Nu var det gjort...

Att svälja kameran gick bra, hade tränat på större tabletter tillsammans hemma innan.

Efter 1,5 h skulle jag tillbaka för att sköterskan skulle se att allt funkade och då hade kameran nått min tunntarm.

När sköterskan såg den utbrast hon 'vilken fin luddig tunntarm du har' Fast när den kom längre ner och jag kunde titta på kameran så blev man nästan rädd. Så till slut slutade jag titta. 

På eftermiddagen fick jag fara tillbaka och lämna tillbaka bältet och väskan som hängt med mej under dagen. Då såg sköterskan att den nått hela vägen.

Läkaren skulle kolla på filmen dagen efter och såg han något akut skulle dom ringa. Än har dom inte ringt så den 17 augusti skall jag till läkaren Tora och då får jag höra vad dom hittat, om dom hittat nåt.

Kan berätta att det var svårare att skita ut den än att svälja den...

Nästa läkarbesök är nästa vecka, då skall jag på ultraljud på hjärtat. Det är säkert inför knäoperationen som dom vill kolla att hjärtat är friskt. Så nog blir jag undersökt alltid.

Nu har senaste veckan gått åt att stå vid spisen och laga mat, när mannens barnbarn varit på besök. Så har jag även passat på att baka och testa vissa bakverk på dem, och slinker dom ner passar dom nog till mannens sjuttioårsdag på fredag. Det har blivit varmt inne och ute när ugnen gått varm.

Så än är känner jag mig frisk i kroppen. Men knäet och ljumsken har jag det smärtsamt i. Får väl halta runt och stånka ett bra tag till. Hoppas så att jag skall få en operationstid så man kan börja förbereda sig.

Till sist en liten söt bild på mina rådjur.

Jobbiga dagar igen...

Fast nu är det mest hungern som sliter i mina tarmar!

 I morgon skall jag göra en kapsel-endoskopi, svälja en kapsel som sedan skall filma min tunntarm medan den passerar där. Skall gå med ett bälte runt midjan som skall ta emot bilderna och en handväska som också hör till utrustningen.

Hoppas tarmen ser frisk ut och hittar dom nåt hoppas jag dom kan fixa till det.

Så igår skulle jag äta lätt mat som kokt höna, kokt fisk och vitt bröd, inget av det gillar jag så då blev det detta till lunch.

En kyckling nudelsoppa som jag tillsatte ett grillat broilerlår, så blev det kokt och räckte även till mannen..

Middagen blev räkor på vitt bröd och en liten smakförhöjare blev remouladsås, men bara lite. Mannen fick en ordentlig räkmacka med ägg och majonnäs på.

Nu idag får jag bara dricka, så lunchen och middagen blev en mugg buljong och saft, däremellan mycket vatten skulle jag dricka Men från kl.24.00 i natt är det slut smuttat. Klockan 08.00 skall jag infinna mej på sjukhuset. Så kommer jag att få vänta till efter tolv i morgon innan jag får inta en lätt lunch. Nåja bara 17 timmar kvar.

Tack Madde för din hälsning!

Tillbaka!

Om jag har nån läsare kvar så får ni förklaringen här av bloggstoppet!

Det har varit en lite tyngre månad för mej nu. Nu börjar livsandarna att återvända hoppas jag.

Det började när vi for upp till stugan i midsommarveckan, fick jag så djävulskt ont i min högra ljumske. Det var som att sticka in en kniv och vrida om den. Då blev jag stående blickstilla och kunde hålla mig för skratt. Så då blev det att jag släpade mej fram behjälpligt mellan stuga och dasset.

Midsommar kunde jag fira med Lennarts och vänners hjälp. Så fick vi besök av ett par vänner från Åland som kom upp på två dagar och då kände jag mig pigg i kroppen än...

Efter att dom for hem så började jag känna mig trött och så ännu tröttare. På torsdagen kunde jag inte ens sitta utan att det svartnade för ögonen. Hasade mej upp till andra våningen där vi sover och där sov jag i 12 timmar minst, på morgonen kände jag att det här går inte. Så jag bad Lennart ringa 112 och dom skickade sjöräddningsbåten och hämtade mej från skäret. När vi kom mot land där ambulansen väntade så svimmade jag av och hade tydligen krampat, inget jag märkte av.

Nå det blev färd till Bollnäs akuten på ca halvtimme. Där ville dom röntga skallen på mej eftersom jag krampat, men då hade deras magnetröntgen gått sönder så då blev det skjuts till Gävle sjukhus, på ca 1,5 h. Där röntgade dom mej men hittade inte nåt fel så fick jag ligga i 4 timmar och vänta på transport tillbaka till Bollnäs. Där blev jag inlagd i ett rum med en äldre farbror som snarkade värre än vad två frallor gör tillsammans. Så tydligen mixar dom boendet i Sverige. Det gör dom inte här hemma på Åland än.

Nå dom hittade inte nåt tydligt fel på mej så Lennart kom på lördagen och hämtade mej och vi startade resan ner mot Kapellskär. Men efter en stund blev det akut behov för mej att tömma magen och det fick jag göra längs vägkanten och då såg vi att det inte stod till så bra i magen. Att jag hade blödigt någonstans i magen. Tänkte det är väl magsår igen efter alla starka värkmediciner jag ätit.

Inte kunde jag sitta i bilen heller, som tur var hade vi skåpbilen så vi bäddade åt mej i skåpet och där sov jag bra ner till Kapellskär och på båten tog jag hytt och sov vidare. Sedan blev det akuten hemmavid där dom kunde konstatera att jag hade 80 i blodvärde så därför var jag svag och matt. Så blev jag inlagd med både dropp och blod. Fick ju eget rum också eftersom jag legat på sjukhus utomlands så blir man isolerad.

Så fick jag order ingen mat och dryck för det skulle bli gastroskopi på mej. Det är ju min skräck när jag inte kan hantera nåt i min hals så jag blev sövd tack och lov. Men inget sår hittade dom i magen!

Så det blev att jag fick bara dricka lite klar dryck nästa dag och så skulle min tarm sköljas ordentligt. För på tisdagen skulle det bli endoskopi. Där blev det lite körigt för samma tid som detta skulle hända hade jag sedan två månader tillbaka tid till min ortoped för mitt knä. Men han kom till mej och sade att det kommer att bli en ny knäled inom tre månader som väntetiden är. Smärtan i ljumsken sade han att kom från snedbelastning av kroppen när jag haltar fram med mitt knä.

Sedan åkte jag ner för tarmundersökning och där kunde dom inte heller hitta nåt fel.

Efter 5 påsar blod och massor med dropp började jag kunna stå på benen igen. Hela färgpaletten på sjukhuskläderna hann jag med att använda. Så nu återstår bara nya återbesök av övre och nedre ingångar, Nya värkmediciner fick jag med hem, men när jag tagit dem har jag inte märkt nån lindring så jag fortsätter med mina pandadoler vid behov men är jäkligt försiktig. Man lär sig hantera en viss smärta också om man sitter still och har en bra assistent här hemma som handlar och huslar på så gott han kan.

Så min huvudsakliga uppgift nu är att skämma bort Ville.

För nu kommer han in flera gånger per dag och på morgnarna håller han oss sällskap vid morgon kaffet och hjälper husse att läsa tidningen på plattan.

Så nu vet jag att jag kommer att få halta mej fram långt in på hösten tills nya knäet börjar ta över och det går heller inte på en natt. Nu i augusti blir det 9 år sedan jag fick nytt högerknä i Helsingfors. Det funkar bra...