Nu vet vi!

 

Vilken sjukdom Moniz lider av, det kunde dom konstatera i Åbo efter ryggmärgsprov och magnetröntgen.

Guillain Barres syndrom. Den kan man få efter en infektion som sätter sig på nervtrådana och förlamar vissa delar av kroppen. Med början i benen och så går den uppåt i kroppen dom första 3-4 veckorna sedan stannar den av. Många vuxna har haft den och en del kan bli så sjuka att dom hamnar i respirator om det går på andningen. Men man skall bli frisk, fast det kan ta månader men snabbare om man är barn har jag läst på.

För Moniz har den gått upp från benen till urinblåsan eller att hon får svårt att kissa och att ringmuskel  slappnar av. Där för har hon nu bajsat på sig men inte kissat. Så den stackarn tömde dom blåsan på henne och det var en pärs för mamman att hålla i henne. Sedan skulle dom sätta in kateter men då krävde Casper att hon skulle få lugnande så hon inte märkte nåt. Så stack dom henne i näsan när dom skulle ta covidtest så det började blöda. Inte har hon ätit bra så hon har tunnat ur, har inte fått träffat henne men dom skickar bilder så man får följa med.

Så fick dom fara hem från Åbo igår, Zandra tog färjan och bilen och Moniz och Casper åkte helikopter för dom ville inte utsätta henne för en lång båttur. Så fick dom sova hemma i natt men skulle ta sig till sjukhuset idag igen och nåt mer har jag inte fått rapport om än. Man vill inte nojsa med dem för dom har det nog jobbigt nu. Alla tre...

Här hos oss lovade dom kallare vinter så då måste jag ta hand om mina Mårbacka pelargoner så dom inte skulle frysa ihjäl.

Hade två stora så dom har inte rum inne.

Så jag kapade ordentligt nu, så bar mannen ut dom till förrådet där brukar det hållas +grader. så vi får se till våren om dom orkar ta sig. Mårbacka är ju lite svårare än vanliga pelargoner.

Nu har vi haft 4 minusgrader i två dagar och även andra djur börja söka sig runt knutarna.

Idag stod den här fina bocken och städade upp runt fågelbordet.

Så firade vi en Lilla Jul igår kväll, men sill, jansson och skinka. Mannen har fått upp julbelysningara i fönster och utomhus. Snart skall nog granen sättas på plats men väntar lite längre fram mot lucia kanske...

Nu är det för djävulskt illa...

 

Nu är lilla Moniz sjuk och allt är kaos i huvudena på oss.

Det började för två veckor sedan när hon grät och hade ont i magen på natten. På morgonen vägrade hon att sätta sig upp och sade bara ajaj. Dom for till sjukhuset med henne och efter undersökningar med ultraljud sade dom att hon var förstoppad och därför vill hon inte gå.

 Så då började dom med allt möjligt att få upp magen. Alla dagar denna vecka var hon in och fick vattenlavemang, stackarn. Hon vägrade gå men så började dom ge henne panadol för hon sade att hon hade ont mest på nätterna. Då piggnade hon till i humöret.

Än hade dom inte brytt sig om på sjukhuset och kolla hennes reflexer. Så tog Zandra och filmade henne när hon hasade sig ur soffan och hennes ben från knäna och neråt var som gummislangar. Fick världens ångest när jag såg den filmen. Hon visade läkaren den och då blev det fart på dem, lite mer i alla fall.

Så i fredags sade dom att hon måste till Åbo och specialist. Då kom helgen på, på måndag skulle det komma en neurolog hit. Men hon sade direkt, till Åbo med henne. Så igår måndag tog dom färjan dit.

Hon fick ha en rolig stund i bollhavet som hon gillade. Så på kvällen blev hon inlagd och på natten när hon sov kom det en läkare och testade hennes reflexer i fötterna. Men ingenting hände. Nu idag har dom tagit ryggmärgsprov på henne, som hade gått bra! Ingen infektion i ryggmärgen, det är allt dom fått reda på. I morgon skall det bli magnetröntgen. Denna väntan är hemsk.

Så tänker man sådana tankar att kommer hon aldrig att kunna gå mera, så kommer hon knappast komma ihåg att hon gick i 5 månader.

Men livet måste rulla på och nu senaste helgen var vi och gjorde en jubileumskryssning på Grace, för det var 50 år sedan Prinsessan började köra på Stockholm - Mariehamn och 50 år sedan jag började där 18 november 1971. Vi var bara 35 stycken, det är många som gått hädan och många sjukliga och skraltiga. Så man får väl känna sig stolt som får hänga med ännu.

Nu sitter jag här och samlar krafter till Åländska Mästerskapen i boule i morgon.

Ganska lugnt nu...

 

Vi har kommit igång med fiskande lite smått. Det har blåst fel vindar ett tag. Så senaste läggningen fick vi 12 sik och 1 gös. Siken bjöd på lite extra sikrom till oss.

Högt vatten har det också varit, nu har det gått ut lite mer sedan denna bild var tagen.

Nu är det bara 20 +. Nätet har vi lagt ut idag så det blir väl lite spännande i morgon bitti. Jag vill ha bara några gösar om man får önska. Har inte tid med mer, för i morgon skall jag med mitt boulelag och träna i Eckeröhallen där Åländska Mästerskapen skall gå av stapeln den 24 november.

På onsdag skall vi åka över till Sverige och Rimbo och spela i 'Höstkulan', då är det många deltagare vi får bara komma från Åland med 4 lag. Två från oss, Roseboule och två från Mariehamn.

Hur jag skall orka med det återstår att se,  I morgon skall jag nog ta ett samtal med kirurgen för nu har jag börjat halta mera och så har det börjat värka i höften på nätterna som det inte gjort tidigare.

Börjar bli lite trött på allt kracklande, nu är det 5 månader sedan operationen och nu hade jag räknat med att vara frisk och kry.

Så har jag putsat upp staken till juletider och stekte siken med min hemlagade reumoladsås och inlagd ättiksgurka till. Det slog inte alls hål i sidan.

Som efterrätt passar också stekta äpplen.

Hade köpt hem äppel som var hårda och smaklösa, så det passade bra att steka dom mjuka i smör med rörsocker, kanel och lite kardemumma på. Det blev mumma det...

Nu skall det bli en runda i bastun så jag håller mig varm tills i morgon när nätet skall upp. Nu är det minusgrader ute, så ett tu tre får vi leka isbrytare för att komma till nätet.

Fortsättning på resan...

 

Följande dag var det heldagsutflykt till Lagos och Sagres. I Lagos var det stadsvandring och så fick vi veta det mesta om Henrik Sjöfarare som bodde här och startade sina resor. Han levde på 1400 talet så det var ett tag sedan.

Detta gröna hus är också kännspakt för Lagos. Så fortsatte vi ut till Sagres. Den absolut sydligaste udden på Portugal.

Här längs denna klippa vågar folk gå, jag fick svindel bara jag tänkte på det. Längst ut nerklättrad i en skreva sitter det folk och metar. Såg faktiskt människan som en liten prick, även flötet nere i vattnet såg man. Skulle han få en stor bamsefisk så skulle det nog bli djupdykning ner i vattnet.

Här är klipporna västerut...

En stol fanns där också att fotas på. Här tog jag en bild av vår duktiga reseledare Viveca. Efter denna dag var jag helt slut, orkade äta lite middag men barhänget fick jag avstå ifrån. Sängen lockade mer...

Följande dag, fredag var en ledig dag. Då tog vi en taxi ca 10 km från Tavira och tog oss till en playa som Viveca hade rekommenderat. Först äntrade vi denna bro fram till en liten tågstation. Där stod det att hundar var förbjudna.

Men den här vovven kunde inte läsa detta. Han hade tydligen hittat ett spår...

Här kom tåget intuffande, vi var helt ensamma på det, folk som hade raska fötter kunde gå till playan.

Vi skulle kolla in alla dessa ankare som dom sparat på stranden som har hört till gamla fiskeredskap.

Nån rusning till playan var det inte, vi intog vår lunch där och då ramlade det in flera personer från vår grupp som vi sedan åkte hem med en gemensam taxi. På kvällen var det sista middagen med gänget och då serverades det skaldjur, hur mycket som helst. Men inte den kvällen orkade jag med nåt barhäng heller. Vår grupp satt alltid kvar till sist i matsalen,. Det betydde att vi var ett bra gäng...

Så på lördag sista dagen skulle flyget gå vid 9 tiden på kvällen så vi måste hitta på nåt att fördriva dagen. Då passade det bra att gå till stället som vi besökte första dagen.

Då kalasde vi på stuvade musslor igen och tömde några flaskor Vino Vehrde, ett grönt lätt porlande portugisiskt gott vin!

Hem kom vi, fast det blev sent innan man kunde lägga upp fötterna några timmar på hotellet. Sedan på söndag var det handling i Norrtälje och så hem Med Rosella och hemma var vi 7 på kvällen. Nöjd med resan och nöjd med att få komma hem igen.

Nu är man hemma igen...

 Vi får väl hålla oss för oss själva ett tag nu ifall man fått nån smitta på sig. Där nere var det noga med munskydd, fast i vår grupp som bestod av andra svenskar, dom hade svårt att ta på sig munskydd. Tror säkert att ortsbefolkningen anade var vi kom från...

Poolområdet på Hotellet var stort och flott, men inte många var det som vistades där. 4 dagars utflyktsdagar hade vi och 2 lediga, fullt ös hela tiden.

Första utflykten var och studera korkeken och alla produkter som tillverkas av korken.

Här ligger det travar av kork, fotot av den gamla eken tog jag visst med en annan kamera.

Följande dag var det heldagsutfärd som startade kl.08.00 på morgonen till Sevilla. Där blev det mycket gående, så nu har jag fått träna upp mina höftmuskler till max. Fick nog bita ihop men det var en annan man som gick med krycka så dom körde lite snigelsafari för vår skull.

Stora platser och trånga gränder, så vår man med kryckan samlar kraft för att besöka den stora kyrkan.

Så följande dag var det dags att besöka städerna Faros och Lagos. Där vandrade vi mycket runt och kollade på en fiskmarknad och där tappade jag aptiten på att äta fisk. Höll mej mest till dom berömda musslorna.

Nu har jag tagit fram en vacker gös här hemma till middag. Så fortsätter jag i nästa blogginlägg med fortsättning på resan...

Snart dags för att packa inför kulturesan...

 Till södra Portugal, närmare bestämt Algarvekusten och vi skall i Tavira. Skall bli så spännande man har hållit sig hemma mycket nu.

Nu har vi fiskat lite till och det blev faktiskt en stor tung fångst.

En gammal snurra som satt fast i nätet men en sådan tur hade vi att det var nedertern som tagit fast i en luftskruv på snurran och i sista ändan på nätet så Lennart kom och hjälpte mej att dra upp det, var lite rädd vad jag skulle få se när det kom upp, eftersom det var så jäkla tungt.

Så han surrade fast det på utsidan av båten, så körde vi sakta hemåt. När han spolat av den med högtryckssprutan konstaterade han att det var av märket Crecent och den användes på 60 talet. Han har två liknande uppe på stugan som är från hans ungdomstid och kan inte göra sig av med dem. Den här har han lovat att föra till soptippen i alla fall!

Utöver snurran fick vi ett ton maneter kändes det som,  två sikar, en gös och fyra abborrar.

Nu när det är höst så samlas alla svanar sig i viken, nästan alla som finns på Åland känns det som, räknade en gång dom till 60 stycken på vår sida av viken och det fanns lika många längre in.

Så har jag kommit igång med fågelmatningen, så måste mannen tvätta fönstret, ifall det kommer någon exotisk fågel dit som jag vill fota. En vinter hade jag dom söta stjärtmesarna hos mej. Så blev det så att vi rensade bort en massa alar nära huset och efter det har dom inte visat sig. Dom trivs och håller till i alar. Men hoppet lever än...

Så blev man ett år äldre igen...

 Förr fasade jag för att fylla år, det gick så fort att först bli 60 usch, sedan kom 70!!! Men nu förstår jag att jag skall få vara glad att få vara med och fylla år. Alternativet är inte så bra än...

Av Petra fick jag fotvård och mina naglar målade, det kan behövas när resan ner till Portugal närmar sig. Så kom hon och August på middag, fiskgryta som slank ner bra...

Han här killen August snart 13 år och mitt yngsta barnbarn åt två stooora tallrikar fiskgryta, han släktas nog på sin mormor som tycker om god mat.

Av mannen fick jag en vindtunnel som stått på min önskelista länge, Men mycket knep och knåp att få den att rotera och sitta rakt och fint på båthustaket. Så nu kan jag se vad det blåser för vind.

Fick även en blombukett av honom, det hör inte till vanligheterna, kan nog räkna dom gånger jag fått det på min ena hand!

Nätet lade vi ut i går kväll när det var rätt vind, i morse när vi tog upp det så var det inte så mycket fisk men jäkligt mycket maneter, så det var tungt att dra upp det. I slutändan satte en stor gädda fast så den måste komma med hem. Men vi ringde en bekant som kom och tog vara på den.

4 kg gädda var det, den fileeade han upp åt sig och i samma runda tog han våra 4 abborrar och en sik och fileeade dem med. Nu börjar siken dyka upp och rom hade den också.

Men nu skall nordan börja blåsa igen och det är inte bra för oss att lägga då. Fast vi har hela november kvar att fånga lite mer sik och gös...