Järnstången ursprung!

Manne, det var bonden på Mannes hemman i Knutsboda,
Immanuel Söderlund (1842-1905)

Han köpte i början av 1890 talet en galeas som mest var ett vrak och började rusta på den.
Grannarna gjorde narr av honom, men han jobbade oförtrutet vidare i åtta långa år.

All sin lediga tid ägnade han åt galeasen och ansvaret för hemmanet övertog alltmer av halvvuxne sonen Verner.

Så äntligen var tiden kommen för sjösättning. Hela stranden var full med människor trots att det var mitt i höskörden.

"Folket stod andlöst och Manne själv var kritvit i ansiktet - skulle hon flyta?
Jo, där låg hon och gungade mjukt i svallvågorna som en sjöfågel"

Snart var Manne på väg till Stockholm med ett par hundra famnar björkved i lasten, för att få galeasen slutligt rustad och tätad. Allt gick lyckligt och väl.
Och nu låg hon åter i viken smäcker och prydlig med namnet "Josefina av Åland" i skinande vita bokstäver, färdig för nästa års seglation.

Vid allhelgona tiden rasade en våldsam sydväststorm i flera dagar. Manne var orolig och förstärkte förtöjningarna. Men det hjälpte inte.

En pojke kom springande och berättade att trossen sprungit och galeasen drev mot klipporna.
Ingenting kunde göras, stormen hade övergått till orkan.

Efter den fasansfulla natten var det slut med Manne. Han vandrade omkring som en skugga, sluten och skygg. Ingen vågade tala med honom om galeasen som låg som ett redlöst vrak ute på skäret.

Och nu ca 108 år senare får vi upp en järnstång, vi skall putsa den ren från snäckor och lera och försöka komma underfund med var den suttit, det är en rund knopp upptills som det löper ett rep igenom.

(Informationen är hämtat ur Lemlandsboken av Håkan Skogsjö)