Resfebern börjar göra sig påmind...

När jag tänker efter hur långt bort jag skall så kan det nog pirra till i magen. Men måste intala mej att det är  som en fis i rymden. Många reser längre bort och är längre borta.
  En trogen kattvakt har jag också som även skall sätta ut mat och vatten till 'Vilden'

Så nu blir det tyst här fram till den 20 januari det är då vi kommer hem om allt går som planerat.

Världens minsta packning har vi också, bara var sin cabinväska, så slipper vi stå och invänta på nån resväska, för det skall ta lång tid i Kuba med sånt och när vi kommer hem så har vi bråttom ner till färjan.

I kväll var vi med halva Ålands befolkning och såg filmen 'En man som heter Ove'. Biosalongen proppfull, kändes som förr i tiden. Kan verkligen rekommendera den filmen.

Så nu säger jag, HEJ SÅ LÄNGE!