Nu är dom två första veckorna till ända...

Nu skall jag bara försöka stå ut två veckor till i samma läge. För idag togs stygnen bort och fick order om att än inte belasta foten något. Skulle jag stiga ner på den så skulle det vara så försiktigt som att gå på knäckebröd utan att det går sönder.

Det här hittade vi när dom öppnade upp bandaget.

Här är stygnen borta som satte lite här och där, även på utsidan av foten satt det tre stygn. Lite sårigt uppe på så därför kommer dom att titta till de om två veckor och gipsa om den. Svullen var den också så nu gäller det att hålla foten högt så fort tillfälle ges. Vilken tur att jag har en säng som jag kan höja upp fotändan.

Fick välja mellan rött, svart eller vitt gips. Så idag blev det rött. Verkar som jag är inne i en röd period nu.

Förkylning???

 Mannen har varit förkyld. Envis som han är vill han inte använda mina kurer. Så när han hade halsont, snuva och hostningar så sade jag att jag väntar tills du blir medvetslös då kan jag sätta in mina kurer.

Nå, till slut insåg han att han måste prova mina carmolisdroppar, men gurgla i vodka gjorde han inte.
Det tog bara en dag så blev han mycket bättre, det måste han erkänna.
 Nu i morse vaknade jag med halsont och kände mej risig, upp vid sex på morgonen och gurglade i vodka och tog dropparna. Känt mig lite halvsjuk hela dan men nu gurglade jag igen och svalde ner hela skiten och känner mig på topp. Även har intagit mina droppar flera gånger under dagen så nu skall vi se om det räcker med en dag lite krasslig?

Nå jag måste vara pigg på måndag för då skall jag genomgå det där provet som blev uppskjutet tills jag skall ta bort stygnen. Jag skall överleva det också...

Mycket glad att Måns vann mellon för han kommer att vinna allt, så Sverige gör er klara för att hålla en ny festival i Sverige...

Konsten att tvätta sig...

Det är ju inte så lätt för mej som en gammal kärring med dålig balans att stå och duscha på ett ben. Så tack och lov att vi byggde vårt hus handikappvänligt när jag hade problem med mitt knä.

För att stå i en duschkabin skulle inte funka för mej. Nu visste jag hur jag skulle göra från förra operationen och även när jag opererade knäet.
Stor dusch byggde vi så nu är det bara att sätta dit en liten bänk med alla tillbehör så sitter jag där med en tejpad plastpåse för bandaget. Silvertejp så klart! Och duschar klart och så hopp i rullstolen och rulla ut där mannen lagt fram rena kläder åt mej ;-))

Två trappsteg har vi på trappan in till huset. Men bara ett trappsteg ut till garaget så där har han byggt en ramp så det är bara att rulla ut dit och ut på asfalten och sola om jag känner för det.

Tänk om vi bodde i en lägenhet på andra våningen utan hiss? Då hade jag varit fånge i mitt eget hem.
Men om jag blir omgipsad nästa vecka och får ta lite stöd på hälen så skall jag börja ta mej runt på kryckorna. Fast skall man dona med nåt så är det bäst att nyttja rullstolen, för då har jag armarna fria och behöver inte klamra mej fast i kryckorna.  Räknar med att om ca 6 veckor kanske det räcker med en krycka.

I morgon fasar jag för mitt rmsa prov. Som jag måste lämna för att jag legat på ett annat sjukhus, att jag inte fått på mej några sjukhusbaciller. Då skall dom påta i alla öppna hål jag har på kroppen.
Halsen är inget roligt, minns jag från förra gången...

Har gjort upp planer att jag skall överleva det också!

Lite dittan o dattan...

Fast mest bara strunt!

Den här arsenalen med mediciner hade jag med mej hem från Uppsala. Pinex är värkmedicin som jag nu bara tar nån ibland, högst en till natten. Morfinet tog jag dom två första dagarna, så nästan fulla asken är kvar. För att man äter morfin blir man trög i magen så då fick jag den lilla gröna som är starkt laxerande som jag skulle ta tio droppar på kvällen. Så den flaskan är också nästan orörd.

Den stora flaskan var också nåt laxerande jag skulle ta på morgonen för att jag åt morfin. Så till slut 14 sprutor med Klexane och dom måste jag ta kuren slut. Så min mage börjar igen få alla regnbågens färger.
Så är det nån som lider av förstoppning välkommen att hälsa på!

Så till naturens grymhet. I december lämnade min svanfamilj viken när isen lade sig. Igår kom dom tillbaka när isen försvann. Men nu hade dom bara tre ungar kvar! Så dom andra tre har väl gått åt till föda för nån annan. Fast jag vet att dom förorenar viken med sina stora skitar så kan jag ändå tycka det är vackra fåglar och inger ett lugn när dom glider fram. Få se om dom här tre blir bortstötta i vår när mor och far börjar fria igen och dags för nytt bo.

Så har det varit en så solig och fin dag med 10 grader varmt, Nu ikväll visar det 7 grader. Så jag har rullat ut och suttit i solen och läst. Så snart dags att uppsöka Biblioteket igen för fler böcker. Man lever sig så med de där människorna i norska fjällen...

Nu har det gått en vecka sedan operationen och nu måste jag försöka stå ut en vecka till innan jag får bort stygnen och blir ompaketerad igen. Men det kliar och skaver nu, så jag längtar.

Sitter mest still...

Rullar mellan bordet sängen och tvn och datorn förståss...

Nu har jag slutat med morfintabletterna den sista tog jag natten till torsdag. Vill aldrig uppleva hallucinationerna som jag fick i samband med att jag slutade med morfinet när jag opererade knäet.
Hellre äter jag lite oftare vanliga värkmediciner. Men det behövs bara 2 ggr per dag.
 Så nu är det bara att vänta att den här månaden skall ta slut, sen skall vi ut och rulla...

Nu till helgen har dom lovat fint väder så jag kan ju sitta ute i solen med kameran och fotografera småfåglar då.

Det här har jag haft att lura på nu i två dagar.

Grannen vår som tillbringar vintrarna på Gran Canaria har haft muddrare här och fixat bort sin vass. Det är ju bara ett plus för oss, så får vi se ännu mer vatten. Mindre för Lennart att hålla efter för han brukade få gå och slå vassen där. Nu skall det väl ta ett litet tag innan det växer igen.

Nu är det bara att invänta Lets Dance i kväll. Tror att Camilla Läckbergs kille åker ut eller hon med Guramiläpparna.

Hej! Nu är jag hemma igen...

Så var detta gjort! Det känns aldrig bra att lägga sig på slaktbänken men jag överlevde.

Tio i nio somnade jag och klockan ett väckte dom mej och klockan halv tre var jag på rummet på avdelningen. Färdigt med foten i en gipsställning som skall vara där i två veckor då stygnen skall bort, så skall jag få en smidigare av plast att ha på foten i tre månader.

På rummet fick jag tjata flera gånger innan dom gav mej min telefon så jag kunde ringa Lennart och tala om att jag överlevde. Så servicen på rummet var inte bra. Mest bara unga sjuksystrar (killar) som inte har lärt sig att lite pyssla om patienterna, som typ när man ligger direkt på plasten och kudden försvinner, inte kollade dom om man ville ha vatten. Det borde dom fatta att man är torr i munnen efter en op.
Inte kopplade dom in mitt bord och alarmen så jag måste be rumskompisen ringa i sin klocka så jag till slut fick min telefon. Det var Lennart som kopplade in det när han kom dit.

Den stackars rumskompisen hade genom gått en stor ryggoperation, hon var från Albanien och kunde varken svenska eller engelska så hennes svärdotter var där med henne som tolk. Det var hon som hjälpte mej med kudde och lakan och hämtade vatten åt mej. Så fick den stackarn sitta och sova i en obekväm fåtölj på natten.

Annars gick operationen bra. Narkosläkaren satte in en slang till en nerv i knävecket, som bedövade foten. Den fick jag ha ända tills ikväll när Lennart drog bort den får nu var påsen slut.

Fast i natt hade jag nog brand i foten vågade inte ens röra på den för då kändes det som den skulle explodera. Men morfintabletterna  lugnade ner den sedan. Så nu tar jag alvedon så fort det börjar elda i den och en morfintablett morgon och kväll och vid behov.

 Så här har hon gjort! Tog bort dom gamla mälorna men lämnade kvar den biten som gått av. Så förstärkte hon med två skruvar så nu skall det väl bli stadigt och bra, så det inre skaver när man går.

Det är ju nu efteråt som är jobbigaste när det är så lång konvalescenstid när det sitter på ett sånt ställe som viks hela tiden när man går.

Så nu skall jag försöka ta det lugnt med foten i högläge och sitta och nojsa på fejan och spela wordfeud, två böcker har jag redan plöjt igenom. Så nog skall jag väl få tiden att gå, det börjar ju skidskytte imorgon igen och så Lets Dance på fredagar hela våren...

Nu har jag laddat upp...

Med en ny serie av Laila Brenden som heter Fjällrosor.  Tidigare läste jag Hanna-serien på 40 böcker av henne. Nu tog jag hem tio stycken med det finns nog 15 stycken till sedan om jag orkar, plus att hon har inte skrivit serien klar än.

Nu blir det inte mer bloggat fören jag är hemma igen från Uppsala. Idag skall vi ta oss dit, ikväll skall jag sova på ett patienthotell och i morgon bitti skall jag infinna mej på operationsavdelningen redan 06.30. Upptvättad och oäten sedan får vi se vad som händer.

Efter som jag har varit med om det här tidigare så är jag lite mer förberedd denna gång. Men det är inte så kul att veta om det heller.

Så det kanske blir lite suck och stön i bloggen framöver...