Med lite påtryckningar lyckades det...

 

Lennart ringde operationskordineraren och berättade hur ont jag hade och frågade när jag har tid. Ja inte finns hon med före midsommar sade hon och sedan börjar vi dra ner på operationerna under semestertider. Då förklarade han att jag inte kan äta starka värktabletter efter som jag redan haft 2 blödande magsår och att blir det nåt återbud kan jag komma snabbt. Skall notera det sade hon.

Några dagar senar kom detta kallelsebrev, 14 juni, tack och lov, för det blir bara värre för var dag som går. Så nu har jag tre veckor kvar, det kunde ha varit tre månader! Tröstar mej med att mina två knäoperationer var nog värre än stundande höftkulan som skall bytas ut, om allt går som det ska...

Så har jag fått njuta av att titta på Moniz när hon tömmer leksakslådan hos mej, Pappa Casper satt bredvid och hittade sina gamla leksaker.

Jag tycker hon är ett litet konstverk hela lilla tjejen.

Hon kommer säkert att börja gå före sin ett årsdag den 16 juni. För hon släpper lite med handen och tar ett steg ibland. Men hon verkar vara försiktig för hon faller och slår sig inte så mycket som en del barn gör. Vissa kör med hjälmar på huvudet nuförtiden, bra eller dåligt det är frågan? Då kanske dom aldrig lär sig att vara försiktiga...

Så har vi fått tillökning i två holkar en med blåmes och en talgoxe.

11 ägg hade blåmesen, vi får se hur många som klarar sig, det är så kallt ute nu, så jag hoppas dom hittar insekter till dem. Jag har inte sett en endaste mygga än. Skall försöka få bättre bilder på dem när dom växt till sig. 

I kväll skall det börja regna och dom lovar mycket av det så vi får se i morgon kväll om det blev 40mm som dom lovat.

Nu känner jag mej totalt värdelös...

 

Klarar bara att halta mej fram i långsam takt, än klarar jag matlagningen och att vattna mina blommor.

Även klarar jag av att sitta och skaka runt på gräsklipparen. Får väl säga som min gamla mor sade när vi åkte på gropiga vägar 'oj så skönt att bli omruskad'

Igår klippte Lennart nere vid sjön men idag har jag klippt uppe vid huset på östra sidan. I morgon skall jag ta södra sidan.

Vi som inte skulle ha några gräsmattor! Det var vår plan när vi började bygga, nu har vi bara gräsmattor så långt ögat ser. Alla blomland har jag tagit bort, så nu blir det bara blommor i krukor jag ställer ut i lagom höjd. Som tanterna gör i södra Europa, plockar ut krukorna på trappan.

Mannen har börjat fixa på vår nöjesbåt som vi köpte förra vintern från Sverige, närmare bestämt Söderköping. Det var en smart kille som sålde den på vintern för Lennart upptäckte ett hål i botten. Men det skall han fixa, så skall den målas om inuti och byggas några pallar till durken.

Sedan skall vi ha den stå på trailern så kan vi köra och sjösätta den där vi vill göra lite utflykter över dagen.  Bara jag kan komma i och ur den förstås, vi har lite planer på hur det skall gå till.

Så har vi hängt upp bruna papperspåsar  vid taknocken där vi vistas, för det skrämmer bort getingarna som annars brukar krypa in och bygga sina bon. Det funkade förra sommaren, då hade vi inte getingar som surrade runt oss.

Nu på lördag skall vi få vår andra spruta, så hoppas man på ett öppnare samhälle. Här på Åland är alla så noga med att bära munskydd när vi går i affärer o dyl. Nu fick vi en smittad senaste helg och 8 satta i karantän. Det var väl någon som måste resa förstås och släpar hem det. För någon samhällssmitta finns inte här. Hoppas det så förblir också...

Den kalla våren består...

 

Så här länge in i maj har jag aldrig förr eldat så mycket i pannan och köksspisen. Tidigare behövt sätt nån brasa då och då för att få varmvatten. Fast dom lovar att det skall bli lite varmare om nån dag.

Nu har vi flyttat ut och spelar boule.

Lennart och några till har varit och sladdat och saltat banorna så dom är bra nu.

Vi har 8 fina banor, nu får vi samlas lite fler också när coronan börjar ge vika här hemma och så har vi gamlingar alla fått första sprutan och några har även fått den andra. Nu är det bara väder och vind som kan stoppa oss.

Fast artrosen kan stoppa mej, kör en morfintablett innan vi far och spelar. För nu är det så att för 1,5 år sedan fick jag nytt knä men redan då hade jag ont i ljumsken som är ett tecken på att höften håller på att ge upp. Nu i höst och vinter har det bara blivit värre och värre.

I tisdags fick jag träffa en ortoped som sade att den är slut, så han skall operera mej, tack och lov!

Har så ont när jag skall stiga upp eller böja mig ner och räta på mej, då blir jag ståendes en lång stund innan smärtan släpper, har nog lite känningar i andra höften också men han påstod att han såg inget där. Behöver få första höften gjord ifall den andra också börjar jäklas.

Inte kan jag cykla mer och går jag ut och går med stavarna så får jag så ont efteråt, så det känns som jag är slut som människa! Får hoppas att man inte behöver vänta allt för länge på operationen, dom brukar säga att innan tre månader skall man få hjälp.

Så istället går stickorna varma...

Har fått pippi på att sticka dragspelssockor. Det här är dom senaste, stickat ganska många för det är många som vill ha dom.

Så det är bara att elda på och sticka och hjälpa Lennart med rivningen, mest att peka med hela handen och försöka assistera honom och se till att han inte ramlar ner från stegen...

Vintern kom tillbaka...

 och nordan har blåst kallt i en vecka minst och snö har det kommit men tur smalt det genast när den landade. Nu har nordan gått hem och det klarnade upp, så då blev det en kall natt -6 grader här i morse.

I går kväll fick jag syn på en stilig gammal bock som jag inte sett förut, fast i kväll var han inte lika stilig.

Han hade skavat bort basthuden som hängde i remsor från hornen och pälsen är på väg bort också. Han måste väl fixa till sig till hösten när brunsten skall sätta till.

Så när det blev lite humanare väder fortsatte vi med att klä av huset.

Traktorn med frontskopan är bra till mycket när han skall upp på högre höjder.

Det här var den sista inredningen inne i huset, så pappret och tapeter skall eldas upp på vår valborgbrasa och dom sista gipsskivorna var vi med till soptippen ikväll och lite annat bråte. Börjar kännas så lätt när man har rensat bort allt onödigt.

Här har vi tagit bort ett äppelträd som tappat livsgnistan och så en död björk har också hamnat till brasan. Dom lovar bra väder för att elda i morgon så det ser jag fram emot med lite korvar att grilla och så slinker det väl ner en och annan Aura också.

Så till sist igen...

Var vi och hälsade på Moniz! Så man fick sötbegäret lite tillfredsställt. Hon är så gullig och glad och kroppen kan inte vara stilla länge men både Lennart och jag fick ha henne en stund i famnen. Kanske hon tyckte det var lite spännande med äldre människor, finns väl mycket skavanker att titta på.

Nu får jag önska ER GLADA VAPPEN som finlandssvenkar kallar Glad Valborg!

Nu har vi fått vår...

 När dagstemperaturen stiger över 10 grader, men nätterna är kalla än.

Denna vecka som gått har det hänt följande...

Lennart satte på Opel Vivaron och så besiktade vi den, så satte han ut den till försäljning, fast mitt hjärta blödde, har tyckt mycket om den bilen. Man åkte lite ståndsmässigt i den när man satt lite högre upp och hur mycket grejer som helst fick vi in i den.

Redan följande dag kom det en köpare på den som  hade sin bror med som blev så förtjust i våran gamla Saab som stått stilla sedan 1995.

Så följande dag kom han och hämtade bort den. Men då var mitt hjärta glatt, för att få bort den har varit en dröm länge. Men för Lennart måste vissa saker få mogna långsamt. Nå, kille sade att den här skall nog glida fram på vägarna ännu.

Annars så händer det väl inte så mycket mer än att vi håller på klär av huset på utsidan, så snart står det en stockvilla där.

Så har jag troget besök av herr och fru fasan på gården varje dag.

Här hade frun hoppat upp på fågelbordet, undrar om hon söker nåt ställe att sätta bo? Tror nog dom har svårt att få några kycklingar att överleva, dom har boet på marken så skall hon ruva i 25 dagar och försöka få ägg och kycklingar att klara sig, är nog svårt när det finns så mycket mårdhundar här och så räven och kråkorna till på det.

Det är en kille tvärs över sjön som brukar föda upp fasaner och sedan släpper han ut dom i det fria.

Så till sist

har jag fått upp Moniz på väggen, så jag kan titta hur mycket jag vill på henne.

Glad Påsk på Er...

 Här har det varit en blåsig och kall Påsk. Fast solen tittat fram så har det varit kallt i nordanvinden. Vi hade tänkt elda upp gammalt ris men vi får vänta tills det mojnar.

Dom enda påskfjädrar jag hade i björkriset var dom här kajorna som kom på besök.

Så har vi rivit bort papperstaken i huset och fått ner massor med gamla tapeter.

Den blir bara sorgligare att titta på nu, fast för oss minskar det lite grand men mycket arbete återstår.

Men idag i blåsten så tog vi oss an fågelholkarna.

I den här har vi en kamera, som behövde justeras lite. Här hade dom också byggt nytt rede på ett gammalt med ägg kvar, så städning behövdes.

I den här har han nu placerat ännu en kamera i. Så nu är det bara och vänta på bobyggande som brukar starta i april.

Så fyllde syster Berit 80 år igår, då hade hon barn och barnbarn på besök, idag fick vi komma, det skall inte samlas för många på kalas. 

Nu har det varit ganska lugnt på covid-19 här men idag hade det upptäckts en smittad fotbollstränare så nu för alla vackert sitta i karantän och matcher ställs in. Inget jag saknar förstås...

Nu är det vår...

 Viken var full med fågelliv, visste knappt åt vilket håll jag skulle titta.

Innan isen släppte sitt grepp stod kråkorna på iskanten och väntade på att maten skulle flyga in i näbben.

Även tranorna har anlänt, fast det var någon som såg en elefantunge på den här bilden...

Här samsas skraken och svanarna.

Här en grågås och en häger.

Här en and, en grågås, en häger och en skrakhane och en björkstam...

Men innan det blev riktig vår måste mannen hjälpa den på traven och bogsera ut isen från båthusrännan.

Efter det blev viken isfri. Vi tänkte lägga ut nätet men nu är det för blåsigt för det. Men ingen fara har fisk kvar i frysen så det hinns nog med det också.

Så har vi fått första sprutan av Pihzer och nästa får vi 30 maj. Än har vi inte känt några biverkningar. Två veckor efter första sprutan skall man vara försiktig men det tror jag vi behöver vara resten av våra liv.