Gibraltarklippan!

När vi kom dit så låg ett molntäcke över klippan. Fanns en stor parkering där, så sedan gick vi genom passkontrollen, för vi hade dom med oss! Så när vi kom in så beställde vi en guidad tur med bil. Vår Chaufför hette Alex och pratade på som bara den. Varm och svettigt var det i bilen. Vi körde bara nån hundra meter så blev det stopp. För då skulle vi köra över flygfältet och då var det ett plan som skulle starta sin resa till Bristol. Han berättade att det är mest berömda stjärnor, rika folk och kungligheter som får flyga dit.

Här ser ni flygfältet och vägen som går över där in till Gibraltar.

Till slut fick vi fara, att dom kunde ha vägar, hus och allt möjligt där. Det byggs enormt där berättade han. Och hur han körde sedan, han sade, kan man köra här kan man köra överallt!

Men som en spanjor som han var så måste han ju vifta samtidigt med händerna när han pratade. På dom smala kurviga vägarna med enorma höjder så kändes det inte roligt. Till slut sade jag åt honom att han skulle hålla händerna på ratten, han skrattade bara och sade att autopiloten var på så jag kunde vara trygg.

Så kom vi först upp till ett monument, vi fick gå ut och fota lite innan vi fortsatte uppåt!

Så kom vi till nästa stopp som Var St Michaels grotta, det var svalt och skönt där inne. För oss som besökt större grottor än den var det inte så märkvärdigt. Det var ju även en teatersalong som dom kan ha uppträdande i. Men en massa ljus som skiftade i olika färger.

Sedan bar det i väg upp till aporna. Då måste vi hålla fönsterna stängda för annars hoppar dom in. Det märkte vi av för dom var fram och kände efter om nåt var öppet.

Men gulliga var dom och en rolig upplevelse för mej som är lite djurfantast.

Efter det Så blev det en tunnel för att kolla på kanoner och statyer av krigare som funnits där, dit fick Lennart gå själv, för jag hittade en skugga med lite vinpustar i ...

Det tog ca 2 timmar denna tripp så när vi kom till bilen kände vi att har på en helt öppen parkering i denna hetta vill vi inte stå. Så då hittade vi en camp som låg på en udde närmast Afrika, Tarifa!

Här fläktade det skönt på eftermiddagen fast det var ändå för varmt. Här samlades hundratals kitesurfare och surfade på, konstigt att dom inte trasslar in sig i sina segel?

I morse när det var lugnt på stranden tog jag min promenad dit ut ända ner till vattnet.

Det blev 1 km ut och så 1 km hem för det tog drygt en halvtimme.

Nu har vi tagit oss till Cadiz och står på en camp en bit utanför, vid havet igen. Nu är det Atlanten som gäller en bit på väg hem...