Snart är julen slut...

 Vi hade en så trevlig och rolig jul, med för mycket mat!

Innan julafton så kom Casandra med sin lilla familj hit och sov i gäststugan. Så då fixade dom en fin snögubbe för det var kramsnö på lördagen.

Hade lovat mej själv att lägga bort mina gamla servitrisvanor, att allt skall vara klart när gänget kommer. Så på det viset blev min jul riktig lugn. Petra och Pålle kom med hur mycket mat som helst.

Jag hade bara lagt in en sill, kålrotslåda, jansson och koka potatis så helt överkomligt för mej.

Moniz pyntade mitt fönster med hjälp av sin mamma i år igen.

Så kom tomten, en mycket rolig tomte som knackade på alla fönster och sedan ramlade ikull ute i snön, det gillade både barn och vuxna.

Dom två barnen var glada och även dom 13 vuxna. Julklapp fick vi vuxna en var. Alla som vill ha en klapp har en med sig så delar vi ut dem slumpmässigt, högst 20 E får dom kosta.

Så på  juldagen var det dags för den årliga kalkonmiddagen hos Petra o Pålle. Där blev vi arton stycken. Med bastubad i flera omgångar.

Här fanns det mat i överflöd igen

Så blev det julevangeliet som Jesper alltid läser upp ur bibeln, denna gång handla det om skökan och Patrik blev kallad att aldrig ha med skökan att göra, Halleluja!  Han är för patent...

Så tänkte jag ta ett bra kort av Jesper och Josse men då dök det upp störande moment bakom, så många av bilderna kan man skratta åt.

Tänk att vi fick en vit jul med som lägst minus 5 grader och idag har solen visat sig. Nu är det bara att ladda upp sig för nyåret...

God fortsättning till Er som tittar in här.

Fasta telefonens tid är över ...

 för oss!

Dom har ringt och nojsat en stund att dom håller på plockar bort den funktionen, nu fick vi reda på att man kan koppla den så att om någon ringer till den 'typ' kusinen Jhonny, och väninnan Christina så kopplas det till min telefon.

Här är ett urval. Den svarta hörde till barndomshemmet. Minns så väl när vi fick den, då åkte väggtelefonen bort. Man fick välja mellan svart eller vit och mamma tyckte vi skulle ta svart för då skulle dammet inte synas så bra. men det blev tvärtom! Första numret på väggtelefonen var 24. Sedan när den här kom blev det 34024.

Efter det har många olika telefoner kommit och gått. Synd att jag inte sparat på min första bärbara den var så vackert röd. Nu bär man telefonen med sig hela tiden för det är ju det nya sättet att umgås. Praktiskt också med kameran där, för den använder jag mycket. Som nu på fåglar...

Nu i morse fick jag vackra kort av fasanhönan Pullan när hon for upp i fågelgranen och åt av talgbollarna, tror hon fick i sig en hel. Det minskade så snabbt.

Idag skall vi sysselsätta oss med att spela boule och ha en läggtävling där alla får lägga tre klot mot 'lillen' och så mäts det vem som kommit närmast. Den vinner en julskinka, tvåan får glögg och trean pepparkakor. Under tiden bjuder vi på glögg och pepparkakor.

Nu är dom sex veckor gjorda.

 

Har hållit på räknat ner, förstår ni! Efter sex veckor skall jag få börja köra bil igen och ligga på vänster sida.

Men! Inte far jag ut med bilen när det är minus 15 grader och än är jag inte mogen att flytta tillbaka till sängen. Fåtöljen duger bra ett tag till. Man vill vara försiktig ändå. Tränar gör jag, det blir ett ordentligt pass att plocka ur diskmaskinen och få kärlen upp i skåpen, går bättre och bättre, med städningen håller jag hårt på att inte göra, januari skall gå först sedan kan man börja damma....

Nu har vi verkligen fått vinter, Igår äkte vi över till Norrtälje på en snabbis, var hemma igen kl.19.00 När vi var på svenska sidan visade temperaturen 20 minus på vissa ställen. Nu hemma här har det varit minus 16. Nu börjar solen skina och det är nästan som i februari när snön glittrar.

På tal om glitter kunde inte låta bli att köpa dessa, som var överströdda med glitter som inte syns här men kanske här.

Mitt fågelskådning går det inte så bra med vid mitt fina fågelbord. Mest bara talgoxar, blåmesar, koltrastar och en rödhake. Mina fasaner har inte heller visat sig, rådjuren visar sig inte heller. Så med att mata dom skall jag vänta med. Folk pratar om att dom skjutit bort många och det märks hos mej.

Idag firar vi Finlands självständighetsdag, den skall vi fira och tänka på alla modiga finnar som kunde slåss mot ryssarna så vi slapp höra dit. Det hade inte varit kul alls. 

För alla som är klädintresserade är det en högtidskväll att sitta och titta på alla som köar för att få ta i hand med presidenten och hans fru. De brukar hålla på i minst 2 h. Brukar kolla en stund efter klockan 8 får då brukar Ålänningarna dyka upp.

Nu blir det dags att ta på sig icebugsen och gå ut en sväng i solen...

Så har det gått 3,5 veckor sedan op.

 Jag håller på räknar ner för efter 6 veckor skall jag få börja köra bil igen. Då räknar jag med att jag skall kunna få armen över ratten, som inte jag har klarat av på länge...

