Med mycket tjat så fick jag ut mannen...

 att slåss mot ännu mera vass!

När vi röjde upp för några år sedan i skogen där det var fullt med alar, så då kom ett nytt problem, för då tog vassen över. Nu har jag för längesedan tröttnat på att se den. Så idag fick jag han att först äntra lilla pissmyran

Då körde han runt runt med den tills det mesta låg nere. Så efter det bytte han till grävarmonstret...

Den där har gjort mycket bra jobb åt oss när vi har byggt, bra till mycket det gamla åbäket.

Nu kunde han dra upp en rotvälta sen Alfridas tid, när vassen kom bort så kom den fram.

När nästa vår kommer och vassen börjar visa sig igen då skall vi köra med gräsklipparen där och hålla efter. Så nu har gräsmattorna ökat med ganska mycket, tur att vi är två som klipper...

Nu är det slut med husbilande för i år!

 

Nu har vi plockat allt ur husbilen och ställt in den för vintern. Så får vi se hur det blir nästa år med resandet om coronan har lugnat ner sig så man kan komma bort på en längre resa.

När vi var uppe i Österbotten  så kom stormen Aila dit med full kraft.

Vi stod i Kaskö den natten och vi blev omruskade ordentligt i bilen. Vi parkerade så inte nåt träd skulle nå oss och det var bra det. För så här såg det ut bakom bilen när vi vaknade...

Så här såg det ut längs med vägen på väg söderut. Påminde mycket om Alfrida stormen som härjade förra vintern hos oss.

Nu är vi hemma och Lennart har klippt bort dom sista vasstråna som vi retat oss på. Så var vi ut med nätet, det var så vackert på sjön och fiskelyckan blev god.

En 4 kilos laxöring, 3 gösar och 4 abborrar, Helt lagom att ta hand om utan att det tar hela dagen.

Så hade jag några vänner som hade en Mårbacka pelargon som var för stor för dem att ta in den. så dom tänkte kasta den. Jag sade att kasta den åt mitt håll då.

Jag satte in den i uterummet och då började den blomma ännu mer, så vi får se om jag kan få den att övervintra. Skall försöka...

Nu är vi på språng...

 

Här åker vi med Alfågeln till Torsholma sedan kör vi till Åva och där åker vi med Viggen till Fastlandet.

Så kör vi upp till Nystad där vi far runt och kollar staden och äter en burgare på Bistro Bay innan vi tar oss ut till skärgården och en camping där vi är för oss själva, Nu är det ingen trängsel på campingarna.

Följande dag farvi först in till Björneborg, strosar runt på torget, dricker kaffe med nygräddad munk. För är man i Finland äter man mycket munkar.

Så kör vi ut till Mäntyluoto, en hamnstad som man hört om sen barnsben. Vackert var det där och vädret var toppen. Så tog vi oss till en camping 'Siikaranta' i närheten som var toppen, stod riktigt nära havet.

Där var det två husbilar till förutom oss och så fick vi se en fin solnedgång.

Så nästa dag kör vi till Sastmola, där vi gick på en kyrkogård och sökte några gravar om det kunde finnas nån från flickornas förfäder, På en samling krigsgravar hittade jag nog någon som kan vara bröder till deras farfar som stupade i kriget. Skall försöka luska vidare så småningom.

Så vidare till Närpes och kollade in deras 150 stycken kyrkstallar, dom äldsta från 1700 talet.

Så fortsatte vi till Vasa och ut mot Replot och över den fina bron.

Vi körde till Södra Vallgrund som jag läst om att dit kom döttrarnas förfäder som var Valloner och slog sig ner. Där drack vi kaffe och sedan åkte vi tillbaka och mot Malax och till Åminne där vi stod senaste natt.

Nu står vi i Kaskö och nu börjar stormen öka på sig här. Dom lovade att klockan 17.00 skulle den börja och det känner vi verkligen av. Det ruskar som bara den i bilen.

Så det kommer att vina runt bilen i natt...

Finns det nytt att skriva om?

Inte mycket...

 Lite bilder från rivningen kan jag bjuda på.

 Herre min je, vad lister det finns, tak-golvlister i massor. Dom kastar vi ut genom det öppna fönstret och sågar dom i lämpliga längder som vi kan elda i köksspisen.

 Vad denna man sliter och även svär ibland, eller ofta för han som byggde om huset gillade verkligen att spika. Vi kan konstatera att det är väl byggt och även noggrant målat i alla skåp och garderober.

Vi har fått fram stockväggarna från när det byggdes upp 1912. Dom kommer jag att elda upp med stor andakt.

Så kommer det fram lite gamla tapeter. Det får mej att tänka på tv programmet 'Det sitter i väggarna' som jag gillar. Det sitter nog mycket i dom här väggarna också.

Så på kvällarna eldar jag upp byggrens i kaminen i uterummet, nu undrar jag vad det var för gubbe som visade sig i elden ikväll?

