Nu är stugan fixad för vintern...

även båtarna är på land.

Fast mannen kunde inte göra så mycket, fast han ville nog men armen satte stopp för det.

Här försökte  han flytta på ca 10 båtvagnar för att få fram vår. Men han fick lugnt invänta sin bror som hade två friska armar.

På fredag när vi tog oss ut till skäret var det dimma. På lördagen stormade det. Riktigt ordentligt men vi hade lite lä på vår sida. Så mojnade det av till kvällen.

Så då dukade jag upp till kräftkalas hos oss, för det var enda stället man kunde sitta ute för blåsten.

Här en del av det glada kräftgänget som nu kommit fram till kaffet.

Kvällen avslutades med ett fyrverkeri. För där uppe var det Lyshelgen. Med massor av marschaller utplacerade på alla möjliga stora stena i sjön. Här hemma heter det Forneldarnas natt.

Nu är vi hemma och skall börja packa husbilen för nästa tripp. Då hoppas jag mannen har blivit lite bättre i armen så han kan börja köra lite. Nu har han inte ens fått fast säkerhetsbältet i bilen. Fast idag påstod han att det varit bästa dan hittills

Skall försöka hinna med och skriva om våra resplaner med husbilen innan vi sticker iväg på fredag.

Ibland blir man mer påmind om sin ålder...

Det är när man ser hur åren rinner iväg för barnbarnen.

Nu har den näst yngsta Arvid fyllt 20 år!

Tur att vi har lilla August som bara bli åtta i november, känns mera normalt.

Nu en liten fotoparad av Arvid och Jesper som är tredje barnbarnet, och som nu i höst jobbar som lärare för en specialklass. I januari fortsätter han sina studier till gymnasielärare i Stockholm.
 Arvid jobbar som assistent till en kompis som blev förlamad i en bilolycka förra sommaren, Dom planerar att flytta till Stockholm i höst och studera där. Fast det hinner väl ändra sig ännu, den som lever får se...

Livet återvänder...

för mannen, tror jag.

Första dagen som han inte stönat och suckat hela tiden. Så ville han komma med på 'hämta postenrundan' på 2 km. Jag undrade orkar du det, det är väl inga fel på mina ben blev svaret.

Han kan inte röra på armen men håller han den stilla går det någorlunda bra. Så märker man på honom att han måste göra nåt, så vissa grejer på datorn som vår musik som varit borta sedan vi fick ny hårddisk, har han återställt så nu kan vi ta en svängom igen när lusten faller på....

Idag fick jag hem min fotobok från Nordkapresan, oj oj vad bra den blev. Bästa bilderna hittills av alla fotobokar jag gjort från våra husbilsresor. Norden är verkligen vacker. Ser fram emot nästa Norgeresa nästa sommar när vi skall ta oss till Sydkap och runt södra delen av Norge.

Dom här två bilderna hann jag ta innan dimman slukade oss helt.

Så dessa vackra berg som bara bestod av skifferstenar.

Här är trappstegsforsen på vildmarksvägen.

Så Hällåsfallet också utmed vildmarksvägen

Så ett berg till på väg från Nordkap. Det var många tunnlar som man åkte igenom. Den längsta till Nordkap var 7 km lång.

Nu ikväll tog jag mej en 2 km runda igen men då var mannen nöjd med att vara hemma. Men efter allt sittande i bilen och alla kalas man varit på så måste jag nog knata på.

Nu får mannen vila länge...

För igår kväll skulle han hämta en grej från garaget. Kommer in som vanligt och snavar i avsatsen intill tvättstugan och landar på vänster sida.
Här hur han skriker 'satan' men det gör han ju lite nu och då när det krånglar. Så jag satt tyst och lyssnade om det skulle komma lite mer ljud. Då skriker han på mej och jag rusar dit och ser han ligga i plågor på golvet!

Man blev ju lite till sig så jag skulle försöka få han i 'framstupa sidoläge' som man hört om, men då skrek han ännu värre. Så jag hämtade en filt och lade över han och han ville ha nåt under sig så jag försökte få hans morgonrock under honom. Så till slut fick jag honom att ta en av mina morfintabletter så jag skulle få honom i säng. För vi tänkte att vi far in i morgon om det inte blivit bättre.

Han kunde inte röra sig utan att skrika av smärta och jag försökte dra honom mot sängen på morgonrocken,. Fast det gick inget vidare. Så till slut ringde jag efter ambulansen. Men sade att kom inte med några blåljus på!

Då kom dom och han fick bra hjälp med smärtstillande direkt i armen och så skopade dom över han på båren, så han kunde ligga stilla. Skickade med telefon och kläder med honom, sedan var det bara att vänta...

I morse ringde han och sade att dom röntgat honom och han väntade på ortopedens utlåtande vad som skulle ske. En timme senare ringde han och sade kom och hämta hem mej. Ta med skor också.

Far dit till akuten går in och säger att jag skall hämta hem min man. Så sade jag hans namn. -Men nån sån hade dom inte där. Kom ännu en sköterska som ruskade på huvudet och sade att det finns ingen sån här. Men ändå frågade hon om jag var anhörig!!!

Så då tog jag min telefon och ringde upp honom och sade att dom påstår att du inte finns här. Vet du var du är. Jo jag är på ett rum fråga om dom har en sköterska som heter Charlotte sade han. Jo sade dom till mej det hade do, Ja då är han på rum sju!!!
 Vilken tur att jag är lite envis då annars har jag farit hem utan gubbe sade jag till dem. Dom skämdes nog och påstod eftersom han var utskriven så fanns han inte.

Så här sitter han nu, med spricka i överarmen och påtar i sig morfin och vanliga värktabletter. Doktor påstod att det skulle självläka. Men ortopeden skulle ta kontakt efter en vecka och titta till hur det helnar. Vi får hoppas att han finns kvar där så ortopeden hittar hans journal.

Vi får se tiden an hur det blir med vår husbilsresa söderut. fast den skall han på säger han, för jag skulle köra i så fall, Men det får tiden utvisa. Vad det anbelangar med den beträffenheten...

Så in i dödens trött...

var jag igår!

 Måste lägga mej en stund på soffan och dra filten över mej. Ute blåste det kvarnstorm, så det var så skönt att bara få vara inne. Sov nästan två timmar!!! Kände mej som jag aldrig skulle orka stiga upp. 

Har ju läst om såna som mött väggen, dom har inte klarat av att gå upp. Men till slut innan jag pissade på mej fick jag oanade krafter och kravlade mej upp. Alla dessa kalas börjar ta på tror jag.

 Men mannen jobbar på.

För två år sedan låg det flytande lera här efter dom muddrat och lagt upp leran. Så i fjol växte inget där, men i år fick vassen övertaget. Så nu tog mannen röjsågen med vassklingan på sig och skred till verket.

Tre dagar har han hållit på, solen sken men blåsten gjorde så han stod ut. Det är ett stort område att gå över.

Så här fint blev det idag! Nu kan man se fåglarna igen som simmar längs stranden. Hoppas man kan börja köra med gräsklipparen där nästa år och hålla undan. För leran måste torkas upp och en sådan sommar har det varit i år! Allt är snustorrt.

Så avslutade han med lite kantfix. Därinne på soffan låg jag och fick dåligt samvete. Fast när kvällen kom repade jag på mej och tog en 45 minuters stavpromenad. Så väggen får nog vänta...

Så blev det kalas igen...

Denna gång i Sigtuna. Med för mycket mat igen!

Med det här glada gänget. Vi bodde på STF vandrarhem. En mycket bra plats, fick även frukost framdukat till oss. En bra plats att bo på om man skall ta flyget från Arlanda och inte vill bo på dyrt hotell. Tar bara 15 minuter till Måby bilparkering.

Vi åkte med båt, Evert Taube till Skokloster och besökte det fina gamla slottet.

Pampiga salar.

Och gamla gubbar och tanter...

Nu är jag hemma med en katt som sovit i denna ställning hela dan på köksstolen. Den här sovställningen har jag döpt till 'väntar på stormen' Sover han på huvudet då väntar han regn. 

Var en sväng till skogen och konstaterade att det är så torrt så det knastrar och där växer inte några frodiga kantareller så nu släpper jag den tanken. Behöver jag får jag väl köpa i affären.

Några stora mänder regn tror jag inte på mera. Men blåsten väntar jag på i morgon. Nu för att det var friska vindar idag också. Så nu har jag plockat ner alla pelargoner, så jag kan ha nån blomma kvar när det bedarrar.

Flunderfest...

Nu har Pålle och Petra bjudit på en riktigt god flunderfest. Egen fiskade flundror så rökte han dom. Himmelskt gott var det. Och inte att förglömma efterrätten. Vaniljglass med tjinuskisås med lingon. 

Så hade Pernilla sin chokladkaka gjord på nåt rawfood som det heter. Så nu behöver jag inte äta på en vecka.

Så lite bilder från av släkten.

Äldsta barnbarnet Casandra med sin Marcus.

Så det tredje barnbarnet Jesper.

Så döttrarna Petra o Pernilla

Så det nästyngsta barnbarnet Arvid med storfiskaren Pålle.

Så far och son. Christian och Lennart.

Till sist den goda efterrätten.

Tilläggas kan att vi hade sällskap av en massa getingar. Tog jag livet av en så dök det tre nya upp. Men inte undra på dom ville väl åt samma sötsaker som vi.

Nu blir det sängen för tidig morgon i morgon! Då blir det morgonbåten till Sverige och skall på mannens kusinträff. Som skall ske i Sigtuna i dagarna tre...