Tänk att dom aldrig tar slut...

Lennarts träffar med 'simulatorskan'

Hade väl förträngt det men nu är det dags igen. Så på hans lediga vecka så skall han vara mån o tis och köra med henne. Som tur är, är hon i Mariehamn så han behöver inte fara till Åbo för den saken.

Så gav jag order att kör snabbt och kom hem sedan, inget onödigt tjafs nu när han har mej sittandes i rullisen.
Det går nog bättre och bättre att ta sig fram på kryckorna men då är händerna låsta.

Ibland känner jag knappt av foten det är bara när jag skall stiga upp som gipsklumpen påminner mej om att spring inte...