Har fått lämna bort mitellan och skall jumpa med armen nu flera gånger per dag. Men, men, men, jag är ju lite skeptiskt till dom där fysomänniskorna. Med knäet, mitt andra så våldförde dom mej så det blev helt galet. Det blev liggande som ett järnspett bredvid mej i ett dygn. Så jag vet att man skall känna vad kroppen tål.

Nu har jag fått övningar som skall gå till som så. Ligg på rygg ta tag i armen med den 'friska' armen och för upp och skjuta ut den opererade armen. Men det funkar inte för mej. Eftersom den 'friska' armen inte räcker dit.  Den är så kort på grund av artrosen där. Fast jag hittade på ett knep, tar skohornet och gör den som en förlängning av armen. Då får jag till lite av övningarna. Men lägger mej och gör dom, det gör jag inte! Det skall jag nog förklara för henne när jag träffar henne den 7 december.

För några dagar sedan tog vi Berit med till Norrtälje och uppvaktade vår äldsta kusin som fyller 90 år i början av december. Kände för att sprida ut firande för henne så inte allt händer på en dag. Hon bor hemma ännu, men dom börjar bli lite krackligare nu. Fast mycket hjälp kommer hem till dem med olika uppgifter. Dom timmarna vi var där på dagen var det 6 personer till dem. det var insulinspruta, det var påklädare, det var en fysoterapeut, en sjuksyster som lade om Hasse sår på fötterna, och innan vi gick kom det ännu en som skulle ge nästa insulinspruta. Sedan har dom hemhjälp med städ och handling...

Nu har isen lagt sig på viken, tror knappast den blir kvar, det blev ett litet stopp i fiskande för mannen och hans kompis. Nu har skidtävlingarna kommit igång så nu fastnar man i soffan, på tok för mycket.

Bjuder på en vacker buske med olvonbär som fåglarna ratar.

Nu har det gått två veckor...

 så en vecka kvar med mitellan på armen.  Värkmedicin har jag minskat med så nu räcker det med en panadol morgon och kväll. Mest för den oopererade axeln.

Så har man suttit runt om i huset, måste byta stol emellanåt, inte skall jag göra nånting heller. Nå, med matlagningen har jag assisterat Lennart, han behöver all hjälp där....

På söndagen fick han hjälp med att lägga ut näten. det har varit plitt platt på sjön i flera dagar nu. På måndag när dom skulle ta upp näten kom det hit två björkfällare.

För nu skall dom bort dom gamla björkarna som skräpar ner mest och innan dom faller över huset i nån storm. synd på mina småfåglar som inte kan sitta där och kvittra.

Det gick fort och bra för dom att få ner dom. nu har mannen sysselsättning med att reda upp.

När dom kom hem med näten var det en bra fångst, på våra nät satt det 20 sikar och tre gösar.

Fiskekompisen hade lite mindre på sina, 12 sik o 1 gös. Men han var nöjd han brukar inte fiska på vår sida om Lemland. Så fick mannen jobba ensam att reda upp nätet. Ta ur fisken och dela på den brukar han annars göra, nu kunde inte jag göra det sista fileeandet så vi vaccumförpackade dem så får jag ta det sedan när vi tar fram dem.

Mycket fin sikrom hade dom, så nu är vinterns förråd klar med den varan.

så har han snickrat en fin sak till mej...

Så här kan Ville och jag sitta och fågelskåda i höst och vinter...

hej, nu är jag hemma igen...

 Allt gick nog bra, op på onsdag förmiddag och hem med flyget på torsdag eftermiddag.

Så här ser protesen ut. Begärde en kopia av röntgenbilden. Dom påtade i mej många värktabletter inför hemfärd och det var bra det. För taxin var försenad så det blev rally till flyget. Dom ville vi skulle springa också, nån måtta får det vara, tog så långa kliv jag kunde. Hem kom vi, jag överlever nog det här också. Finns så bra mediciner nuförtiden. Nu är fjärde dygnet snart slut och efter det blir det bättre

Idag var Petra och Moniz och förgyllde min söndag.  Mannen den stackarn måste följa mej till toa och dra ner trosorna och även upp. Hjälpa mej upp ur sängen, får inte ta stöd på länge med den opererade armen. innan har jag inte varit så vigulant heller. Skall inte få utföra tunga hushållssysslor på tre månader.

När januarisolen börjar titta in i huset, då blir det svårt att inte låta bli. Nu skall jag bara ta det lugnt i mörkret ett tag...

Nu drar jag...

 Till Åbo!

Sedan får tiden utvisa när och om jag kommer hem igen. Lite nervös är  jag, många operationer har jag klarat av så visst skall jag klara denna också.

Igår var kattvakten och önskade mej lycka till.

Hon är mer nervös än vad jag är, inte behöver hon sköta katt och hus denna gång när mannen är hemma.

Så har jag fullt upp med mina fasaner

Igår på dagen satte sig Putte på fågelhuset och poserade så snyggt.

I morse fick han en av sina söner med upp på altanräcket. Den andra sonen gick under fågelhuset med systern eller frun och åt. Så jag har 4 stycken nu som jag vet om. Får se om dom ökar på sig, i somras såg jag honan med minst 7 ungar, fast många blir ju mat till andra djur och rovfåglar.

Nu skall jag gå och packa det sista så tar vi Grace till Åbo. Lennart följer med som sällskap men han tar morgonbåten tillbaka i morgon. Så hej med er...