Så var den lilla resa gjord i Ålands skärgård och Åbolands skärgård.
Första färjan av 15 tog oss till Kökar. Där tänkte vi att vi har inte några bekanta och hälsa på så vi for till Kyrkan och gick runt på kyrkogården. Där fanns det flera arbetskamrater och några andra bekanta.
Vi åkte till Campingen dom har där, Lennart skulle gå och betala för oss och få en plats. Plats fick vi, stå var vi ville och så frågade han om bastu. För det var det enda svenska ord han kunde.
Vi promenerade runt lite och så frågade han igen om bastu. Nej tack sade vi. Så kom hans fru och frågade på svenska när vi ville bada bastu? Nej tack sade vi igen. På kvällen när vi satt i vår husbil kom han ännu en gång och frågade Bastu? Då ruskade vi på huvudet. Efter en stund kom frun och frågade om vi bokat bastu, då blev vi lite irriterade och sade till henne NEJ, IGEN! Vi hade ju tvättat upp oss innan vi for. Men ingen avgift ville dom ha...
Följande morgon började ett kusinbarn till mej messa att jag skulle komma förbi henne. Det gick bra för hon bodde vid färjeläget så där var vi in. Blev för kort stund, vi har ju släktforskning som ett gemensamt intresse.
Nu tog vi nästa färja till Galtby på Korpo, så några färjor till innan vi kom till min väninna Snurran.
Som håller till där ibland på sin hemö. Hon och jag började jobba på Prinsessan hösten 1971, så det är ett antal år sedan.
Hos henne blev det en trevlig kväll, på tok för kort förstås, vi får göra om det kändes det.
Följande dag var det att ta många nya färjor till fastlandet jag tror det blev 5 st den dagen.
Så kom vi mot Åbotrakten. Där hade mannen bestämt att äntligen kommer han till BILTEMA.
Där inhandlade vi några förnödenheter. Men mycket lite folk där, det var enda affären vi var in i. Ville ju försöka hålla avståndet såklart. Så fortsatte vi genom Åbo och tog oss till Töfsala och hittade en camping där, han som skötte om den kunde varken svenska eller engelska. Lennart kunde i alla fall dom nödvändigaste orden på finska. Vi fick en plats och 20 € kostade den. Fint ställe så där kunde vi tvätta upp oss. Efter det kom världens oväder.
Först som regn, sedan kom det snö och hagel och som avslut ett jäkla åskväder, sedan kom solen tillbaka.
Där var det inte heller några människor som vi träffade, husvagnar och husbilar stod det där i massor. Men dom är nog uppställda att fira helgen och sommaren där.
Så körde vi ner till Osnäs och tog färjan till Brändö, som vi sedan körde över. En så vacker bilväg som jag njuter att åka över. Vackrare en Atlantveijen i Norge.
Efter Brändö blev det nästa färja till Kumlinge. Där vi stannade hos en kompis som jag jobbade med runt 1980 på Prinsessan. Så där blev det middag och en trevlig kväll.
Så tog hon fram sin gästbok som vi måste skriva i. Där kunde vi konstatera att det var 30 år sedan jag först skrev i den. Då skrev jag att 'Tärningen blev kastad'. Vi spelade ett frågespel och till slut tröttnade hennes man på det så han kastade tärningen i sjön... Det var sommaren 1990.
Så körde jag med min bil dit över isen i mars 1994, med min mamma och Casper snart 3 år. Då skrev jag 'Kom över isen och släppte fisen' För jag bytte blöjor på Casper innan vi styrde kosan hem. Sådana äventyr skulle jag inte göra idag. Men det finns inte mera så starka isar så man kan köra över heller. Denna gång fick Lennart skriva i boken och nu blev det husbilens tur att komma dit.
Så nu väntar vi till juni och dom flesta campingarna har öppnat. Då skall vi nog ta oss en tur i södra Finland, så Lennart år träna upp sin finska lite mer. Jag kan ju bara svära på finska, fast det kan man nog komma långt på också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar