Sömnig, trött och orkeslös...

 

Det enda som piggar upp mej är när jag får titta på mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn!

 Så nu kommer det några bilder av dem...

 Här min dotter  Pernilla som håller i mitt barnbarnsbarn Ebbe och så två av mina barnbarn i bakgrunden, Casandra och Conrad.

Så den duktiga fiskaren August snart 14 år.

Så den söta lilla Moniz som ville hjälpa till att mata sin kusin Ebbe.

Så lilla Ebbe som snart blir två månader den 5 november.

Så helt plötsligt blev jag lite piggare och kanske ni lite tröttare....

En irriterande period...

 

Det kanske blir så om inte ens planeter står rätt. Mina har nog krockat med varandra denna vecka.

Varit så arg och irriterad och det är ju den stackars mannen som råkar ut för det. Som några exempel, han plockar aldrig undan sina saker allt dräller han runt i verkstan och garaget, han smaskar för mycket, han löser korsord för mycket. Värst av allt är att han inte kommer sig ut att riva i gamla huset, som jag går och väntar på. Nu har jag insett att det lär inte hända i höst heller. Nu har det kommit andra saker  som är viktigare!

Nämligen skogen...

Här ser ni en del av den. Det ringde en man från nån skogsvårdsgrej och sade att han vandrat igenom den och sett att vi hade granbarksborren där, så han sade att vi borde rädda alla friska granar nu!  Helst ville han att vi skulle kalhygga. Men där är mannen och jag ense, inget sånt. Så mannen kontaktade en annan skogsgubbe som kom och tittade. Han har fixat till en annan skog här i närheten och den såg bra ut. Så vi gav honom fria händer.

Vips var dom där och började med förarbetet och det betyder att dom har röjt undan alla mindre granar och annat sly innan dom kommer dit och kapar bort alla friska granar och så skulle dom glesa upp i en tallskog vi hade så vissa tallar kan växa till sig.

När mannen såg alla mindre granar ligga där som inte skall tas tillvara, så blir han sjuk i kroppen. Inte får nåt gå till spillo. Så nu lär han nog vara där och rädda dom stackarna. Såga bort alla kvistar och ta stammarna tillvara. 

Nu har vi köpt hem pepparkakor så jag hoppas jag blir lite snällare fram till jul.

Idag gratulerar jag mitt äldsta barnbarn som fyller 35 år. Här bilden från våren när vi försöker gömma våra stora magor. Hon har blivit av med sin, medan min är kvar...

Det viner i knutarna...

 Men annars vackra höstdagar. Tycker verkligen det blev fort höst i år!

Vi har haft fina fiskardagar ändå.

Varit många nätläggningar och det känns i mina axlar. Utöver gösen så har det suttit massor med skräpfisk och många maneter. Så det har varit tungt att dra upp nätet.

Men när man får gös så är det mödan värt.

När man kommit så här långt att det bara är att vaccumförpacka dom och in i frysen. Nu är det några blåsiga dagar framför oss så då får jag passa på och vila upp axlarna.

Den här tiden andra höstar har vi fått mycket sik, endast två sikar har vi fått tills nu.

Så hittade jag några trösterika ord i Allerstidningen, som jag absolut tror på...

Roligt att vara hemma igen...

 Lika roligt var det att fara iväg med husbilen. En trevlig resa hade vi och allt gick bra.

Nu skall jag fortsätta med mina sagofigurer där jag slutade igår.

I Tendelburg hittade vi Rapunzel och hennes torn

Här ser ni hur lång hennes fläta var som häxan och också prinsen klättrade upp på. När man läser deras sagor är dom verkligen grymma. Dagens sagor är lena som honung...

Inte så långt bort låg Törnrosa slottet. Där var det inte mycket mer än att vandra runt och genom deras trädgård. Då kom jag att minnas när jag var ca 8-9 år och från skolan fick vi komma på teater på stadshuset och se just Törnrosa. Dessa scener sitter som klistrade på näthinnan. Man hade ju inte sett tv eller film förrr, så det var en upplevelse för mej. Detta slott låg i en by som hette Sababurg.

Så sökte vi upp en by som heter Bergfrihet och där mötte vi Snövit och dvärgarna.

Men dom hade inte tid med oss för dom var på väg till gruvan, hej hå vi till vår gruva går.

Följande dag tog vi oss till Alfeld. Där skulle Rödluvan och vargen finnas. Vi tog oss upp till stan, men regnet öste ner. Här hade det varit fint och gått runt och tittat på alla vackra hus.

Här ser ni en folktom stad, vi som hade tänkt tillbringa stan tills det blev matdags, Mest stod vi och tog skydd för regnet. Inte en skymt av Rödluvan och vargen.

Och stirrade på deras pyntade fönster. Till slut tog vi in på första bästa restaurang och där var det fint, jag åt gnocci med gorgonzola och Lennart nån annan pasta. 

Det var så mycket mat så servitören erbjöd oss doggybag, så då var middagen klar tills följande dag. Den dagen hände inte så mycket regnet höll oss sällskap igen. Vi körde till en stad som hette Braunsweig. Dör stod vi på en ställplats vid ett stort badhus. Där fick man använda toaletter och duschar .allt kostade 13 €inklusive el. Dom är lite mer gästvänliga med husbilar inne i städerna än hemma i Mariehamn.

Tisdag 20 september tar vi oss upp till Lünenburg, när vi kom dit kände vi igen oss när vi kom upp på stan och jag fick se husen som jag fotade förra gången vi var här.

Många fina hus här också. Men sedan på kvällen kände jag mig sjuk med hosta ont i halsen och feber. Skivade en rå gullök med hett vatten på som fick stå och dofta i husbilen, så in med några panadol och gurgla i vodka. Så bestämde jag mig för att stanna i sängen...

När jag steg upp på morgonen fick jag ett jäkla näsblod. Vilade en stund och tog nya tag. När vi sedan styrde kosan mot Lübeck kom nästa näsblod, inte lika kraftigt.

Jag som hade tänkt göra staden, blev liggandes i sängen hela dan. Följande dag torsdag kändes allt bättre och vi fortsatte mot Puttgarden, där några pirater väntade på oss på vägen till Bordershopen.

Sedan hände väl det inte så mycket mer, vi stannade en natt i Saksköping över natten och tog varsitt smörrebröd till middag.

Följande dag över bron och så tog oss till Falkenberg och deras gästhamn.

Och där blev det regn igen till natten.

Till Ullared far jag inte frivilligt!!! Fast det låg så nära... Så tog vi oss till Borensberg på lördag. Nu börjar hemlängtan sätta till. Men vi måste vara kvar i Sverige till måndag morgon för då fick Lennart hämta ut sitt nya ID kort han beställde innan vi for.

På måndag kväll kom vi hem och då var det dags att börja elda i pannan och köksspisen för att få upp värman i huset.

Nu är allt tillbaka till det normala för nu ligger nätet i sjön och skall bli spännande vad det bli i morgon.

 

Nu äntligen kom jag igång med bloggandet, när det är sista kvällen. Tipsade mannen igår om att vi skall köpa en ny kabel att ansluta med. Då lyckades det. Han har så många kablar men inte många som fungerar.

Vi tog oss ner till Tyskland över bron  först och sedan Rödby Puttgarden. Så till den första seriefiguren i Buxtehude som var Haren och Igelkotten

 Dagen efter tog vi oss till Bremen. Blev en lång men fin promenad in till alterstad och där var det ett fint torg som vi inmundiga det ena och det andra. Hittade även Stadsmusikanterna.

Efter en snitzel på stan blev det taxi hem. Alla kvällar blir det tidigt sänggående. Vi sitter bara och gäspar så det bästa är att lägga sig och vänta på morgonen.

Tog oss till Hameln och sökte upp Råttfångaren från Hameln där. Men innan vi fann honom så kryllade av råttor bland gatstenarna.

Så nästa dag for vi till en liten by som hette Polle. Det var askungens slott vi hittade där. Men ingen sko hittade vi för slottet var inte öppet då. Vi var för tidiga. Dom höll på att ställa iordning en höstfest.  Så vi drog vidare.

Nu börjar datorn att söla så nu slutar jag för denna gång och fortsätter när jag kommer hem. I morgon tar vi färjan hem och jag har hört att kattvakten behöver hjälp med kelandet, han börjar bli för närgången Är själv nöjd med resan men om ni orkar så kommer det en fortsättning...

Mycket djur och natur nu...

 

För nån dag sedan fick jag syn på en massa konstiga vita fåglar som satte på det ledsna båthuset på andra sidan viken.

Då förstod jag att det var Ägretthägrar, såg någon tidigare i sommar här. Nu räknade jag till 10 stycken för dom satt i vassen bredvid och så några uppe i träden.

Läste på att dom häckade första gången i Finland i Borgå 2018.. Så lite sällsynta är dom. Dom har bo högt i ett träd och föräldrarna matar dom i ca 50 dagar tills dom blir flygfärdiga.

I morse räknade jag dem till 11 stycken. Det kanske är så att ungarna har fötts här omkring och nu börjat flyga. När jag satte in bilden på Vädersidan så blev den populär så dom pratade i Ålands Radio om fotot och så lite om Ägretthägrar.

Dagen efter Ägrettmötet så mötte jag ett annat sällsynt djur.

Vi fick en Ål på nätet, den satte fast i sista ändan och jag blev förskräckt först  undrade vad det var för konstig fisk så ryckte jag till och fick upp den i nätbunken då såg jag att det var en ål. Lite hjärtklappning blev det för vi undrade hur vi skulle klara av den.. Den låg stilla och lugn i bunken tills vi kom hem

Vi ringde en vän som kom och tog vara på den. Han blev glad och han vågade hålla i den också! Det var ingen liten en. Han skulle röka den. Men när jag satte ut den på vädersidan blev det nästan ett ramaskri. En del på stod att den var fredad och 3,500 € i böter om man dödar den. Men som tur var så var den inte fredad just nu. Så jag hoppas att det var den enda och sista ålen jag drog upp..

Nu idag skall jag laga min omtyckta fiskgryta till middag för några vänner, så skall det packars in kläder och annat som vi behöver på vår husbilsresa till Tyskland och 'Sagovägen'

På måndag drar vi men först till Casandra och få träffa hennes baby, skall bli så spännande att få träffa honom. Så hoppas jag att jag kan blogga lite från resan. 

Nu i natt eller sent igår kväll...

 fick jag en ny titel.

Mormorsmor. Då Casandra födde en kille som kom med fart, så barnmorskorna kallade honom för raketen. Nu måste jag vänta ända till måndag innan jag får se honom live, och kanske känna lite.

En helt normal baby med måtten 3050 gr och 50 cm lång. Så bråttom han hade till världen så får dom nog spänna fast rullskridskor för att hänga med honom.