För igår kväll skulle han hämta en grej från garaget. Kommer in som vanligt och snavar i avsatsen intill tvättstugan och landar på vänster sida.
Här hur han skriker 'satan' men det gör han ju lite nu och då när det krånglar. Så jag satt tyst och lyssnade om det skulle komma lite mer ljud. Då skriker han på mej och jag rusar dit och ser han ligga i plågor på golvet!
Man blev ju lite till sig så jag skulle försöka få han i 'framstupa sidoläge' som man hört om, men då skrek han ännu värre. Så jag hämtade en filt och lade över han och han ville ha nåt under sig så jag försökte få hans morgonrock under honom. Så till slut fick jag honom att ta en av mina morfintabletter så jag skulle få honom i säng. För vi tänkte att vi far in i morgon om det inte blivit bättre.
Han kunde inte röra sig utan att skrika av smärta och jag försökte dra honom mot sängen på morgonrocken,. Fast det gick inget vidare. Så till slut ringde jag efter ambulansen. Men sade att kom inte med några blåljus på!
Då kom dom och han fick bra hjälp med smärtstillande direkt i armen och så skopade dom över han på båren, så han kunde ligga stilla. Skickade med telefon och kläder med honom, sedan var det bara att vänta...
I morse ringde han och sade att dom röntgat honom och han väntade på ortopedens utlåtande vad som skulle ske. En timme senare ringde han och sade kom och hämta hem mej. Ta med skor också.
Far dit till akuten går in och säger att jag skall hämta hem min man. Så sade jag hans namn. -Men nån sån hade dom inte där. Kom ännu en sköterska som ruskade på huvudet och sade att det finns ingen sån här. Men ändå frågade hon om jag var anhörig!!!
Så då tog jag min telefon och ringde upp honom och sade att dom påstår att du inte finns här. Vet du var du är. Jo jag är på ett rum fråga om dom har en sköterska som heter Charlotte sade han. Jo sade dom till mej det hade do, Ja då är han på rum sju!!!
Vilken tur att jag är lite envis då annars har jag farit hem utan gubbe sade jag till dem. Dom skämdes nog och påstod eftersom han var utskriven så fanns han inte.
Så här sitter han nu, med spricka i överarmen och påtar i sig morfin och vanliga värktabletter. Doktor påstod att det skulle självläka. Men ortopeden skulle ta kontakt efter en vecka och titta till hur det helnar. Vi får hoppas att han finns kvar där så ortopeden hittar hans journal.
Vi får se tiden an hur det blir med vår husbilsresa söderut. fast den skall han på säger han, för jag skulle köra i så fall, Men det får tiden utvisa. Vad det anbelangar med den beträffenheten...
3 kommentarer:
Nå det var ju tur att det "bara" var armen. Tur att du är på benen i alla fall och kan passa upp nu, men det där husbilskörande kanske du ska ligga lite lågt med, men varför skulle inte du klara det?? Skulle säkert gå galant. Hoppas mannen kryar på sig snabbt, han blir säkert rastlös att vara i stillhet kan jag tänka mig, Hälsningar Helena
Kanske det är "någon" som tycker att han ska ta det lite lugnt ett tag, han verkar ju flänga på och jobba hur mycket som helst.. ;-)
Var det då han kraschade ditt penningträd då? / Hälsar Åsa
Åsa! Nej inte då, men när han inte lyfte på foten tillräckligt från verkstan till grovköket. Det finns en tröskel där, den enda inne i huset.
Helena! Nu går det än så länge bra när han tvingas att sitta still. Men sedan han börjar lite tillfriskna så kanske det är bättre vi är ute med husbilen än han går som ett djur i en bur här hemma och inte kan göra något.
Skicka en kommentar