Nu närmar det sig slutet...

På denna VÅRresa!

Skitväder har vi haft, 2 ggr har vi kunnat ta ut bord och stolar.

Eftersom jag har lite obehag för okända toaletter har jag alltid Lennart som förlöpare och kolla in dem. Vi har toa i bilen som vi använder men helst vill vi göra nr 2 borta.

Har upplevt många olika varianter men denna gången ingen arabisk!

Tyskland har för det mesta så rena och fina toaletter så man knappt näns skita i dem. Ibland råkar man på sån där som man måste skita på hyllan eller sätta åt motsatt håll. Men i Frankrike varierar det. Oftast inte papper, ibland en stor rulle som alla skall dra sitt papper innan man går in.

Så är dom så låga och utan sittring, är väl lättast att städa då, bara spolslangen på. 

Men den sista i Tyskland var en tiopoängare.

När vi passerade genom Tyskland innan vi kom till Bremen hamnade vi ett riktigt snöoväder.

När vi kom till Rostock och skulle övernatta i hamnen så höll man på att bli galen på alla långtradare som kom och gick och stod still och brummade. Har varit med om det förut. Enda pluspoäng är att det är gratis WiFi så man pyssla med det på kvällen. För klockan halv sex började incheckningen, så det gäller att vara alert då.

Här är vi på väg ut ur Rostock och möter vi en Stena båt. Det är otroligt mycket trafik där. Mest långtradare förstås.

Efter sex timmars väntan kom vi till Trelleborg, där det ösregnade och var 2 grader varmt.

Nu har vi tagit oss till Varberg och väntar på att fortsätta till Stockholm i morgon.

Här har jag roat mig med att fota några trutar som är på friartagen.

Vilken djävulsk dag...

Till det skall jag återkomma, bra att man har alla lemmar i behåll.

Efter att vi lämnat Belgien tog vi oss till Holland, så tänkte vi att när vi är så nära det berömda 'Blomstertåget' skall vi försöka se det. Alla Campingar var överfulla, då hade vi hört om en ställplats vid en kanal nära Keukenhof, så vi for dit. Plats fick, men där är det fricamping som gäller och ingen internet kontakt. Där stod vi på torsdagskväll med ca 150 andra husbilar.

Så på fredagen gjorde vi ett nytt besök på Keukenhof. I fjol var vi lite för tidigt där ( 8 april) Men nu var det full blomstring och massor med folk. 

Tog massor av bilder av vackra blommor men kan inte ladda ner alla här.

Vacker liten insjö bland alla blomsterarrangemang.

Så dessa fält fulla med tulpaner och hyacinter som fanns överallt i dessa trakter.

Så till denna lördag! Vi vaknade när brödbilen kom tutandes. Så vi gör som alla andra köper oss baugett till morronkaffet. Brödgubben hade aldrig varit med om så många bilar som i år. han fick ringa efter mer bröd. Nu säger dom att det skulle vara sista året som bilarna står där. Bönderna slipper inte fram med sina traktorer.

Fredagskväll tog vi cyklarna och räknade bilar vi kom till 220 st. Men fler kom efter det! Längst fram fanns det en liten plätt att svänga runt på. Och så alla holländare som kom körandes med sina så bilar för att se på detta spektakel.

Så tillbaka till lördagen, när vi tar våra cyklar och cyklar till Sassenheim där tåget skulle komma 12.20.  Vi cyklade först 7 km dit och först var det barnens blomstertåg.

Där var det alla småbarn med sina pyntade cyklar och ungdoms blåsorkester som tågade fram.

Sedan  väntade vi och väntade tills kl blev 14.00 då fick vi reda på att det stod lite längre bort och stilla. Då gick vi dit och kollade på det.

I år hade dom Thailandtema på tåget. men det var folk överallt man kunde inte få några bra kort. Kallt och blåsigt var det +9 grader! Så sedan skulle vi cykla tillbaka. Värsta cykelturen jag haft i mitt liv! Folk överallt, ungar som hoppade ut på cykelbanan och så är man inte van att cykla så trångt så jag trodde aldrig jag skulle komma hem mina 7 kilometrar.

