Jag är förvånad...

att jag orkar med så mycket, om man jämför med tidigare.

I går kväll var jag på vattensprattel och det känns som min rygg har blivit bättre efter jag började med det. Nu idag kom Casandra ut och ville gå på en skogspromenad och det blev en rejäl sådan vi klättrade nerför och uppför berg, så flåset fick jag upp.
På vägen hem så fick hon syn på lite höstisar, kunde konstatera att mina ögon har tappat synen för dom svamparna! Men jag satte mej på huk och kände efter så till slut hittade jag också svamp.
 Casandra var alldeles salig hon hade aldrig sett så mycket svamp påstod hon. Men jag tyckte inte det var sååå mycket. Men tillslut måste jag ta av mig jackan så hon fick plocka den full.

Hon ville inte lämna skogen men jag sade att jag kan väl inte stå här och dra på mej nån förkylning, så till slut fick jag hem henne.

Nu känns jag nog lite ledbruten efter promenaden, fast det är bara att hålla igång för om en timme far jag och rider, och det är så roligt för man vet att det kommer en dag när man inte kan ta sig upp på hästryggen eller att Tove tröttnar på oss tanter som rider hos henne. Så det gäller att njuta av stunden.

I morgon skall jag göra nåt som jag inte gjort på hundra år 'typ'.
Åka kommunalt in till Stockholm och gå runt där och kolla på kläder till mej. Min väninna K drar mej med. Så då får jag se hur mitt knä pallar för det. Hon är en sportig typ så det gäller att bita ihop och hänga med.

Vi får se om jag har några krafter kvar på lördag...