Korvsås!!!

 Ja det var länge sedan. Mannen kom häromdagen och beställde det. Det är länge sedan sade han. Fast nu är det så att det lagar jag högst vart femte år. Men han fick det på båten och där lärde han sig äta den kanske mest vanliga maträtt i Finland.

Lika vanlig bland Sverigelänningarna som blodpudding med stekt falukorv eller bacon.

Jag är måttligt förtjust i det, för det där fick man äta och laga  på den tiden man måste vända på slantarna. Hade man ingen slant att vända på, då blev det väl bara såsen till potatisen...

Men mätt blev jag så jag hoppas det varar länge för i morgon är det fastedag igen.

En vecka kvar...

Att springa runt på båda fötterna!

Ångest har jag om jag gör rätt. Men tar jag inte emot den här hjälpen lär jag aldrig mer få en chans.
För foten har varit så bra nu den senaste tiden och när den ömmar och tar ont är jag bara glad för då kanske det är bra att få den omfixad.

Så den här veckan skall jag njuta av varje steg jag tar. Sedan blir det rullstol i minst två veckor och gipset skulle jag måste ha kvar i 3 månader.
 Men bara vi kommer in i april så kan vi börja kuska runt med husbilen och då kan jag ju bara sitta och peka med hela handen. Eftersom mannen nu skall bli min assistent så undrade jag om vi skulle fixa en sjukskötaruniform till honom. Men det gillade han inte.

Men jag skall nog va nöjd och glad. Så gott det går, för jag tycker att folk man känner dör lite för många nu. Idag har min faster Anita somnat in. Det är klart när en människa inte orkar längre så är det väl som det skall vara att få slippa plågorna. Brorsans svärmor, Birgit somnade också in i morse.
Tidigare i februari dog mina barnbarns farmor, Hon hade inte alls åldern inne för det, men mot cancern vinner inte alla.

Nu skall ni få lite månbilder som jag tog i går kväll, när det var klart och fint.

Den här bilden tog jag med lite stöd.

Den här på fri arm. Den tyckte jag blev bäst när man ser hela månen.

Det var en gång en tall...

 Som har stått i över 200 år tror jag. Och kanske för hundra år sedan högg dom ut en stor grop i stammen där dom hängde upp två grindar för olika kobeten. Sedan fick tallen namnet tvillingtallen. För några år sedan kapades den ner, för den stod i vägen för alla bilar som skall fort fram nu för tiden.

 Nu har den legat ett bra tag på vår vedbacke, tills Lennart kände sig stark för att ta sig an den. Den skall delas först i passliga längder. Flera gånger sågade han i järn och gamla spikar som växt in sig i den. Sedan måste han dela den i mindre bitar.

 Man ser nog att det kanske var dags för den  att tas bort. För där grindarna har suttit hade det börjat ruttna i stammen.

                               Det gäller att få dom i lagom stora bitar så han orkar få upp dom på klyven.

Bäst som vi klöv en så kom en gammal rostig spik fram, som säkert växte in för 100 år sedan. För den satt nästan mitt i stammen.

 Nu är en del av tallen i häcken och där skall den få ligga och torka i minst tre år till. Sedan skall jag elda upp den med andakt...

Skall skriva en lapp med namnet tvillingtallen på. Så skall jag gömma in det bland knubbarna så om det inte är jag som eldar upp den så kommer den som gör det få veta om den tallen.

Inget nytt under solen!

Här händer det inte så mycket nu, och det är väl bra att det är lugnt och skönt utan några katastrofer.

Nu har jag lilla snea Neo här några dagar. Det har gått bra utan några större KATTastrofer. För Kassimirremirremurr brukar vara så sur på honom. Så om han springer och skäller inne då brukar han få några snytingar av honom. Men han verkar lära sig, och att hålla sig på tryggt avstånd till honom.

Nu har det mest blivit att vi suttit i soffan och skidat igen och snart blir det väl ännu värre när VM börjar på torsdag. Fast man får väl försöka att se på bara det som intresserar en. Allt kan man inte hålla på att följa. Värst är det när solen skiner ute, då vill inte jag vara inne. Så lite regn o rusk skulle ju kunna sitta bra under denna period.

Nu skall jag bjuda på några fågelbilder från idag. Jag hade velat ha gnistrande snö och 20 minus några dagar då kanske man hade kunnat få lite andra fåglar till fågelbordet. Nu är det bara talgoxar och blåmesar och ett hackspettspar som kommer dit. Matar lite i täppan en bit från huset och där ser jag att talltitor och svartmesar håller till. Så dom är skyggare än dom andra vanliga...

Nu har jag fått pippi...

på att sticka disktrasor!

Nu har jag fått ihop fyra, jag får ut två av ett nystan bambu-garn. Den första som ligger underst tyckte jag blev så fin så jag har inte nänts på att använda den. Men den översta blev inte så snyggt mönster på så den använder jag nu. Misstänker att man inte vill ha nåt annat sedan. Den känns rejäl i handen och torkar bra bort skiten.

Så man måste ha minst två stycken, för så fort man kör tvättmaskin kan man slänga i den ena, så har man alltid ren trasa tillhands.

Mina förhoppningar är nog för stora...

Men jag skall försöka få mina pelargoner att blomstra!

På hösten hade jag tänkt slänga bort mina pelargoner. Men eftersom jag har svårt att slänga nåt som det är liv i, så åkte dom ner i plasthinkar och in i förrådet. Får väl slänga dom sedan när dom ruttnat eller fryst ihjäl. Nu när det är februarimånad så skall pelargoner planteras om, så jag gick och kollade på dem. Och tammmetusan så stack det upp några skira skott från dem.

Idag när solen sken och fåglarna kvittrade och termometern visade på 7 plusgrader, passade jag på att plantera om dem och ta bort alla fula torra blad. Hoppas nu bara blomjorden duger till dem, för den kändes lite torr och ynklig. Men på med vatten bara och så får dom stå i Sigges matskålar med fötterna.

Nu får dom samsas i farstun med mina penningträd, hoppas dom får lite livskraft av dem. För bara solen lyser så får dom gott om den varan där. Fast jag har lovat mig själv att så mycket blommor att vattna skall jag inte ha, eftersom vi säkert kommer att vara på resande fot mycket i sommar. Men pelargoner är ju ökenblommor så dom tål ju torka. Värre kan det bli om det blir en regnig sommar.

Nu helgen när det blåste storm så laddade det ner ordentligt från vindmöllan. Idag när solen skiner så kommer det ner massor från solcellerna. Tycker mycket om att sköta min eldning i pannan men det är inte så mycket jobb med den, denna vinter. Nu är vi inne på sjätte pallen och i fjol hade vi eldat upp 11 pallar denna tid. Så det har verkligen varit en varm vinter.

Fast någon vecka när vi varit borta så har vi använt jordvärmen, så där har vi nog sparat in en pall på det. Finns många sätt här att värma upp huset och vattnet...

Kors i taket!

Brukade man säga förr om det var nåt roligt som hände. Idag blev det kors i himmelen...

Och inget roligt som hände. Fick min operationstid idag! 2 mars skall det ske om inget annat kommer emellan. Foten har ju känts så bra nu i flera månader. Fast nu dom senaste dagarna har det börjat hugga i den igen. Så det är nog bara att bita ihop och göra den där operationen, för jag lär väl aldrig få chansen fler gånger.
Behöver väl ha en fot som orkar med, nu när det andra benets knä och fot börjar ömma till sig.
Fast jag VILL INTE, VILL INTE...

Så nu vet jag hur min vår ser ut, rullstol nästan hela mars och sedan hoppa på kryckor med gipsad fot i april och maj. För 3 månader med gips sade ortopeden.

JAG MÅSTE MÅSTE...

Vardag igen...

 Nu får man sköta maten, eldandet och städandet igen. Men det är nog så skönt att få komma hem efter en liten tur bort. Nu har det kommit ner blötsnö i massor men i natt kröp det under nollan så det blev lite vackrare ute när snön får ligga kvar. Skulle gärna ha minus 4 grader och lagom med snö i februari.

För första gången nu denna vinter fick Lennart fara ut och brumma runt med traktorn och prova sina snögrejer som frontskopa och schacktblad.  Känns ganska skönt att ha han hemma när snön kommer och i synnerhet när den är tung, som nu. Räcker bra för mej att sopa av trappan.

I höst tog jag till vara alla vinteräpplen som jag plockade ner i en låda med tidningspapper i mellan efter alla konstens regler. Lagt ut av dem till rådjuren men dom har knappt ätit dem. Nu när dom har ruttnat och vi tömde ut lådan på åkern, då smakar det!  Så dom vill tydligen ha ruttna äpplen, kanske det blir en bra jäsning i magen och en skön yrsel för dem.

Sedan lägger jag ut en skopa renfoder varje eftermiddag i skottkärran. Det är en grupp på fem rådjur som kommer vid fyratiden. Oftast ligger skottkärran omkull på morgonen så det måste gå lite livat till på natten. Men dom får nöja sig med en skopa för dom måste orka springa också...

Så fick jag ett vykort av Casandra idag från Nya Zeeland. Där hon vistas en månad. Åker buss runt hela ön och bor i tält. Där tar hon glädjeskutt, hoppar nåt som påminner om bungyjump fast med fötterna före, paddlar i gummiflotte ner för floderna, rider häst, cyklar och klappar får. Så påstår hon att hon skall hoppa fallskärm också!!! Så det är nog hennes livs resa hon gör. Men hoppas hon vill stanna hemma sedan...