Få sätta in en bild av två av mina ridkompisar och så ridläraren Tove i mitten!Dom här har jag mycket att tacka för.
Först börja dom släpa med mej till stallet och sedan fick dom upp mej på hästryggen igen. Så jag kunde rida hela vintern och fram till sommaren.
Nu släpar dom på mej igen fast jag har varit både halt och svag flera gånger.
Fast nu jäklar!!! På torsdag skall jag träffa Pekka min ortoped, då skall jag fråga om det är ok att kasta sig upp på hästryggen igen...
Fast det lär dröja till den 21 oktober i såfall för det är ett litet höstlov som skall avverkas först.
I kväll har Sigge och jag stavat oss runt en gammal ridstig i 40 minuter.
Vilken lycka det är att få träffa gamla trädstammar igen.
Ja, jag vet att jag är lite tjatig om det nu. Men varav hjärtat är fullt så skriver mina fingrar.
Skall försöka dämpa mig lite....
2 kommentarer:
Ja men det måste kännas bra att kunna gå i skogen igen.Betty
Det var fint skrivet Inger! Tack själv för allt vad du bidrar med! Trist att du är borta imorrn. Hoppas att det går bra för dig!
Skicka en kommentar