Dags för lite djur och natur...

Nu har man varit hemma ett tag och studerat djuren runt knutarna.

Först ut blir väl mina tranor, som kom gående förbi vid stranden alla kvällar vid sjutiden.

Pappa Trana visade ungen hur det går till att flyga. 'Du kan flyga, du är inte rädd'

Under tiden jag spanade efter tranorna så underhöll mej fasantuppen 'Putte'

Han kanske tänker flytta in i skrakholken? En gång såg jag att han hade en hona i sällskap.

Han är så vacker att titta på, hoppas han kan få bilda familj i mina buskar här omkring.

Igår kväll kom dom flygandes över huset, sedan kom dom fram ur skogen och åt ivrigt av gräset vid sjön. Nu har ungen lärt sig flyga. Efter jag lagt undan kameran kom det 4 tranor till och landade bredvid familjen,. Men dom drog snabbt vidare, familjen ville nog vara ensamma.

En nackdel med tranorna är att klockan fem på morgonen börjar dom trumpeta och ge hals utanför vårt öppna sovrumsfönster. Det har varit så varmt så det måste vara öppet.

Sedan har jag en annan liten familj som visar sig på kvällarna på åkern. Jobbigast för mej och hinden är när bocken kommer rusande och skall snusa henne i baken. Då signalerar hon till ungarna att lägga sig ner och sedan får hon springa en bra stund i cirklar för att avvisa den envisa friaren.

Nu skall det röjas...

När vi nu har en liten naggande god släpvagn så skall mycket föras till sopstationen.

Första lasset...

Andra lasset. Nu skall jag börja plocka ihop grejer att föra till Emmaus, det finns en hel del...

Skåpen är fulla med sånt vi inte behöver. När vi flyttade in i vårt nybyggda hus lämnade jag sakerna i det gamla huset på gården, Tagit vara på det jag vill ha kvar men så finns det massor man inte behöver och tydligen ingen annan av barn och barnbarn heller. Så nu har jag skärpt till mej...

Massor med koppar från min mors tid, det är ju ingen som dricker ur sådana koppar nuförtiden, men kanske nån på Emmaus vill ha?

Nu har jag sagt till mannen att nu får vi skrida till verket och få bort det gamla huset. Visst är det sorgligt men när det börjar rasa grejer från huset när det blåser så är det dags.

 Nu i dessa corona tider när vi är mycket hemma måste det ske, För nästa sommar kanske vi kan tillbringa vår tid på stugan i Söderhamn. I år har vi inte kunnat fara dit.

Så jag plockar och plockar och suckar och suckar. Och kan inte förstå att dom har sån kalabalik i Sverige att så många måste fara till Ullared och handla. Man kan ju inte ta med sig grejerna sedan när man vandrar vidare. 

Jag kommer ändå ha mycket för mina barn att sucka över när dom skall ta vara på efter oss.

Hemma igen!

När vi lämnade Pärnu, så ville mannen till två olika sorts bilmuseum. Det första var inomhus och så rent och prydligt med fina gamla bilar mest Moskowitch i långa rader.

Det fanns även en svensk taxi/ trafikbil utrustad med en gammal svensk femkronorssedel fram i och så tidningen Femina i baksätet.

Efter det åkte vi upp norrut och till en riktigt skrotupplag. Där gick det mycket folk och kollade på alla skrothögar. Mitt intresse var nog lika med noll.

Här får ni se en del av skrotupplaget, mest ryska bilar var det där.

Sedan hamnade vi på en mindre bra camp men vi överlevde. Fast för mej hugger det emot när jag tänkte ta mina stavpromenader så börjar det alltid regna. Så det blir att sitta i bilen och svälla upp.

Så kom vi till en jättefin camping och där stod det många finska bilar. Den här campingen skall vi lägga på minnet. Låg ca 25 km utanför Tallin. Där fick jag mej min stavpromenad på kvällen och även på morgonen.

Klockan tolv på måndag förmiddag körde vi in i gapet på Eckerölinjens färja Finlandia.

Mycket bilar och folk var det. Vi spritade våra händer och höll avstånd och det märkte man att många var noga med. Så efter 2,5 h kom vi lite försenade till Helsingfors. Där satte mannen pärtan i botten och tog sikte mot Åbo först och sedan tog vi oss till Osnäs/ Gustafs där vi köade för att komma med Viggen till Ålands skärgård, närmare bestämt Brändö.

Vi var inte bokade så det blev en chansning. Här tänkte jag och så ta en promenad men då blåste det storm.

Bilden kan inte göra rättvisa till stormen, men jag kunde knappt hålla i telefonen och så upprätt när jag tog kortet. Vi hade tur för vi slapp med, det var fullt på bildäck. Då kom vi till Åva och därifrån kör man 25 km till nästa färjfäste Torsholma, som om vi hade tur skulle vi ta oss ända hem till Fasta Åland. 

Här kommer Alfågeln och vi håller tummar och tår att vi får komma med. Det första styrmannen gjorde var att stega fram till oss och frågade Lennart 'vart vill mannen åka idag då'? Hela vägen om det går... Vi börjar bli kända! Nåja Lennart hade jobbat med honom tidigare på Viking Line.

Blåste som tusan, som tur hade min blom/kattvakt plockat alla mina blommor i lä. Annars hade dom legat runt backen när vi kom hem. Och det gjorde vi kl 01.00. Så helt fantastiskt att man kan ta sig med bil från Tallin på 13 timmar. Då fanns det tid att vila i väntan på alla färjor.

Estland var ett fint land att bila i. Fina vägar och folket var trevliga, dom vi stötte på. På en camp pratade värden svenska med. Han bad om ursäkt att han inte hade åländska flaggan att sätt upp för oss. Vi fick nöja oss med den finska...

Så nästa resa planerar vi att åka till Lettland och undersöka det landet.

Hej från Estland...

Närmare bestämt nu i Pärnu.

Vi tog oss på måndagen till finska landskapet med 3 olika färjor. Så stannade vi på natten i Osnäs.

Följande dag åkte vi in till Raisio för där måste mannen besöka BILTEMA, men presseningen han skulle ha till sin släpvagn fanns inte där. Men i Helsingfors!

Nå han fick sin sak i Helsingfors, så fortsatte vi till vår camp som var en stor sådan. Skojade och sade att jag skall gå och se om nån Ålänning är här. Visst fanns det en åländsk husbil som vi träffade dem senare.

Följande morgon tog vi oss ner till hamnen, det var mycket bilar som skulle med färjorna där som alla gick till Tallin. Vi åkte med Viktoria 1, det tog 2,5 h så var vi framme i Tallin.

Vi tog oss sedan ner till Haapsalu till en camp lite utanför. Tog taxi ner på staden och vandrade runt och åt Pizza som vi tog hälften med oss hem som blev en god middag igår kväll igen. Går så bra att värma upp den i stekpannan.

Dom hade en liten annorlunda stil på pizzorna, lade på salamin när den var färdigt gräddad men det blev bra.

Så tog vi oss ut till Dagö och besökte två fyrar. Ristna den röda, den har Lennart hört om i väderobservationerna i svenska sjörapporten. Den andra fyren Köpsu stod mitt uppe på land och var den tredje äldsta fyren i världen. 

Denna fyr gick Lennart uppför de 128 höga trappsteg, jag nöjde mig med att gå runt den.

Så tog vi färjan från Dagö till Ösel och kom till camp som var så otroligt fin.Det var bara en tysk bil till där.

Idag körde vi till Ösels södra udde och besökte Särve fyr. 

Där gick också Lennart upp i 250 mindre trappsteg, men det var för högt för honom att stiga ut och ta kort, svindeln kanske kom emot. Nu har vi tagit oss till Pärnu och på denna camping är det ca 15 tal husbilar med bara finnar.

Nu skall jag fixa middagen och spela musik för dem, som de knappast hört. Nämligen Sveriges radio p4 PLUS.

lite senare. Jomalabor!

Pust stånk stöön...

I denna hetta! 30 grader idag i skuggan det är lite för mycket men nu skall det bli svalare och blötare dagar. Så det är bra så vi kan pusta ut lite innan juli hettan kommer, om den kommer?

Så kan jag titulera mig Roseboule mästare 2020 i boule. Mitt lag med Carita, Pekka och jag vann alla fyra matcher så vi var säkra vinnare...

Kan också berätta att det gick på skit med alla svanungar här i viken. Svanarna på min sida av viken fick 5 ungar och efter en vecka var alla borta. Så fanns det ett svanpar på andra sidan och dom fick 6 ungar och nu är alla dom borta. Säkert finns det en stor gädda som käkat upp dem, för örnar och trutar håller sig längre ut nu.

Så har mannen reparerat upp en gammal 70 tals släpvagn.

Så här så här såg den ut när han började buckla ut, slipa, svetsa dit ny balkar, fixa nya hjul och så skulle den målas och dra nya elkablar, så egentligen byggde han den från grunden.

Så skulle den svängas på rätt och då får han ta vår trotjänare att hjälpa till med krafter.

Än är den inte riktigt klar, men så småningom när allt är på plats skall ni få se den, hoppas fullastad med skräp som skall till tippen.

Så har jag en kaktus som blommar och blommar. Det roliga är att när blommorna vissnar kryper dom in i kaktusen igen.

I morgon bär det av för oss igen. Blir att åka österut än när inte Sverige får ordning på sin pandemi. Nu tar vi färjorna över skärgården och så tar vi oss till Esbo på tisdag, bokat en campingplats där. Så onsdag förmiddag tar vi en färja till Tallin. Sedan skall vi köra runt i Estland några dagar. Västkusten skall vara fin, så den skall vi kolla upp.

Kanske det blir lite bloggande därifrån...

Ännu en stor dag i vårt liv...

För i tisdags blev Pernilla FARMOR och jag blev väl farmorsmor då.

Här första bilden av Monitz med mamma Zandra.

Så pappa Casper, som jag tänker börja kalla för 'Läderlappen' Han har skadat sitt öga och genomgår många operationer och ingen vet hur mycket av sin syn han kan få tillbaka.

Så till sist dagens bild av Moniz  2 dygn gammal, som vägde nästa 3,5 kg och var 48 cm lång.

Med det får jag önska er alla en trevlig midsommar!

En stor dag i dag!

För Pernilla, min äldsta dotter har boksläpp på sin tredje roman.

Eftersom det är försiktiga tider har hon det hemma med vänner o släkt. Vi håller oss hemma hos oss.

Jag fixade en smörgåstårta åt henne och festen, så jag hoppas den smakar och att boken kommer att gå åt som smör i solsken.

Vi var även och hälsade på min svåger som på grund av ålder och sjukdom bor nu på äldreboende.

Så vi måste träffas med 2 meters avstånd utomhus. Det var en trevlig träff, vi var glada att se han i någorlunda bra form och han verkade glad att se oss.

Min syster fick sitta lite närmare när hon hade visir på sig.

Men man blir så trött vi hade inget coronafall på 5 veckor, nu kommer yngre personer hem som gått i skola i Sverige och vips har vi 19 fall. Den sista har inte rest så nu vet dom inte var han blivit smittad så nu heter det att vi har samhällssmitta. Så då får vi alla hålla oss på vakt ordentligt igen.

Så är det öppet att alla som har stugor i Finland och bor i Sverige skall få komma hit. Har väl inget emot det bara dom skulle kunna hålla sig på sin stuga. Men det gör inte alla..

Nåja slut gnälla nu, vi får hoppas det lugnar sig och inte blir värre.

 Nu är sommaren här varmt som bara den. Så nu fick mina Krassulor och diverse annat flytta ut. Vad dom njöt, hörde suckarna, en dusch så vi får bort dammet bara, och det fick dom.