Vi firade att Moniz blev 4 år! Tänk vad tiden går, det är när man ser dom som man vet hur jättegammal man är...
Sedan drog vi ut på vår lilla husbilsresa, Tog skärgårdsfärjorna till fastlandet och där körde vi till Helsingfors och så med Eckerölinjens båt till Tallin.
Nu skulle jag ha lite storksafari, det tog inte så länge så började vi se deras bon. Det gick inte att stanna hur som helst. Ju längre söderut vi kom desto mer bon. Vi var en sväng in i Littauen innan vi svängde tillbaka.
Här ser man hennes unge också.
Ännu ett storkbo med unge i. Ett bo hade tre ungar i men där gick det inte att stanna för då hade jag måst gå in på gården. Det är ju så att alla storkbon är vid gårdar i närheten av djur och människor. Det lär föra lycka med sig om storken bygger bo på gården.
Vi fortsatte upp till Tartu och stod på nästan samma ställe som förra gången. vid en flod som små passagerarbåtar körde ut folk som fick känna sjöbrisen.
Till midsommarafton tog vi oss till norra sidan. Kom till en mycket speciell camping, hemma på hans gård som han hade statyer han gjort av gamla träd.
Den här passade bra på midsommarafton.
Många gamla harvar och höskördare hade han samlat i en vacker rad.
Det blev en riktigt spännande kväll, för när jag satte i bilen och kollade ut på kvällen fick jag se ett lodjur smyga förbi. Vi berättade det till ägaren och då sade han att han sett det två gånger. En gång fick han det på film. Den länken fick vi så vi såg filmen också.
Efter det tog vi sikte mot Åland igen, från Tallin till Helsingfors, så mot Korpo och färjan hem till Kökar. Dit kunde man boka, efter det stod det att det var fullt på färjorna! Men, dom ljuger lite för vi fick rum och kunde åka ända till Långnäs och vips var vi hemma.
Det var mycket bekvämt för mej att få sitta och åka runt. Hade lite problem med att ha skor på mej, för jag blev myggbiten innan vi for och det resulterade i en stor vattblåsa som Lennart fick punktera flera gånger.
Här håller den på läker, nu är det bara ett stort rött märke kvar.
Så hade vi besök av Lennarts småkusin och min Pyssling från Köpmanholmen vid Örnsköldsvik. Så en dag visade vi dem Ålands historia om kriget i början på 1800 talet i Bomarsunds center.
Det tyckte jag var intressant man kunde stå vid olika bildskärmar och följa med händelserna.
Sedan var det dags att ta Arne ut till ön Bergö, där hans mormor föddes även min morfar föddes där. Dom var småkusiner. Så flyttade hans mormor till Sverige födde en dotter som gifte sig med Lennarts pappas kusin. Och dom fick Arne, så då blev Lennart småkusin med honom och jag blev Pyssling.
Hängde ni med?
Och Bergö består bara av berg förstås. En kusin till mej Sven-Åke som också är släkt med Arne erbjöd sig att köra oss dit och runt ön.
Sedan gick karlarna iland och upp till en annan kusin Gus som också fick träffa Arne. Vi två kvinnfolk hade svårt att ta oss ur båten så vi satt helst kvar i stället för att bryta benen av oss. När vi kom tillbaka till båthuset då måste vi klättra ur och det gick bra... med hjälp av lite lådor att förlänga benen.
Så blev vi bjudna på mat hos Sven-Åke och hans fru, porterstek av rådjur. Mycket gott. Så kunde Lennart hjälpa till att lösa gåtan om dom hade en sextant eller en oktant i skåpet.
Så kunde han berätta att det var en oktant, dom användes före sextanten. Dom såg också vilken båt den har varit på.
Nu måste vi hålla oss hemma, han har lite möten han skall på. Efter detta år så tackar han för sig och går ut ur föreningen. Han tycker det är ett passande att vara hemma och passa på möten och träffar, som logdans, danscafe, och utfärder som hör till att hålla pensionärena i gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar