I dag var en perfekt dag att elda upp allt ris vi samlat på oss och lite till blev det.
I morse när jag äntligen fick gå ut och tända upp brasan. Det var inte så lätt att få fjutt på den med en massa klena alkvistar, men är man proffs så är man!
Var en gång till en kvinna som skulle berätta om mina tidigare liv ( som jag tror på) Hon påstod att jag varit kolare i ett tidigare liv. Det förklarar nog saken att jag tycker om att elda, fast jag är ingen pyroman, vill elda under säkra förhållanden. Tycker om att elda i pannan nu varje dag på vintern och när maj månad kommer och solen tar över värmen av varmvattnet så saknar jag det. Är så ivrig när jag får börja elda igen i slutet av september när solen börjar minska i sin styrka.
Så det ligger nog något i det. Tycker också om att stå på vedbacken och känna lukten av nysågat trä.
Nu är alla rishögar borta, ni har inte sett alla men det var 8 stora högar som mannen kunde samla med gripen bakpå traktorn och föra dem fram till brasan. Det är ett plockande med att underhålla elden med så klena kvistar så man blir varm många gånger om och nerrökt. Mera alar och tallar står och väntar på sin tur. Så nu värker det skönt i alla lemmar och skall snart in i bastun. Tyvärr inte vedeldad, nån måtta får det vara. I bastun skall jag sitta och njuta av en Stallhagen special för skogshuggare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar