God fortsättning...

Ja nu är vi inne på år 2017. 

Tänk vad tiden går. Man får vara glad så länge man orkar hänga med.

Vi hade vi tänkt elda upp en rishög och gallra lite i skogen.

Men se det sket sig. Vattnet kom upp och så blev det is där. Så nu är det bara att vänta på våren.

Så måste jag få visa min fina julgran, som jag är nöjd med. Den varken barrar eller dricker vatten. Och aldrig har katten försökt klättra i den. Men snart är det dags att klä av den.

Så har jag fått en ny mani! är ju lite spelgalen. Men tack och lov aldrig med pengar. Vet inte hur många år jag spelat mahjong på fb säkert 7- år. Wordfeud eller Betapet som det hette när jag började det var 2006. Det vet jag, fast nu har jag fått över till Wordfeud. Där spelar jag med i en serie i Sverige. Blir tilldelad 11 spelare var tredje vecka. Och som inte det skulle räcka så spelar jag under Lennarts namn och på hans platta också.

Men nu har jag börjat pussla också på datorn. Sitter och stirrar så ögonen blöder.

Fast man måste inte alltid ta 300 bitars. Varje morgon så spelar jag dagens pussel. Det är ett litet pussel som tar ca 5-6 minuter. Vill ni prova så är adressen dit Spela.se och så heter det 'pussel helt enkelt'

Nå det här är nog övergående, för sedan när solen återvänder vill man nog vara ute och röra på sig.

Nu är julen slut, slut, slut...

Vi är hemma igen.

 Var riktigt trevligt men ångesten kom ju smygande, för mycket att äta, fast man ändå försökte välja.

 Julbordet var ingen höjdare. Det var ju bra det... Men trerättersmiddagarna var riktigt bra!

Första dagen var vi ut och gjorde stan och det tog inte lång stund innan jag nådde målet!

Så på kvällen var det julbordet. Vi satt alltid på samma plats. Hade väl inte några alerta bordskamrater. två göteborgare satt vi bredvid. Kvinnan var pratsam och glad men mannen var en sur sak. Tur att man inte behövde umgås med honom... Vi åt och höll tyst.

På juldagsmorgonen sov dom som tur var! Vi var uppe lite efter 05.00 och gick ut och fick varsin fackla. Vi var säkert ett sextiotal personer som sedan tågade till kyrkan ca 100 meter bort. Borde ha fått tåga lite längre för det var så vackert och fin stämning.

 Så kom vi in i den vackra kyrka och det spelades fiolmusik av några spelmän vid ingång och utgång. Prästen var förkyld, han hoppades att Gud skulle hjälpa honom med hostan under predikan och det lyckades han.

 Så när julevangeliet skulle läsas, så lästes det av en invandrare på persiska, sedan varvades det med svenska och dalmål. Det var ju lite annorlunda.. Så blev det uttåg av fiolmusik igen. Fast jag såg inte Kalle Moraeus!

Efter frukost så tog vi oss en bilfärd först till Orsa, och inte såg jag han där heller. Så fortsatte vi till Älvdalen. Där sökte vi på GPS en efter Carl Philip och Sofias bänk som dom fick som bröllopsgåva av kommunen. Vi hittade berget, att ta sig dit var svårare för mej. En liten upptrampad ojämn skogsstig på 1 km. Så vi svängde ganska snabbt. Min fot klarade inte av den ojämna stigen. Vi får ta den sommartid nån gång om vi har vägarna förbi.

 Så nu skall vi fundera ut var vi skall fira julen nästa år. För ett nytt ställe och ett nytt äventyr måste det bli.

Nu är vi framme...

Vädret har varit helt bedårande på väg hit till Mora.

Nu skall vi fira julen här. Prova på hur det är att vara bekväm av sig och sätta sig till dukat bord!

För när jag tänker tillbaka på alla jular förr när man jobbade på Prinsessan, så kom man hem kanske dan före eller någon dag tidigare och all mat skulle ordnas. Oftast var svärföräldrarna hos oss och Lennarts två pojkar. Det skulle städas och klappar skulle slås in. Maten stod jag också mest för, fick ju hjälp men potatisskalning förstås. Oftast stannade dom över nyår. Roligt hade vi med mycket kortspel på kvällarna. Men jag undrar än hur jag orkade.

Det är många som håller på så nu också förstås.

Nu skall jag bara njuta...

Här är Kyrkan taget från vårt fönster. Hit tänkte vi tåga med ett fackeltåg på juldagsmorgonen och gå i mitt livs första julotta.!

När vi kom fram var det kaffe med kakbord. Livsfarligt goda kakor. Och dom skall finnas både lördag och söndag.

Här är vårt rum, fint som snus. Hoppas bara att sängarna inte är för mjuka.Annars har jag gott om kuddar som jag gillar.

Nu i kväll skall vi få äta en tre rätter middag, Spännande och se vad det blir? Så i morgon är det julbord och på söndag en tre rätters till. Bra det, för julmat vill jag inte äta i flera dagar.

Hemma får man ju gå och gnaga på resterna i flera dar. 

God Jul på Er mina Bloggläsare.

Ibland får jag en enorm längtan...

Efter vissa böcker!

Fast mest är det nog känslan jag saknar.

När man var ung och läste dessa böcker jag var helt uppslukad av dem, sträckläste med andra ord och så kom det en tomhet, jaha, och nu då? var skall jag få tag i en likadan bra bok?

Här visar jag Prostmamsellen men det var tidigt sjuttiotal, Driver Dagg Faller Regn  och Moln över Hellestad läste jag väl kanske i samma veva. Dom var ju skrivna mycket tidigare...

Folket på Innhaug har jag läst tre gånger. Dom två sista gångerna när jag läste den hade jag med den till stugan på Rönnskär. Varje sommar vi är där tänker jag på att jag borde tagit med den. För att kanske få samma känsla tillbaka?

När jag tänker tillbaka på mitt läsande så har jag fortfarande min allra första bok kvar, fick i julklapp 1958. Häxan Pomeripossa och andra sagor. Av Barbro Svinhuvud.

Sagorna försvann snabbt, vi fick alltid varje vinter en årgång av Allers av granntanten, och där fanns romaner som tex -Det gäller ditt barn,-Den långa flykten, -Seger i mörkret och många många fler.
Har För många Allers romaner kvar, skall nog gallra där...

Så 1963 började jag köpa Angelique, då gällde det att spara undan pengar så jag kunde köpa nästa. Dom var ju inbundna och dyra för mej som inte var vid nån stadd kassa! Gällde att gno på och rensa i löklanden. Det blev 14 stycken som är kvar än...

Så efter det vart det väl mest kärlek på egen front och barnafödande....

På sjuttiotalet kom jag på Sigge Starks böcker och det var en hel det. Alla har jag kvar än.
Minns att jag sällskapade med en intelektuel tysk kille som hade så roligt åt mina Sigge Starks böcker,så han köpte er BRA bok åt mig. Främlingen av Albert Camus, som hade fått Nobelpriset. Fattade inte ett dugg av den boken. Kanske man skulle läsa om den? Har den kvar än...
Så var det Cathrine Cooksons böcker om jämmer och elände, dom finns kvar än...

Så kom åttiotalet och Sagan om Isfolket och dom 48 är också kvar. Läste också då Barbara Woods böcker, skitbra är dom och dom är också kvar...
Belva Plains böcker läste jag också som är bra. Och många många fler som jag inte orkar räkna upp nu.

På nittiotalet började jag släktforska och då gick mycket tid till det.

Nu har det blivit många bra böcker men gärna om gången tid, kriminalare är jag inte så förtjust i.

Nu gäller det mest Elisabet Nemert och så Simona Ahrnstedt som skriver väl lite mer tantsnusk som dom säger men böckerna är bra och spännande. Och deras böcker har jag ju också kvar...


Nu skall jag försöka gallra lite i mitt bokgalleri, det finns många böcker som inte behöver stå kvar...

Med andra ord jag längtar efter en tjock saftig spännande bok som slutar lyckligt.

Pernilla! du har ju börjat på en ny??

Jag trodde jag var dödssjuk...

För drygt en månad sedan fick jag klåda på vänster ben på smalbenet, då började det slå upp ett utslag som såg så konstigt ut. Aldrig sett nåt liknande. Sade inget till mannen på en vecka men när jag började se spöken både natt och dag så visade jag honom det. Då jäklar körde han mej till hälsocentralen, eller vi kan fortsättningsvis kalla den för 'gissningscentralen'!

Kom in till en sköterska först som tyckte det såg 'roligt' ut! Roligt sade jag, det tycker inte jag. Nå ursäkta det är så vi säger som är finlandssvenskar, om nåt som ser mystiskt ut.

Nåväl hon fixade tid om en vecka till läkare och skulle det förvärras så skulle jag komma tillbaka. Hon tog också ett bakterieprov som skulle ta en vecka att få svaret. Så lade hon om ett förband med sprit på som skulle torka ut det.

Så efter en vecka kom jag till läkaren som inte heller kunde säga vad det var. Hon gissade på fästingbett, då sade jag att fästingarna på mej biter inte fast sig på mitt benigaste sak jag har på kroppen. Dom väljer nog alla mjuka veck i stället. Dom vet jag också hur ser ut. Jag påpekade att min syster hade haft ett elakt sår på benet så därför blir man ju orolig. Hon tog ett kort med sin telefon och gick in till en kollega som inte heller kunde säga vad det var. Men dom ville inte börja skära och ta prov när det börjat läka. Så det var bara att gå hem inte ett dugg klokare.

Så kom Petra hit, hade inte velat säga nåt, för man såg ju framför sig cancer eller mördarbakterier så tids nog får dom väl reda på det. Men Lennart började berätta om såret så jag visade det för Petra. Och hon säger, det där är RINGORM direkt!

Så det hon visste kunde inte en sköterska och två läkare inte kunna.

Så googlade jag på det och såg bilder och visst var det ringorm!

 Ringorm är en svampinfektion som man kan få av djur som bär på smittan, men dom behöver inte vara sjuka. Mest kommer smittan från kor och marsvin. Så nu undrar jag om Kassimirremurr är ett marsvin?

Så kunde jag läkarens e-mail skulle jag berätta det för henne!

En liten helgrapport...

Till Stockholm kom vi och där började det snöa ordentligt.

Så går Jerry och blir sjuk och ställer in sitt uppträdande. Kanske han fått en kråka i näsan?
Nå, han måste väl få bli förkyld han med. Vi lär få pengarna tillbaka, tänker på dom som kanske tog in på hotell och sånt det lär dom inte få tillbaka,

På oss gick det ingen nöd. Mat fick vi och en spelkväll blev det, på tok för länge. ibland tror man att man är 25 år igen och orkar vara uppe hur länge som helst. Men kul kväll blev det.

Så tog vi oss hem på söndagen och det snöade igen. Fast när vi kom hem så inte en snöflinga!

På måndag var det dags för Luciacupen i boule. Jag är ganska nöjd, kom på 20 plats, mitt i raden kan man säga och andra bästa Lemlandslag. 34 lag var vi.

Nu laddar jag för en tre rätters middag i morgon. Skall ha Petra o Pålle och hans danskar på middag.
Man fattar inte mycket av det dom säger så jag får väl säga till dem att 'låta maten tysta mun'

Det är bara att hålla med så går det nog bra...

Dagarna bara går och går...

Och jag får inget bloggat! Det händer inte så mycket nu. Två dar i veckan har vi spelat boule för nu närmar det sig den stora tävlingen.

Luciacupen i Eckeröhallen på måndag. När vi började boula i Roseboule för två år sedan var vi ca 15 pers som spelade. Nu har vi ökat på oss så vi är 30.Till Eckeröhallen far vi med 6 lag, 18 st.

Det gick ju inget vidare för mej i fjol för då kom mitt lag 26-a. Och nog är det tusan om jag inte skall få klättra lite högre i år. Fast man har två till med i laget som också skall prestera lite får man hoppas.

Nå huvudsaken är att man har roligt och rör på sig. Nästa blogginlägg får ni höra hur det gick.

I morgon tar vi morgonbåten och drar till Stockholm. Så skall vi gå och lyssna på Jerry Williams på Scalateatern där han kanske gör sin sista grej. Men vi har varit på flera spelningar med honom och dom skulle alltid vara dom sista. Tycker han är så jäkla bra och så syns det att han har roligt själv.

Skall bli roligt att komma ut och lufta sig lite, är ju snart 2 veckor sen senaste kryssningen. ;-))

Annars sitter jag mest hemma och tittar på mina fåglar. Nu var det en som ville ha mina bilder när han skall skriva i Nya Åland i sin 'Naturruta'  Det känns ju kul. Han påstod att han inte hade trott att stjärtmesarna skulle söka sig till fågelbord, så jag skall känna mig stolt som fått dom till mej.
Så därför får ni ännu en bild av dem med Hacke Hackspett.

Visst är dom läckra. Dom är lite som spökfåglar. Ett tu tre dyker dom upp och lika plötsligt försvinner dom. Måste börja kolla åt vilket håll dom flyger. Har hört att dom gillar att vistas vid alar och det har vi många av nere vid sjön.

Så ligger faktiskt isen kvar på viken ännu fast det varit några varma dagar. Det är bara andra gången den frusit fast. Efter tredje brukar den ligga kvar, Fast inget är som förr mera. Idag var svanarna hit och landade, men dom flög bort igen när dom såg att här blir det inte nåt att äta.

Nu får ni ha en trevlig Helg, för det tänker jag ha...