Är stooor!
Risk för att jag är tjatig men den som inte orkar läsa så är det bara att klicka bort sig ;-)
Förr när jag skulle ta en promenad med hunden när Lennart var borta, var en pina men ett måste.
Gick jag 'typ' 150 meter så måste jag svänga för att orka tillbaka och sista metrarna stirrade jag på trappan och intalade mig du orkar hem, du orkar hem sedan får du sitta.
I åtta år var det en pina varje steg jag tog.
Nu går jag gärna ut med hunden fast Lennart är hemma och det blir oftast att vi går bägge två, för även han behöver sträcka på benen.
Idag tog jag mig en längre promenad på över en timme och kom hem över bergen så det var inte bara släta vägar vi gick på Sigge o jag. När vi kom hem så var Sigge lagom skitig för att få komma in direkt.
Så då tyckte jag att jag kan väl sopa av altanen för det har blåst ner ordentligt med kvistar och när jag ändå var i farten så plockade jag bort mer kvistar från gården. Nu var det inte nån önskan att jag måste sätta mig!
Även gamla Sigge låg i solen och då fick han syn på ett rådjur som smög fram till matkärran och då blev det full fart på honom med.
Det är så jäkla skönt att man fått upp kondisen och kan njuta av promenaderna, premiärcykelturen väntar jag också på men just nu blåser det för mycket för den. Men den ser jag också fram emot...
Trevlig helg på Er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar