torsdag 24 september 2009

Är det bara jag som är konstig?

Eller är det alla andra som är konstiga, om man kan kalla det konstigt förstås...

Tycker det är ett jäkla tjat om filmen 'Flickan som lekte med elden'
Ohh den är såå bra låter det. Gå och se den uppmanas det.

Men siddu där är det stopp för mej!

Såg första filmen 'Män som hatar kvinnor' och ångrade så mej att jag såg den.
Så grym och så äckliga scener tänker inte jag utsätta mej för fler gånger.

Undrar hur ni andra är funtade som tycker om att se sånt våld och fanskap rent ut sagt? Kan ni berätta det för mej?

Helst vill jag se romatiska komedier eller stora kärleksfilmer och då får det väl va lite krig där men helst sådana krig som var för 100 år sedan att man inte behöver tänka sig in att sånt kan hända idag.

Har just sträckläst en bok som jag fick låna (tack Betty inget har blivit gjort här hemma) den var så bra, visst fans det våld i den också men dom slutar alltid lyckligt för huvudsrollinnehavarna.

Den handlade om 1300-talet och Visby när Valdemar Atterdal tågade in där.

Elisabet Nemert heter författaren och jag har läst alla hennes böcker som är mycket bra. Om man gillar historiska berättelser.

Dom andra böckerna är Bortom stjärnan , Den vita liljan , Rovfåglarnas tid , Vindarna ö

Tror det är dags att börja läsa om dem...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja jag går inte och ser filmen.Det finns TV.För att inte tala om Bowling,Minigolf och Dart./ Beirut

Anonym sa...

Jag håller FULLKOMLIGEN med dig!! Vad vill folk uppnå med att götta sig i våld när man kan se romantik??? Tål inte deckare, varken i bokform eller på film/Pernilla

Anonym sa...

Så bor man ihop med en som gillar deckare! Men som ursäkt att han inte är så våldsbenägen så snabbspolar han när det blir för läskigt har jag märkt, för oftast är dom inspelade. Och han har förkärlek för Engelska deckare där dom går mest runt och frågar folk o nystar i gåtor....