tisdag 16 mars 2010

Inte mycket att förtälja...

Kan berätta att det gick bra i pokerturneringen för Lennart o mej...

Idag har jag varit barnvakt till lilla August och det har gått bra.
Men jag beundrar min mor mer o mer för när hon var 57 år började hon se efter Pernilla o Petra åt mej när jag började jobba på Birka och då var inte ledigheten vecka/vecka ännu. Till på det jobbade hon på sjukhuset som städerska och tog flickorna bak på cykeln och cyklade med dem till sjukhusets dagis 'Solrosen'
Då hösten 1971 var dom 2,5 och 1,5 år gamla.
Så småningom fick hon bil och körde dit med dem. Hon var 53 när hon tog sitt körkort.

Till mitt försvar kan jag säga att hon hade både axlar och knän i skick.

Det blir inte så mycket bärande på August så han får klara sig bra själv, ser bara till att han överlever och inte klättrar för högt.
Så nån 'Stålmormor' blir jag aldrig för så kallades min mor...

3 kommentarer:

barnbarnen sa...

Mommo du är en stålmormor!

Anonym sa...

Man skall inte sörja över det man inte har, utan glädjas över det man har... Vilken metall spelar ingen roll

Anonym sa...

Snart kanske vi kan börja kalla dig för "titan mormor" när du opererat in nya knä o axelproteser ;))
/petra