren på kontroll. Fick i våras en så kallad fjäril, en protes med en tand på, härom kvällen när jag åt bandspagetti då lossnade den, har ett helvete med mina tänder. Tur var att jag fick fara till tandteknikern och vänta medan han lagade den och så förstärkte han den. Så nu får jag hoppas den håller ett tag.

För på söndag tänker vi köra en sista gång nu i år med husbilen. Då skall vi köra lugnt och stilla några dagar på 'Tidernas väg' Planerna är upp mot Ljusdal och därifrån svänga neråt mot Orsa och så Smedjebacken och hem via Strömsholmskanal som vi körde några gånger med båten.

Vi får väl se om rutten håller sig hela veckan.

I går var Lennart och pratade med grannen om dom verkligen tänker släppa upp vass och sly där hans pappa och vi höll efter. Nu är pappan lite orkeslös med årens rätt.

När han kom ner och såg eländet började han genast jobba med röjsågen. Än har han inte fått ner allt men det har ju regnat hela dan. Bra var att han höll med om att det skall hållas efter. Han bor en bit bort så han hade inte sett att det växt upp så mycket.

Nu har det varit höstlikt denna vecka och då kommer ideerna från mannen vad han vill ha till mat. I tisdags hade han Fläskpannkaka som önskan.

Igår fick jag bestämma och då blev det lite kyckling wook som är lite skonsammare mot mitt midjemått.

Fast idag ville han ha kålgrytan. Det är en av hans favoriter.

Det heter att det är LCHFs kålgryta, men när den är så god så äter man för mycket, för inte får jag mej att lyda att ta bara en gång...

Ännu en tand mindre i munnen...

 

Hade lite ångest inför utdragningen, har så långa rötter så tandläkaren min blir alldeles slut. Denna tand hade spruckit i roten så jag var nog lite extra rädd. Hon fick kämpa på en stund innan den kom med, men inte allt! En liten rotbit blev kvar och den får sitta där. Börjar den bråka så måste det till en operation.

Jag överlevde så här långt iallafall.

I helgen var vi ute på vift. Vi firade att Louise hade fyllt sjuttio år i sommar med en räkkryssning på Sunnan 11.

Här är vi alla gamla arbetskamrater från Birkas början. Jag och Louise i mitten, vi började november 1971 i höst blir det 50 år sedan. Dom andra med på bilden kom några år senare i olika etapper.

Vi tog husbilen till stan och sov över där och sedan fortsatte vi till Vårdö och Simskäla som jag aldrig varit till. 2 färjor blev det dit Där träffade vi en man som hjälpte Lennart och mej att bygga första huset vårt 1978. Nu var han 91 år kroppen lite skraltig men klar i knoppen.

Sedan fortsatte vi till en Camping på Vårdö Sandösund. Där var det många tyskar och alla hade kanoter med sig, så det var många friluftsmänniskor där och en hel skock med barn också, för dom har äventyrsbanor uppe i träden. Lugnt och stilla på natten ändå.

På söndag var det dags för hemfärd och då for vi via gravarna, för från Vårdö kommer nästan alla mina förfäder. Så jag tittade till Morfar och Mormors grav. Dom träffade jag aldrig dom var döda innan jag föddes. Så hade jag tänkt besöka några släktingars gravar men då började det regna som bara den. Så det får bli ett nytt försök att hitta deras gravar.

Nu börjar det kännas att det börjar bli dags för att försöka fiska lite och även rivningen av huset får vi börja ta itu med och även finns det vedknubbar på vedbacken som behöver klyvas.

Nu får det vara slut på latandet.

Tror jag drabbas av nån sömnsjuka!

 Nu är vi hemma och allt är som vanligt, nästan!

På lördag förmiddag tog vi oss från campingen ner till hamnen i Tallin. Kl.12.00 gick Eckerölinjens Finlandia till Helsingfors. Den tog 2h 15 minuter, så körde vi av i Helsingfors. Där var det stor granskning av coronavaccinationen. Så äntligen fick vi visa dem, första gången! Tycker det är bra att det är ordning och reda i landet.

Så styrde vi färden mot Åbo och ut till skärgården och hoppades på att vi skulle få komma med nån färja hem. Första färjan var Viggen från Osnäs till Åva Brändö. Den kom vi med fast vi var obokade. Vi var tre obokade bilar som kom med på turen, sedan var det fullt.

Så körde vi av i Åva och körde till Torsholma på Brändö och hoppades på att vi skulle få följa med igen med Alfågeln. Det gick bra så vi kom till slutstationen som var Hummelvik på Vårdö. Där kunde vi sedan köra hem och då var vi hemma kl. 23. 30 på natten. Så knappt 12 timmar från Tallin och hem.

Trodde att det var åkandet i bilen som gjorde mig så sömnig, men sömnig är jag här hemma också. På morgonen, lite piggare mitt på dagen, sedan skitsömnig på eftermiddagen. På kvällen fullt sjå att hålla sig vaken till kl. 22.00 i hopp om att få sova på natten. Fast då blir jag pigg efter jag slumrat en stund. Så är man vaken en hel del på natten och så är man sömnig igen på morgonen håhå jaja...

 Brukar säga till mannen att kanske det beror på sällskapet. Fast han gäspar på också mer än vanligt.

Så har barnbarnet Casandra varit hem och hälsat på här med Neo som jag såg efter några dagar. Men det gillar ju inte katten som höll sig mest ute då. När Neo for hem så tyckte Ville att det blev så skönt.

Så nu får han ligga på bordet när jag dricker morgonkaffet. Han sover nästan sked med mej nu också för att visa var han hör hemma.