Efter det ville vi bara bort därifrån, det var lättare sagt än gjort. Bilköer, folk som stod ute och skrek och viftade och envisa bilförare som skulle fram med allt våld. Har aldrig varit med om ett sånt spektakel. Till slut kom vi ut och fick sikte på Amsterdam. Motorväg trodde vi, men där var det vägbyggen och bilkrock så allt gick i snigelfart. Men nu sitter vi med livet i behåll och skall försöka ta oss mot Bremen i morgon och på tisdag till Rostock, I kväll längtar jag hem till Kassimirremirremurr...

Bye, bye France...

Nu är vi i Belgien. Förändringar har vi redan märkt av. Toastolarna har blivit högre och dom har plastring och så finns det papper inne på toan. I Frankrike var det oftast en rulle på väggen som alla skulle ta av. Sedan är det ingen skillnad på dam och herr toa där.

Här var det även mer grönska på träden, konstigt nog.

Så blåser det som tusan.

Bredvid den här cykelvägen står vi. Vi tänkte ta oss en tur men nu har vi fegat ur för vinden tar i mer och mer, Vinden lär knappast svänga tills vi skall ta oss hem igen.

När vi lämnade Frankrike tog vi oss till Calais. Där ville Lennart ner till hamnen och kolla. Men det gick inte för allt var omringat av höga staket med taggtråd överst. Och så ett enormt stort flyktingläger. Polisbilar i massor. Det fick mej att tänka på:

 När jag var barn och mamma skrämde oss alltid med polisen när brorsan och jag bråkade. Hon tog upp telefonluren och lossades att hon ringde. Det slutade så, att jag var livrädd för polisen. Så när två bilar krockade utanför min farmor och farfar när vi var där  och polisen kom dit, så sprang jag och gömde mig...

Då mindes vi också när vi hade barnbarnen med i båten till Furuvik och skulle sova över i båten. På kvällen började Casandra gråta för hon längtade efter mamma, Så började Casper gråta och sa att han hade ont i magen. Då tittade vi på Conrad och undrade vad han hade för fel? Men han såg bara glad ut och sa att han var rädd för polisen. Efter det skrattade vi alla och sov bra hela natten utan krämpor.

Inte så mycket sen sist...

Vi tog oss till den lilla pittoreska fiskebyn som vi läst om. Det var inte många fiskebåtar man såg där! Mest bara turister och restauranger och souvernierbutiker.

Här kunde man också få hästskjuts, så det var mest turister här. Men en bra parkering för många husbilar nära centrum och el fick vi också. Så här har dom satsat på husbilar. Alla lämnar nog några slantar efter sig. Det dom serverade på restaurangerna var musslor och åter musslor, även jag åt det!

Här är bron i morgonljuset som vi skall ta oss över till Le Havre. En enorm hög bro.

Här på väg över bron, vi körde faktiskt igenom det mörka molnet. Sedan skulle vi inte lyda GPS en utan följa vägskyltarna! Det gick på skit och vi hamnade mitt in mot centrum. Det chauffören sade under en lång stund går inte att skriva ut!. Jag hade i alla fall en karta i famnen och sade kör rakt vidare så kommer du till hamnen, så går det bara en väg bort därifrån och den bär norrut. Men han litar inte på mej alla gånger, så när han tappade kontrollen tyckte han inte det var roligt. Men faktiskt så redde jag ut det och när vi sedan kom fram var det knappt 10 kilometer fel vi kört efter GPS ens uträkningar. För den litar inte jag på. Ibland skall den ha in oss på småvägar som inte jag enligt min karta tycker är rätt.

Nåja vi kom vidare med livet i behåll och sökte upp ett köpcenter för jag har sagt att jag lämnar inte Frankrike innan jag får köpa franska klot till mej.

Så utanför staden Dieppe stannade vi och gick in på Intersport.

Här fick jag åt mej klot som jag fick måtta med handen att dom skulle sitt bra. Hemma går dom på ca 150 € Här kostade dom 68 €. Så jag köpte lite andra tillbehör också. I morgon har Lennart bestämt att han skall köpa till sig också. Och det blir i sista minuten för i morgon tar vi oss in i Belgien om det går bra.

I lördags gick det enligt planerna...

