Så jag tänkte blicka tillbaka på det gamla!
För ett år sedan den 28 mars, pajade mitt knä. Tog så ont så jag kunde inte stödja på det. Läkare kollade upp ifall det var blodpropp eller nåt annat, men kom bara fram till att de var artrosen i knäet som var boven. Mannen tog hem en rullstol som jag satt i ungefär en vecka. Sedan kunde jag börja stödja på det med hjälp av värkmedicin.
I mitten på april hade vi en kulturresa bokad till Amalfikusten, Jag kunde vara med på det mesta, promenaderna fick jag skippa. Starka värkmediciner gjorde att jag klara att följa med på utfärderna.
Så i slutet på maj började det smärta i mina ljumskar, ett tecken på att höftkulorna är utslitna, påstår folk. Nå jag fortsatte med värkmediciner för i början på juli skulle jag få träffa ortopeden, som jag lade mitt hopp till.
Efter midsommar så kunde jag inte stå upp utan att svimma, så då blev det transportbåt i land för vi var på stugan och så ambulans till sjukhus i Bollnäs. Där hittade dom inget fel på mej, Dom magnetröntgade mitt huvud och lever, men allt såg bra ut.
Så Mannen tog hem mej och när vi kom till Mariehamn så hade vi kommit underfund med att jag hade blod i avföringen. För jag 'sket ner mej' med andra ord. Så in på sjukhuset där jag fick blod och massor med undersökningar, gastroskopi, endoskopi, svalde kamera, men inget sår hittades. Men jag piggnade i och fick träffa ortopeden som sade att det blir op om cirka 3-4 månader. Oj oj tänkte jag lång väntan.
Men eftersom jag inte kunde äta värkmedicin så fick jag förtur till op den 4 september. Det gick väl bra efter omständigheterna att få nya knäleden. Lite jobbigare än förra gången men då var jag 9 år yngre och 9 kilo lättare.
Så jag repade på mej och vi började resa igen, som tur var för nu sitter vi där vi sitter, men att 5 månader efter op så verkar det som om jag är allergisk mot protesen. Nu får jag vänta på hudläkarens utlåtande om han kan ta sig till Åland inom en snar framtid.
Så nu har jag kämpat på med mina sjuka leder i ett års tid och inte ser jag nån större ljusning, för mina ljumskar smärtar än när jag skall stiga upp.
Fast jag skall vara nöjd ändå för man får ju hjälp ibland fast det är lite lång väntan för en som alltid har bråttom.
Nu håller man sig hemma så mycket som möjligt, tur att jag har netflix, wordfeud och fb. Så tiden går nog ändå. Så har jag alla mina uteliggardjur som jag måste hålla koll på. Så här kommer några bilder av dom senaste.
Ville och Herr Häger i morgonsolen.
Varje kväll håller rådjuren och Tranorna till utanför mej.
För Er som inte vet hur läget är på Åland så fram tills igår måndag har vi 8 konstaterade fall av Corona. Så det har inte kommit in några fler sedan fredagen. Hoppas det stannar där. Men alla restauranger har stängt, får öppnas efter sista maj. Även skolorna skall vara stängda fram till 13 maj. Månntro det fortsätter tills dom ändå skall ta sommarlov. Inte får vi resa över till Sverige heller, som vi är vana med. Blir ett helt nytt sätt att leva på nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar