Ett tappat kakrecept!

 För många många år sedan bakade jag himmelskt goda småkakor. Så började jag banta och då bakade jag dem inte mera.

Men jag har drömt många gånger dom senaste åren att hitta receptet och baka dom igen. Igår rannsakade jag mitt minne. Vintern 2009 startade jag bantningen, så med andra ord bakade jag dem på hösten 2008, vi hade flyttat in i huset juli 2008 så det måste vara på hösten, för det var här jag bakade dem.

Då började jag söka i min blogg, för där skriver jag ju allt... och där var dom

Så nu idag har jag bakat dem

Nu skall jag försöka att bara äta en kaka om dagen och som ni ser så är det gjort. Tilläggas kan att dom åren gick jag ner 26 kilo och nu är det nog dags att göra det igen. Fast nu när man är äldre och orörlig så blir det svårt.  Fast en del säger att man skall njuta av ålderdomen också mens man lever...

Är det någon som vill prova på dessa kakor så heter dom 'Citrondrömmar' så det är bara att googla på dem. Mycket lättbakade är dom, det är bara att vara lite lätt på handen när man rullar ut dem till fingerstorleks rullor. Det blir 46 st av den satsen jag gjorde. 

Skall berätta lite om vad vi gjort den senaste månaden...

 

Vi firade att Moniz blev 4 år! Tänk vad tiden går, det är när man ser dom som man vet hur jättegammal man är...

Sedan drog vi ut på vår lilla husbilsresa, Tog skärgårdsfärjorna till fastlandet och där körde vi till Helsingfors och så med Eckerölinjens båt till Tallin. 

Nu skulle jag ha lite storksafari, det tog inte så länge så började vi se deras bon. Det gick inte att stanna hur som helst. Ju längre söderut vi kom desto mer bon. Vi var en sväng in i Littauen innan vi svängde tillbaka.

Här ser man hennes unge också.

Ännu ett storkbo med unge i.  Ett bo hade tre ungar i men där gick det inte att stanna för då hade jag måst gå in på gården. Det är ju så att alla storkbon är vid gårdar i närheten av djur och människor. Det lär föra lycka med sig om storken bygger bo på gården.

Vi fortsatte upp till Tartu och stod på nästan samma ställe som förra gången. vid en flod som små passagerarbåtar körde ut folk som fick känna sjöbrisen.

Till midsommarafton tog vi oss till norra sidan. Kom till en mycket speciell camping, hemma på hans gård som han hade statyer han gjort av gamla träd.

Den här passade bra på midsommarafton.

Många gamla harvar och höskördare hade han samlat i en vacker rad.

Det blev en riktigt spännande kväll, för när jag satte i bilen och kollade ut på kvällen fick jag se ett lodjur smyga förbi. Vi berättade det till ägaren och då sade han att han sett det två gånger. En gång fick han det på film. Den länken fick vi så vi såg filmen också.

Efter det tog vi sikte mot Åland igen,  från Tallin till Helsingfors, så mot Korpo och färjan hem till Kökar. Dit kunde man boka, efter det stod det att det var fullt på färjorna! Men, dom ljuger lite för vi fick rum och kunde åka ända till Långnäs och vips var vi hemma.

Det var mycket bekvämt för mej att få sitta och åka runt. Hade lite problem med att ha skor på mej, för jag blev myggbiten innan vi for och det resulterade i en stor vattblåsa som Lennart fick punktera flera gånger.

Här håller den på läker, nu är det bara ett stort rött märke kvar.

Så hade vi besök av Lennarts småkusin och min Pyssling från Köpmanholmen vid Örnsköldsvik. Så en dag visade vi dem Ålands historia om kriget i början på 1800 talet i Bomarsunds center.

Det tyckte jag var intressant man kunde stå vid olika bildskärmar och följa med händelserna.

Sedan var det dags att ta Arne ut till ön Bergö, där hans mormor föddes även min morfar föddes där. Dom var småkusiner. Så flyttade hans mormor till Sverige födde en dotter som gifte sig med Lennarts pappas kusin. Och dom fick Arne, så då blev Lennart småkusin med honom och jag blev Pyssling.

Hängde ni med?

Och Bergö består bara av berg förstås. En kusin till mej Sven-Åke som också är släkt med Arne erbjöd sig att köra oss dit och runt ön.

Sedan gick karlarna iland och upp till en annan kusin Gus som också fick träffa Arne. Vi två kvinnfolk hade svårt att ta oss ur båten så vi satt helst kvar i stället för att bryta benen av oss. När vi kom tillbaka till båthuset då måste vi klättra ur och det gick bra... med hjälp av lite lådor att förlänga benen.

Så blev vi bjudna på mat hos Sven-Åke och hans fru, porterstek av rådjur. Mycket gott. Så kunde Lennart hjälpa till att lösa gåtan om dom hade en sextant eller en oktant i skåpet.

Så kunde han berätta att det var en oktant, dom användes före sextanten. Dom såg också vilken båt den har varit på.

Nu måste vi hålla oss hemma, han har lite möten han skall på. Efter detta år så tackar han för sig och går ut ur föreningen. Han tycker det är ett passande att vara hemma och passa på möten och träffar, som logdans, danscafe, och utfärder som hör till att hålla pensionärena i gång.

Har det hänt nåt på sistone måntro...

 

Ja lite smått, vi har haft vår årliga klubbmästerskap i Roseboule.

Där kom mannen och jag tillsammans med Jane på tredje plats, så två pokaler till hem blev det för oss.

Så har jag många besökare nere vid sjön som gillar vårt korta gräs.

Här grågåsfamiljen med sina 5 ungar, dom var sju i början men lite svinn blir det alltid i fågelvärlden.

Hade faktiskt ur häromkvällen att jag fick se när tranorna sprang förbi och kunde se att en unge hade dom. den var ganska stor så jag hoppas den klarar sig...

Så har Märtha varit här medans Petra, Pålle, August, Jesper och Josse varit och värmt upp sig i Grekland, dom har haft det ordentligt hett om öronen. Tilläggas kan att Pernilla och TB har varit i Kroatien samtidigt, även dom har haft det hett.

Mest har jag och Märtha suttit under parasollen när vinden tillåtit det och njutit av blommor och fågelsång. Och funderat när sjutton skall vi få huset rivet? Under tiden har mannen tvättat upp och städat inne i husbilen för nu skall vi ut på vägarna ett tag igen.

Det finns en fågelsång som jag inte gillar och det är kråkungarna som nu lämnat boet och står på gården och skränar ordentligt. En morgon stod dom utanför köksdörren, då byggde jag ihop ett hastverk till en  kråkskrämma.

Katten Gustaf får hänga i ett hopprep och några små garnnystan. Det hjälpte för nu har dom inte kommit dit i alla fall. Vill inte ha kråkskit på den nylagda mattan där.

Nu skall jag avsluta resan...

 Så vi kan börja med nåt nytt sedan.

Dag 11 tog vi oss från Bayruth till Celle. so är en vacker korsvirkesstad. Vi tog taxi in till stan så jag skulle ha pigga ben att vandra runt i stan. Så nu kommer lite bilder på dom vackra husen.

Så slank vi in på en italiensk restaurang, där musiken var i min smak Zuccero med Vapenserio spelades. Maten blev en rolig sak för mej, spagetti med vitlök, olivolja och jalapeno, Lennart tog det vanliga säkra kortet Lasagne.

Ser inte mycket ut för men gott var det och vinet var supergott. Sedan blev det taxi hem till bilen.

Efter det tog vi oss upp till Danmark och stannade i Haderslev innan vi dagen efter åkte över alla broar och så stannade vi nästa natt i Karlshamn och även i hamnen.

Dag 14 av resan stannade vi till hos Lennarts kusin Erik med fru Carina i Oskarshamn.

Efter det var det raka spåret upp till Odensala och där stannade vi på Casandras gård, för att följande dag ta oss hem. Om någon är intresserad av siffror så körde vi 6139 km och bilen drack 590 liter diesel, 16 dagar var vi borta.

Nu är vi tillbaka i våra gamla hjulspår, har köpt på tok för mycket blommor som jag springer och vattnar när det inte kommer nåt regn.

Lennart har fyllt på våra grusgångar som var nödvändigt, gruset försvinner och stora stenar kommer upp. Konstigt!

Jag fortsätter att kämpa på med min kropp. Nu blev tre tänder bortopererade!

Har sådana hemska rötter som inte vanliga tandläkare får ut. Så nu har jag gått med 4 stygn i munnen och det började kännas bra en stund tills det började värka i bihålan. Så nu går jag på en 10 dagars antibiotika kur. Det känns som jag aldrig kan få känna mej frisk.

Det är bara att bita ihop med det lilla jag har kvar och försöka göra nåt roligt. Så nu har vi blötlagt ett nät. Fast några firrar lär det inte bli. Sånt utvatten och på tok för vackert väder...

Resan fortsätter...

 Dag 7 och 20 april

 Då lämnar vi Zadar och tar oss till en stor camping på ön Krk.

Det var bara att köra över bron igenom berget så till höger låg campingen och där grillade vi lite reservmat Kassler.

Följande dag tog vi oss till Slovenien och Postnoja grottan. Där har vi varit en gång tidigare men vi ville kolla dom igen. Det stod att man måste kunna gå i 30 minuter. Men! det blev en timmes promenad där inne.

Här är ingången och många turister i farten.

Så här såg tåget ut som vi åkte in med. 1,5 km rätt in i berget. Sedan blev det promenad, uppför och brant nerför, herreguud vad jag var slut när vi äntligen kom till tåget och fick åka ut. Det är ingenting för gamla trötta kärringar men nu är det gjort och nöjd var jag efteråt. Nu kommer lite bilder från grottan av stallakiterna.

Trodde man skulle sova bra men det värkte i benen även mannens ben var ömma. Trodde jag skulle få det berömda bendarret när man måste gå brant nerför men det klarade jag mej i från. Och tack o lov hade jag stavarna med som hjälpmedel.

Följande dag 9 och 22 april körde vi in i Österrike och började med den långa Karavankeltunneln som är nästan 8 km lång. Efter det många tunnlar genom bergen. Österrike är otroligt vackert, foton man tar kan inte visa rättvist hur vackert det är.

Lite julstämmning med så fin snö på granarna.

Så var vi tillbaka till Tyskland och vi stannade dag 10 i staden Bayruth. Så blev det en ordentlig promenad upp och hem, tur att man fick vila på en restaurang, som vi egentligen inte skulle få komma in på för man måste beställa bord i förväg, men han ångrade sig innan vi hann gå och fick två platser längst in, där åt vi den första snitzeln.

Den här menyn för dom minsta tyckte jag var lite fyndig.

Det blev 8 500 steg denna dag och det var jag stolt över. Nästa blogginlägg skall jag skriva om nästa stad vi kom till, Celle...

Husbilsresan våren 2024...

 Nu tänker jag sammanfatta resan, mest för min egen skull för då minns man allt så mycket bättre.

Startade söndagen den 14 april med att ta Eckeröfärjan till Grisslehamn, sedan blev det långkörning för vi ville ta oss ner till Malmötrakten. Vi gjorde ett stopp för handling och mat i Linköping.

19.40 på kvällen kom vi fram till Ellygården, där blev vi välkomnade med två ägg och en bra plats i lä för vinden, för idag blåste det bra. Då hade vi kört ca 800 km!!! För mycket tycker jag.

Följande dag tar vi oss över alla broar, först Öresundsbron

Efter den så är det Stora Bältbron och så till slut lilla Bältbron och så efter det kl.1300 så är vi inne i Tyskland. Tar oss till en stad som heter Freidrichstadt, en fin liten stad med holländsk känsla med kanaler inne i stan. Då hade vi kört 414 km. Går upp mot staden och där skulle Lennart titta på modelljärnvägar, det ville inte jag. Sade jag kan sitta och vänta i hallen, där fanns ingen stol så Lennart tog en stol utifrån, men då tog det eld i tyskan i infon. Inte några utestolar skulle stå inne.

Nåja jag satte mej ute i regnet och väntade, hade ett paraply som tur var.

Några bilder från stan...

Det blev en lång promenad för mej över 7000 steg i regnet, fast jag skall ju tränas upp nu. En konstig maträtt åt jag , det var lite svårt att tolka tyska maträtter ibland. Det var tonfisk o rödlök på den och den var god.

Eftersom regnet förföljde oss så fortsatte vi förbi Celle som jag gärna besökt, vi tar den på hemvägen sade mannen, så gasade han på vidare i ca 500 km till Magdeburg. Där kunde man stå på kajen vid Elbe, stod många husbilar där.

Där blev det ingen promenad och ingen finare middag än K.M.B. (korv med bröd). Så på onsdag 17 april kör vi ner mot Passau, lite svårt att hitta nån lämpligt ställe att stanna på. Kom till slut på en typ hotell och där fixade jag en kycklingsallad till middag.

Fint såg det ut men inte mycket bilar här.

Nu lämnar vi Passau och tar oss över Österrike, vi har köpt en vinegrette för en dag att får köra motorvägen. Det tar bara nån timme så är man över till Slovenien. Vackert är det i Österrike!

Så kom det både snö och regn, det verkar som det sitter fast ovan oss. Vi kom till Maribor och där sökte vi en ställplats som hette Dragograd, vid floden Drago.

Här är vi inne i Maribor.

Här tog vi oss en stavpromenad innan vi gick till Restaurangen och åt en brakmiddag.

Lennart tog dom populära civapecci, (inte rätt stavat) och jag fläskkött på spett, så en god glass på det

Så har vi kommit till dag 7 av resan och vi tar oss ner till Kroatien och Zadar. Här har vi varit tidigare inne i staden och lyssnat på havsorgeln men nu hoppar vi den.  Nu blev det så varmt så vi kunde ställa ut lilla bordet en stund.

Nu har vi kommit till ett beslut att vi skall vända bilen norrut och börja på hemresan.

Nu slutar jag för idag och fortsätter resan en annan gång.