Vi skulle besöka ett Fort som var enligt min stil och böcker som jag gärna läser. Väntade mej få se dom tre musketörerna med Da'tagnan i spetsen komma in ridande. Men det gick bra i fantasin ändå.

Fort La Latte heter det och det började byggas på 1300 talet, Ibland tillhörde det England och så tillbaka till Frankrike och så till England igen...

Utsiktshål ! 

Inne i fortet. Det var bebott på tidigt 1800 tal när ett krig rasade. Sedan förfall det tills dom började rusta upp det på 1920 talet för besökande.

Den lilla mörka pricken är jag. För jag ville inte ta mig upp i tornet. Det var lång väg tillbaka till bilen så motion får man på dessa platser.

Här kan ni se vägen som går tillbaka till parkeringen och så var det bara uppåt hela vägen.

Så stod vi en stund var i stupstocken och kände efter hur det skulle vara om folk spottade på oss också. Nu var det ingen som brydde sig...

Så for vi till St. Malo och övernattade och kollade på dom sista avsnitten av Badhotellet när vi fick bra anslutning.

Idag söndag har det gått i krigets tecken och 'Dagen D' När amerikanarna landsteg här i Normandie och befriade Europa. Så det har blivit mest att jag fotat statyer.

Detta var på Utah beach .

Här står vi med vår lilla husbil på den milslånga sandstranden Omaha beach där amerikanarna stormade iland.

I morgon skall vi ta oss förbi Caen till en liten pittoresk fiskehamn som heter Hornfleur. Kanske jag får äta musslor där? Så skall jag spela 'I en liten fiskehamn' med Stefan Borsch ganska högt, fast ingen fattar nåt ändå misstänker jag. Vi lär knappast få kontakt med nätet i morgon.

Ha det bra...

Inget blir som man tänkt...

På kvällarna sitter vi och planerar följande dag, vad vi skall se och var vi skall stanna för natten. Nu tänkte vi besöka ett slott som ligger en bit ut och som påminner om 'fångarna på fortet slott'

Men det gick inte! För där måste man boka i förväg. Vi försökte oss på att vänta till infon öppnade nere i hamnen och om det skulle finnas plats.

Men det fanns det inte och så gick allt på franska. När vi såg att det mest var nojsiga skolklasser som åkte dit så struntade vi i det. Här är bryggan som båten kom och hämtade och lämnade. Allt måste vara berett för tidvattnet.

Så här såg slottet ut från en broschyr. Det heter Chateau du Taureau. Tillika hade jag träningsvärk i benen efter den långa promenaden från igår.

Så tog vi oss till ett ställe vid kusten som heter Val Andre och till vår camping där höll jag på att få hjärtstopp, den där GPS- en visar oss lite svårare vägar ibland. Man skall nog inte följa honom till punkt och pricka. Man skall läsa skyltar också.

Här körde vi upp. För vi gick ner till stan på kvällen och jäklar vad det tog på mina knän och gå så brant nerför. När vi for i morse visade den en annan väg som var mycket bredare och bara små lutningar.

Försök stå rak sade jag till honom då höll på falla bakåt. Alla äldre hus här är alla uppmurade av stenar. Tänk vad stenar det har gått åt.

Så till sist en utsiktsbild från vår Camping.

Atlanten är böljande blå...

Innan vi for förbi La Rochelle skulle Lennart försöka ta sig till en Bunker! Men herre gud det gick inte alls för vi hamnade mitt inne i stan med husbilen och få plats till en parkering där var omöjligt.

Jag var glad att vi kom ut ur staden helskinnade, Så vi drog vidare mot Nantes.

Den staden var stor. Det såg man när vi körde över en hög och lång bro, för under denna bro kan stora båtar komma in på floden som jag just nu inte får fram nåt namn på.

Vi passerade en stad som låg vid havet som heter St. Nazaire. Och vi kom fram till vår Camping i Turballe. Där hade Atlanten dragit sig tillbaka och visade stranden.

Här gällde det att ta av strumpor och skor.

Här plockas det blåmusslor. Och Lennart o jag var ner på byn och åt sådana igår, jätte gott.

Nu i natt har tidvattnet varit upp och nu hoppas jag att det dragit sig tillbaka. Så nu innan vi far vidare skall jag gå ner och se om jag hittar snäckor till mej som minne härifrån.