Hej! Nu är jag hemma igen...

Så var detta gjort! Det känns aldrig bra att lägga sig på slaktbänken men jag överlevde.

Tio i nio somnade jag och klockan ett väckte dom mej och klockan halv tre var jag på rummet på avdelningen. Färdigt med foten i en gipsställning som skall vara där i två veckor då stygnen skall bort, så skall jag få en smidigare av plast att ha på foten i tre månader.

På rummet fick jag tjata flera gånger innan dom gav mej min telefon så jag kunde ringa Lennart och tala om att jag överlevde. Så servicen på rummet var inte bra. Mest bara unga sjuksystrar (killar) som inte har lärt sig att lite pyssla om patienterna, som typ när man ligger direkt på plasten och kudden försvinner, inte kollade dom om man ville ha vatten. Det borde dom fatta att man är torr i munnen efter en op.
Inte kopplade dom in mitt bord och alarmen så jag måste be rumskompisen ringa i sin klocka så jag till slut fick min telefon. Det var Lennart som kopplade in det när han kom dit.

Den stackars rumskompisen hade genom gått en stor ryggoperation, hon var från Albanien och kunde varken svenska eller engelska så hennes svärdotter var där med henne som tolk. Det var hon som hjälpte mej med kudde och lakan och hämtade vatten åt mej. Så fick den stackarn sitta och sova i en obekväm fåtölj på natten.

Annars gick operationen bra. Narkosläkaren satte in en slang till en nerv i knävecket, som bedövade foten. Den fick jag ha ända tills ikväll när Lennart drog bort den får nu var påsen slut.

Fast i natt hade jag nog brand i foten vågade inte ens röra på den för då kändes det som den skulle explodera. Men morfintabletterna  lugnade ner den sedan. Så nu tar jag alvedon så fort det börjar elda i den och en morfintablett morgon och kväll och vid behov.

 Så här har hon gjort! Tog bort dom gamla mälorna men lämnade kvar den biten som gått av. Så förstärkte hon med två skruvar så nu skall det väl bli stadigt och bra, så det inre skaver när man går.

Det är ju nu efteråt som är jobbigaste när det är så lång konvalescenstid när det sitter på ett sånt ställe som viks hela tiden när man går.

Så nu skall jag försöka ta det lugnt med foten i högläge och sitta och nojsa på fejan och spela wordfeud, två böcker har jag redan plöjt igenom. Så nog skall jag väl få tiden att gå, det börjar ju skidskytte imorgon igen och så Lets Dance på fredagar hela våren...