Snart kanske det händer lite mer, för på söndag åker vi i väg med husbilen till Finland på en så kallad 'ruskaresa' och kollar alla träd som byter till höstfärgerna. En sväng upp till Vasa längs med kusten och tittar in till städerna längs kusten.

Vi river och river...

För nu har jag bestämt att det gamla huset skall bort. När det blåser så ramlar det ner saker som sitter löst. Huset är byggt 1912 Men 1969 rev min pappa bort inredningen och byggde om i modernare tappning. Så nu river vi det som byggdes upp 1969 och jäklar vad mannen som hette Huldin har byggt noggrant och massor med spikar har han slagit in. Det märker vi nu!

Nu har Lennart slitit hårt med att få bort alla innerdörrar och karmar. Nu har vi kört dem till Emmaus. Och i morgon skall vi in med ett lass möbler som har stått därinne.

Även tre uppsättningar av sådana här garderobsdörrar har han fått bort. Tror nästan det är jobbigare att riva än att bygga.

Så bland det viktigaste just nu, är ju mitt barnsbarnsbarn Moniz. Som jag har fått träffat och umgåtts med nu. 

Så idag var vi på födelsedagskaffe till Arvid som blivit 24 år! Bredvid honom kusinen Conrad som är 25 år.

Här är mamma Zandra, pappa Casper och farbror Conrad. Casper har skadat sitt öga, han ser inget med det. Högg ved och en kvist snärtade till ögat på honom. Nu väntar han på operation och bland annat ny lins och hornhinna. Ingen kan lova att han får full syn tillbaka men kanske lite får vi hoppas. Han kommer att bli sjukskriven 1 år efter operationen så nu får han verkligen få njuta av papparollen länge. Så det är ju nåt positivt i allt elände.

Så lite fågelliv i viken...

 

Nu är det en grupp med 10 kanadagäss som dyker upp på min strand med jämna mellanrum, man ser att två håller vakt, antagligen föräldrar och dom andra 8 äter för brinnkära livet. Det är bra att dom ansar gräs och vass och så gödslar dom samtidigt.

Vackra är dom i mina ögon. Har också lärt mej se skillnad på kanadagäss och vitkindad gås, då är hela ansiktet vitt.

Här är mina knölsvanar och med sällskap av en häger.

När häger nummer två tänkte landa då protesterade herr svan så den måste flyga vidare.

Igår dök även en familj sångsvanar upp med 5 ungar. Första gången jag såg dom här. Det tyckte inte min knölsvan om, så det blev lite bråk där. Men tydligen gick ...

Sångsvanen som segrare, för i dag kom dom upp på knölsvanens revir och han vågade inte göra någonting. Bara hålla sig en bit ut i vattnet. Har hört att sångsvanen är ganska tuff av sig.

Så ser mitt liv ut just nu, springer med kikaren och kameran och håller reda på alla naturens under.

I går hade vi besök av två olika kattor, en skrek och jamade, satte ut bild av den på fb och fick ett snabbt svar vems det var, drygt en kilometer bort. Idag var den här igen och hade en riktig konsert för oss. Tog inte länge innan jag fick klappa den och lyfta upp den. Då hämtade jag en bur och lockade in den i den, stängde fast och for hem med den. I kväll kom det ett tack och en bild när den låg hemma i en säng och njöt. Hoppas nu att den hålls hemma, för han har nog lite för många kattor och alla brukar inte dra jämt. Så jag blir nog inte förvånad om den dyker upp igen...

Vacker är den, men liten och klen och inte kastrerad och lite för pratsam för mej för att få stanna här...

Så var det slut på den resan...

 

Som blev en bra resa utan att det krackla som vi säger på Åland.

Dom sista dagarna var vi ute mot Finska viken där kalkstensklipporna stupade ca 60 meter ner mot sjön.

Med ett vatten fall. Jag orkade inte gå längst ner, men det orkade min raske man. Men det var mycket stön på väg upp.

Till den här nivån tog jag mig och kände mig mycket duktig.

Här en bild från starten, den här farbror gick inte längre ner han, klokt gjort...

Så efter det åkte vi till vår camping som också låg nära kusten, även där fanns det trappor.

På väg ner, räknade jag att det var ca 70 trappsteg ner.

Den sista biten fick mannen gå och posera med finska viken svallande i bakgrunden.

Här på väg uppför, som bevis att jag var ner också. Men när jag kom upp så kom det berömda 'bendarret' som skidskyttarna brukar drabbas av. Så jag förstår att dom kan bomma efter det.

Så tog vi Eckerölinjens färja Finlandia från Tallin till Helsingfors på drygt 2 timmar. Nu fanns det massor med färjor där, när alla går dit nu istället för Stockholm. Så Tallin kommer att blomstra efter denna pandemin.

Där efter blev det fyra olika färjor i olika storlekar innan vi kom hem. Först från Galtby via Kökar, Sottunga till Föglö. Där körde vi av och vidare till Färjan Skarven som går mellan Degerby och Svinö. Så var det bara 10 km hem...